Kontrasten

Denna dag visade sig bli en stor kontrast till den emotionella gårdagen. Jag blev plötsligt effektiviteten personifierad och ba, abstract submission - check, stipendieansökan - check, mejla många viktiga mejl - check,  uppdatera forskningsplan - check, gå igenom ansökningar - check, föra ansökan till posten i tid (dvs hela 30 minuter före stängningsdags) - check, bli vrålhungrig och besöka min goda vän Ronald McD för lite middag - check.

Det enda underliga med den här dagen är att då jag kom hem hade jag röd näsa. Jag stirrade på mig själv i spegeln och försökte fatta hur detta är möjligt. Alltså jag bränner ju alltid näsan men idag har jag ju suttit framför datorn i minst 10 timmar. Nu är det nog i sanning konstiga tider då man kan bli solbränd av skrivbordslampan.

Lång dags färd mot natt

Idag har jag skrattat, gråtit, talat i telefon och sjungit En vänlig grönska. Många känslor under en lång dag.

Och syrenen blommar nu. Ibland är det just mellan hägg och syren som dagen slutligen, äntligen når natten. Och tiden allt fördriver.

Bekräftelsen

Alltså, om man gått till alko för att köpa ett rosé som passar med fisk och står och diskuterar en lång stund med den söta stammande alkoduden (för "oppikirjan mukaan" passar rosé inte alls till fisk och det vin man själv skulle välja passar tydligen bäst till "att supa i parken" och inte som måltidsdryck*), och sedan på basen av den utförliga diskussionen väljer att köpa det nya och ekologiska vinet, och sedan går till kassan för att betala för det och kassatanten då säger "Du har nog valt ett jättebra vin, det är helt underbart det där! Det kommer nog att vara slutsålt till midsommaren!". Då känns det som att man nog valt rätt och dessutom blir man glad!



* Så nu vet vi hur classy min vinsmak tydligen är.

"Stupid is as stupid does"

Åh, de visar Forrest Gump på fyran. Den är kanske min favoritfilm genom åren, alla kategorier. Vet inte hur många gånger jag sett den, men alltså den har ju bara allt: kärlek, sorg, estetik, humor, karaktärer som utvecklas, djup. Och så språket då. Dialekten. Alla citat. Smörigt men underbart:

Forrest Gump: When I got tired, I slept. When I got hungry, I ate. When I had to go, you know, I went.
Elderly Southern Woman on Park Bench: And so, you just ran?
Forrest Gump: Yeah. 

Bumper Sticker Guy: [running after Forrest] Hey man! Hey listen, I was wondering if you might help me. 'Cause I'm in the bumper sticker business and I've been trying to think of a good slogan, and since you've been such a big inspiration to the people around here I thought you might be able to help me jump into - WOAH! Man, you just ran through a big pile of dog shit!
Forrest Gump: It happens.
Bumper Sticker guy: What, shit?
Forrest Gump: Sometimes. 

Jenny Curran: Do you ever dream, Forrest, about who you're gonna be?
Forrest Gump: Who I'm gonna be?
Jenny Curran: Yeah.
Forrest Gump: Aren't-aren't I going to be me?  

Lieutenant Daniel Taylor: Have you found Jesus yet, Gump?
Forrest Gump: I didn't know I was supposed to be looking for him, sir.

Forrest Gump: [to Jenny] They're sendin' me to Vietnam...
[Jenny is despondent]
Forrest Gump: ...It's this whole 'nuther country. 




Forrest Gump: That's all I have to say about that. 


Copy-paste från http://www.imdb.com/title/tt0109830/quotes

Att simma utomhus i maj

I viss mån utsätter man sig nog för självplågeri då man simmar i utomhusbassäng då det är 10C och regn. Men bara man överlever de där några metrarna man kutryggigt halvspringer i den regniga och kyliga luften mellan bastun och bassängen är det faktiskt alldeles underbart. För det är ju så fint då det ångar ur bassängen och regnar på simglasögonen då man ryggsimmar. Och då det nästan är tomt i bassängen, det är fint det också.

