Sångåret 2012

Jag orkar inte skriva en hel årskrönika, så som ungefär alla andra bloggare gör i dessa tider (lathet is my middle name). Året har ju nog fört med sig en hel del, som att jag blivit ganska bra på keppijumppa, satsat mycket på pilates, jobbat en hel del med olika saker, fått flera kompisbarn och en ny gudson och några nya kompisar och både negativa och positiva mejl, samt varit med då två viktiga människor gifte sig. Men allt det här vet ni ju redan. Därför tänker jag, som tidigare utlovats, skriva en betraktelse över mitt sångår 2012. Nu är ni ju knappast så värst intresserade av vad och när jag sjungit under året som gått, men om inte annat så för mitt eget minnes skull listar jag händelserna här  
(det är okej att sluta läsa nu). 

Jag har sjungit på Evivakörens jubbekonsert (utantill), spelat in en skiva och varit på turné.

Jag har sjungit Brahms- och Beethovenkonserter (utantill) och en a cappellakonsert i Musikhuset, samt därtill på en liten keikka i nämnda hus.

Jag har sjungit på två julkonserter med Exaudio. Och på två gudstjänster.

Jag har övat med alla dessa körer. På vardagskvällar, söndagskvällar och veckoslut. Och hemma vid synten och på stadens gator med musiken i hörlurarna.

Jag har sjungit på kvartettkeikka och på bröllop.

Jag har varit på sångkurs (med två konserter), tagit sånglektioner, grupplektioner och pianistlektioner och sjungit på julkonsert samt gjort min första sångexamen.


Detta år har jag nog sjungit mera än något tidigare år. Så har jag också varit på opera mer än någonsin tidigare. Jag har sett Carmen, Tosca, Maskeradbalen och Trollflöjten. Och så Aida i Nyslott förstås. Men jag tror att allt detta sjungande har haft en effekt. Det känns som om jag gått framåt och mitt sångsjälvförtroende har också ökat. Det känns bra och mycket mycket roligt. Med tillförsikt går jag därmed in i sångåret 2013. Det kommer åtminstone att föra med sig en D-kursexamen, samt troligtvis ett antal konserter förstås. Hur spännande blir inte det!

Ditt och datt

Jahas hörni, julen den kom och gick. Den var skön men kort. Nu är jag back in business och kör hårt igen. Men nu känns det helt okej faktiskt att jobba för fullt eftersom Den Officiella Nedräkningen nu har börjat! Idag är det 36 dagar till avfärd till Hawaii! Känns "helt okej" faktiskt. Före det är det ju förstås dock ett och annat som ska fixas, men saker har ju blivit gjorda förr också så vetscha det ska lösa sig även denna gång. Därtill funderar jag också på mina framtidsplaner. Då vägskälen kommer så vore det ju fint om man visste vilken väg man vill ta. Men först och främst ska förstås nyåret firas. Här nyligen upptäckte jag dock att mitt hem inte är så värst childproof - eller inte alls för att vara korrekt. Med tvättmedel i badrummet, tidningshögar i köket och ljus och glasföremål och sladdar överallt är det ju ett paradis av lockande stimuli för små typer. Därmed kan ju nyårsfirandet i viss mån bli en utmaning. Men utmaningar är ju till för att övervinnas och i gott sällskap brukar det mesta gå galant, så visst är jag ju redo för det nya året trots allt!

Rauhaa vain rauhaa

Nåja, NU har jag jobbat allt jag måste få gjort innan julen. Änt-li-gen börjar julledigheten. Kära nån en sådan intensiv höst det varit. Jag är så trött. Och glömsk. Det är minsann inte bara vaccinet jag glömt under de senaste veckorna. Om något inte stått i min kalender har jag inte gjort det.

Sällan har jag behövt tre dagar av bara mat och vila lika mycket. God jul kära ni, hoppas ni får en fridfull och lugn jul med mycket sömn och god mat.

Den lilla berättelsen om vaccineringen

Här om dagen var det dags för undertecknad att vaccineras. Sånt måste man göra vart tionde år samt också då man ska åka på semester till en tropisk ö. Egentligen skulle vaccinationen ju ske redan för flera veckor sedan, men då var jag tvungen att inhibera tiden pga flunssa. Kändes nämligen inte som en bra idé att injicera virus ovanpå ett annat virus som bodde i min kropp just då.

Nåväl. Vaccinationsdagen grydde. Jag jobbade hemma och i sann tidsoptimistisk anda sprang jag sedan till hälsocentralen, till vilken jag kom nästan i tid. Sekunden då jag slog mig ner i väntrummet slog mig den dramatiska insikten som från klarblå himmel: Jag hade ju inte gått till apoteket och löst ut vaccinet. Ja, för att vara exakt hade jag inte ens gått till hälsocentralen för att hämta ut receptet med vilket jag kunde lösa ut vaccinet. Kändes lite som om jag förlorat i ett stort stort lotteri. Mitt minne är sannerligen inte att lita på i dessa dagar av stress och jobb och fix. Så, med svansen mellan benen fick jag gå in i rummet och meddela att jag nu bara kan ta stelkrampsvaccinet som de ju har på plats. Som för att göra situationen ännu roligare så verkade sköterskan ha en dålig dag för hon bara mumlade och muttrade och räknade fel. Kändes inte så jättemycket bättre då hon var så sur, kan jag berätta.

Nåväl, bara att boka ny tid tänkte jag då. Och visst, det är bara det att tidtabellen blev så snäv att det inte skulle ha funkat för mig att få två sprutor med en månads mellanrum innan min resa. Och jag insåg att jag blir tvungen att gå privat för att vaccinera mig. Vilket ju känns som rätt så onödigt spenderade pengar. Så då blev jag ju ännu mer irriterad på mig själv och mitt klantiga minne.

Så jag gick på jobb och timmarna gick. På eftermiddagen tänkte jag att äh, jag struntar i att den sura sköterskan sade att det inte finns några tider före mitten av januari och ringer och kollar i alla fall. Och kvinnan i luren ba, alltså vi har fått en annullering idag kl 14.20. Jag ba, okej, det låter ju bra, tittar på klockan och inser att den är 14.10. Så vi kom överens om att kvinnan meddelar att jag "kanske" blir lite sen och att jag kommer så fort jag kan - bara jag är där senast 14.30 så hinner jag få vaccinet, sade hon. Och jag ba OKEJ, fett hyvens att jag varit på jumppor hela hösten för nu är det upp till bevis! Så jag lade benen på ryggen och med lätta fjät rusade jag genom snön och halkan till närmsta apotek, slet upp dörren, rusade in och flåsade det tar väl inte länge att lösa ut det här? Och damen bakom kassan gav mig mycket förtjänstfullt och snabbt vaccinet och jag tjoppade vidare till hälsocentralen. Där kom jag på att jag inte visste vilket rum jag skulle till eller vad personen jag skulle till ens hette. Så jag svor en liten radiramsa i mitt huvud, tog en kölapp till receptionen som befolkades av idel pratsamma åldringar med långa listor med krämpor och försökte samtidigt panikringa till telefonbokningen. På tredje samtalet fick jag napp (kvinnan ba: ja, det var inte mig utan min kollega du talade med nyss men jag hörde samtalet så jag vet vad det är frågan om*) och kunde äntligen rusa till rätt rum. Pulsen var lätt hög då kan man säga. Så klockan 14.33 knackade jag slutligen på dörren och fick mitt vaccin.

Sedan gick jag, lätt svettig, tillbaka på jobb och konstaterade att det är helt okej att det snart blir jullov.


* Just då var jag mycket lättad över att hon visste vart jag skulle. Nu undrar jag dock lite om orsaken till att hon visste om mig var att jag orsakade dagens skratt i kafferummet med mina hysteriska samtal?

Julmat

Idag var jag på varuhusets matavdelning klockan 8.30.

Bra med det: Det var nästan inga köer, få människor och ingen var sur och stressad. Fridens liljor liksom (till skillnad från i fjol då vi köade i kanske 150 nummer vid fiskdisken och det inte gick att röra sig med kundvagn).

Dåligt med det: Jag har redan varit vaken i en evighet och klockan är bara barnet. Är det kväll snart? Man blir så trött av att stiga upp tidigt.

Timing is everything

Jahapp, för typ en och en halv vecka sedan köpte jag en amaryllis i knopp. Och fortsättningsvis har jag en amaryllis i knopp. Det har inte hänt nånting överhuvudtaget alls med den. Så, nu undrar jag ju lite om den liksom lever? Kommer den nånsin att slå ut? När kommer den liksom att slå ut? Imorgon, nästa vecka, nästa år? Till påsk?

I did it!

Nåja! Med lite konsertadrenalin fixade jag plötsligt den här konserten galant! Jag sjöng till och med nästan alla de höga tonerna! Endast då när sopranerna ligger på tvåstrukna A i typ två sidor och på ett annat ställe där man ska börja i pianissimo på tvåstrukna G fann jag det klokast att mima. Men annars fixade jag till och med att sjunga B, så är mkt nöjd över min insats. Ja, förutom vissa insatser då, för plötsligt glömde jag flera av dem. Men så kan det gå.

Nu är konsertsäsongen iaf hedervärt avslutad för år 2012. Om ni har stor tur så kanske jag så småningom ger er rafflande summering av konsertåret som gått. Uuh, spänningen!

Magen och sången

Idag var jag först på jumppa där vi gjorde en massa magmuskelträningar och efter det gick jag direkt på orkesterövning. Peeps, do not try that at home. Det var en katastrof. Jag kunde nästan inte alls sjunga och då jag försökte började magen nästan krampa. Uh.
Så, dagens lärdom: Pilates före sång är en bra idé. Magmuskelträning är def inte en god idé. (Eller ev så är det en bra idé ifall man har hundra gånger starkare magmuskler än vad jag har. Men det tänker vi inte på).

