Juletips

God fortsättning till er där i kojor och slott! Hoppas ni firat julen riktigt kungligt! Själv är jag nu i sanning visserligen rätt trött på skinka och konfekt men i gengäld har jag i år satsat på att ägna jullovet åt mycken läsning och att sova långa nätter. Känns inte alls illa efter denna mycket intensiva höst. En sak måste man dock konstatera: Här ute på vischan råder en riktigt gammaldags julstämning, vilket passar en nostalgiker som mig perfekt. Dock är här inte så värst livligt och socialt stimulerande. Det mest spännande som hänt under de senaste dagarna är att jag under min stavgång mötte en gubbe som helt enkelt bara började tala med mig genom att använda sig av den rättframa inledningsfrasen "varifrån kommer du?". Kanske vi alltid borde börja samtal så? Mkt smidigt, man kommer direkt till kärnan liksom. Sådär, där fick ni allt ett juletips. From me to you, with love.

Juletid, stilla ro och frid

Jahapp, tydligen har jag inte bloggat på en månad. Hoppsan. Det kan eventuellt bero på att det varit en synnerligen intensiv månad på många sätt och vis. Nu torde dock julefriden alldeles strax infalla och med det kan det ju tänkas att bloggtiden skulle öka, men vem vet. Denna på många olika sätt stressiga höst avslutades dock så fint så fint idag. Mer om det kanske en annan gång. För stunden tänker jag dock lämna er med en bild på årets finaste julkort:

En viss 1-åring i min närhet har gjort ett julkort på dagis och alldeles själv postat det åt mig. Vänligen observera den rikliga mängden färg och glitter. Viktigt med mycket glitter, för när det gäller glitter vet ju alla att more is more. Ser ni vad konstverket (troligen) föreställer?

Pre-Thanksgiving dinner

En bra sak (bland ytterst många) med att ha god amerikansk vän på besök är att man får fixa och äta Thanksgiving dinner. Det har jag aldrig gjort förr minsann!

Här kommer lite inspiration ifall ni också vill tillreda er en sådan. Egentliga thanksgiving-dagen är först på torsdag så ni hinner ännu! Vi var nämligen lite före i tiden. Räkna med att det tar en hel dag att laga maten, och säkert en dag till ifall ni ämnar ha riktig kalkon, inte "Turkey of the sea" som vi hade.

Baka cranberry-banana bread.

Skär upp lök, batat, morot och potatis i glada färger. OBS! Se till att de ligger estetiskt på skärbrädet då du skurit dem!

Baka zucchini bread.

Baka sweet potato cheesecake, i brist på pumpa att göra pumpkin pie med. OBS! För ultimat smakupplevelse, använd mycket av den specialimporterade Pumpkin pie spice mixen.

Fixa brysselkål i stekbart skick.

Stek äppel och tranbär i buljong.

Skär upp bröd att blanda med äpplena.

Duka fint och lägg fram maten. Den där stora grejen längst fram är sik, aka "Turkey of the sea".

Kolla så fint det är med färgglad potatis!

Stuffin' muffins var resultatet av äppelstekningen och brödbitarrna. Mm!

Beundra bröden du bakat. Och ha en, två, några livliga diskussioner om huruvida de egentligen är kakor eller bröd. Somliga hävdade bröd, medan jag anser att sånt som bakas med bakpulver och har socker i är mera kaka än bröd. Dock passade det ypperligt att äta dessa kakor med både smör och ost och det kan man inte påstå att är det vanligaste sättet jag i allmänhet förtär kakor på så summa summarum kan vi köra på en kompromiss och säga att det är brödkakor.

Kolla så fint det blev till sist!

Ooooch till efterrätt cheesecaken (som som bonus fick en olympisk fackla på toppen). Observera dock att den är ytterst mättande och därmed räcker åt typ 10 personer. Vi fyra klarade av att äta kanske en sjättedel.

Goda tider

Hej å hå! Nu är det goda tider minsann. För, ett stycke skiva är i tryck! Det är ytterst skönt, no more pet i detaljer! Och i tisdags sjöng jag nästan tre och en halv oktav! Till och med ner till lilla C och sedan upp in i trestrukna oktaven! Jag ba, oj! Och i onsdags drack jag vin i gott sällskap! Onsdagsvin är en bra sorts vin måste jag säga. Dessutom fick jag leka med sprudlande glad gudson. Alltså, det är så belönande att få vara rolig person i ett litet barns liv; man blir ju så himla glad själv då nån glatt hojtar till och rusar in i ens famn då man kommer och sen vill leka med en hela kvällen. Och ikväll ska jag dra ut till skogs med några fina personer! Och imorgon ska jag på fest! Och på måndag tänker jag inleda en veckas (mer eller mindre, men iaf mera mer än mindre) semester då jag får långväga besök! Så ni hör, tiderna är i sanning ej ogina för tillfället. Fredagsfiilis!

Soppa på många stavelser

Okej så idag har jag diagnostiserat mig som en allt i allo som har mina fingrar i alla soppor. Det har varit väldigt väldigt mycket detaljpetande på sista tiden kan man lugnt säga. I kombination med sådant där annat petande och ringande jag annars också sysslar med titt som tätt. Men imorgon borde det förhoppningsvis lätta. Priset i den senaste tidens höga wtf-faktor togs idag av typen i musikbolaget jag ringde upp för att kolla hur de vill att vi stavar en textförfattare de har rättigheter till. Och typen sade jaa-a och svarade mig sedan att de på wikipedia skriver på ett visst sätt och eftersom de ju brukar ha rätt på wikipedia så rekommenderar hen att vi också skriver så. Jag ba oo-okej. Om vi nu nått en sådan nivå i detaljpetandet att folk börjar hänvisa mig till Wikipedia tror jag liksom att vi har petat klart.

Det finns på riktigt en sång för varje tillfälle

Ibland har man ju en sådan där dag där man sovit för lite, printern strular (eller egentligen; ALLA printrar strular), tabellerna man försöker fixa till strular, folk är inte på plats då man behöver snacka med dem, alternativt svarar inte på mejl eller ytterligare alternativt är de bara allmänt störande och ja, bussarna är sena. Och i övrigt är det mörkt, fuktigt och kallt. Då känns det bara så liksom rätt att åka på sånglektion och råka höra någon i rummet bredvid som spelar piano och sjunger Cee Lo Greens F**k You. Jag ba, jess!! THAT's the spirit!

Dressed for success

Idag var jag på jumppa. Jag gick in i salen, ställde mig på min plats och väntade på att timmen skulle börja. Plötsligt kände jag att något hängde vid min midja och på en bråkdels sekund insåg jag att jag hade klätt på mig blusen avigt, ut-och-in, liksom, och att tvättlappen därför hängde i midjan. Great. Hastigt gick jag tillbaka till omklädningsrummet och tog av mig blusen, svängde den rätt väg och gick tillbaka till jumppasalen. Ställde mig ånyo på min plats och väntade. Precis då timmen började kände jag att blusen var konstigt obekväm och då insåg jag, plötsligt, att den fortfarande var felsvängd, men denna gång bak-fram! Seriöst? Då var det dock för sent för att kunna gå och byta om och för pinsamt att börja svänga om blusen mitt på jumppagolvet bland 40 andra jumppare. Alltså var jag tvungen att stå där i en timme med en obekvämt och pinsamt felsvängd blus. Värdigt, verkligen.

Det hela var så irriterande att jag tappade bort mig i takten hela tiden och inte alls lyckades koncentrera mig. Alltså ibland blir man ju lite trött på sig själv, va.

Glada ögonblick

Long time no see. Tänkte passa på att delger er några glada stunder, för det är ju skoj med glädje!

Idag har varit med och tagit emot ett pris! Hipp hurra så roligt! Känns på alla sätt mkt skoj och kul att vår kör just nu i år fick det här priset!

Och så hamnade jag idag rakt in i en lunch som liksom var en enda stor kreativ process, vilken sedermera utvecklades till en snurrande tornado av vilda idéer inkluderandes en köruppställning i formen av en julkrubba (eller en bensinstation), en rappande stjärnimiterande speaker iklädd gul kroppsstrumpa samt några visioner för att över lag göra ungdomligt, fräscht och modernt körarbete. Produktivitet at its best, med andra ord. Vi kommer att få ett långt liv efter denna lunch!

Ja, och så fick jag idag helt oväntat och oförhappandes beröm för min sångröst. Och här kommer nu en uppmaning till mig själv och er alla: Kom ihåg att berömma andra alltid då det finns tillfälle till det! För man blir ju så väldigt glad då man får beröm, speciellt då man minst anar det.

Och på all denna glädje en bonusbild från förra veckoslutets höstiga retreat i huset på landet:

Höstig solnedgång på landet. Sånt gör en också glad.

Så kära vänner, låt den nya veckan föra med sig mera skratt och beröm! We're worth it!