Om det här med att mena bä

Såhär på tal om att mena bä (vilket man ju ibland gör): Jag surfar runt på fejan och hittar en gammal goding:

"När man gifte sig förr i tiden, var det för att staten sa det och prästerna tyckte att det var bäst. Idag kan man slå sig ihop med den ena sambon efter den andra utan att staten vare sig säger mu eller bä. 

Tove, 7 år"

Sorry jag minns inte varifrån jag plockat det, men det är ett citat nånstansifrån. Troligen från nån av Marks böcker, ni vet.

Related topics

Jag skriver på fejan om hur man inleder mejl enligt engelsk etikett. Och medan jag har den statusen uppe på skärmen föreslår fejan mig några Related topics. Varav ett är en sida där jag kan like:a Miley Cyrus.

Jag försöker här febrilt komma på en koppling mellan Miley och engelsk skrivetikett, men alltså... beats me.

Hej titta, jag hittade det försvunna inlägget: Pinsam balkongmoment

Detta inlägg publicerades ursprungligen en torsdag i mitten av maj, sent på kvällen.

Jahapp, såhär på sena kvällskvisten beslöt jag mig för att vädra mina sängkläder. Visserligen var det på fel dag och vid fel tidpunkt (man får bara vädra vissa veckodagar och vissa klockslag, enligt lappen på balkongdörren som antagligen härstammar från ca 1957 (lappen alltså, inte dörren)), men alltså jag har aldrig sett nån annan vädra sängkläder och vem kan det nu störa liksom om jag gör det mitt i natten? Tänkte jag. Så jag gick ut med mina grejs och på vädringsbalkongen står en dude och röker. Jag kan lova att det inte är tillåtet att röka på vädringsbalkongen.

Så ja... Jag var generad över att vädra grejs på otillåtna tider och han var synnerligen generad över att röka där. Så jag stammade (!) fram nåt ursäktande och han erbjöd sig fumligt och lite tafatt att hjälpa mig. Så fimpade han cigaretten och smet därifrån fortare än kvickt. Och jag stängde balkongdörren så tyst jag kunde och smet in till mig.

Vem visste att man kan uppleva en pinsam moment på vädringsbalkongen, av alla ställen, en random torsdag i maj.

Utmaningar bör bemötas med choklad

Idag blev det tal om ett eventuellt föredrag i höst. Jag log lite nervöst, sjönk ihop över axlarna och ba hjälp. Men då fick jag rådet att man alltid före en presentation ska äta en chokladstång för då går det bra.

Jag ba, ah, såklart! That's a trick that can't fail!

Question angående blommor:

Jag insåg just precis att jag måste få en bukett liljekonvaljer! Tänk hur fina de skulle vara och hur gott de skulle dofta! Hjälp mig, var kan jag hitta sådana?  

Och säg nu inte "i skogen" för jag ämnar inte bege mig till någon skog på ett tag. Och skulle jag mot förmodan bege mig till en skog skulle jag ändå inte hitta någå blommor. Jag är ett asfaltbarn, remember?

Försommarsanningen

Idag då det är ganska ruggigt och alls inte sommarlikt väder passar det bra att delge er en sanning jag hörde i lördags:

En svala gör ingen sommar, och två gör den svalare.

DVD - VHS: 1-0

Idag har jag sett en film på VHS. Ni vet, den där grejen som surrar då man använder den, som har lite kornig bild, som man måste spola tillbaka då man använt den färdigt, där man inte kan välja språk på subtitlarna (eller ens välja om man över huvudtaget vill ha subtitlar eller inte) och som har reklam i början av filmen med skådisar som ser betydligt yngre ut än idag. Alltså jag vet att det är länge sen dessa var populära, men om ni riktigt rannsakar ert djupaste minne kanske ni minns en sån här apparat? Vet ni vad, jag har idag kommit fram till att den inte är så jättebra den här VHS-grejen.

Slutsats: I vår strid mellan DVD och VHS går alltså segern oavkortat till det modernare påfundet.

