One of those days

Idag är en av dedär dagarna då man vaknar och inser att det finns massor att göra idag. Sedan jobbar man effektivt hela dagen och går på gym på eftermiddagen. Och inser medan man sitter där och lyfter tyngder att det fortfarande finns massor att göra. Att den här dagen inte kommer att vara slut på länge än.

Så mycket liksom för devisen att endast jobba på jobbet, inte alls hemma. Jeij.



p.s. Jag vet jag vet... man/jag/man/jag. Men ibland tycker jag om att skriva man.

Dagens citat

"Det är som det är och det blir som det blir"

ur Jonas Jonasson: "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

(Dagens lunchlektyr visade sig ge dagens sanning. Dagens dos av statistikkörningar och textredigering tycks nämligen aldrig nå sitt slut).

(Och ja, författarens förnamn är verkligen samma som hans efternamn. Såvida det inte är en pseudonym, vill säga.)

Det fina med lever

En fin sak med att vara gillare av leverlåda, -biffar, -sås -whatnot är att det finns hemskt många andra som inte alls gillar ovannämnda rätter. Det fina ligger därmed i att denna rätt aldrig är slut, även om man äter lunch först vid två.

Hur man vet att man borde köpa en ny dator.

Om det tar 20 minuter och en omstart av datorn innan firefox öppnas vet du att ett inköp av ny dator är rätt så nära förestående.

Att bita sig själv i svansen

Ibland bestämmer jag mig på förhand att jobba länge en viss dag, ifall kalendern exempelvis är tom och jag har en del jag kunde göra. Som idag, till exempel.

Men eftersom jag vet att jag ännu ska sitta här i många timmar kan jag ju bra slira in lite på fejan eller bloggar eftersom jag ändå har tid att göra allt det jag tänkt mig idag. Dessvärre blir det ju liksom inte så tidseffektivt och de facto är det lite som att bita sig själv i svansen.

Hörni, det här med ljummet kaffe. Det tycker vi inte riktigt om eller hur?

Om man säger något töntigt kan man, om man liksom vill understryka riktigt hur töntigt det är, säga att det var det korkaste jag nånsin sagt. Sålunda lyckas man verkligen verbalt överbevisa sig själv.

Tyvärr har jag dock glömt vad det var som visade sig vara det korkaste idag. Men någonting var det.

Veckoslutets "det blev lite fel det här"

Morgondagens plan är att plocka äppel istället för att dra ut på länk och plocka lööv.

Klädkod

Om några veckor har jag äran att delta i en finare session där jag även ska kliva upp på scenen. Klädseln för tillfället är "siistit vaatteet, ei iltapukua, eikä farkkuja". Klart och tydligt med andra ord.

Vad ska jag ha på mig?

Den lilla svarta

Idag fick jag en pikkumusta i present. Mitt livs första riktiga! Som tack agerade jag smakråd vid jackshopping. Helt okej deal tyckte jag.

Nackdelen

Mitt nuvarande dagsverke har många fördelar. Bland de största kan nämnas flexibilitet och egna tidtabeller och fri möjlighet till random surfande hela dagen.

Dock har jag nu lärt mig att det inte är någon bra idé att sitta framför datorn hela dagarna. Nackdel är det i sanning. Ordagrant.

Röntgen

Dagens tandsköterska ville att jag skulle översätta de vanligaste meningarna hon använder vid tandröntgen från finska till svenska, så hon vet vad hon ska säga.

Sen skulle jag då stå där med tårna på linjen som var längre fram än min kropp, bita fast i ett munstycke, hålla i med händerna men slappna av i nacken och armarna och allt. Liksom med rumpan ut och stå på tå och spänna benen för att armarna och nacken inte ska spänna sig och bita fast med tänderna och se sig själv i spegeln och jag ba ursäkta men hur menar du att jag ska göra detta?