Hänt i veckan

Jag har för första gången varit på Kansallisteatteri. Det tog sina år innan jag kom så långt, men nu har även jag äntligen satt min fot innanför de dörrarna. Jag såg Vuosisadan rakkaustarinat. Den var bra. Om man har läst Märta Tikkanens böcker och gillat dem så gillar man säkert också denna pjäs. Även om jag kanske trots allt tycker att böckerna talar mer än vad pjäsen gjorde. Fast kanske det för min del främst är en språkfråga.

Jag har varit på den galna rean. Det bästa med den är de gula mazarinerna. Alltså jag mycket svag för mazariner, så länge de är färska. Mmm! Se det som ett tips ifall ni behöver komma på en present åt mig.

I övrigt har jag nu gått in i vecka tre av förkylning, börjar bli lite trött på detta nu kan man säga. Det är dessutom en mystisk förkylning (alltså jag vet att vad alla allra helst läser om på bloggar är andras förkylningar så nu tänkte jag passa på och berätta utförligt om detta, eftersom jag förstår att ni inte får frid i själen före ni hört alla detaljer). Först var jag mycket lindrigt förkyld. Så for jag på resa och trodde att jag hela tiden blev friskare. Så kom jag hem, sov en natt och vaknade upp med bihåleinflammation. Jeij. Och då den efter en vecka av konstant huvudvärk och snorighet äntligen till sist håller på att gå om så får jag ont i halsen och snuva igen. Vad ÄR grejen med det va? Nåväl, nu har jag sjukskrivit mig själv så att jag ska bli en frisk och lycklig kvinna.

Dramatiska Sjukdomar till trots har jag också jobbat effektivt och fått en massa grejer gjorda, mycket tillfredsställande. Jag har också varit på damkörjubileum. Det var på alla sätt mycket trevligt. Man vet ju aldrig vad man får då man går på en förbundskonsert (ibland kan det ju vara lite plågsamt). Men denna gång var det mycket god feelis och varierande program, med andra ord mycket trevligt och kul. Skoj med fest också. Ja, och så har jag ju också följt med Key som var ute i Europa på tävling. Är mycket stolt över mina vänner som sjunger i den ytterst duktiga kören!

Det var det. Spännande så det förslår minsann! Vad sysslar ni med då?

Alla vägar leder till Prag

Under konferensen hade jag ibland lite ledigt och då begav jag mig i regel ut på stan. Och Prag är ju jättevackert, som bekant:

Och den berömda bron ser så vacker ut på avstånd:

Och utsikten från bron över slottet är så fin:

Men det oaktat, på själva bron var det något ogemytligt. Det verkar som om Prag är alla turisters nya vallfärdsort. Tydligen också i oktober:

Det samma gällde inne i centrum:

Men man kommer inte ifrån att det är en otroligt vacker stad. Så nog förstår jag varför alla turister hängde där:

Dessutom bjöd Prag på en kunglig solnedgång på flygfältet! Vänligen notera flygplanet som så filmiskt flyger rakt in i solnedgången:

Smalltalk

Konversation med brittisk dude:

Duden: So, where are you from?
Jag: I'm from Finland!
Duden: Wow, your English is really impeccable! Or... Do you know what impeccable means?

I've said it before but I'll say it again

Jag älskar att vara på konferens! Det är ju så otroligt stimulerande! Till och med denna lilla gathering av peeps med ett rätt smalt forskningsintresse är otroligt intressant - för plötsligt visar det sig att inget egentligen är smalt alls. Eller visserligen, igår for nog det mesta mig förbi emedan jag a) var jättetrött efter tidig uppstigning och resa och obefintlig lunch och b) de främst talade om neural correlates och geneticality av det ena och det andra och en massa bilder av fMRI-skanningar och dna-figurer svischade förbi mina trötta och hungriga ögon. Men sedan hade jag min presentation och den gick bra, folk intresserade sig även för mitt ämne och jag fick många frågor! Och idag jag åhört många väldigt intressanta föreläsningar. Och utöver det har jag haft många givande diskussioner. I love it!

Dessutom! Det här hotellet! Låt mig få ge några exempel: Vid frukosten finns här en maskin man kan pressa sin egna färska juice med och en kock som står i ett hörn och steker ens ägg enligt önskemål! Och så finns det efterrättsbuffé till middagen! Jag har en king size säng OCH en retrosoffa i mitt designinredda rum! Och därtill är alla hissaulor raka och enkla så ingen behöver råka ut för hissaulerelaterade problem liksom vid tidigare konferenser!

Imorgon kommer vi dessutom att ha lite fritid, så kommer kanske att hinna röra mig på fler än en gata, det kommer att bli hyvens!

Så, I've said it before but I'll say it again, jag älskar konferenser, för i ärlighetens namn, what's not to like?

Mat, underbar mat

Här är ett tips på en självkomponerad urgod (om jag får säga det själv) soppa som gör sig mycket väl i höstmörkret:

Ta lite batat (1 jättestor eller 2 mindre blir bra), lite potatis om du har, två paprikor (tex de avlånga, lite sötare blir bra), rödlök, vitlök, bacon, kokosmjölk/grädde och koriander.

Lägg skivad/strimlad paprika i en ugnsform tillsammans med rödlök i klyftor och vitlök i bitar. Ringla över lite olivolja och honung, och tillsätt salt, peppar och alla kryddor du gillar. Jag lade tex lite örter, chili och paprikapulver. Överst lägger du bacon. Lägg in i ugnen. Skala och skiva bataten och potatisen. Koka den i en stor kastrull tills den blir mjuk. Då paprikan och löken blivit mjuk och rostad, ta ut ugnsformen, lägg baconet åt sidan och häll alla grönsakerna och kryddorna in i kastrullen med batat och potatis. Mixa allt med en stavmixer. Lägg i kokosmjölk, eller om du inte gillar kokossmak så funkar det säkert bra med grädde också. Krydda mer vid behov. Låt hastigt koka upp. Ät sedan den delikata soppan med bitar av ugnsbaconet samt med en stor hög koriander.

Varsågoda för tipset!

Stayin' alive

Det kanske inte verkar så, men I'm alive. Det händer en massa hela tiden och jag har grejer på gång till höger och vänster så bloggen ligger i träda. Eventuellt kommer bloggandet tillbaka i takt med att vintervinderna viner in över staden. Vi får se. På tal om dem så är det nog lite osäkert hur mycket alive man kan stay då det är så här arma kallt. Huj ändå, alltså 3 grader är ju vintertemperatur, alls icke sådan temperatur som min favoritmånad bör sporta med.

Det viktigaste som hänt är iaf att jag varit på ett underbart bröllop! Jag var på bröllop men hade inte tagit med mig näsdukar till kyrkan. Alltså classic rookie mistake, de skulle i sanning ha behövts. Nå, trots näsduksbristen så var ju brölliset mycket fint och roligt och lyckat och glatt! Och så kiva att partaja med en och annan bekant!

Annat som har hänt är att det var kul på konserterna förra veckan, och att vara på blandad körfest är ju megaskoj, det hade jag nästan glömt! Dock är man ej så pigg följande dag. Så har jag jobbat med det ena och det andra, haft ovanligt bra sånglektioner och njutit av några dagar körfritt. Och nu plötsligt är det dags att öva sånger igen. Och både denna och nästa vecka ska jag på resa. Man ba, vart går den här hösten riktigt?

Dagens saldo

Idag har jag varit på orkerster+solist+körrepetition. Och kära nån så det här är fint. Alltså jag är helt starstruck över att lilla jag står på samma scen som två av mina idoler! De två kvinnliga solisterna sjunger i sanning som gudinnor. Missa inte Agnus Dei hörni, missa inte det! Det är nog verkligen en ynnest att få vara med och sjunga så här vacker musik med en professionell orkester, stjärnsolister och en uttrycksfull kapellmästare. Mycket mycket fint.

Idag har jag också varit i sladdbutiken och köpt två sladdar. Det var däremot pinsamt. För jag skulle ha en sladd som jag kan koppla min iPod till TV:n med och därmed liksom se på netflix den vägen. Och ja, hur det nu är så är jag inte så värst bra på eller ens intresserad av teknikgrejs, jag vill mest bara att saker ska funka så man slipper tänka på dem. Så det kändes lite genant då jag a) inte mindes vilken generation min iPod är och b) var tvungen att visa foto på sladduttagen på min TV för att expediten skulle veta hurdan sladd jag behövde (tycker dock att jag är värd extra poäng för att jag faktiskt tagit dylika foton att användas som referens vid sladdköp). Hade ju aldrig ens hört talat om de två olika möjliga sladdsorter det fanns. Jag såg nog hur expediten log i njugg åt min naivitet. Jag försökte å andra sidan le mitt ljuvaste leende och avklara ärendet så snabbt som möjligt för att kunna sticka därifrån och undkomma den genanta stämningen. Man vill ju gärna verka sval och världsvan och ja, bra på det mesta. Det är liksom värst att be om hjälp med saker man borde veta saker om. Ungefär lika nolot som att snubbla och falla framför en folksamling. Håhhå. Nåja nu är sladden (eller egentligen sladdarna - vem hade trott att det behövdes två?!) i alla fall köpt så vi kan sluta fundera på den saken. Såvida systemet då alltså fungerar förstås, det har jag ej orkat testa ännu.