Att gå på bröllop

Igår var mitt största bekymmer att välja handväska och hinna fixa mig färdig i tid för bröllopsfestligheterna (vilka btw var otroligt estetiska och roliga!). Idag är mitt största bekymmer att lista ut hur jag ska orka stiga upp ur soffan för att gå ut och njuta av solskenet.

Sugen på tårta säger du?

På andra våningen står ett gäng festklädda människor och äter jordgubbstårta. Det ser ganska gott ut. Jag överväger som bäst att dra en Onekligen och ba,

- Hej jag är akademiker. Kan jag få lite tårta?

Känner att det skulle vara en säker win-win: De skulle få roligt och jag skulle få tårta.

Hoppsan!

Eftersom det inte gick så bra igår då jag skulle shoppa festhandväska gjorde jag ett nytt försök idag och köpte inte mindre än tre nya handväskor. Hoppsan.

Tur att man får återlämna köp.

Shoppingmissen

Idag snurrade jag lite på stan i fyra syften:
Att återlämna en t-skjorta.
Att köpa en snygg festhandväska.
Att köpa en röd detalj (allra helst en blomma) att ha på konserten.
Att köpa strumpbyxor till lördagens tjosan.

Lätt som en plätt kan man tycka. Det är bara det att då tycker man fel.

Nå strumbyxorna visade sig vara det minsta problemet, det fixade sig i ett huj. Röda detaljer, än mindre blommor, var dock totalt omöjligt. Blommor finns det nog överallt i alla butiker, men de är pinka, orangea eller beigea. Inte röda. Så saldot blev noll på blomfronten. Nå, det här med handväska är sedan en hel vetenskap för sig. Vissa var för festliga, andra fel färg, somliga fula. Men felet med de allra flesta var att de var för dyra. Way too dyra. Jag hittade den alldeles underbart perfekta väskan men priset på den var ungefär tre gånger större än budgeten. Så... ja, saldot blev noll även här. Suck.

Men priset tog ändå t-skjortsåterlämningen. Alltså i sig gick det ju galant att återlämna den, snabbt gick det också. Problemet är bara att sedan gick jag in i en annan butik och köpte mig två nya t-skjortor. Så saldot gick liksom på minus här.


Höh. Känns lite fail över det här faktiskt. Må min shoppinglycka vara bättre nästa gång!

Observationen

Det tycks för det mesta vara två personer som tycker Bä om mina inlägg här. Undrar om det alltid är samma två personer? Om vi nu ska analysera detta så känns det liksom som om jag antingen har ett litet men naggande gott gäng läsare (bestående av två personer) som har samma humor som jag, eller så har jag ett stort men mycket blandat gäng läsare som ibland menar Bä men oftast inte menar någonting alls. Slut på analys.

Ajaj, hörni. Det finns mycket att fundera på här i livet.

En sång för varje tillfälle: Nu grönskar det i dalens famn

Nu har vi igen nått den tiden på året då jag inte kan sluta sjunga. Det händer två gånger per år, kring jul och så nu. För nu är det så soligt och grönt och fint att jag hela tiden sjunger, nynnar och trallar En vänlig grönsak (älska den!!). De facto kan jag inte heller låta bli att stämma upp i: Nu grönskar det i dalens famn nu blommar äng och lid. Kom med kom med på vandringsfärd i vårens glada tid! Var dag är som en gyllne skål till brädden fylld med vin, så drick min vän drick sol och doft, ty dagen den är din!, trots att denna sång ger mig högstadievibbar.

Det enda problemet är att man måste ha lite spelöga med detta sjungande. Om man står bland andra människor måste man tex sjunga ganska svagt, så att folk inte blir irriterade. Och om man åker hiss måste man sluta sjunga då hissen stannar ifall nån skulle råka stå och vänta på hissen då dörren öppnas. Om man däremot är hemma är det bara att brassa på för fulla lungor!

P.s. Detta är andra inlägget i en spännande serie kallad En sång för varje tillfälle. Ni får gärna vara interaktiva och delta med bidrag i kommentarfältet eller på era egna bloggar.