Och med det sagt kan vi konstatera att imorgon infaller årets sista konsert. Äntligen, kan man säga, jag börjar bli lite jullovssugen och trött på det mesta, även sång. Synd att den sista konserten är den som inspirerat mig minst under detta år. Visst är det maffig musik, och med coola musiker och med en proffsig kapellmästare är ju nog många saker häftiga. Men ändå är jag ganska ointresserad. Det är liksom bara det att det känns så lame att stå på scen och antingen skrika eller alternativt mima. Hur kul är nu det sedan? Undrar om Beethoven själv fattade hurdant huutokappale han skrev? Nåjo, efter morgondagen blir det sångpaus och så tar vi nya tag år 2013.

Veckoslutet so far

Om man vaknar upp och är irriterad över att man själv luktar så förskräckligt illa av vitlök är det nog ett ganska säkert tecken på att man luktar vitlök. Och att man varit på tapaskväll.

Jag har imponerat på mina arbetskamrater med mina matlagningskunskaper. Det kändes hyvens. Alltid bra att imponera på folk.

Så har jag suttit och fakturerat och donat. Fett jobbigt att fakturera då man aldrig gjort det förr.

Och så kan jag konstatera att det är ytterst enkelt att göra pepparkaksdeg då man har en kitchen aid. Helt underbart! Och att det är enkelt med ack så långsamt att koka risgrynsgröt i grötkastrull. Fyra timmar senare kan man äntligen äta den liksom.

Och till sist: jag har varit på två julkonserter! Rajaton sjöng för första gången ever en julsång på svenska! Med riktigt bra uttal till och med! Och så hade de en sjukt cool ljusshow också. Så, de levererade som alltid. Sedan var jag på YL:s nattliga julkonsert, och ja, den är nog fin och stämningsfull. I stilla natt var jag tvungen att fälla en liten tår eller två medan jag kände julstämningen infinna sig.

Sanning

Efter en intensiv och lång dag är det en sann humörhöjare att dra iväg till färdigt dukat bord och bakade muffins och en mysig och urglad gudson att gosa med. Att läsa böcker, busa och kramas med en liten dude och sedan skratta sig dubbelvikt åt underliga julhälsningar blåser sannerligen bort alla känslor av trötthet och stress.

Nu kära vänner är det bara några stressdagar kvar innan julefriden infinner sig. Tsemppiä alla, we can do it!

Läget

Japp, som väntat är jag nog inte riktigt pigg idag. Då väckarklockan ringde visade det sig vara en fysisk omöjlighet att stiga upp.

Numera är jag dock uppstigen och på jobb, men det är nog lätt att konstatera att jag nog antagligen är den dödaste sillen i burken idag. Tack och lov finns det en ny chans till stordåd imorgon.

Hur är läget med er?

Eufori

Lycka är att sjunga julsånger,
tight, koncentrerat, lugnt,
med känsla, gemensam andning och följsamhet.

Lycka är en stämning så tät att man kan röra vid den. Lycka är också då veckotal av jobb faller på plats, då allting fungerar och tidtabellen håller.

Lycka är att sjunga så att alla blir tårögda.
Och lycka är också att få sjunga fina sånger med människor man tycker så mycket om. Tänk att få sjunga och uppleva sådan gemenskap med sina vänner. Det är nog så speciellt.

Japp, jag är konserteuforisk. Och mycket, mycket trött. Jag bara anar hur den postkonsertala körkoman  kommer att kännas imorgon. Men konserter som dessa är värda all körkoma i världen.

Ja, det är mitt namn.

Alltså, den amerikanska servicebranchens artighet alltså. Den är inte av denna världen.

Scenario: Jag försöker på nätet boka flyg mellan plats A och B på Hawaii. Allt går fint tills det ska betalas, då går det inte alls för tydligen tar de inte emot finska kreditkort.

Så, jag ringer flygbolaget för att kolla att jag nu helt säkert inte kan boka via dem. För det är billigast att köpa direkt från firman, så det är bäst att kolla upp saken.

Jag: hello, this is jro speaking.

Och de ba:
Hello jro, thanks for calling jro, how can I help you jro, thanks for flying jro, thanks for choosing hawaiian airlines jro! Etc, gånger två.

Jag ba: Varsågoda bara. Det är bara det att jag inte har valt er firma ännu. För ni vill ju helt tydligt inte att jag ska välja den! (Sa jag inte. Men det tänkte jag)

Och de ba, thanks for calling jro, i'm so sorry for the inconvenience jro, is there anything else I can do for you jro? I would advice you jro to go to your local travel agent jro to buy the ticket jro or if you jro know someone with a US credit card jro you can ask them to buy it jro for you jro.

Jag ba: Mmmhmmm.


Så, samtalets saldo: Jag kan inte köpa biljetterna men åtminstone vet jag vad jag heter.

Hänt och skett

Grejer jag har gjort det här veckoslutet:

Donat med avtal, ansökningar, instrumenttransporter, jobb och mejl. Städat, varit på glöggparty och sångövning. Och snutit mig och druckit te. Och plockat fram julpynten och konstaterat att min julljusstake slutat fungera (först blev jag irriterad men sen kom jag på att lamporna trots allt fungerat klanderfritt i typ 10 år, vilket ju ändå är något av en bedrift).

Grävt fram min cykel och fört den till sitt vinteride.

Trampat sönder en febertermometer, stigit i kletet med mina yllesockor och vandrat omkring med dem i lägenheten. Kändes "bra".

Sedermera, tvättat yllesockor. Och golv.

Lärt mig att det kan vara en god idé att städa silen i tvättmaskinen lite oftare än typ jättesällan, speciellt om man vill undvika en syndaflod av skitovatten kryddat med luddbitar forsandes fram på ens nystädade badrumsgolv.

Skickat in två ansökningar till instansen som gör det möjligt. I år gick vi från idé till handling till färdig ansökan på två dagar, det är nog nytt rekord. Efter att ha pynjat med dessa ansökningar i X antal år insåg jag att jag ju egentligen kunde ringa upp instansen och sjunga dem en liten trudelutt, dedikerad åt dem:
Jag ba: Hej! Det är jag som hör av mig. Ja, jag kunde inte låta bli. Är du förvånad över att höra min röst igen? (För ni vet, ingen är förvånad).

Ja, och så har det ju snöat. Helsingfors har blivit tyst. I fredags satt fyra bilar på rad fast i snön på min gata. Och någon har lagt en skruttig post-it-lapp på min ytterdörr där det står Stäng! Och ändå är dörren för det mesta på glänt. Och for the record är vi nu tillbaka i "det är lite kallt i min lägenhet"-tiderna. Tacka vet jag torggummevantarna!

Status

Jag är förkyld, det är störande. Dock är det inte så illa som det kunde vara (ta i trä) men ändock är ju förkylning sådär överlag av ondo. Jag har liksom snuva och är konstant täppt i min högra näsborre. Man undrar ju lite försynt vad grejen med det är. Lokal förkylning liksom. Nåja, efter två dåliga nätter då jag mest låg och funderade på huruvida jag kommer att kvävas eller inte då jag bara kan andas genom en näsborre (ja, man är alltid rationell på natten) samt huruvida allt jag ska fixa kommer att lösa sig överhuvudtaget någonsin alls, insåg jag igår plötsligt att jag ju inte ens kollat i min medicinlåda! Så i jakten på den förhatliga nässprayen som visade sig inte finnas hittade jag andningspiller som blivit över efter någon förkylning någon gång. Och efter det blev natten som en dröm. Ingen kvävdes.

Nåväl, eftersom det ju inte går för sig att vara sjuk nästa vecka så är min plan att jag stannar hemma ännu en dag för att vila, och sedan vaknar jag mirakulöst upp och är frisk (kan man vakna upp och vara pigg så kan man väl lika väl vakna upp och vara frisk, I say)!

Konserttider

Tydliga tecken på att det är konserttider just nu:

- Det regnar mejl (as in täta skurar av ösregn).
- Datorn säger hela tiden "tu-duu" då någon chattar med en (i ca fem olika fönster samtidigt).
- Man har ungefär 100 flikar och lika många worddokument öppna.
- Man startar upp sin perfektionistiska sida och korrekturläser på kommateckennivå i olika texter.
- Man tänker febrilt på en massa saker och fyller på alla to do-listor i rasande takt.
- Synten har flyttat in på matbordet och stannat där.
- Hemmet är ett kaos för det finns annat att göra än att städa och fixa.
- Man hinner inte läsa morgontidningen eftersom man måste öppna datorn det första man gör då man stiger upp.
- Man känner ovanligt stark vilja, tvång och drivkraft att fördriva förkylningen som intagit kroppen.

Och allra mest känner man en stark uppladdning och bara väntar på att få sjunga julsånger med människor man tycker om. Alltså hur underbart kommer inte det att bli va?

Bä och bu.

Idag fick jag beröm på pilatestimmen (tydligen var min tukipiste i skulderbladen erinomainen!)! Det var en stor stund och trevlig händelse. Så fick jag också ett positivt stipendiebesked, vilket var en stor lättnad.

Utöver dessa två positiva händelser har det dessvärre bara hänt dåliga saker idag. Jag har stressat, varit försenad, mejlat och ringt och småpanikerat. Och inte ens närapå fixat allt det jag skulle fixa. Usch.

Seriöst en sån sketen dag. And it ain't over 'til it's over. Dags att mejla och ringa lite till.


p.s. Hörni gallupen här nedan, vad är grejen med att så få deltar i den, va? Hela fem röster har ramlat in. Och I know for a fact att ni är betydligt fler än så som läser här.

Gallup

Jag funderar på en sak. Så här kommer en inledande empirisk undersökning:

Brukar män ni känner använda ordet gräsänkling om sig själva? Som tex "jag är gräsänkling det här veckoslutet då min sambo är på resa". Och om du är man lyder frågan: brukar du använda det ordet om dig själv?