Istället kan vi tänka på att det är konsert imorgon. Och i övermorgon, jeij! Och så bör vi också ägna en tanke åt partajet jag ska på på lördag. Vad ska jag ha på mig tycker ni? Klädkoden är nämligen paljettklänning, sannerligen inte ofta jag varit på fest med dylik klädkod.

Busy bee och känslorna

Hej å hå, jag hinner inte med här med bloggeriet nu igen för jag har fullt upp (läs: kör). Efter två konserter förra veckan är vi nu inne i putki nummer två. De körfria dagarna för denna vecka är nu till ända, nästa gång det blir chill är nämligen på söndag. Dock kommer dessa konserter troligen att bli höstens höjdpunkt, är redan nu helt pirrig över att jag ska stå på samma scen som världsstjärnor och idoler! Mycket coolt. Dessutom är det ju fin musik, så det är en glädje att få sjunga det.

Nåväl, eftersom jag mest sysslar med att försöka få den där libera me-fugan att fastna i hjärnan, vid sidan av den eviga textredigering jag så där egentligen håller på med, så har jag inte så väldans mycket spännande att förtälja er. Förutom att jag nu har sett färdigt Orange is the new black. Och alltså. Om ni ännu inte sett denna serie så måste ni se den! Finns på Netflix. Det är sannerligen inte varje dag man ser en tv-serie där 90% av skådisarna är kvinnor! Och dessutom kvinnor av alla de slag. Och som beskriver relationer och känslor på olika sätt, både förväntade sådana och känslor framkallade av extrema situationer, av händelser i dåtid och i nutid. Och som behandlar tabubelagda ämnen. Och svåra ämnen, men med värme och humor. Och där alla karaktärer är mångfacetterade. Så. Bra. Vet ej hur jag ska orka vänta på att säsong 2 ska utkomma nån gång nästa år.

Och ja, på tal om känslor. Idag gick jag till dagis. Då en liten blond kille upptäckte att jag kommit sken han upp som en sol, släppte alla leksaker han hade i händerna och sprang rakt in i min famn för en bamsekram. Ibland är det extra fint att vara gudmor.

Måndag efter inspelning

Okej så jag har sjungit ungefär 90% av min vakna tid detta veckoslut vilket som vanligt innebär att jag nu är trött. Och jag är knappast den enda. Det här att ha körövning direkt efter skivinspelning var kanske inte helt optimalt. Kändes som om någon lagt en gardin framför mina ögon och liksom inne i min hjärna så jag inte kunde tänka klart. Men å andra sidan var jag ju extremt uppsjungen och det är ju inte så illa. En annan sak som är bra just nu är att nackspärren jag drog på mig i slutet av veckan har försvunnit under skivinspelningen, hur det nu sen är möjligt med tanke på att jag stått still och mer eller mindre spänt mig i typ 14 timmar detta veckoslut. Så kan jag ju inte heller låta bli att konstatera att det är en ära att få spela in en skiva (vilket är ett tungt petjobb) tillsammans med trevliga, lyhörda och musikaliska personer. Att stämningen fortfarande är god och sporrande då man är inne på dagens sjunde timme av koncentrerad sång betyder oerhört mycket.

Ja, och så är det ju rätt så bra att jag nu liksom är färdigt uppsjungen och i farten inför de två veckorna av ytterst intensivt sjungande jag har framför mig. Men det oaktat är det just idag mycket mycket skönt att jag inte behöver sjunga en endaste liten ton.

Den ovanliga morgonen

Idag har jag haft en lätt absurd morgon. Först övade jag en sång före jag ens ätit frukost. Sen blev min jobbfärd hindrad i och med att jag mer eller mindre cyklade in i en militär parad komplett med vita outfits med guld- och silverdetaljer, trummor i takt och utrop av order. Sedan köpte jag äppel på torget av en kille med troligt Tourettes syndrom (trodde först att han gick in i nåt och slog sig men jag ändrade åsikt om det då han för tredje gången ropade inom en minut). Sedan var många trafikljus avstängda och det var en massa bilar som körde i Kronohagen, där ingen någonsin brukar köra. Och så slutligen blev en taxichaufför irriterad på att jag var för långsam i svängarna så han öppnade fönstret och skrek order åt mig där jag stod med min cykel och väntade på alla bilar som kom från höger.

Undrar vad som kommer att hända till näst?

Inte fy skam

Alltså hörni veckoslutet som gick var alldeles utmärkt! Jag har firat en nybliven doktor och en nybliven 30-åring, lekt på gräsmatta och med stenar, brunchat med bästisar och haft produktivt möte. Dessutom fick jag ett glädjebud om en långväga gäst som lär infinna sig i höstmörkret! Och därtill har jag städat, vilket man lugnt kan säga att var ytterst behövligt.

Tyvärr har det visat sig att denna måndag är... just det, en måndag, så saker förlöper inte lika smidigt idag, om vi säger så. Men åtminstone kan jag fröjdas åt att då jag väl kommer hem efter denna smått oproduktiva dag så är hemmet städat och kylskåpet fyllt av postbrunchläckerheter. Och det är inte fy skam det heller.

Nära ögat

Jess, jag klarade av att vara sångledare! Jag var en succé! Eller nä, det var jag inte alls men jag var i alla fall ingen katastrof. Folk sjöng med och var glada och det är väl så bra det kan bli, typ.

I övrigt överlevde jag också konststycket att hålla tal inför och efter en hel rad prominenta och hierarkiskt högstående personer. Det var lite pirrigt, men I made it. Fattar för övrigt inte hur folk bara kan stiga upp och hålla tal utan en endaste liten papperslapp till stöd, har de liksom memorerat sitt tal (hur bra minne har de på en skala?) eller har de bara fått en sanslöst bra talets gåva? Eller kanske de bara är så mycket mer kvicktänkta än jag att de i stunden kommer på fina saker att säga? Nåväl, jag var mycket väl förberedd, i vanlig ordning, och det var min räddning. En annan räddning var att jag i sista stund kom på att jag ska tala om fruktbart samarbete, inte fruktsamt som jag hade skrivit i talet. Hade kunnat bli lite pinsamt. Det är därmed en sann pinsamhetsminskande lycka att jag nu ändå trots allt tycks ha varit med då kvicktänktheten delades ut, eftersom jag bevisligen fick en liten liten del av den gåvan.

Flytet

Ibland hörni har man flyt. Idag har det varit en produktiv dag. Jag har:
1) Fixat färdigt ett abstrakt
2) Mejlat in abstraktet
3) Fått svar en timme senare om att abstraktet är godkänt
4) Anmält mig till konferensen
5) Betalat för konferensen
6) Bokat flyg till konferensen

Smidigt värre. Så, på en dag har jag nu plötsligt fixat mig en höstresa. Prag, vi möts igen, såhär nästan 10 år senare.

I'm a survivor!

Okej hörni. Jag har varit på minturné och avklarat konsert 1/11 för den här hösten. Det var en konsert som inte var speciellt angenäm att genomföra men som säkerligen kommer att frambringa många historier i framtiden. Denna konsert kan nämligen jämföras med USA -05 och sångfesten -11. Det var hett som i en potatiskastrull i konserthuset i Åbo stad. Seriöst alltså! Kombinationen typ 100 musiker + 80 sångare + trång scen + spotlights rakt på kören + ingen luftkonditionering + 1700 i publiken + frackar och klänningar som inte andas var förödande. Och att musan dessutom var sådan att kören vid flera ställen står tyst och väntar i typ 40 övningsnummer (ja, inte ens takter, utan övningsnummer) ökade inte trivseln precis. Efteråt frodades historierna om på exakt vilka kroppsdelar svetten hade runnit på alla och vilka trick folk tog till för att inte svimma (andas som en ångvält, stirra på musikernas noter för att fatta var vi befann oss, tänka "en minut till, en minut till", osv). I slutet släppte min koncentrationsförmåga och jag missade flera insatser bara för att hjärnan slutat fungera av hettan. Tur att det var fransk impressionistisk musik vi framförde så att det kanske kan anses höra till stilen (kan man ju intala sig i alla fall) att kören är lite sen och yr.

Nåväl, publiken verkade iaf nöjd så månne det inte gick helt okej i alla fall. Och säkerligen kommer kören i många år att tala om "den där åbokeikkan", precis som historierna fortfarande lever om sångfestens svettiga konserter. Få saker skapar lika starka samhörighetskänslor som en gemensamt överlevd extremt svettig konsert. Jag tror bestämt vi har skrivit lite intern körhistoria här.

Vad man också kan göra en solig fredagkväll i augusti:

Vara på körövning i fyra timmar.

Om ni undrar vad jag gör nu? Svar: Äter karkkina jag hade tänkt ta med på roadtrippen imorgon. Because I'm worth it.

För jag gillar ju verkligen djur! Ja, jag ÄLSKAR djur! ALLA djur!