Kylskåpshumor

Det är alltid lika underhållande att öppna kylskåpsdörren i kafferummet. Förutom de sedvanliga mjölkburkarna och nån ketchupflaska fanns där idag en tetrapack med glögg, en oöppnad konservburk ananas, och en liten flaska skumpa.

Man ba, för det första: det är maj, glöggens glansålder är sedan länge passerad. För det andra: Oöppnade konservburkar behöver inte förvaras i kylskåp, och dessutom: äter du burkananas till kaffet?? Och för det tredje: Vad gör du med en liten flaska skumpa på jobbet? Om du vill dricka skumpa på jobbet är det väl för att fira nånting och då räcker väl inte en liten flaska nånstans?

Outgrundliga äro folks matvanor.

Your loss

Jahapp. Det sista inlägget jag skrev innan bloggdöden är nu tydligen för alltid försvunnet. Så ni som inte hann läsa om mina äventyr på vädringsbalkongen mitt i natten har nu för alltid missat något stort. Kanske var det världshistoriens bästa inlägg som försvann där. Det kommer vi nu aldrig att få veta.

Hotellet i NYC

En gång var jag i NY med två fina polare. Vi hade en underbar resa (!) men tyvärr lite strul med hotellbokningen. Internetfirman vi använt oss av och betalat till hade inte förmedlat pengarna till hotellet, som därför tyckte att vi skulle betala dem på plats. Det tyckte inte vi, så det krävdes några samtal till föräldrar i Finland och till internetfirmans bas i Turkiet, samt fraser i stil med "I give you one hour to fix this!" för att saker och ting skulle lösa sig. Efter den rumban svor jag på att aldrig använda denna internetfirma igen.

Tydligen var det jag som bokade hotellet, för internetfirman skickar mig fortfarande e-post med reklam och erbjudanden. Jag raderar mejlen utan att öppna dem, varje gång. Och detta har jag alltså nu gjort varje vecka, sedan 2007.

Undrar om tiden börjar bli mogen för att öppna ett av e-postmeddelandena och klicka på subscribe?



Edit: OMG, jag menar såklart unsubscribe. Jestas sentään.

Faktum

Alltså det går ju inte att jobba idag för folk postar så mycket på fejan som jag måste kolla på hela tiden.

Underliga tider

Alltså nu är det nog nåt underligt i luften för t.o.m. jag tittar på kvällens match. Eller... tittar och tittar...; men TV:n är nu på i alla fall och Kaj Kunnas skriker här i mitt hem. Det hade ni väl aldrig trott? Jag hade då åtminstone inte trott det.

Dessutom kände jag mig mycket duktig då jag plötsligt fick flerljudet att funka i TV:n. Aj, hur jag gjorde det? Nå jag tryckte på fjärrkontrollens ungefär samtliga knappar och plötsligt började det funka. Bra bra, nu vet jag tills nästa gång hur jag ska göra.

Söndag eftermiddag

Låt mig få meddela er intressesmurfar att idag har jag inte ont i håret, trots gårdagens eurovisionskisastudio och trots trenden vi upplevt de senaste veckosluten. Dessvärre känns det som om jag har ont i håret idag (åtminstone verkar inte min hjärna fungera alls), så nu har jag bänkat mig i soffan och ifall inga underverk sker i mitt allmäntillstånd ämnar jag inte stiga upp förrän det är läggdags. Att vara hårt arbetande och i all stress för lite sovande i kombination med körsångare och administratör kräver sin kvinna och ökar helt klart också behovet av en vilodag då och då. Men det har verkligen varit en fin helg. Jag ♥ sång och vänner.


P.s. Vad har alla ni teknikens underbarn till bloggare gjort för att få era försvunna inlägg tillbaka? Jag har ett som försvann och inte har synats till än. Hjälp?

Dagens lista

Saker vi gillar idag:
Att leka med ettåring.
Att ha sånglektion efter en paus på nästan tre veckor.
Att sjunga bra.
Att cykla utan jacka.
Att bli bjuden på lunch.
Att föra fina och viktiga samtal  per telefon.