Anyways, bilderna blev tagna på två röda sekunder. Slutet gott och vi hoppas att allting är gott med röntgen.

Nu slutar dock tandisföljetången för denna månad. Vi återupptar den i december då det åter blir aktullt med ett och annat tandisbesök. Då kan det förresten hända att ni måste boka in lite hämta-saftsoppa-och-värkmedicin-åt-jro-tid.

Flashback

Tandhygienisten idag talade svenska och besprutade mina tänder med nån essensbanansmakande mönjä. Hur lågstadie är inte det?

Tandisen

Det är lustigt egentligen. Varje gång jag går till tandläkaren förbereder jag mig mentalt på att behöva strida för at de ska kolla och fixa de saker jag funderar på. Undrar varför jag tänker så. Oftast är ju tandläkarna trots allt trevliga och tillmötesgående, åtminstone rätt så.

Nåväl, idag hade jag äran att bli kollad i käften av en inte bara trevlig och tillmötesgående, utan också erfaren, vettig och lyssnande tandis. Hon kollade de grejer jag bad om och gjorde dessutom en grundkoll OCH föreslog grejs jag försökt få gjorda tidigare utan att något hänt. Så nu är saldot fyra nya inbokade tandläkartider, men denna gång hade jag inte ett enda hål!

Färgad statistik

Ni kan kanske föreställa er att statistik inte är det allra roligaste man någonsin kunde tänka sig att dona med såhär dagen efter dagen efter. Men misströsta icke, för jag har ett statistiskt partytrick att förtälja er:

Man gör sin analys och printar ut den. Och sen använder man sina nyköpta highlighters för att markera sina signifikanta resultat. I olika fäger. I tell you, det livar upp alla analyser, speciellt om man använder pink eller orange. Om man är på lugnare humör kan grön eller perusgul vara bra.


Jotackarsomfrågar, jag har ett liv och är inte alls en nörd.

Sköna söndag

Jag njuter av en skön hemmasöndagkväll genom att baka tekakor, ha In treatment-maraton, byka och dricka höstte. Skönt är det i sanning.

Man är ju inte nitton längre.

Nä, man är ju inte det. Men man ställer ju upp.

Och då kan det gå så att man har jätteskoj men är rätt sliten följande dag.

Ivern

Men alltså, här skriver jag mina stora spännande nyheter som gjort att jag haft en glad magaklump hela dagen och så har ingen, ingen, ens kollat in min blogg idag. Statistiken säger liksom att 0 visningar. Jeij. Odelad glädje är... ja, odelad glädje.

Jobbigt dethär att inte alla fattar att världen cirklar kring mig.

Oooooh!!

Iiiik! I was just asked if I wanted to give a speech at the conference that is going on while I'm in Italy. I'm not sure yet if it will happen or not, but it's so cool that they asked me!!!

Wohoo!!

If I hade a like-button I bet you guys would press it now :D

Olycksbådande

Jag fryser och har huvudvärk. Icke bra.

Men, jag är tillbaka i mitt arbetshörn och har nåt som eventuellt kan kallas textredigeringsflyt. Bra.

Dessutom har jag äppelmos i frysen. Mycket bra.

Busschauffören och jag

Då jag försökte kliva in i bussen i Björneborg gick det inte eftersom en storvuxen man med hatt och för liten t-skjorta över sin ölmage stod och tryckte i bussdörren. Sakta sakta rörde han sig neråt samtidigt som han mumlade nåt otydbart. Då han äntligen tagit sig ner för trappan och lufsat iväg äntrade jag bussen för att betala. Väl inne i bussen lade jag märke till en mycket distinkt stank som svävade runt chauffören. Ni vet, utsvettad gammal alkohol, liksom. Chauffören viftade med handen framför näsan och sade ”hoho, här borde man lite tuulettaa så man inte själv joutuu samaan kuntoon. Jag log och höll med.