Okej nu är det såhär att jag väldigt väldigt gärna skulle vilja åka på konferens och ja, det är dyrt. Så nu, efter att jag gått igenom alla de vanliga mottagarna av mina regelbundna stipendieansökningar och insett att det inte finns så värst många möjliga stipendiebeviljarkandidater i detta fall, sitter jag här och försöker komma på otippade och bortglömda stiftelser som kanske kunde ge resestipendium åt mig. De flesta verkar dock dessvärre inte ha så värst stort intresse av att finansiera min resa. Mkt störande. Så, då surfar jag runt på de ännu mer otippade fonderna och skummar igenom dem för att se vilka som överhuvudtaget beviljar stipendier för resor. Och eftersom det ena leder till det andra sitter jag nu här och överväger om min forskning, som ändå kanske med god vilja tangerar det medicinska området, möjligtvis kunde tänkas gå att omformulera och förklä som veterinärmedicinsk forskning.

Status

Jahapp hörni. Det har varit skivinspelning under veckoslutet och den därpåföljande av stark timtalslång koncentration orsakade tröttheten är inte helt oansenlig. Dessutom känner jag nåt som är misstänkt likt förkylningsont i halsen. Jag har dock alls inga intentioner på att bli förkyld, alltså jag har verkligen inte tid eller lust med det just nu, för jag har en massa grejer att göra. Som att öva konsertsånger i kubik, planera sångledande, skriva tal, fundera på outfits, planera skivinspelning och ja, typ jobba. Man kan liksom säga att vardagen har återvänt nu. Med besked. Så nu ämnar jag ignorera förkylningsfjanteriet och slå mig ner vid min trotjänare synten och öva lite stämmor. Ciao, vi hörs igen!

First, first and first

There is a first for everything. För tillfället tre stycken firsts, för att vara exakt.

1. Jag har blivit tillfrågad att vara sångledare! Och aldrig förr under hela mitt arma liv har jag varit sångledare någonstans. Så följaktligen är jag nu mycket nervös. Jag är ju liksom sannerligen inte den som är spontant rolig och påhittig i stora sällskap. Eller som ens vet vilken tonart festvisor ska sjungas i så att alla kan sjunga med i ett bekvämt läge? Bäst att göra som jag alltid gör: köra på noggranna förberedelser och mycket övande och så följer jag manus till punkt och pricka medan jag är i elden. Med en noggrann strategi ska jag väl överleva med äran i behåll. Hoppas vi. Om ni har snapsvisetonartskoll eller andra tips får ni gärna säga hepp!

2. Idag har jag för första gången i mitt liv gjort vispgröt på röda vinbär. Och varför jag aldrig gjort det förr kan man ju fråga sig. För det är sanslöst gott! Ja, så gott att jag enkelt kunde äta detta i alla min levnads dagar, faktiskt. Rekommenderas varmt!

3. Idag har jag för första gången simmat vid Eirastranden. Och det kan man ju också fråga sig varför jag inte gjort tidigare, för det är ju mkt smidigt och dessutom angenämt att svalka sin svettiga lekamen i lite havsvatten. Speciellt en dag som denna, då man känner sig som en liten blöt pöl redan efter den ringa muskelansträngning som krävs för att liksom andas.

Sommarläsningen: Blå koral

Nåja, ingen rast och ingen ro. Nu fortsätter vi med boken Blå koral av Louise Boije af Gennäs. Detta är fortsättningen på Högre än alla himlar och därmed del två i hennes trilogi om 2000-talets första årtionde. Och detta måste sägas först: boken borde definitivt vara ca 200 sidor kortare. Som det är nu står den på ca 700 mycket intensiva sidor, och även om boken är bättre än del 1 så blir det liksom lite väl mycket av allting. Man hinner avhandla ganska många olika grejer på så många sidor. Efter att ha läst denna dramatiska och historiefokuserande relationsroman (för övrigt med alldeles för mycket naturbeskrivningar, jag orkar inte med sånt) var jag så utmattad av alla intriger och känslor att jag behövde en liten läspaus. Däremot måste det också sägas att det är en mycket, mycket berörande bok. Jag blev förvånansvärt tagen av handlingen och fann mig själv gråtandes vid ett flertal tillfällen. Många dramatiska vändningar bjuds det nämligen på och onekligen är det lite intressant att läsa en roman som avhandlar alla stora världshändelser som hänt under en tid jag själv upplevt (i detta fall typ 2003-2006).

Boken rekommenderas: nog, trots allt, åt dig som läst del 1. Men ha en näsduk i fickan då du läser (speciellt i bokens andra hälft) och ta gärna lite tid på dig. Att läsa den på bara några dagar som jag gjorde blir lätt lite för intensivt.

Sommarläsningen: Modershjärtat

Nåja hörni, vi ligger lite efter här i bokklubben. Därmed är det dags att ta itu med Modershjärtat av Katerina Janouch. Nå, ni vet säkert att detta är bok nr 5 i hennes serie om barnmorskan Cecilia Lund och ja, denna bok skiljer sig inte så väldigt mycket från de tidigare. Sådär extremt välskriven är den ju inte, men ändå är det något med karaktärerna som gör att man ändå gärna fortsätter läsa serien. Onekligen är det lite kul med en kvinnlig protagonist, som dessutom är mångfacetterad och inte är polis. Och jag måste erkänna att jag gillade denna bok i serien bäst - länkarna till historien gjorde berättelsen om nutiden mera intressant.

Boken rekommenderas: Om du gillar lättläst relationsroman med kriminalinslag. Men läs de andra böckerna i serien först!

Ett bus? Ett lur?

Jag ägnar mig åt korsordslösande och stötte helt oförhappandes på något kul. Och detta är nu ett väldigt insiderskämt (jag tror you had to be there för att riktigt förstå precis hur kul detta är), så det är typ max två av er som fattar den stora komiken i detta, men i alla fall, för den som var där då den där midsommaren typ 2009 så är detta storligen roligt. Denna gång tog det mig typ en sekund att komma på lösningen till detta, till skillnad från då, då det tog kanske en timme? Eller två?

Ett rån!!

Nyslott, en bildkavalkad

Det vill säga, om man nu kan kalla tre bilder för en kavalkad. Kan inte helt släppa det här med Nyslott riktigt ännu. En operafestival hörni, det är nog fantastiskt det. Vilket lyckokast att Aino Ackté kom på den geniala idén! Anyways, here goes:

2011. Det var typ 35 grader varmt och mycket svettigt. Vi tydde oss till salta nötter och solfjäder för överlevnad. Men allt var nytt och fint och spännande och roligt.

2012. Det var liksom lagom varmt och skönt. Solfjädern och nötterna var nog med även denna gång. Och kläderna tunna. Härligt var det igen på festivalen.

2013. Det var typ 13 grader och regn. Vi hade dubbla byxor, jacka och filt. I tysta partier hörde man regnet smattra mot taket. Men vädret hindrade inte oss från att njuta av stämningen och operan!

Life is a rollercoster

Nu har jag återvänt till de södra delarna av vårt land efter den berg- och dalbana som utgör sångkursvarandet. Att det numera finns internet även där leder tydligen dock inte till speciellt intensiv uppdateringstakt här på detta forum. Jag har inte haft tid, nämligen, för jag har a) sjungit och b) ätit hela veckan. Känslomässigt har jag gått från "jag är skit och kan ingenting" till "omg, jag är ju sjukt bra!". Upp och ner med andra ord, men så brukar det ju alltid vara. Gammal som jag ju är i gamet börjar jag numera kunna ta detta med ro. Och såhär i efterhand är det lyckligtvis främst framstegen och stunder då jag känt att jag lyckats som känns starkast. Höjdpunkten under kursen var då jag lyckades konsertsjunga Merikantos Rukous med hela min fulla stora röst (men kontrollerat!) samt med nacken lös (alltså attan så det är svårt för mig) och samtidigt med huvudklang och "imua" så att tonerna klingar, och dessutom med tolkning. Ursäkta den detaljerade beskrivningen, men jag är sjukt nöjd över denna prestation eftersom jag oftast brukar lyckas med en av alla de där komponenterna i taget. Man vet att man lyckas då folk gråter i publiken och någon följande dag säger att den tänker ha en som modell för sitt eget sjungande. Työvoitto hörni, työvoitto!

Efter denna stora stund hade vi en sista yhteistunti, drack avslutningskaffe och fick intyg, och så hoppade vi i bilen, köpte färskt, fortfarande varmt rågbröd i Kaustbys bageri (med de intressanta öppethållningstiderna 6-15; vi rusade in kl 14.30 och ropade onks ruisleipää? och köpte upp nästan hela utbudet), ost i Juustoportti och anlände slutligen inte så lite utmattade till huvudstaden då solen var på väg ner. Nu är jag en glad men trött och sliten artist och det är i sanning en stor lycka att jag ännu har minst en vecka semester kvar.

Det var vackert på spårvagnshållplatsen. (Fast jag har tydligen fått nå skit på linsen?!)