Saker vi ogillar idag:
Att jag verkligen måste städa (hata när det händer!).
Att läsa de arma artiklarna.
Att deadlines oundvikligen närmar sig.


Ajjo, så gillar vi också tydligen att göra listor.

orka orka

Okej hörni. Idag har jag ägnat hela dagen åt att läsa texter andra skrivit inför en kurs jag ska gå. Ain't so much fun, kan jag berätta. Starkaste känslan då folk inte kan skriva på engelska: irritation. Pedagogisk förståelse finns not so much på kartan idag.

Sommarplaneringen

Jag planerar semestern och kan inte låta bli att - än en gång - förundra mig över att det är billigare att flyga hem från Kokkola än att ta tåget. Det är nog inte riktigt okej.

Dagens saldo

- Mejlkorrespondensen avklarad.
- Två analyser gjorda.
- Tre artiklar lästa.
- Två viktiga samtal ringda.
- Några längder simmade och vattensprungna.
- Skattedeklarationseländet avklarat.
- Körfixet fixat.

Puh. Nu är jag slut som artist och forskare och deklarerare och körsångare och individ. Over and out.

Glass var billigare på 80-talet

I söndags åt jag årets första glasstrut. Den kostade 2,50 euro (rena rama rånet om du frågar mig). Idag fick jag höra att då jag var liten kostade en strut i glasskiosken 2 mark. Jag minns att då jag själv började köpa glass för egna pengar kostade den 8 mark. Det är visserligen betydligt mer än 2 mark men ack så mycket billigare än 2,50 euro. Vad kostade dina glassar då du var liten?

Resultatet av dagens empiriska forskning

Om man sätter upp håret med ponnare och spännen och sedan sätter på sig cykelhjälm och 80-talssolbrillor ser man verkligen inte klok ut. Jag såg mig i spegeln på väg ut genom ytterdörren och ba: Huga!

Lame lunch

Alltså höjden av lamehet (japp, såklart är det ett ord) är att tillreda sig en kulinarisk middag bestående av "funnet i kylskåpet" och först då man hunnit sleva i sig halva portionen inse att man glömt den godaste ingrediensen, fetaosten. Det känns som en ganska stor waste på den där första portionshalvan det.

Möhippebloggen

Idag har jag fäktats (tyvärr vann jag inte men for the record så var matchen mycket jämn). Idag har jag också ombetts visa papper för att få komma in i Restroom och sjunga lite karaoke (höjdpunkten var The Rose i stämmor och Oops I did it again). Nostalgi!

Slutsats 1: Fäktning är kunnon makee men man får lite klaustrofobi i hjälmen.
Slutsats 2: Jag ser tydligen ut som 18.

Ett exempel på hur teknik inte ska fungera

Alltså nej. Nej nej nej. Här har jag på finska (underförstått: att skriva på finska är mycket mycket, mycket svårt, och kräver en tankeinsats av nästan omänskliga mått) skrivit ett utförligt mejl om all statistik jag gjort idag, på vilket sätt det skiljer sig från tidigare analyser och vad jag tycker om det. Och precis då jag är redo att adda bilagan och klicka på sänd säger firefox tack och gonatt och stänger ner alla fönster. Så här, kära vänner, ska teknik i.n.t.e. fungera.

Det känns faktiskt lite som ett hån att det ploppar upp en ruta med ett litet prutthurtigt meddelande i stil med "Ojoj, hoppsan hejsan, firefox fick visst ett fel men vi ska försöka restore din session. Puss och kram, datorn.", när man av erfarenhet vet att det ändå inte går att restora halvfärdiga mejl.

Så jag ba jätteargt och hånfullt: "Du din dumma fajerfoks, försök du bara restore. Good luck with that one."

Trots att jag uppbådade all ilska jag bara kunde känns det dessvärre som att datorn vann.

Försovningen

Jahapp, det är väl bara att ta skeden i vacker hand och konstatera att jag idag tydligen är working eleven to seven. Jaja. Nåh, åtminstone är jag ju utvilad.

Whoop!