Svara genom att klicka i knapparna är nedan:
Bu = Nej, det brukar de (jag) inte, så vitt jag minns.
Bä = Japp, det brukar de (jag) ju såklart.

Säng säng säng!

Idag vaknade jag i förtid av mig själv klockan 6.15 i ren rädsla över att inte annars vakna i tid till min fullspäckade dag. Sedan skar jag mig i tummen, liksom under nageln (hur det nu sen är möjligt), med tomatkniven. Sedan var jag på jobb klockan 7.55 och jobbade i 10 timmar och 15 minuter. Efter det var jag på föreläsning (vilket for the record var trevligt).

Nu är jag nöjd över en produktiv dag men har lite ont i tummen. Och så är jag nog inte riktigt någon piggelin inte:






De sociala medierna förtäljer att det finns andra som också är lite trötta just nu. Kanske den här sången passar in också på er?

Freude!

Alltså Beethoven. Jag tror han hade lite otur när han tänkte. För nu har jag just skrikit mig igenom en hel körövning av hans nia. Det är lite absurt att det känns som en lättnad och framför allt bekvämt varje gång vi landar på ett fiss. That is, tvåstrukna fiss. För att inte tala om att vadsomhelst under det där fisset känns som balsam för halsen.

Seriöst liksom. Jag kunde lätt sjunga hela biisin en oktav lägre. På ett enda ställe, där tonerna nu ligger på ettstrukna d kunde det eventuellt bli lite problematiskt. Men det skulle trots allt bara vara på ett ställe. Nåjo, on the bright side så betyder väl detta att då vi når mitten av december kommer jag att vara så uppsjungen jag aldrig någonsin varit förr. Så, som vanligt gäller det att bestämma sig för om jag tills dess tänker se Beethovenglaset som halvfullt eller halvtomt.

Att lura sig själv

Denna lördag sitter och jobbar för att därmed underlätta inför nästa vecka och liksom göra den mera uthärdlig. Efter att ha suttit i några timmar och skrivit börjar det här dock smaka trä. Så, eftersom det är no mercy - jobbet måste bli gjort - så gör jag det jag är bäst på: mutar mig själv. Det handlar om att ge belöning i stunden samt något positivt att se fram emot. Så just nu mutar jag mig med kaffe och socker och sen då jag är klar får jag se veckans TV-serier. Och efter att ha lovat mig själv detta (samt ätit det där sockret) är jag nu ba: Okej! Let's work!

Alltså hur lättköpt är jag på en skala?

Hej!

Hello! Ursäkta min frånvaro men jag har så himla mycket att göra så jag hinner inte riktigt med bloggande just nu. Och det slutar inte än. Kanske i slutet av nästa vecka, eventuellt. Kanske. Eller till jul, senast? Det är lite tröttsamt med stress, hela tiden är det nåt som ska göras. Mejl ska skrivas och möten förberedas och statistik köras och text skrivas. Nåjo, men då jag nu en gång bloggar tänkte jag dela med mig av lite grejer som hänt på sista tiden. För sharing is caring. Eller egentligen så är det väl nog så att sharing is boring men eftersom ni är caring så får ni lov att stå ut.

- Jag har sjungit en konsert med äran i behåll. Och varit på kul fest. Jee, mera fest åt folket!

- Jag har varit på Tosca. Det var (förstås) helt otroligt bra! Jag glömde all stress och föll helt in i handlingen. Och Vissi d'arte var så otroligt vacker att det gick gåshud genom hela sången.

- Jag har köpt en resa till Hawaii!!! (Om jag inte skulle tycka att det är så töntigt skulle jag här lägga in en hel rad utropstecken för detta är så STORT) Det kommer att blir så ofantligt fantastiskt!! Eller ja, inte den 25 timmar långa resan dit då, och inte den lilla tidsskillnaden på 12 timmar... men allt annat! Maten! Sällskapet! Naturen! Stranden! Och litelite den coola konferensen också. Jee, resa!!! Att resa till Hawaii har varit på agendan sedan 2008 - nu blir det äntligen verkligen av. Helt underbart.

- Jag har köpt en simppare jag kan ha på Waikiki beach på Hawaii. Kändes som en vettig investering. Man vill ju inte gärna gå omkring bland alla coola kids (och... eh, pensionärer) iklädd en adidas-sportsimppare.

- Jag har fått frågan om jag varit nånstans på resa då jag ser så fräsch ut. Jag ba, eh nä. Jag är annars bara röd i fejset.

- Jag drömde i natt att jag var på en rolig fest och vi snapsade och hade skoj. Då väckarklockan ringde och brutalt drog mig iväg från drömmen och jag insåg att det är vardag idag kände jag en stor lättnad över att jag trots allt är nykter. Liksom att jag inte behöver gå festfull på jobb. Det var en absurd känsla.

- Jag har varit på födelsedagskalas. Det var mycket trevligt! Men spårvagnschauffören som förde mig hem trodde nog att det var söndag, för han tyckte det var lämpligt att köra i snigelfart. Suck på det tycker jag.

Utöver dessa spännande grejer har jag jobbat och körgrejat och körövat. Nu återstår spänningen att se om jag klarar av att vara på yoga kl 8.00 imorgon. Den som är vaken får se.

Krisen avblåst!

Okej så jag fick besök och flugkrisen är nu avblåst! Hanna visade sig vara en sann naturväktare och synade mina höstblommor med skarp blick och fann därmed att jag tydligen idkat flugodling i blommorna. Urk. Och medan jag drabbades av akut kris över att jag typ tydligen hade ohyra och larver (huuuu ett sånt ord) i mina blommor plockade hon raskt fram en plastpåse, rafsade ner blommorna, förde ut hela eländet till roskisen och sköljde ur vasen. Medan jag, som sagt, krisade.

Usch, ohyra och kräk. So not my thing. Det är nog sen en evig tur att det finns räddande vänner som är lite modigare än man själv. För att inte tala om lite mer skarptänkta.


Dagens kuriosa: Min gudson, som tålmodigt och lugnt bevittnade hela blom-flug-incidenten, har hos mig igår lekt med en hjärna*. Jag har bestämt mig för att det är coolt och inte alls nördigt att jag har en hjärna man kan leka med.


* Detta kan ge upphov till roliga uttryck, som till exempel "oj, hjärnan tog stryk av bollen" eller "här, slå med boken på hjärnan".

En fredag som denna

Jaha, jag har en massa att göra. Och bara därför valde jag att skippa städningen, bokläsningen, textskrivandet, poängräknandet, mejlsvarandet, artikelgenomgåendet och sångövandet för att istället baka chocolate chip cookies. Bara för att liksom. En mycket välsmakande alternativ aktivitet var det. Men sedan åt jag två av dessa cookies och fick en sådan sockerchock att jag plötsligt städade hela lägenheten i alla fall och övade sånger. Så nu firar jag fredag i mitt städade hem med blommor på bordet och vin i glaset och med några av to do-listans grejer faktiskt avklarade! Och dessutom är det fredag! TG för det.

Annan kuriosa idag:

1) Mitt kök har sedan nån vecka tillbaka intagits av weirda flugor. Jag trodde först att det var bananflugor men dessa jäklar gillar inte frukt. Vad de tycks gilla allra mest är att sitta utanpå (!) vinflaskor (!) och häcka. Jag hade lämnat vinflaskan på bordet och vipps satt det kanske 25 miniatyrflugor på korken. Och den hög med övermogna äppel jag har i en korg har inte besökts av en endaste fluga. Vad är grejen med detta? Naturväktarna hjälp, hur ska jag ta kål på dem?

2) Den finsk-svenska ordboken jag brukar utnyttja på nätet har inte ordet "spendera" men nog ordet "spenatskräppa". Man ba, eh alltså vah?

Min åsikt

Nu måste vi tala om en sak.

Jag är ledsen men jag förstår mig inte alls på de här olika "bröstcancer"-kampanjerna som snurrar och redan flera gånger snurrat på fejan. Förstå mig inte fel, jag tycker att bröstcancer är ett mycket viktigt ämne och det är viktigt att det på alla sätt och vis uppmärksammas, men jag förstår överhuvudtaget inte de här kampanjerna. Ni vet säkert vilka jag menar: De, där du ska skriva färgen på din BH eller vilket land du ska åka till på resa i ett visst antal månader etc, och så till råga på allt hålla det hemligt från alla män. Grejen bakom de mystiska statusarna får man bara säga åt kvinnor.

Och alltså... jag vet inte men hela konceptet gör mig lite illa berörd. Det är helt okej att köra olika fuffens på fejan med hemlighållna BH-färgsstatusar och liknande - om man gör det som en kul grej. Och det är såklart okej att på alla vis uppmärksamma olika former av cancer och att på olika sätt stöda kvinnor som drabbas. Men i kombination blir det nästan obehagligt. På vilket sätt uppmärksammas och stöds cancersjuka/cancerforskningen genom att man skriver meningslösa, "roliga" statusar på fejan, som dessutom per definition ska hemlighållas från hälften av fejans användare? Att hemlighålla något är ju motsatsen till att medvetandegöra, eller hur? Om man vill stöda tycker jag att man ska ge pengar, tid och/eller energi till de personer eller instanser som verkligen behöver det. Inte skämta bort en viktig sak.

Så, jag ger tummen upp för att leka och skoja, och tummen upp för att stöda. Men om leken inte fyller någon funktion så tycker jag att det är respektlöst att skämta bort ett viktigt budskap.

Snyft!

Alltså gråter jag inte till Parenthood så gråter jag till Downton Abbey. Förskräckligt tårögd tv-höst det här är. Men vad kan man då det är så känslosamt hela tiden.

Hurra!!

NU KOM MEJLET!! Äntligen!!

Kära vänner, låt mig berätta att det blir en resa i februari. Jag är så excited att jag snart spricker! Jippiii!