Stora stunder

Nå ni vet ju säkert att jag varit på operafestival i år igen. Det var fabulöst! Den bästa tradition vi någonsin skapat, som mitt resesällskap uttryckte det. Och jo, i sanning är det en alldeles utmärkt tradition. Festari i vuxentappning, liksom. Ett barn vi snackade med på tåget påstod att det är lite fånigt att bo på hotell i sitt eget hemland men resesällskapet och jag var rörande eniga om att  hen har fel. För alltså, what's not to like? Jordgubbar och skumpa på tåget, fantastisk middag på restaurang, ännu mer fantastisk opera (jag vill också stå på den där scenen!), sedan äta karkki i hotellsängen och så en trevlig tågresa hem. Och allt detta i alldeles utmärkt sällskap. Det enda minuset i år var kölden. Jag behövde inte min solfjäder om vi säger så och det var för HC t.o.m. för mig att ta ett dopp i Saimen då det var 13*, blåst och regn. Nå, simturen får vänta tills nästa år, det är ju inte mer dramatiskt än så.

Den andra stora händelsen har inträffat här på sångkursen där jag är nu. För: HÄR FINNS W-LAN! Kaustby har trätt in i 2010-talet! Omg, alltså. Jag är helt till mig i trasan.

Sommarläsningen: Is

Bok nummer två här i vår lilla sommarbokklubb är Is av Ulla-Lena Lundberg. Fast alla ni andra kanske redan har läst den? Nå, om inte så är det dags nu! Detta var definitivt den bästa bok jag läst på länge. Lundberg skildrar en tid som flytt på ett träffsäkert sätt och skapar karaktärer som fortsätter leva i en efter avslutad läsning. Jag älskar att hon lyckas med konststycket att beskriva precis så mycket som behövs för att man ska se allting framför sig och samtidigt så lite att ens fantasi får vingar och får leva fritt. Hon är skicklig på stämningsskapande och även om läsaren vet vad som kommer att hända lyckas hon få en att njuta av resan fram till det oundvikliga. Jag minns att jag också gillade hennes skärgårdtrilogi då jag läste den för 10-15 år sedan. Ingen kan beskriva den finlandssvenska skärgården som hon.

Boken rekommenderas: åt dig. Läs den!

Överlevaren och naturväktaren

Okej så jag är ensam på stugan i någon dag och vad händer? Jo, vattnet slutar fungera. Hipp hej! Så efter lite allmänt muttrande över mitt öde där jag inser att jag nu tvingas bära omkring vattenhinkar och koka upp diskvatten och annat jättejättejobbigt så gör jag naturligtvis det enda vettiga i situationen: ringer upp en familjemedlem och beklagar mig över mitt öde. Hen ba: har du provat stänga av och omstarta pumpen? Jag ba: eh... nä... Så, jag går fyra steg över golvet, trycker på en knapp, väntar en stund och trycker på knappen igen. Och vad händer? Jo, vattnet börjar fungera. Såattdedäran, nu vet ni hur mycket MacGyver det bor i mig, stadibon. Skulle antagligen överleva ca 5 minuter i ödemarken ifall man inte kan kilauta kaverille.

Däremot har jag haft betydligt större framgång på naturväktarfronten. Från min utsiktspunkt på verandan har jag sett en ekorre, harar, möss/sorkar, kanadagäss, en massa småfåglar och en himla massa insekter, för att inte tala om de där myrjäklarna som finns överallt, förstås. Och i går morse hade måsarnas artförening årsmöte på bryggan:

Föreningen var vänlig nog att lämna en hel massa blåa viskitkort efter sig på bryggan. Ba, kära vänner, ingen idé att ni äter blåbär i smyg, ni avslöjas nämligen direkt.

Just det, hejdå! Ni kan med fördel sitta och kria någon annanstans.

Sommarläsningen: Flickan som blev fel

Hej alla barn och varmt välkomna till Jros bokklubb! Jag är redan inne på sommarbok nummer 4 så vi har en del att jobba oss igenom. Idag ska vi därför tala om boken Flickan som blev fel av Karin Ehrnrooth. Den handlar om henne själv, hennes uppväxt och så där allmänt om hur handlingsmönster och oförrätter går i arv från generation till generation. Och alltså, detta är verkligen ingen fantastisk litteraturupplevelse, vissa passager känns lite krystade och språkligt är boken på intet sätt fantastisk. Men ändå kan jag inte helt dissa den här boken. Den är onekligen lite intressant att läsa redan eftersom den handlar om en känd familj. Skvaller, ni vet. Och visst lyckas generalens dotter förmedla stämningen i familjen, hur det är att växa upp i en familj där man alltid är lite utanför. Dessutom är den en intressant tidsberättelse över Finland på 60-talet. Och så är den ju nog intressant ur ett psykologiskt perspektiv, som en beskrivning över en dysfunktionell uppväxt.

Boken rekommenderas: åt dig som är intresserad av psykologiska porträtt och uppväxthistorier. Eller av skvaller.

Semestervecka 1

Tänkte ni behöver veta vad jag sysslat med den senaste veckan:

Semestern inleddes med att mina två favoritettåringar medelst 3/4 av sina föräldrar kom på besök till stugan. Det var mycket livligt och mycket skoj! Vi åt god mat, drack gott kaffe, badade i hav och i tvättfat och plockade blåbär. Resten av tiden gick i princip ut på att somliga i sällskapet flyttade grejer från plats A till plats B och somliga andra i sällskapet flyttade grejerna tillbaka eller hindrade de förstnämnda att smaka på dessa grejer. Så sjöng och dansade vi också. Så ni hör, vi hade skoj!

Alltså hur söt är man inte då man är ett år, va?

Efter det åkte jag västerut på konfirmation. Först blev jag lätt förskräckt över att redan bli inbjuden till detta emedan jag ju var vuxen då konfirmanden föddes. Sedan började jag räkna åren och insåg att jag trots allt vid konfirmandens födelse inte var fullt så vuxen som jag kanske själv upplevde att jag var då, för 15 år sedan.

Sedan återvände jag hem, mycket trött och energifattig. Dock lyckades jag uppbåda tillräckligt med energi för att koka mitt livs första jordgubbssylt och frysa in jordgubbar för framtida behov. Därefter packade jag ånyo väskan och drog österut för lite stugvistelse igen, och här finner ni mig just nu: I en liten stuga på en udde med solen i ögonen och en bok i handen. Och med ett långsamt men dock fungerande internet. Efter att postbesöksstillhetstomheten avmattats finner jag detta vara mycket underbart. Blåbären är mogna, vattnet varmt och simvänligt, kroppen utvilad och maten god. Och - hör och häpna - detta är dagen då jag gjort flera armhävningar än någonsin förr. Ajajaj, tillfredsställelsen i det hörni!

Semester!

Bästa vänner, nu är semestern här! Jeij för det! Grej som är bra: Jag har i princip faktiskt gjort allt jag kan göra just nu (tills jag får mejl med en godtycklig mängd kommentarer att ta i tu med, förstås, men i alla fall). Det är ett utmärkt utgångsläge för att gå på semester, faktiskt! Jag har till och med dammtorkat arbetsbordet på jobbet och skrivit en lista inför augusti så jag vet vad jag ska göra sedan då jag helt semesterdurrig återvänder till gruvan. Bra jag! Min främsta plan de närmaste veckorna är att läsa böcker, har en stor hög med idel bra böcker (hoppas jag innerligt i alla fall) som väntar på mig. Därmed kan ni alltså förvänta er bokrecensioner vad det lider.

Förresten, man märker att det är semestertider på gångs då min mesta chattarvän ringer mig för att bestämma träff istället för att chatta om saken. Om man tycker det är enklare att ringa än att chatta (eftersom man ju oftast ändå liksom hänger framför datorn och chattandet ju fixas i samma veva som allting annat sköts), eftersom man inte orkar öppna datorn, ja, då är det i sanning loma.

Första + första = bra

Nåja! Nu har jag överlevt mitt första sportevenemang! Och det gick riktigt fint! Jag valde att gå den kortare rundan och med stavar, och dessa var bra drag så här first time out. All in all var det riktigt kul, nästa år måste ni andra också komma med!

Igår var jag dessutom på akupunktur för första gången, mkt spännande! Har fortfarande en akupunkt i vardera örat som jag ska trycka på 3-4 ggr per dag i några dagar. Och alltså vem vet vad som är verklig effekt och vad som egentligen beror på dagens sportande och vad som är placebo, men jag tycker faktiskt att saker och ting är bättre idag än igår!

Så om inte annat har det visat sig att första gången sportevenemang + första gången akupunktur = sammanlagt bra!

Dagens ordväxling

Scenario: jag vandrar i lugn och ro på stadens gator, det är kväll (ej natt). Vid ett gathörn står en dude och hänger, helt städigt klädd och till synes nykter. Då jag passerar honom utspelar sig följande dialog:

Duden: Mennäänkö rakastelemaan?
Jag (kan inte hålla mig för skratt): Hahahaa, ei kiitos!
Duden: Okei. Yritin parhaani.


Fast när man tänker närmare på saken, det är typ 24 grader varmt i min lägenhet just nu så egentligen är det ju inte så konstigt att stadens random dudar märker hur hot jag är.

Krisen avblåst!