Seminarium idag. Jag var nervös, som vanligt. Men, undrens tid är inte förbi, för då vi gick igenom min artikelinledning höll jag på att falla av stolen då handledaren sade: "Jag har bara några små kommentarer". Jag spärrade upp ögonen och blev först stum och stammade sedan fram ett "Oj så roligt att höra". Kan ni förstå? Jag kanske inte behöver skriva om allting ännu en gång, vilket i så fall skulle vara cirka den hundramiljonte gången. Det kanske faktiskt nu räcker med att fila på detaljer. Undrens tid, hörni, undrens tid! *


*Sedan är det ju en annan mycket irriterande och lite ångestramkallande femma att jag IGEN måste göra om ALLA mina statistiska analyser. För cirka hundramiljonte gången. Och att det förstås fortfarande finns en hel del alltmöjligt annat också att göra. Men nu orkar jag inte ha statistikfrustration så idag fokuserar vi på att inledningen kanske snart är i mål! Whoop! 
(Vänligen observera dock förbehållet kanske. Jag har nämligen lärt mig att det inte är lönt att ropa hej allt för mycket.).

En erfarenhet klokare

Idag har jag för första gången på egen hand handlett och utvärderat en studerande*. Vem hade trott att jag skulle klara av att göra något sådant? Känns mkt vuxet. Men helt dåligt kan det inte ha gått eftersom personen gärna vill göra något nytt projekt för mig.


*Alltså hallå, jag har såklart utvärderat prestationen, inte personen själv. Vad tror ni riktigt?

En status jag kunde ha skrivit på fejan:

...och nöjdheten, duktigheten och stoltheten man i smyg känner då man rättar språkfel i en engelskspråkig text skriven av en med engelska som modersmål.

Gårdagens chock

Igår fick jag ett nytt sångmässigt uppdrag: i juni har jag nu plötsligt ett visselsolo. Det blir konsertmässig visseldebut för mig så jag blev i vanlig ordning lite nervös. Men så tittade jag på Evis som glatt log och visade tummen upp och jag såg liksom hur hon tryckte gilla på det. Då insåg jag att detta kommer att bli ganska komiskt (man vet ju aldrig hur det går då man visslar). Hoppas bara att ingen bjuder på mariekex strax innan konserten.

Kursirritation

Jag ska delta i en kurs där vi ska läsa, diskutera och kommentera alla deltagares artikelutkast. Så nu har jag printat ut 15 sådana. Och seriöst vad man kan bli irriterad. Här står jag då med en bunt papper där vissa inte har någon rubrik, inget namn på, inga sidnummer och bilderna i skilda dokument. Hur är det liksom meningen att jag ska veta vilka papper som hör ihop, vad de handlar om och vem som skrivit dem? Arma dagar.

Själv har jag naturligtvis sidnummer, rubrik, namn och en header med namn och datum på min artikel. Man är ju perfekt, vettja.

Dekadens deluxe

Alltså jag vet inte vad ni tycker men på nåt vis känns det lite dekadent att komma hem på söndag kväll efter att vappen är grundligt firad, äta en fryspizza och sedan tappa tallriken in i diskmaskinen.

Det måste ju vara världhistoriens sämsta idé att det följer måndag på första maj. Tur att det är en i allra högsta grad ordinär vardag imorgon.

Bra jag!

Fulla poäng åt mig som redan på förhand bestämt mig för att inte jobba så hårt idag. Att dricka kaffe och plocka undan lite grejer hemma FTW!

Vintern har definitivt rasat nu!

Okej. Så det här året inleddes vappfirandet med skumpa på motorväg och avslutades på exakt samma sätt. Däremellan hälsades våren välkommen i sedvanlig ordning, mera info får ni av Pinglan. Det har i sanning varit festliga tider. Vapptider är bra tider!

På vappnatten spelade vi ett spel där man skulle svara på frågor. Jag vann (det brukar aldrig hända så det var en ytterst minnesvärd händelse)! Jag tyckte det var ett jättekiva spel! Alla andra tyckte att spelet var uselt.