Ny vecka

Jag har haft ett mycket trevligt veckoslut! Det bestod av sångövning med fredagsvin, kvartettkeikka (man får bra feelis då nån i publiken ropar bravo! då man avslutat sista sången) och postkeikkasushi i trevligt sällskap Igår promenerade jag till Böle och hade sedan några trevliga timmar på bokmässan där jag i år vad gäller författarsamtal satsade på kvalitet framom kvantitet. Gällande bokinköp är jag inte fullt lika övertygad om det samma. Jag tror att jag satsade på kvalitet och kvantitet. Så träffade jag också en massa bekanta och hade det allmänt trevligt. På kvällen hann jag ännu med berörande teater och kvällspromenad. Jag är mycket nöjd över att jag gick nästan 15000 steg igår! Wohoo!

Efter detta aktiva veckoslut som föregicks av en hektisk vecka är jag nu dock ganska så trött. Jag skulle behöva ett veckoslut till. Eller kanske ett höstlov, det skulle inte alls sitta illa. Men men, ingen rast ingen ro, för det finns en massa jobb att göra. Dessutom är det konsertvecka (igen) vilket tillför to do-listan en hel del grejer. Så låtom oss börja avverka listan då.

Dessutom väntar jag på mejl. Detta är en spännande vecka.

Insikten

Numera jobbar jag ju ibland på annat ställe än på mitt riktiga jobb. Det är riktigt skoj, jag menar, jag får gå till ett annat ställe, ha ett eget arbetsrum, träffa människor, äta lunch på stan och dricka gratis kaffe en dag i veckan. Sånt uppskattas då man i övrigt har ett eremitjobb.

Men, hur ofattbart det än verkar så har jag nu dock fått en kafferelaterad insikt:  

Gratis är inte riktigt alltid gott.

Jag vet, det som inte fick hända har nu hänt. Det är helt crazyt.

Vädret kommer, är du redo?

Jahapp hörni. Igår hade jag mössa för första gången och idag drog jag på mig dubbla byxor då jag insåg att det var under fem grader ute på morgonen. Och det är väl bara att vänja sig, för på söndag ska det tydligen snöa.

Inte att undra på att jag igen fryser här i mitt vinterkalla hem.

Ord att vara försiktig med

Hen-debatten fortsätter och jag kan inte släppa ämnet riktigt ännu. I lördagens tidning fanns två bra insändare, en som handlade om hen och en om leksaker för barn. Blir intressant (och sannolikt ganska irriterande) att se hurdana mothugg de får.

Nå, ifall någon fortfarande tycker att "hen" inte går att använda eftersom det betyder höna på engelska så kan jag nu meddela att vi under veckoslutet hjälpsamt nog påbörjade en lista med andra liknande ord det inte går att använda på svenska på grund av att de betyder nåt annat på engelska. Fyll gärna på om ni kommer på andra ord.

Svenska ord det är viktigt att använda varsamt:
fart
kant
majs

Det långa långa inlägget om den långa långa dagen

Jag har varit i Italien! Det var skoj! Det var kul att sjunga, sitta i solen, dricka vin och umgås med trevliga peeps. Sammanlagt var det en överviktigt rolig resa (Nytt uttryck! Nytt uttryck!)!

Idag har det dock varit en lång lång dag. (För den ontresserade/lata finns en sammanfattning längst ner)

Den inleddes med väckning kl 5.10 efter alldeles för lite sömn. Jag gjorde mitt bästa för att klä på mig och smyga ut ur hotellrummet utan att väcka min Mumin (lyckades inte). Så åkte jag taxi till Brescia i ett nattsvart mörker på kusligt slingriga vägar (jag vågade inte somna för det kändes som att jag måste hålla koll på vägen eftersom chauffisen grävde efter cd-skivor och fifflade med telefonen mitt i tunnlar och dessutom körde mitt på strecket mellan två filer på motorvägen - vad är liksom grejen med det?). Jag förhandlade också om taxipriset på tyska (bra jag!) med den italienska chauffören. Han försökte nämligen pressa upp priset som jag redan dagen innan hade förhandlat ner, men eftersom mitt middle name ju är utan hämningar så gav jag honom hårt mot hårt och gick hem med segern!

Så kom jag alldeles för tidigt till Brescia (vilket jag ju visste att skulle hända, men då den tysktalande italienska duden i baren som jag förhandlat med om taxin nu dagen innan i sten påstått att jag nu bara ska lita på honom eftersom det kommer att vara rusning på vägarna då det är blir en fin dag och jag därför måste starta 5.30 för att hinna. Jag ba, fine, men menar du att alla italienare rusar ut och firar den fina dagen i mörkret kl 5.30?? Att köpa tågbiljett - vilket han påstod att skulle ta jättelänge för där är så lång kö - tog ca 1 minut för ingen var före mig i kön. Vilket ju man kunde tänka sig att skulle vara fallet kl 6.45 en söndag morgon. Men visst, bättre att vara i tid än försenad i alla fall.). På den halvöde tågstationen i en fortfarande alldeles kolsvart stad lufsade jag så omkring som en zombie men beslöt mig för att försöka bekämpa tillståndet och drack en kaffe och åt dagens första croissant. Tågresan till Milano Centrale gick sedan utan komplikationer och jag fick äntligen ta en tupplur på tåget.

På Milano Centrale yrade jag omkring för att hitta bussarna till flygfältet. Jag vet inte om det berodde på min enorma trötthet, den bristfälliga skyltningen eller mitt usla lokalsinne, men det var inte helt enkelt att förstå att man skulle hit och dit längs med korridorer och trappor och ut genom en anonym dörr och sedan runt ett hörn för att hitta bussarna. Men där fanns de trots allt till sist och färden till flygfältet gick bra, trots att jag inte kunde sova för jag satt bredvid en man med ytterst stark after shave. Jag kunde inte tänka på annat än att "det var en väldigt stark doft det där".

På flygfältet gick allting som en dans, förutom att jag var så trött att jag inte orkade köpa något. Jag stod där och stirrade på de olika vin- och olivoljeflaskorna men kunde inte komma på om jag behöver nån av dem så jag skippade hela shoppingen. I stället köpte jag mig lite eväät och åt därmed dagens andra croissant i väntan på boardingen, som var försenad (just vad man vill höra då man har brådis hem och dessutom vaknat kl 5.10). På flyget satt jag inklämd mitt mellan två enorma karlar, vilket gjorde att jag inte vågade sova (vilket var den ursprungliga planen), då man ju inte gärna i misstag vill luta sig mot dem i sömnen och dregla lite nonchalant på deras axel. Med på planet var en grupp i sanning otåliga passagerare som steg upp före planet hade stannat och började härja med väskorna. Den scenen slutade med att personalen skrek i mikrofonen att "vi åker inte till gaten förrän alla satt sig på sina platser". Då himlade karlarna och jag med ögonen mot varann och jag kände att vi bondade. På resan fick jag också lite mat, som visade sig vara en croissant. Den sparade jag dock, eftersom jag ännu hade kvar av mina eväät  och därmed åt jag dagens tredje croissant på planet. Jag försökte också äta den rågbrödssmörgås jag köpt på flygfältet i torsdags, men tvingades ge upp efter två tuggor då jag insåg att den nog hade sett sina bästa dagar (väl investerade 4 euro där med andra ord).

I Frankfurt hade jag mycket kort tid men insåg att jag nog kanske borde äta nåt annat än croissanter och begav mig därmed ut på matjakt. Jag fann dock att tyskar tydligen enbart äter bröd, för det enda som fanns var olika sorters smörgåsar, eller så bratwurst med bröd. Till sist hittade jag dock ett café med en småsuspekt men ätbar grönsakssoppa, så den slafsade jag i mig på 10 minuter så jag skulle hinna till planet. Då jag äntligen slagit mig ner i planet försökte jag öva sånger men insåg att jag var alldeles för trött för det. Så jag fattade ett klokt beslut och skippade sångövningen och sov istället en 45-minutersnap. Efter det var jag en ny människa och återfick tron på livet. Det var en i sanning angenäm och efterlängtad känsla.

Till hemlandet anlände vi 20 minuter före tidtabellen (!). Där noterade jag att de plockat fram julgranarna. Jag valde att ignorera det synintrycket och hoppade raskt i en taxi och uttalade de magiska orden "till musikhuset"! Och chauffören ba va? Han påstod sedan att man ganska sällan hör om folk som vill åka direkt från flygfältet till musikhuset. Och jag ba världsvant, "ibland är tidtabellerna sådana". Medan vi susade genom ett ytterst grått Helsingfors diskuterade vi kommunalvalskandidaternas reklam på spårvagnar (I know! Men jag hade inte hjärta att säga åt honom att jag är ganska trött och helst av allt vill jag inte prata utan bara surfa på internet, för han verkade så gärna vilja prata). Anyways, slutet gott allting gott. Jag kom nästan i tid till körövningen och orkade mig faktiskt igenom den med äran i behåll. Delvis tack vare dagens fjärde croissant, den som jag sparat från flyget, som jag åt i pausen.


Så  - och här kommer äntligen sammanfattningen -  idag har jag varit på väg i 15 timmar, åkt taxi, tåg, buss, flyg, flyg, taxi och spårvagn, ätit fyra croissanter och en skål grönsakssoppa samt varit på körövning. Och så har jag gått 6000 steg trots att jag rest hela dagen. Vem hade trott det?

Nu har jag dock enorma designerbags under ögonen och är helt absurt trött. Det ska bli en sann fröjd att sova. Och att imorgon äta en lite mer varierad kost.

Gonatt kära vänner. Jag vill gärna höra hurdan er dag har varit!

Morgonen

I dag var jag i jumppasalen kl 7.50! Det har säkert aldrig hänt in the history of ever! Visserligen bestod timmen endast av tänjning (thank god, skulle aldrig ha orkat hoppa och springa den tiden på dygnet), men det var mycket bra kompensation för den pilatestimme jag tyvärr missar ikväll. Och nu har jag printat en massa papper och läst ut internet så då återstår det väl bara att jobba då. Undrar hur tidigt man får gå på lunch?