Nåväl. Jag installerade mig på min plats, endast någon bänk bakom chauffören, och hast du mir gesehen, ölmagsgubben is back. Nu har han hittat sina pengar och köper en biljett. Så frågar han om det finns nån tuuletus i den här bussen och då, då hör jag chauffören svara: ”Jo, den är allra bäst längst bak i bussen”. Sen lufsar gubben iväg för att sätta sig bak i bussen och chauffören och jag möter varandras blickar och ler i samförstånd.

Taxilainen

Det kan stundvis hända att jag befinner mig i närpesien och inser att mängden väskor gånger sträckan att gå till bussen utgör en omöjlig ekvation och sålunda bestämmer mig för att ta en taxi. Eftersom erfarenhet visat att ingen någonsin svarar på taxistationens nummer väljer jag att ringa min vanliga taxichaufför. Sen kan det ju förstås vara så att han är upptagen just då. Således slår jag upp den eminenta telefonkatalogen ”Närpes med omnejd 2002” för att få tag på en annan taxichaufför. Där finns flera namn att ringa till. En är upptagen. En har slutat köra. En svarar inte. Och den sista slår luren i örat på en då man förklarat sitt ärende. Kundservice, hörrni, det är inne just nu.

Schampo

Jag bevistade precis simhallen. Härligt, som vanligt! Förutom att jag denna gång hade glömt såväl schampo som tvål. Således kände jag mig tvungen att låna lite schampo av någon. Tvål hittar man alltid i simhallar. Så detta gjorde jag. Men nog känner man sig förvånansvärt utsatt då man står där helt naken och sårbar och ber främlingar att hjälpa en, även om det är en så liten sak som med schampo. Intressant erfarenhet.

Det hjälps inte

Det var med avsikt jag åkte hit i september och inte i november. Och tack och lov går solen ner först about 20.30. Men det hjälps inte, att vara ensam i ett hus i mörker skrämmer mig. Det skrämmer mig såpass att jag ser till att ha låst dörren och tänt lamporna före det är helt svart utanför. Obehagligt.

Men det goda är att solen fortfarande går upp tidigt. Så om jag lägger mig nu kommer den att skina då jag vaknar. Och det är skönt att veta.

Dialog

Jag hjälper mommo ut ur bilen.

Mommo: Oj, vad du har kalla händer!
Jag: Jo, jag har alltid kalla händer.
Mommo: Varmt hjärta!
Jag: Va?
Mommo: Di säir sålis.

En fråga till mina modemedvetna vänner:

Är det så att brunt är helt out just nu? För jag hittar inget brunt nånstans. Allt i butikerna är svart.

Och är det så att de korta blusarna/skjortorna/tröjorna är tillbaka? Alltså bye bye långa tröjor?

Kan någon vänligen upplysa mig?

Hittills idag

Hej.

Idag har det hänt stora saker.

Familjen har en ny bil! Det har inte hänt sen slutet av 1980-talet så det är rätt stort faktiskt. På fredag blir det premiärroadtrip till öbotten. Nu måste jag välja musik för denna unika händelse!

Min handledare ringde mig och ville komma för att se på mitt rum och frågade om jag vill äta lunch med henne. Nu planerar vi min Italienresa.

Italienarna ska kolla om de kanske kunde betala hotellet då jag besöker dem.

Ikväll ska jag på vinprovning/föreläsning på arbis. Det kan väl inte bli något annat än bra, va?

Då jag igår köpte lite kuvert och dylikt i pappers- och allmän kräsä-butiken frågade kassatanten mig med hög röst om jag a) vill ha en påse, och b) vill stöda Pelastakaa lapset med 1 euro.