Nu har jag köpt mig en ny topp så jag har aldrig varit mera redo för sportevenemang än nu! Bring it on, säger jag bara!

Dock bekymrar jag mig just nu över att det tydligen ska regna imorgon. Det är ju fatalt. Omkullkastar alla mina planer på att bli brun och fräknig medan jag travar på i mitt anletes svett. Oj oj. Och dessutom, då öppnas ju klädfrågan på nytt liksom. Vad ska jag ha på mig om det regnar? Det är ju supersvettigt att traska i regnrock liksom. Och jag lockas inte heller riktigt av the wet t-shirt look. Nä, tacka vet jag skorna. Dem behöver man aldrig fundera på. Sol eller regn eller snö - samma skor gäller ändå!

Stress och press

Nu är det ju så här att jag ska delta i mitt livs första sportevenemang på lördag. Och det föranleder ju naturligtvis en viss stress och press. Jag är dock inte så värst bekymrad över hur jag ska orka eller hur jag ska ta mig dit och därifrån. Det som bekymrar mig mest är vad jag ska ha på mig. Alltså, VAD ska jag ha på mig?? Skorna är under kontroll men resten är ett stort frågetecken.

Vad skulle ni ha på er ifall ni helt hypotetiskt var på väg till en sommarhet småstad för att gå 5 eller 10 km?

Sign. Äger inga shorts, äger ingen ärmlös topp av sportigt material och äger ingen lippis.

Sällskapet

Alltså vilken roll har myggor egentligen i näringskedjan? Varför finns de liksom? VA??

Är du förvånad över att höra min röst igen?

Hello! Jag har fått en uppmaning om att blogga, så, kära vänner, here goes! Jag tappade lite blogginspiration här under våren pga mycket jobb och annat som behövde prioriteras. Och efter att först ha lidit brist på bloggtid så är vanan liksom också borta. Ergo, nemas inlägg.

Nåväl, det är ju aldrig för sent att göra en omstart och det torde ju passa ypperligt såhär i begynnande semestertid. Dock är det ännu några veckor kvar innan ledigheten slår in, så det gäller ännu att uppbåda de sista arbetsrelaterade krafterna innan det är okej att fördriva dagarna medelst läsning och simning (vilket är min främsta sommarplan). Nu ser jag dock snart slutet på del 1 av ett stort projekt, några timmar jobb återstår innan friden kan lägga sig över tangentbordet. Men, har man klarat av att jobba hela året så ska väl några timmar också gå i ett huj.

Anyways, här lite random info under kategorin hänt och skett:

Då ens medtagna stuglektyr tar slut får man ta vad man hittar. Kolla författaren till denna bok jag råkade hitta! Har ni nånsin hört om denna? Nä, inte jag heller. Och det är inte så konstigt för den handlar typ om två sekreterare (kvinnor som är i 22-årsåldern) på 50-talet i Stockholm varav den ena är äventyrlig och den andra stabil med en mkt tråkig pojkvän. Så drar de iväg med tåg på semester till Italien och så börjar det hända det en massa, för alla vet ju hurdana män det finns där i det romantiska landet. Lindgren var nog kanske lite bättre på barnlitteratur, om vi säger så. Fast visst är det ju underhållande läsning, I'll give her that.

Kolla kolla, jag har fått en present!! Och inte vilken present som helst, utan en som omfattade chokladreferens, kasse av återanvänt material och bakningsingrediens (som innehöll choklad). Det verkar onekligen som att givaren känner mig mkt väl!

Jepp, exactly my point.

Midsommaroffice. Att jobba under vardag, helgdag och söcken är forskarens lott. Dock är det helt okej då man kan göra det med havsutsikt och till jämnt surr av myggor. Vänligen notera även mappen med artiklar: Den är nysorterad och cross-referenced enligt alfabetisk ordning OCH tema! Är mkt stolt över mitt överskådliga och vettiga och lättanvändbara system.

 Att sådant en midsommar som denna. Ha det skönt peeps, och drunknen icke!

En del har frågat och somliga undrar

Jag funderar på några grejer som bäst:

- Varför lägger Valio karragen i sin ekologiska grädde? Om man köper ekologiskt vill man väl att produkten ska vara så ren som möjligt och inte innehålla konstgjorda ämnen? Karragen är ett förtjockningsmedel. Undrar varför det behövs? Vad har de tagit bort ur grädden som gör att den behöver förtjockas?

- Varför använder Kastén smakförstärkaren E621 i sina leverpastejer? Det gör mig ledsen. Kasténs leverkorv är den godaste jag vet, men upptäckte här om dagen att de tydligen inte litar på råvarornas egen smak utan har lagt till smakförstärkare. Det gav mig nog lite smolk i bägaren.

- Varför finns det nästan inga ekologiska tandkrämer? Jag har köpt en som går under rubriken naturprodukt, men då jag lusläste innehållsförteckningen visade det sig att nästan inga av råvarorna är ekologiska. Nu undrar jag vad tandkräm egentligen innehåller (man fattar ju inget av listorna) om det inte går att producera ekologiska sådana? Det äcklar mig nämligen lite att man gladeligen så gott som äter en mix av diffusa kemikalier.

- Och, för att tala om något annat, varför är det så t.r.å.k.i.g.t. att skriva kursdagbok? Håhåååjajaaaa.

Puh!

Detta har varit en av de där veckorna man kan kalla intensiva. Ingen av mina dagar har varit vad man kan kalla vanlig. Så nu kan man kalla mig lite trött.

Saker jag sysslat med:
Avslutat veckan innan med lek och terrasshäng i Kangasala. Åkt av-och-an till Åbo en vanlig onsdagkväll. Barnvaktat. Haft möten på olika ställen i stan. Varit hos tandhygienisten. Haft pyjamasparty i Pargas och sjungit julsånger. Varit i musikhuset på körövning. Förberett ett årsmöte. Dragit ett årsmöte. Haft sånglektion. Varit på jumppor. Lärt mig en hel del om textskrivning. Ringt samtal. Och såklart jobbat mellan varven.

Därför hann jag aldrig återkomma till tvångsumgänget på tåget från Åbo. Cliffhangern blev ganska lång kan man säga. Anyways, jag hade med mig datorn och hade tänkt jobba på tåget. Dock hade jag ju inte fattat att 21-tåget kommer från hamnen och är fullt av fulla gökar som hängt på sverigebåten. Borde definitivt ha köpt biljett i en arbetshytt. Nåväl. Tågvagnen var full av ett gäng ytterst glada pensionärer som skämtade och skojade med var och varannan som kom i deras väg (Och två gubbar gick igenom vagnen på jakt efter en hytt dit de skulle gå för att sjunga). Själv hamnade jag bredvid en man som envisades med att berätta ditt och datt om sig själv, trots att jag, enligt mig själv, svarade ytterst enstavigt och medelst kroppsspråk visade mitt tydliga ointresse. Dessutom satt han på min plats då jag kom in men kunde som vanligt inte säga nåt om den saken utan väntade tills jag själv tog upp frågan två gånger. Alltså VAD ÄR grejen med folk och deras sittplatser i tåg?? Jag bestämde mig slutligen för att försöka jobba, trots dudens snackade, så jag plockade fram datorn och öppnade internet. Och duden ba, jaha, nu ska du jobba. Så sneglade han på min skärm och ba: Jaha, där har vi mejlen. Jag ville väldigt gärna säga att sluta titta på min skärm, gubbstrutt! Jag tycker inte att det är okej att kommentera vad andra gör på sin dator. Dessutom, ibland är det okej att mingla med folk man inte känner men om nån signalerar att den helst vill vara i fred kanske man kan låta den vara i fred då?

Det var den spännande historien om min tågresa hem.

Live från tåget - the cliffhanger!

Oj käraste kära nån. Viktig note to self: om man ämnar åka tåg från Åbo till Helsingfors kl 21 bör man a.l.l.t.i.d. köpa biljett i en kupé. Såvida man inte gillar att tvångsumgås med folk förstås. We shall return to this, stay tuned.

Live från tåget 2 (aka the return of the Live från tåget)

Nu säger de här i tåghögtalarna att tåget kommer att bli rökfritt från och med juni. Men alltså? När har man nånsin fått röka på tåg? Eller kanske man fick på 80-talet, men liksom nu? 2013? Va?

Live från tåget

Hej! Jag åker tåg (go junaverkko!). Här är det spännande minsann för folk är som vanligt konstiga, precis som de alltid brukar vara på tåg (vad är grejen med det?). Undrar tex varför folk aldrig kan tala med varandra om de funderar över nåt? En gång var det en tant som stod stilla och stirrade på mig tills jag lyfte min väska bort från sätet bredvid så att hon kunde sätta sig ner. Och idag var det en gubbe som åt konduktören sade att han nog inte sitter på sin egen plats. Tydligen kunde han dock inte personligen be mig flytta på mig då han kom in och såg att nån satt på hans plats. Och nu dricker han öl och rapar.

Dessutom, rapport från Tavastehus: Här är björkarna gröna och det blommar på marken!