Och så morgonens tips: läs kloka Peppes inlägg i hen-debatten. Hon säger exakt min åsikt. Här om veckan var det också nån som hade skrivit en insändare i husis där den tyckte att ordets funktion nog i sig är bra, men att det inte kan heta hen eftersom det betyder höna på engelska. Suck. Nå, ni vet ju redan min åsikt om den saken. Hade riktigt stor lust att skriva ett sarkastiskt insändarsvar och undra ifall hen brukar undvika att använda ordet "fart" pga dess engelska betydelse. Men jag besinnade mig. Jag blir nämligen helt matt av tanken på att gå in i den här debatten, för den kommer inte att ta slut i första taget och kommer säkert att fortsätta gå runt i cirklar. Tyvärr. Så, det är som min likaledes kloka Hanna så vist sade, "låt hen ha sin åsikt så har jag min".

Dagens känsla

Jag har en massa att säga om förra veckan, det har varit en händelserik vecka. Men just nu hinner jag inte för det är ju måndag och då måste man jobba. Så, i stället får ni här dagens känsla:

Fast på mitt jobb finns det inga dansande Disneyfigurer. Tyvärr.

Ett nördigt inlägg om sång

Okej först av allt en Mycket Viktig Question: Vad har man på sig då man har/tar/gör (fattar inte vilket verb man ska använda) sångexamen?
Jag vill ju vara a) snyggt, b) coolt, c) stiligt men d) avslappnat och e) bekvämt samt f) töjbart klädd. Så vad har ni för tips? Vad har ni sångexamenierat (jess, där satt verbet!) er i för kläder?

För ja, denna vecka är sångexamensvecka! Jeij! För första gången i mitt liv ska jag ta sångexamen, det är både jättejätteroligt och lite spännis. Men mest bara superskoj! Mest av allt är jag nyfiken på hur det kommer att kännas att sjunga inför en jury och så på hurdan feedback jag sedan får.

Sedan måste jag, för mitt eget nöjes skull, anteckna här att detta är dagen då jag lyckades sjunga med stöd ett oktavhopp upp till trestrukna E! Wohoo! Visserligen på ng och tonen var nog ganska mesig, men ändå! Helt klart finns också de där tonerna i mig! Kanske det bor en liten sopran i mig, trots allt. Iiih så spännis!

Bra sångfeelis idag med andra ord! Slut på nördigt inlägg.

Den nya betydelsen för det lilla ordet

Att prutta. verb.
Att ösa ur sig allt som är dåligt, uselt, negativt och helt enkelt pruttigt. 

Exempel: Får jag berätta ännu en sak? Jag säger den först så får du prutta sen.

Olust

Jag gillar inte tisdagar längre. Det börjar bli lite olustigt att jag både idag och senaste tisdag skrivit glada inlägg om vad jag håller på med, men före jag hunnit posta dem har det hänt nåt otrevligt. Förra veckan fick jag ett mejl som gjorde mig väldigt besviken, så efter det hade jag ingen lust att skriva om glada saker. Och idag har jag precis hjälpt en person som fick ett epileptiskt anfall i butiken. Det var verkligen inte alls en trevlig upplevelse. Jag är fortfarande ganska upprörd och känner mig darrig, fast allt verkade sluta bra. Så, det glada inlägget känns verkligen inte rätt idag. Olustig är nog det ord som allra bäst beskriver mitt känslotillstånd just nu.

Fredag

Möte, regn, deadline, deadline, deadline, telefonsamtal, administration, sånginövande, smutsigt hår, trötthet.

Det enda jag egentligen vill är att gå hem och ligga i chipskostymen och se på Parenthood hela dagen. Och typ dricka te och ta det lugnt. Thank god att jag åtminstone har en trevlig lunch inbokad, det kommer att bli denna dags räddning.

Poäng!

På min keppijumppa-timme brukar ledaren alltid mitt under det tyngsta muskelträningspasset säga att den som sjunger med får extra poäng. Alltså det här med en poäng för rätt sång vid rätt tillfälle har nu nått helt nya nivåer.

Spännis

Tvä spännande saker idag:

1. Idag har jag matat min surdegsrot för första gången. Den ser lite bubblig ut och luktar som överjäst mjöd så jag tror den lever och mår bra. Hoppas på att på veckoslutet kunna baka mitt första surdegsbröd!

2. Idag ska jag på yogatimme för första gången. Hoppas jag tycker om det!

Sånt jag slutat göra på datorn

Idag slog det mig att jag inte längre gör samma saker på datorn som förr. I början av studietiden brukade jag inte avbryta mitt textproducerande med ofta förekommande surfningspauser, så som jag gör nu. För då fanns ingen feja och ingen jag kände bloggade. Det enda som hände på internet var att det ploppade upp något mejl nu som då. Dessutom var datorn, för att inte tala om internet, långsamt som snigeln, så det var kanske lika bra att inte surfa hela tiden. Däremot, på den tiden brukade jag pausa mitt i skrivandet och spela Solitaire. Det är nåt jag i sanning inte gjort på länge!

När har ni senast spelat datorpatiens?

Höstsöndag

Idag har jag till fullo njutit av min sånglediga dag. Jag har sovit länge, pysslat på hemma och varit ute på stan. Det här konstanta regnet kändes alldeles underbart idag - det inbjuder liksom till en lugn och långsam söndag. Dessutom, jag fick klä mig i min fina regnrock, och det är aldrig fel.

Hemmapysslandet resulterade i äppelmos, äppelkaka och rönnbärsgele. Och utöver allt detta köksstök har jag nu börjat se på Parenthood. So far - jättebra, säger jag! TV-serieexperten hade rätt, än en gång.

Så har jag också påbörjat ett mycket spännande projekt! Jag har nämligen gjort grunden till en surdeg! Det blir spännande att se om jag lyckas, så stay tuned!

Loppu-slut

Under de senaste åtta dagarna har jag varje dag haft antingen körövning, sånglektion, lektion med pianist eller keikka. Det har varit en rolig vecka och konserten igår var nog en klar höjdpunkt! Sångputkin avslutades idag med att jag stand-in-sjöng på vigsel. Det var en kontrasternas dag, eftersom jag på morgonen klädde mig i stövlar och fleece och begav mig ut på äppelplockning för att sedermera i en ladugård byta om till bröllopskeikkaoutfiten, dra till kyrkan och sjunga biisin, för att sedan återvända och byta om till landeoutfiten igen och fortsätta plocka rönnbär och äppel. Man är väl multitalented vetcha.

En fin sak med allt detta sjungade är att märka att min teknik nog utvecklats, eftersom jag numera tydigen klarar av att sjunga varje dag i över en vecka. Däremot tycks det vara max vad min teknik klarar av för tillfället, för nu är rösten mycket trött. Och jag med den.

Så, just i detta nu är det i sanning skönt att ligga på soffan, äta pizza och se senaste avsnittet av Glee. Jag menar, seriöst så skönt det är att det är nån annan som sjunger, for a change.

Regn

Idag regnade det då jag cyklade hem. Jag visste väl att det i slutändan skulle löna sig att jag hela dagen idag lufsade omkring i stövlar i solskenet!

Annat var det igår. Inga stövlar, men nog ösregn. Jag var som en dränkt katt flera gånger under gårdagen. Inte minst vid ett flertal tillfällen på orkesterövningen då någon herre bland basarna bakom mig försåg mig med dusch efter dusch, speciellt i fraserna Tod, wo ist dein stachel?, Aber des Herrn Wort bleibet in Ewigkeit, samt Ja, der Geist spricht. Så ni förstår, gummistövlarna idag var helt nödvändiga.

Status

Idag har jag rent hår. Så, kaikki hyvin, med andra ord!

Den lilla missen

Idag skulle jag för första gången testa på att gå på yoga. Dagen var perfekt planerad så att jag skulle hinna med allt: jobb, yoga, bastu, körövning. Men så fort jag kom till jobbet fick jag ett mejl om att yogan var inhiberad. Bu. Så, istället jobbade jag lite längre och gick sedan på den första orkesterövningen. Kring övningen var det fullt sjå. Där var turister och fotografer och filmkameror, förutom de 80 sångarna och 100 musikerna då.

Nåh, då vi hade paus skulle det plötsligt bli gruppfoto till Den Stora Finska Dagstidningen. Och jag ba, nooooo. För eftersom yogan inhiberades gick jag ju aldrig i bastun, ergo tvättade jag ju inte håret. Ju! Så om jag nu har skitigt hår på bilden i Dagstidningen så är det yogans fel! 

Vis av mina misstag tänker jag se till att på morgondagens övning ha rent hår, smink i fejset och snygga kläder. Jag menar, ifall någon får för sig att fota eller filma mig då. Jag menar, det räcker gott och väl att jag en gång skämt ut mig in national newspaper.

Dagens tips

Idag har jag varit på syväkudoshieronta (ingen aning om vad det heter på svenska). Det är det smartaste jag gjort på länge! Jisses så det var bra. Jag har ju haft ont i höfterna till och från i flera månader, nu fick jag äntligen förklaringen. Hela min högra höft var helt låst, från höftleden (-isch, tror jag. Jag är inte så bra på anatomiska termer på finska så jag fattade inte allt han sade...) liksom åt alla håll. Så min inbokade 60-minuterstid blev till 90 minuter. Massörsduden ba, alltså egentligen brukar jag under 90 minuter hinna med ryggen och låren också men, ja, du var ju så spänd... En hel timme jobbade han med min högra höft. Sen kollade han lite den vänstra på de återstående tiden. Nu har jag inte alls ont i höften längre och känner mig faktiskt lite som en ny människa. Bådar gott med tanke på att jag de närmaste dagarna ju ska stå stilla och sjunga i ganska så många timmar!