Jag vet inte vad jag tycker om detta. Visserligen är det ju ett bra ändamål, men det är nåt i de där direkta frågorna som stör mig. Det är väldigt pinsamt att säga nej, eftersom alla i butiken hört frågan och därmed märker att hon den där snåla kufen, hon ger minsann inte 1e åt barnen. Samtidigt som det ju kan finnas många orsaker till varför någon säger nej. Kanske man redan gett en hel del pengar till välgörande ändamål, kanske man hellre stöder nåt annat, kanske man inte har råd. Samtidigt förstår jag att det är ett bra sätt för Pelastakaa lapset att få in understöd - och det är ju en bra sak. Jag är tudelad i frågan.

Vad tycker ni? Är det okej?

hmm

Undrar om helgens utomhusvistelse förorsakat att jag idag har lite huvudvärk, stark okoncentration och nåt som påminner om ont i halsen?


p.s. Jag ramlade just in på en lunch med min handledare som tycker att jag ska komma med henne till Italien på möte i november. Jag tycker naturligtvis att det låter fruktansvärt jobbigt och motbjudande.

Den härliga helgen

Man kan säga att jag har ett mycket bra recept på en underbar hösthelg. Läs och lär:

- En fantastisk operaupplevelse tillsammans med de fina som avrundas med spontant memoryspelande vilket föranleder spontant julsångssjungande och gapskratt. På baren. Och trivial pursuit där jag visserligen aldrig får nån plupp men det gör inget för cidern var god.

- Äppelplocknining i många timmar som naturligtvis inleds med provsmakande av samtliga sorter för att veta vilka vi ska plocka mest av. Underbart att vara ute i den kyliga höstluften och njuta av äppeldoften. Dessutom är detta tydligen ett fantastiskt äppelår!

- Åka ut till stugan och sitta framför brasan i långkalsonger och vantar och vänta på att stugan värms upp. Äta kräftor - visserligen de största och märkligaste kräftorna jag nånsin sett - och dricka det perfekta vinet till och bli så mätt att vi tvingades slänga den sista kräftan. Steka plättar på muurikkan ute i nattmörkret och äta plättarna med glass och äppelröra.

- Sova länge. Skratta en hel del. Traska omkring i stövlar. Njuta.

Kvällskvisten

Man går tidigare från jobbet för att gå på gym. Man kollar lite i butiker efter gymmet men klockan är ändå bara 18 då man kommer hem. Tänker att oj så skönt med så mycket kvällstid. Man äter, slötittar lite på TV, plockar fram grejer att bära med sig i morgon. Surfar lite på fejan, äter tre karkkin, läser några bloggar. Och tänker att äh, kanske jag nu i alla fall skulle ta och kolla igenom de där artiklarna jag bar hem. Men då är klockan redan 22 och vem orkar nu studera då längre?


Och jo, du gissade rätt. Man är i allra högsta grad lika med jag.

Arbetsbord!

Nu har jag hittat, fått nyckel till och installerat mig vid mitt nya arbetsbord. Det är inte vid fönstret (men det kanske ändras senare), men jag tror att det blir riktigt bra det här!

Nu återstår dock den viktigaste frågan: Var kan jag koka kaffe?

Tididiidii tididiidii tididii dii diiii

Alltså vem använder fortfarande Nokia tune som ringsignal? Och varför?

Känns lite 1998 faktiskt.

Och vem låter sin Nokia tune-ringsignal ringa i ett bibliotek? Och varför?

Jeij!

Telefonsamtal idag: "Työtila on vapautunut"

Hurra, snart slipper jag släpa på alla mina kamor runt staden! Torde dessutom få en plats vid ett fönster! Jeij!

Längtan till landet.

Jag har ägnat förmiddagen åt att läsa artiklar och redigera text men egentligen har jag mest tänkt på veckoslutet. Om jag får bestämma blir det soligt men kyligt krispig luft, äppelplockande, kräftor, äppelpaj, dubbla täcken, promenad till postlådan, bastu med dopp, rödvin och yllesockor. Och Radio Vega och kanske lite grillmat, med lite äppelchutney kanske?

Alltså orka hålla på med artiklar och textredigering.