Revanschen

Efter att jag insett att jag nu desvärre tvingas slänga två av mina bästa före detta vita t-skjortor (vita t-skjortor gör sig nämligen inte så bra som smutsgråfläckiga) beslöt jag mig för att ta revansch på det här irriterande hushållet.

Så jag beslöt mig för att baka kanelbullar. Och för att undvika att producera sådana där jästdödade, överknådade (alt underknådade) fula bullklumpar jag någon gång lyckats åstadkomma tog jag till hela arsenalen av vapen för att nå mitt mål:

- Ett bra recept (Leila, såklart. Vad annars?)
- Kitchen aid (I love it!)
- Stektermometer (mjölken blir 37 grader mycket fortare än man skulle tro!)
- Till stor del ekologiska ingredienser och bra mjöl
- Den bästa fyllningen: Smör, kanel, socker, mandelmassa! Mycket av allt. (I KNOW! What's not to like?!)

Så bakade jag bullarna, beskådade mitt verk och var mycket nöjd:

MVG-bullar! De har till och med utseendet med sig!

Annat jag gjort idag

Idag har jag avslutat den extremlånga arbetsdagen med att färga hela min vittvätt grå. Jeij!

Så, nån som vill komma ut på vita-blusar-shopping?

TV

Idag knäppte jag på TV:n för första gången sedan... ja, sedan jag kom hem från Hawaii, tror jag. (Det tog en stund att hitta fjärkontrollen, för den låg i en random hög sedan senaste gången jag hade ettåring på besök). Och så ramlade jag in på ett program om en kille som kommer hem till en familj för att reda upp deras matlagning. Reality-TV liksom.

Och nu undrar jag varför nån vill vara med i sådana här TV-program? För det första, i den här familjen skulle då kvinnan lära sig laga mat för att hennes man tyckte att familjen åt för ensidigt (okej, hon var kanske inte helt nöjd själv heller med situationen, men alltså ändå... Mannen behövde tydligen inte alls nån matlagningshjälp av proffset? Dessvärre misstänker jag att han inte var direkt pro på matlagning själv heller, annars kunde väl han ha skolat upp frugan själv?).

För det andra, den här familjen hade till exempel renkött i frysen som kvinnan inte alls visste vad man skulle göra med (och nej, ingen frågade mannen vad han visste eller inte visste). Så då kom proffset in i köket och fixade renköttet åt henne. Jag ba, alltså måste man verkligen vara med i TV för att få matlagningstips och inspiration?

Dedär... Man kan ju också googla, liksom.

Insikter

Jag har kommit fram till att varje måltid som innehåller koriander är lite bättre än varje måltid utan koriander (precis som varje frukost med croissant är lite bättre än varje frukost utan. Lite synd därför att jag ganska sällan äter frukost med croissant.). Mmm! Eftersom jag av någon anledning inte tidigare fattat att köpa hem koriander har jag nu en hel del att ta igen. 30 år av korianderkonsumtion liksom. I'm working on it.

Jag förstår mig inte på tonsättare som skriver att sopranen ska sjunga tvåstrukna B i pianissimo. Hur tänkte de där liksom? Jag ba, okey, you want a pip? You'll get a pip.

Min nya favoritsång (mina favoritsånger brukar ju dock skifta som vattenringar så om nån vecka har jag säkert nån ny igen) är Rautavaaras I de stora skogarna. Och då menar jag inte körversionen utan soloversionen. Åh den är så fin och vacker och mystisk och häftig! Och underbar att sjunga.

Vapptröttheten

Det borde vara förbjudet att ha nåt som helst slag av program den andra maj, det går ju bara inte. Denna sanning gäller trots att första maj för min del i år inte inbegrep dagslång picknick med allt vad det innebär eller andra liknande eskapader. Dessvärre följde jag ju inte denna regel. På grund av dålig planering hade jag en liten trevlig 10-timmars arbetsdag igår, som toppades med sångkurs i timmarna två. Detta har nu lett till att den här dagen, den tredje maj, är ett stort skämt. Jag är ineffektiv, trött och uttråkad. Det är en evig lycka att det är fredag idag så man kan ta det lite sluibigt med gott samvete.

Jackvapp

Jahas hörni, ju längre man väntar desto högre blir tröskeln att blogga. Anyways, har inte så mycket att komma med. Jag funderar på hur jag ska göra för att bli sjukt bra på att sjunga en svår sång tills måndagens konsert och har rätt så bra jobbflyt på olika fronter och pysslar så där i övrigt på med mitt. Dessutom ska jag på två fester denna vecka, har ni hört på maken så crazyt va!

I år ska jag ju också fira vappen i Åbo, hurra! Min outfit är nästan klar, så när som på ett halsband jag ännu inte köpt. Dock har jag ett problem, och det är vilken jacka jag ska ta med dit. Jag menar, på vappen är det ju så att man ska ha vårjacka, för det är ju vårens fest. Dock är det ju ganska så kallt ännu. Det här med att det är 11 grader mitt på dagen hjälper ju inte då det på morgonen och kvällen är typ 5. För det är ju på morgon och kväll som jag rör mig ute. Och 5 grader är kallt om ni frågar mig, så jag går ännu i vinterjacka jag. Men, man kan ju inte ha vinterjacka på vårdberget, jag menar herregud, tänk om det syns i tv:n? Så what to do? Frysa i allt för tunna kläder eller se ut som en tönt? That's the ask.

Somliga straffas genast

Det här med att jag i höstas aldrig orkade ändra min köksklocka till vintertid, och därmed hela vintern gick omkring och räknade om tiden med en timme, och sedan var mycket nöjd då det äntligen blev vårdagjämning och jag därmed slapp ändra klockan eftersom den äntligen hade rätt tid igen, ja, det har nu fått sitt straff:

Nu har batteriet dött i den där klockfan, så nu tvingas jag kliva upp mixtra med den i alla fall. Alltså aldrig ska man nu få vara lat i fred utan hela tiden är det nåt som ska göras.

Dagens tips!

Här ett tips jag tänkt ge er redan länge:

Då jag var i Texas 2007 blev jag medsläpad på en föreläsning i en bokhandel. Den hölls av en kille, Frank, som berättade om ett projekt han håller på med, och några böcker han gett ut i samband med det.

Projektet heter Postsecret och går i all enkelhet ut på att folk, vem som helst, skickar vykort åt honom med en hemlighet som ingen vet om. Projektet började år 2004 (tror jag), genom att han tryckte upp och spred ut 3000 tomma vykort med instruktionerna att skriva en hemlighet på kortet och posta det åt honom. Sedan spred sig grejen och lever nu ett helt eget liv. På bloggen lägger Frank in nya hemligheter varje söndag. Han har också gett ut flera böcker innehållandes dessa hemligheter.

Kolla på den här videon, där Frank håller en presentation. Det är rörande med alla dessa hemligheter, de är oväntat ofta faktiskt fina, berörande, fantasieggande på olika sätt. Jag har från och till läst den här bloggen sedan 2007, och har ännu inte tröttnat. Den lär dessutom idag vara världens största reklamfria blogg.

Så, det är mitt tips till er. Läs Postsecret!

Gymnasiet ringde och vill ha sin läseordning tillbaka

Nu orkar jag inte längre skriva om mina krämpor för de tycks ju anyways aldrig gå om, snarare ändrar de karaktär och frodas i all sköns ro. Nu har jag i alla fall återvänt till saltgruvan, nån måtta får det vara med navelskådandet.

Och för att saker och ting inte ska bli allt för lättjefulla har jag en osedvanligt fullspäckad dag imorgon (ni vet, mina dagar består ju vanligtvis också av navelskåderi, skillnaden är bara den att jag vanligtvis gör det frisk på jobbet framför datorn snarare än sjuk hemma framför datorn, så fullspäckade dagar är ju något av en Speciell Händelse i min värld). Imorgon ska jag nämligen typ återvända till gymnasietiderna, ni vet de där tiderna då man satt på lektion en hel arbetsdag och sedan gick hem och gjorde läxor. (Undrar fortfarande hur jag orkade? Vem orkar sitta och lyssna i åtta timmar fem dagar i veckan liksom? Nå, anyways, imorgon ska jag sitta och lyssna klockan 9-18. Party!).

Är dock lite irriterad över hur okoordinerad min dag är. De grejer jag ska gå på är samtliga riktade till samma målgrupp och ordnas av mitt uni, men ändå verkar arrangörerna ha noll koll över att de ordnas samtidigt. För först ska jag på infoseminarium kl 9.15-11.45. Viktig info. Sedan ska jag springa till en annan byggnad någon kilometer bort, samtidigt som jag äter lunch och dricker kaffe. För kl 12.15 börjar följande infoseminarium, med ett lite annat men ändå relaterat tema. Viktig info. Nå, sen slutar det semit då kl 15.45 och då ska jag tjoppa tillbaka till den första byggnaden där min vanliga föreläsning, som hör till en kurs jag går på även vanliga veckor, börjar kl 16.15. Och den slutar kl 18. (I repeat: hur orkade jag gå i gymnasiet??)