Dessutom, denna form av massage är liksom långsammare än "vanlig" massage. Man går mer på djupet och han började med att fråga exakt var i min höft det tar ont. Varje gång jag sade nåt eller ändrade min andning reagerade han på det och svarade eller ändrade grepp. Jag gillade verkligen att patienten liksom blir delaktig i massagesessionen. Jättemånga tummar upp alltså för syväkudoshieronta!

Så, om nån behöver tips på en jättebra massör så är det bara att säga hepp!

Tröttheten

Mondjö. Denna helg inleddes med att öva julsånger på fredag kväll och hela dagen igår. Ikväll har jag sjungit Brahms i fem timmar, stående exakt hela tiden förutom under kanske 15 minuter då vi hade kaffepaus. Nu är jag helt slut i huvudet. Det bara snurrar av sångtexter och jag känner mig helt matt. Alltså kära nån vad det tar på att koncentrera sig så länge.

Men, jisses så coolt det är att sjunga till en världsberömd dirigent! Hela verket blev helt annorlunda då han tog tag i pinnen och började göra musik. Jag tror nog att det blir en häftig konsert på fredag!

Bara jag får sova lite först, förstås. God natt!

Bra dag!

Idag har jag haft en bra dag!

För det första fick jag ett telefonsamtal där personen avslutade med att säga att "och sedan vill jag ännu säga att du är nog så bra!". Jag ba, åh tack.

Sedan hade jag kärt finbesök. Och ni vet, då en liten glad åttamånaderstyp drar upp ens soffpläd till hakan och somnar på ens soffa, och sedan ler i sömnen. Ja, senast då smälter man. 

Så gjorde jag god middagsmat att bjuda gästerna på och nu gör jag rönnbärsgele för första gången i mitt liv. Det är mycket spännande!

Frusse

Ni vet det där då folk inte svarar på mejl och man helst av allt skulle vilja skicka ett ilsket mejl fyllt av svärord, typ Ni vet det där mejlet jag skickade er redan förra veckan, för fanken, vilket ni fort-farande in-te svarat på, fast det är ert jäkla jobb att svara på det? Ja, hela mitt jobb har stannat upp på grund av att ni inte svarar. Så, hur sku de vara att svara typ nu? Eller ännu hellre: i går.

Vilket man såklart inte kan göra, utan man ba omformulerar sig och skriver ett artigt och belevat mejl fyllt av fina ord och artighetsfraser. Och personerna man mejlar har sådan makt att man inte ens vågar nämna att man ju för fanken redan mejlat dem om denna sak, utan helt enkelt bara ställer sina frågor på nytt.

Ni vet det? Det föder en liten mild frustration i en kan jag berätta. Och irritation.

Meddelande

Jag har börjat äta mörk choklad! Och tycker till och med om det! (Fast med vissa restriktioner. Jag är ganska krantto, precis som jag är med mjölkchoklad. Men ändå!)

Denna dag trodde ni aldrig att skulle komma, va?

En lördag som denna

har jag valt tapeter i vild fart.

inleder jag höstmiddagarna genom att koka en enorm kastrull rotsakssoppa. Så att den räcker ett tag.

surfar jag runt på höstkläder. Mmm, höstkläder!

har jag köpt en höstbukett åt mig själv, för ni vet ju, I'm worth it.

ska jag snart på kalas!

ska jag avsluta med att jobba lite. Dessvärre. Och kanske sjunga lite också.


Så, en lördag som denna är jag lätt stressad men höstnjutande!

Missen

Ibland går man ju på bio efter jobbet. Och eftersom man har mycket att göra är man förstås lite sen, så man småspringer till bussen och väntar otåligt på den tills den äntligen kommer. Under bussfärden skickar man ett sms åt biosällskapet för att säga att man blir lite sen. Då bussen äntligen är framme springer man till biografen och precis då man öppnar dörren och ser att sällskapet inte står där och väntar kollar man i telefonen och inser att man ju skulle till den andra biografen. Den som heter nästan samma sak som den man stressat iväg till. Att man ju skulle till den som ligger precis bredvid ens jobb.

Så, redan försenad börjar man springa till den rätta biografen. Man kutar så fort man orkar genom stan samtidigt som man febrilt försöker ringa biosällskapet. Som inte svarar, för biosällskapets telefon har gått sönder. Man ba, what are the odds liksom?

Så, istället för att sval, lugn, världsvan och i tid traska de några stegen från jobbet till biografen är man svettig, andfådd, stressad och försenad med typ en halvtimme . Då är det åtminstone en sann fröjd att finna att biosällskapet inte gett upp och gått hem. Samt att man sedan får sitta stilla i två timmar och lugna ner sig medan man kollar på filmen.

Är det veckoslut snart?

Dagens irritationsmoment:

- Att folk svarar diffust då man ställer konkreta frågor. På en ja- eller nej- fråga ska det inte ta en minut att svara.

- Att folk som är utnämnda till att svara på frågor helt tydligt inte har koll på sitt ansvarsområde eftersom de inte kan svara ordentligt då man frågar.

- Att jag borde göra statistik men inte minns vad attans det var jag gjorde i mars. För att inte tala om hur. Och att jag därmed inte fattar nåt av vad jag borde göra. Ooorka sätta sig in i allt på nytt.

- Stipendiepaikkor som inte har "poststämpel räknas" på sina deadlines. Det är ju omöjligt att veta när man absolut senast måste posta brevet då man inte vet hur länge det tar för det att komma fram. Usch, flytande deadlines stressar mig.

- Att jag fortfarande är trött efter helgens partaj. Whatever happened to dagen efter dagen efter? Jag menar, nu är vi ju redan på dagen efter dagen efter dagen efter dagen efter. Snart fixar inte mitt huvud längre att räkna det här så hoppas jag är pigg som en mört imorgon då det också blir en lång dag. Okej, tröttheten kan ju också bero på att jag haft en del att göra både före och efter the Big Party.

- Det här med att tänka på och jobba med flera saker samtidigt. Det är lite ansträngande för min stackars hjärna.


Nåväl, nu drar jag iväg på pilates så hoppas på ett humörlyft i och med det!

Den stora dagen

Idag har det varit en stor dag!

Okej, inte ens nära på lika stor som lördagen, de tävlar inte ens i samma liga, men ni fattar. Stor-isch, liksom.

Idag har jag och telefonen återförenats! Det var ett kärt återseende. De tycks ha bytt ut det mesta i telefonen, eftersom allt utom baksidan ser nytt ut och ingen av mina tidigare inställningar finns kvar. Synd dock att det tog dem två veckor att göra det. Nåväl, efter att ha dragits med den halvfungerande gamla telefonen från typ 2007 känns den här som världens största tekniska underverk! Jag menar, den har stooor skärm, klaaaara färger och iiinternet! Uuh! Få se hur länge det tar innan ivern lägger sig och jag igen inser att jag har en otrendig perustelefon.

Idag har jag också för första gången i mitt liv varit på taklagsöl. Fast jag drack vatten. I övrigt var det en riktigt lagom utmanande aktivitet såhär dagen efter dagen efter bröllopstjosan.

Så har jag också plockat årets första äppel. Jag fyllde en hel korg och de är urgoda. Jee, det är höst!

Lycklig

Igår kl 8.00 fixades min frisyr hos frissan. Eftersom jag fortfarande, nu såhär ca 39 timmar senare inte har orkat plocka ur hårnålarna utan fortfarande har samma frisyr inser man att det nog var en jättebra fest igår. Under veckoslutet har jag mest bara skrattat och gråtit, om vartannat. Det var ett fint bröllop. På alla sätt och vis lyckat och lyckligt.

Nu ska jag försöka kliva upp ur soffan och plocka ur de där hårnålarna. De sticks nämligen lite.

Paus

Hejhej! Hörni, det tycks bli lite bloggpaus här för jag hinner inte tänka på vad jag ska skriva om. Jag multitaskar nämligen på hög nivå för tillfället: jag försöker förbereda mig inför en viss bröllopsfest, lära mig mitt nya jobb, försöka dona med mitt egentliga jobb på nåt som med god vilja kan kallas heltid, öva sånger, packa väskor, städa hemmet, planera körkonserter, sköta byrokrati, gå på möten, ringa samtal, skicka in stipendieansökningar i tid, mejla USA, gå på keppijumppa och skriva föredragningslistor. Och försöka stå ut med det semifungerande telefonfanskapet.

En underlig sak som dock slog mig idag: det är förvånansvärt skönt att inte ha nät i telefonen. Det bästa är att jag då inte slentrianmässigt kollar in för att se om det kommit någå mejl för att sedan glömma bort mejlen efter att jag hastigt läst dem och tänkt att jag svarar senare. Det är lite mer chill liksom då man inte ens kan kolla mejlen.

Och så en sak som stör mig: den här eviga sporten. Inte nog med att jag tvingades stå ut med allvärldens sportelände på TV hela sommaren, i lördags förstördes också min inplanerade simning för att det ordnades thriatlon i stan. Eftersom allt ju kretsar kring mig säger jag tummen upp för vars och ens eget sportande, men en stor fet tumme ner för påtvingad bänksport och sportevenemang som är i vägen för de vanliga vardagssportarna. Ugh, sportbloggen har talat.

God natt!

Jumppa - den oväntade utvärderingen

Jahapp. Ett effektivt sätt att jumppa sina stela höfter är tydligen att ta sig en språngmarsch till tåget. Testat och bevisat kl 19.59 ikväll.

Update

Nu har jag en ny jumppautvärdering att delge er: jag är så mycket bättre på pilates än på keppijumppa! (I alla fall tills vidare, vem vet om jag blir sanslöst bra på keppijumppa en vacker dag.) Anyways, pilates är definitivt min grej!

Och så har jag kommit på en ny vinnarcombo: att först gå på pilates och efter det direkt på sånglektion. Förstår ni hur bra man sjunger då? Om det här fortsätter (vilket är planen!) kommer detta att bli en alldeles underbar sånghöst. Ikväll kom jag hem från min sånglektion, full av energi, iver, glädje och endorfiner. Det ska bli så roligt att ta sångexamen, och att göra den resan tillsammans med min fina sånglärare. Så, åtminstone har den här sånghösten börjat på ett alldeles ypperligt sätt.

Alltså att jag tycker om att sjunga. Tänk hur fint det är att få ha en hobby som gör mig så glad och som är så viktig för mig.

Going crazy

Efter att min telefon haft lite problem hela sommaren förde jag den äntligen på reparation i lördags. Så för tillfället använder jag min förrförra telefon från mitten av det gyllene 00-talet. Och allt började bra, jag menar, man kan ringa och sms:a med den och det är ju bara frågan om ett par veckor max. Tills idag då. För nu minns jag varför jag då år X valde att köpa en ny telefon och skippa denna. Det är för att denna startar om sig hela frikking tiden. Idag har jag tryckt in pinkoden kanske fem gånger redan, och klockan är bara eftermiddag. Börjar bli lite tjatigt.

Alltså jag vill bara ha en telefon som fungerar och som man inte behöver föra på reparation eller byta ut efter ett års användning. Seriöst, varför ska det vara så svårt?

Annat konstigt som hänt idag

Ett:
Idag har någon med samma namn som jag köpt biljett på nätet och mejlat den åt mig. Kändes lätt förvånande där jag ramlade in efter lunchen och såg att jag tydligen köpt en biljett? Efter den första inledande paniken, under vilken jag trodde att nån hackat sig in på alla mina konton och jag febrilt bytt lösenord, tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att så inte var fallet. Kändes dock lite otippat att detta skulle bli dagen då jag skickade sms åt min namne och berättade att jag har hennes biljett.

Två:
Jag bakade semlor idag, men de vägrade jäsa. Så nu har jag frukostsemlor som visserligen är riktigt goda men som har ytterst hög densitet.

Keppijumppa - en utvärdering

Ooo-kej. Idag har jag varit på keppijumppa för första gången i mitt liv. Namnet har ju minst sagt lite mommovarning över sig, men jag tänkte att det kanske är en lagom start på min nya jumppakarriär. Dessutom lär det väl ska vara bra för nacken och axlarna och sånt, och det är ju aldrig fel.

Nåväl. Det visade sig att keppijumppan inte alls borde ha nån mommovarning över sig, den är inget för mommon alls. Såvida det inte är en jättevältränad mommo vill säga. För, förutom att jag blev svettig så tusan och var röd som en gris i fejset efter jumppan, fick vi nämligen än en gång bevisat vilka som är mina starka och svaga sidor. De svaga är steg och hopp och koordination, grejer man ska göra snabbt med hög puls. De starka är sådana grejer man gör på stället som kräver mer precision och andning och muskelstyrka. En annan svag sida som framkom starkt (haha) idag är armhävningar. Jag är helt klart inte bra på armhävningar. Eller, för att uttrycka det diplomatiskt, det finns rum för förbättring inom det området.

Men jag måste säga att konstigt nog tyckte jag ganska bra om den här keppijumppan, trots att den bestod av alldeles för många steg åt höger å vänster och framåt och bakåt* (t.ex. där i ett skede då vi viftade med pinnarna snett uppåt åt höger och vänster samtidigt som vi tog steg hitåt och ditåt och gudvetvart och ledaren ropade "och nu tar vi det dubbelt så snabbt" ville jag bara skrika åt henne att det går ju inte, för fanken! Men på nåt vänster gick det väl kanske i alla fall sen, lite ditåt i alla fall.). Det roligaste var att stå stilla på stället, hålla pinnen framför sig på raka armar och stå på ett ben och föra det andra benet runt i cirklar i luften. Det svåra uppstod då vi gjorde samma sak så att man stod på ett ben, på tå. Underlig sak jag lärde mig då: jag har mycket bättre balans på ena sidan av kroppen än den andra. Myschot.

Nu är det ju dock så att jag är en envis jävel så jag är så illa tvungen att gå på keppijumppan nästa vecka också för att bevisa att jag nog får lite fler steg rätt då. Och kanske nån armhävning till också.


*som egentligen nog var jättelätta, bara man har lite fallenhet för koordination. Det fattade till och med jag, teoretiskt sett alltså.

Spännande

Idag har jag plockat fram min synt (som har fått vila sedan kanske maj) och placerat den på matbordet. Då vet man att nåt skumt är i görningen.

Mysigt mys

Gårdagens fredagsmys gick ut på följade:

- Vi åt.
- Vi drack.
- Vi satt i soffa, i stol och på golv.
- Vi läste bok.
- Vi smakade på bok.
- Jag sjöng Blinka lilla stjärna kanske 15 gånger.
- Jag sjöng också andra sånger.
- Vi hade puss- och kramkalas några gånger.
- Vi fotade en massa foton.
- Senare spelade vi yatzy*, åt popcorn och choklad och drack vin. Och surfade på sociala medier.

Gissa vem jag fredagsmyst med?



* Jag vann inte men förlorade inte heller. Det är viktigt att notera (då man har ett gäng som mitt). :p

Glädjebud

Idag finns det flera saker att glädjas över:

- Kaffemaskinen på jobbet är inte längre söndrig! Hurra! Bye-bye pannbränt äckelkaffe, hello nymalen espresso!

- Idag var det leverbiffar till lunch. Mmmm!!

- Idag har jag närvaroanmält mig till ett universitet, för tionde gången i mitt liv. Kunde kanske vara värt att fira (eller sörja/skämmas över, man kan ju välja lite själv där) - det är ju jubileum!

- Idag har jag köpt jumppakort, så nu tammetusan ska jag gå på pilates!

- Nästa vecka börjar mina sånglektioner igen. Jee! Jag är full av inspiration!

- Snart blir det bröllop! Och fest! Jee, bröllopsfest!!

Och sist, men inte minst:

- Jag har (igen) tryckt på sänd och lägger därmed en jobbtext på paus ett tag igen! Hurra!!

Rättelse

Hörni, det var inte alls överkurs att sjunga idag! Vem hade trott det? Helt trött och ointresserad satt jag där och då jag motvilligt öppnade käften kunde jag plötsligt sjunga bra, och till och med alla de högsta tonerna med stöd och allt. Såhär dagen efter möhippa liksom. Man ba va?

Jag har två teorier till hur detta kunde ske: Antingen beror det på uttänjningen av musklerna som skedde i och med gårdagens bastuyoga (kan för övrigt rekommenderas!) eller så beror det på att jag liksom sjöng upp mig på dansgolvet, speciellt då vi skreksjöng Högt över havet.

Ont i håret, musklerna, hjärnan, fötterna, you name it.

Äntligen är hemligheternas tider förbi! Efter att ha planerat on-off i några månader och ägnat hela fredagen åt förberedelser var det igår kl 8.00 äntligen dags för möhippa för min kära vän. Ungefär 18 timmar efter att vi lämnat mitt hem på morgonen kom vi tillbaka hem. Då var jag lätt mör och inte så lite trött och slut i huvet, men mycket mycket nöjd och glad. Allt klaffade under dagen och alla var jättejätteglada, och - viktigast av allt - den blivande bruden var både rörd, med på alla noter, helt sig själv hela dagen, fin och glad. Jag tror (eller åtminstone hoppas jag) att hon var nöjd med dagen. Jag är glad över att hon verkade lycklig. Så är jag också mycket nöjd över samarbetet inom Team J&J och över att alla deltog i allt med hull och hår. Och så är jag SÅ nöjd över att inte längre behöva hemlighålla allt kring möhippedagen. Det var inte lätt, kan jag nämligen berätta!

Idag är jag den tröttaste kvinnan i stan och det här med att jag om en timme ska vara på körövning känns i sanning som en ofattbar överkurs.

Uh x 3

Ajjo, jag höll ju nästan på att glömma! Ytterligare tre saker som också kan hända då man är på resa i grannlandet är, för det första, att man kan se en gubbe stå på en balkong, täppa för ena näsborren och med full fräs blåsa räkä ur den andra, rakt ut över balkongräcket. Och sen göra samma sak med andra näsborren. Uh. Och sen, då man just återhämtat sig från den chocken ser man en råtta kila över vägen och rakt in i källaren till huset brevid det man bor i. Uh. (Alla vet att det finns råttor i storstäder, men ni vet, det man inte ser finns inte liksom). Och som om det inte var nog kan det hända att man vaknar följande morgon och ser en tant stå på balkongen mitt emot och klippa sina naglar över räcket. Uh.

Alltså vad är det med folk och balkonger i svea rike?

Skoshoppingen

På sista tiden har jag ägnat oproportionerligt mycket tid åt att shoppa skor. Eller, leta efter skor, för att vara exakt. Det är ju så att jag ska på bröllop i september och då vill jag ju gärna se snygg ut. Jag har redan köpt mig en megasnygg klänning, men det stora problemet uppstod i och med att jag till den behöver gråa/silvriga festskor. Har ni nån gång letat efter gråa festskor? Efter en hel del research inom området kan jag berätta att det inte är speciellt lätt. Oftast finns det inte ens festskor i den färgen. Sandaler nog, men inte pumps eller sandaletter. Och om det finns, så är de flesta fel på nåt vis. De är antingen för glittriga, för osmakliga, har för hög klack, är omöjliga att gå i, för plastiga, för paljettiga, för tonåriga, eller ser för billiga ut. Och är de annars bra så är de för dyra. Idag hittade jag ett par som såg potentiellt underbara ut. Tills jag insåg att de rövarna skulle ha 299 euro för dem. Hm. Känns lite ovärt för ett par skor jag nu knappast kommer att använda varje dag.