Pust, lite koordinering mellan arrangörerna hade kanske nog varit på sin plats. Som läget är nu skulle jag behöva en privat chaufför som samtidigt ordnar med lunch och kaffe åt mig. Men men, jag är osedvanligt förberedd i alla fall. Ska strax fixa mig en lunchlåda och mellanmål att ta med i morgon. Förberedelse är ju varje lyckad dags moder.

Detta inlägg bara som en heads up alltså, ifall ni hade tänkt chatta med mig imorgon eller så. Jag kommer inte att svara, nämligen.

Uppdatering

Och alla undrar och frågar sig: Hur går det riktigt för jro och hennes förkylning? Blev hon mirakulöst frisk?

Svaret lyder: nej. Det går sådär semibra och frisk är jag inte. Bra just nu: jag har inte ont i halsen alls längre (thank god, det var kanske det värsta halsontet jag nånsin haft det där, vill aldrig mer ha sånt tack). Dåligt just nu: har ännu snuva och har nu också en äcklig hosta. Har ingen sångröst, så dit for den konserten igår. Dessutom, minst två personer jag umgåtts med på senaste tiden har (haft) bihåleinflammation. Känns inte som jättebra odds.

Anyways, alla känner enormt medlidande och utropar sedan: men vad sysslar den där jro med då?

Svaret lyder: well, jag intensivkollar på netflix, chattar med folk, köradministrerar, jobbar lite, kollar in HP-broschyren, funderar på saker och sånt. Och äter glass förstås. Mkt spännande att vara sjuk.

Eftersom jag dock känner mig lite bättre idag än igår har jag nu stora planer på att ta mig utanför dörren. Detta främst för att provianten börjar ta slut. Dessutom har jag hört rykten om solsken! Är det våren som lurar där ute?

Ett väldigt intressant inlägg om min förkylning

Att vara förkyld suger. Igår hade jag dödligt ont i halsen. Och med dödligt menar jag sannerligen dödligt. Ajaj så det tog ont, visste inte hur jag skulle bete mig. Jag kunde inte svälja fast jag inte stod ut med att inte svälja och kunde verkligen inte tala. Hela halsen var liksom sjuk och svullen. Det enda som hjälpte var varma drycker och glass. Fick såklart lite ångest och panik över att ha sådant halsont, och jag hade såklart inte någon glass hemma, så jag gick till butiken och köpte en förpackning med 15 eskimåpinnar. Nu har jag 12 kvar och halsontet är borta. Eventuellt överreagerade jag en aning där. Nå, om någon är sugen på eskimåpinne finns här då 12 stycken i olika smaker, välkomna bara!

Idag har jag då istället snuva och feber. Med tanke på att mitt näsdukslager till min stora förskräckelse håller på att sina borde jag med facit på hand ha köpt 15 paket näsdukar i stället för glassar, det hade varit bra. Nåväl, även om halsontet är borta  - vilken lättnad! - är jag nog inte riktigt återställd. Jag har främst varit tyst (bra jag!), men pratade ändå en stund idag vilket gav mig en hostattack och huvudvärk (man ba que?).

Jaja, det är som det är, månne jag inte ska överleva även denna dramatiska sjukdom. Det sorgliga är ju dock att detta är konsertvecka. Idag borde jag ha varit på genrep och på fredag borde jag sjunga Schumann. Med tanke på att jag min röst låter som gudfadern så kan man ju lite ana hur det kommer att gå med den keikkan. Lite synd med tanke på att jag faktiskt kan denna repertoar. Slöseri av mina resurser att inte sjunga på keikkan. Men faktum är att jag inte har så stor lust att utmärka mig genom att få en hostattack mitt i Gute Nacht. Så om jag inte råkar bli mirakulöst frisk så antar jag att självbevarelsedriften övervinner harmen över den tillintetgjorda övningstiden.

But who am I to complain, jag kan ju alltid tröstäta glass.

Bu

Okej så idag vill jag bara meddela att jag har helt otroligt ont i halsen. Kunde inte sova i natt pga detta. Och tror jag håller på att få snuva också. Buhu, stackars mig.

Sommartider hej hej

Detta har hänt en påsk som denna:

Igår var det dags att ändra på klockan igen. Tycker man måste göra det stup i kvarten nuförtiden. Det var extra jobbigt denna gång eftersom jag hade en tid att passa efter väckning, man måste liksom vara noga då så man inte försover sig alternativt kommer för tidigt till träffen. Men så visade det sig att jag ju varit förutseende då jag undvek hela vintertiden i höstas och aldrig ändrade köksklockan. Det var mkt praktiskt att nu ha en klocka som jag vet att helt säkert visar sommartid. Nu gäller det bara att minnas att den inte längre visar fel utan rätt tid.

Jag har planterat om mina blommor. Bra jag! Jag insåg då varför min ena stackars blomma hållit på att dö den senaste tiden. Det är för att den hade alldeles för liten kruka. Stackaren höll på att spränga plastkrukan i bitar med sina rötter. Nu har den en större kruka, hoppas den tar sig. Om inte så var min teori fel och i så fall tog lösningarna slut och jag kommer snart att ha ett blomlik på halsen. Det dumma med att plantera om blommor på påsken är dock att då mullen tar slut mitt i kan man inte köpa ny. Så hela blomomplanteringsprojektet blir liksom på hälft och man kan inte städa undan det så sedan ligger det mitt i lägenheten och är i vägen hela tiden.

Resten av påsken har jag ägnat åt att göra ett fotoalbum över Hawaii. Det är dock inte helt lätt eftersom jag har över 1500 bilder från resan, varav de flesta är lyckade på ett eller annat sätt. Välj nu sen vilka som är de bästa. Men nu är jag äntligen klar, hurra!

I övrigt har jag ätit påskmat och vilat. Fast det är väl knappast så ovanligt. Har nån gjort något annat än att äta och vila?

Mera körsångare till Yle!

Igår gick jag korsets väg tillsammans med tusentals andra huvudstadsbor. Det var fint och maffigt. Det har varit en hel del snack om detta i medierna nu före påsk, speciellt eftersom Jesus detta år spelades av en svenskspråkig kille. Men alltså, både på tv och i radion har jag hört reportrarna tala om via kruuussis. Seriöst? Alla körsångare vet ju att Via Crucis inte uttalas så. Därmed, fram för mer körsångare bland reportrarna!

Sedan sist

Alltså det tycks inte gå så värst bra för mitt bloggande, har allt som oftast varken tid eller inspiration. Nå, kanske tiden/inspirationen återvänder, vi får se.

Sedan sist har jag i alla fall haft nytt seminarium, väntat förgäves på några mejl (ibland undrar jag om jag är osynlig då ingen liksom svarar mig?), haft träff i stockas lekhörna och fått ett kort med en sanning, varit på körläger och blivit någon, haft städdag och städat, vädrat, sorterat och tvättat ur mina klädskåp, glatt mig åt att vissa pengabesittare i sanning gillar vissa projekt jag är med i, varit på en massa jumppor, printat en arma massa papper, mejlat ett och annat mejl samt slutligen köpt påskägg, sådana där små.

Same same, alltså. Men nu ska jag snart gå på vin och med det blir det ju påskledigt så tiderna är ju nog ganska goda just nu! Skön påsk hörni!

Tragiskt

Kollade på årets studentprov i lång matta. Klarade kanske 3 deluppgifter. Skulle kanske (kanske!) ha klarat någon till om jag haft Maols tabeller till hands. Men ändå, känner mig inte speciellt smart just nu.
Hur har jag någonsin kunnat allt det där? Hur har jag någonsin klarat allt det där? Och, inte minst, hur har jag någonsin ens förstått allt det där? Det ser ju ut som något diffust främmande språk.

Telefonsamtalet

Idag fick jag ett telefonsamtal av någon försäljare som tyckte att jag skulle komma någonstans och diskutera någonting, vilket jag såklart tyckte att jag inte skulle göra. I början av samtalet gav hon mig flera utvägar, men eftersom jag stod i en ekande korridor hörde jag inte varifrån hon ringde och vad det handlade om, så jag missade mina naturliga chanser att avsluta samtalet. Så, då började ju hon berätta en massa om varför det är så bra för mig att komma dit och diskutera vaddetnuvar och jag insåg mer och mer hur ointresserad jag var, så till sist sade jag bara att tack men jag är inte intresserad just nu.

Hon ba: Men det lönar sig nog verkligen att komma hit och diskutera. Vi bjuder på en kaffekopp och så går vi igenom allting och funderar tillsammans.

Jag ba: Men jag är inte inresserad just nu och har nog inte möjlighet att komma.

Tystnad.

Så jag ba: ...? ...Okej, hej då!

Tystnad.

Så då lade jag på luren.


Har aldrig förr varit med om att en telefonförsäljare blir tyst. Helt tyst, liksom. Oftast brukar de nu ändå önska en en trevlig dag, eller ens säga hej då. Nu undrar jag lite om hon slutade prata för att hon blev sårad då jag inte ville komma dit eller om hon försökte titta i manualen vad hon skulle säga sen och inte hittade det.