Så, lite moloken gick jag idag in i en annan butik, som jag redan tidigare besökt, då resultatlöst. Och där fanns plötsligt ett par potentiellt fungerande skor! Enda kruxet var att de inte fanns i min storlek, bara i en halv storlek för stor och en halv för liten. Men den raska killen som betjänade mig sade att det är inga problem, om jag bara orkar vänta i 2 minuter så springer han till grannbutiken och hämtar det sista paret som finns där. Och tammetusan, duden sprang verkligen. Ett par minuter senare kom han tillbaka med skorna i rätt storlek. Sedan blev jag ändå tveksam - var de verkligen de rätta skorna? Då sade betjänarduden att han kan reservera dem en timme ifall jag här emellan vill gå nånstans på ett glas för att fundera över saken.

Men äh, tänkte jag, nu kör vi! Och det, kära vänner, är historien om hur jag blev med gråa festskor.

Hur man också kan göra då man är på resa

Ja. Ibland beger man ju sig ut på en liten oskyldig trip till grannlandet. Inget konstigt med det. Men även då kan både ett och annat hända:

Till exempel kan man ha sån brådis på morgonen före avfärd till planet att man glömmer sin jacka hemma. Vilken med facit i hand hade varit helt bra att ha med. Så kan man också packa i sista minuten och inte riktigt planera skoanvändningen ordentligt. Alltså reser man iväg i sina snygga converse utan att minnas att de inte funkar som heldagspromenadskor. För de är av plast och plast töjer inte. Ergo, då ens redan från början ganska breda fötter sväller blir de alldeles för stora för conversena och således får man efter två dagars konstant promenerande stora, alternativt blodfyllda, blåsor på minst fyra ställen. Så det hela slutar då med att man tvingas använda sportsandalerna man tog med som reserv. Och det är ju helt fine, om det inte vore för att man just den dagen ska gå på skoshopping i butikerna i Östermalm. Sportsandaler rimmar lite illa i sammanhanget, faktiskt. Nåväl. Därtill kan man också bevittna hur tanten efter en i kön i security checken tvingas öppna sin väska, för personalen trodde sig se nån behållare med vätska där. Så, tanten öppnade sin väska och necessären i den och tog fram det misstänkta föremålet, som inte alls visade sig vara nån vätska, utan en vibrator. Fort som attan sade personalen "okej" och tanten stängde väskan. Lätt pinsamt för alla inblandade. Och slutligen kan det gå så att man på flygfältet stiger upp från sin stol och börjar gå mot gaten, då plötsligt en äldre herreman kutar efter en och säger att man tappat nåt. Och detta nåt visar sig vara ens BH-band som fallit av och som herremannen nu står och håller i mitt på Arlanda. Så man ba, lätt trött: ...eh, tack.

Question till nagellacksspecialister

Nu har jag en livsviktig fråga åt er nagellacksspecialister out there (och jag vet att ni läser här!):

Det är ju naturligtvis jättepinsamt, men sanningen är att jag under mitt 30,5-åriga liv aldrig ägt ett riktigt underlack. Ni vet, sånt där som man visst ska lägga under det färgade lacket, liksom. Jag har alltid bara lagt vanligt genomskinligt lack, men så har jag sällan snygga naglar heller. Jag har nu förstått att man ska ha ett underlack för det är bra, så nu tänkte jag slå på stort och inhandla ett sådant. Frågan är dock, hurdant ska jag köpa? Så, ni förstår, det är här ni kommer in i bilden! Så, hit me: vilket ska jag köpa?

Klädfarten

Trots mitt sura inlägg här just måste jag konstatera att det mesta vägs upp av faktumet att det i Kaustby finns en butik som heter Menopäällä. Alltså är det inte det bästa av alla klädbutiksnamn ni nånsin sett?! Jag flinar fortfarande åt detta. Jag hade gärna själv shoppat nåt där om det inte var för att de hade så innerligt fula kläder.

Färdmedelsotur

På senaste tid har jag haft en osannolik otur då det kommit till färdmedel. Eller ja, egentligen inte, för jag har ju alltid välbehållen kommit fram inom rimlig tid, men ändå känner jag mig bitter och inåtvänd.

För, först kunde jag inte köpa biljett till tåget till Kokkola. Så jag tvingades åka det överfulla fredagseftermiddagspendolinot med en stor kappsäck och annat baggage, i förkylning och utan platsbiljett, så jag måste byta plats kanske 6 ggr under den typ 4 timmar långa resan, och dessutom betala 5e mer för besväret. Fett dålig deal.

Sedan åkte jag tåg hem från Vasa. Det gick iofs snabbt och smidigt. Men dessvärre drabbades min tågfrid av diverse störningsmoment. Dels var det en tjej som avfyrade nåt som lät som en kombination av hostningar och nysningar (alltid minst två, oftast tre i rad) ungefär var tredje minut under samtliga 3,5 timmar. Najs. Det kändes som om basilluskerna kom flygande genom tågvagnens luftkonditionerade luft rätt ner i min egen hals. Vad fanken skulle hon ut och resa för i det skicket? Därtill fick jag också äran att sitta bredvid en tant som inte kunde säga ett endaste ord åt mig. Hon bara stirrade på mig tills jag fattade att jag hade min reppu på hennes plats. Man ba, seriöst. Ett enkelt "anteeksi" hade räckt. I'm not stupid. Dessutom luktade hon tobak.

Slutligen åkte jag buss i österled. Bussen hade inga bälten. Den var fullproppad, varje plats var tagen. Luftkonditioneringen funkade inte. Och inte så mycket annat heller. Bussen körde sakta längs med motorvägen, eftersom chauffören inte vågade åka fortare. Man ba, men så bra då. Hela busskrället gungade nämligen åt höger och vänster under färden. Tur jag inte brukar bli sjösjuk. Då jag stigit av bussen såg jag hur backljusen liksom blinkade hela tiden medan den körde iväg. Tryggt och bra.

Tur att det snart är vardag och jag hålls hemma ett tag. Alla dessa färdmedel tar musten ur mig.

Om sångkurslyckan

Okej. Det är sannerligen inte alls optimalt att vara förkyld då man är på sångkurs. Idag till exempel skippade jag en möjlighet att uppträda på keikka till förmån för att vila. Hur boring är inte det? Men det kändes som det enda rätta då min näsa runnit hela dagen och det kommer att bli en lång dag imorgon. Så nu ligger jag i stället här och dricker ingefäravatten och surfar på nätet. Tack och lov finns det mediciner så det går att sjunga trots snuvan.

Men i övrigt är här alldeles underbart. Kul människor, trygg och fin grupp, suverän lärare. Som vanligt. Jag kan tänka mig att det verkar lite underligt att jag år efter år satsar en semestervecka på att åka på samma sångkurs för att tralla en vecka med en massa random folk. Men vet ni, det är en alldeles speciell stämning här. Den är så upplyftande, så sporrande. Jag har fått en massa beröm, det är många som säger så fina saker. Jag har igen gjort en massa työvoitton. Jag sjöng riktigt bra på gårdagens keikka, fast förutsättningarna på många vis var ganska usla. Jag har igen gått framåt.

Ni vet, sjungandet är viktigt för mig. Och jag smälter då jag får beröm för det. Dessutom gillar jag att ibland få umgås med andra sångnördar, att ingå i en sporrande grupp där alla, oberoende av nivå, är bra. Det är kiva att få vara bra.

Det är därför jag åker på sångkurs.

Nya tider

Idag har jag för första gången blivit medbjuden att åka på lavatanssit tillsammans med det coola gänget här på sångkursen. Det tog fyra läger att komma till denna punkt. Det är nästan lite synd att jag är förkyld och därmed inte kunde åka för att jag måste sova. Lite dumt att inte ta vara på chansen då man får den. Måste se till att nästa år a) inte vara förkyld och b) ta med en klänning att dansa i.

Semestern

Nu då jag mellanlandar i stan passar jag på att berätta lite om min semester hittills:

Jag har plockat rosor, sådana som sticks. Efteråt såg det ut som om en katt hade skrapat mina händer, men det doftade gott.

Jag har plockat smultron. Tror att jag aldrig sett så här mycket smultron på en gång förr. Lite kantareller råkade också komma med i korgen.

Jag har målat ett bord.

Jag har ätit de stekta kantarellerna. Dessutom har jag denna semester lyckats steka alldeles perfekta plättar. I tell you, de var verkligen perfekta!

En enda kväll har jag fått njuta av mitt favoritsommarväder: Vindstilla, solnedgång och ljummet vatten. Jag simmade.

Jag har druckit skumpa och ätit blåbärspaj.

 

Jag har ätit en gädda som Niklas fångade.

Jag har sett gäddan bli rökt i en ugn.

Jag har plockat stora, saftiga blåbär.

Och jag har avslutat stugvistelsen genom att köra hem i årets vackraste solnedgång. Den hade faktiskt gjort sig som en plansch på 80-talet.

Triathlon

Hej! Jag lever, men jag lever landeliv så orkar inte blogga. Tänkte bara säga att jag har det bra. Vädret är ju lite si och så, men inte gör det så mycket egentligen. Läsa böcker kan man ju också göra inne på soffan och promenera och simma kan man göra i regn/blåst/annat udda väder. Dessutom har jag inte haft hett en enda gång ännu den här semestern, och det är ju alla glada för. Fast lite mysko är det att jag ännu inte en endaste en gång använt varken sandaler eller solfjäder denna sommar. I fjol viftade jag nästan sönder fjädern, i år är det fleecen som får utstå slitage. Nåväl, inte kan man väl få värmebölja varje sommar heller. Och trots det underliga vädret har jag ändå lyckats tvätta mattor och måla bord. Det gäller bara att passa på då vädret är lämpligt. I övrigt sysslar jag med sommarstuge-triathlon, nämligen pilates, stavgång och simning. Så, ni hör, allt är väl. Och ifall vädret följer samma mönster som i fjol så kommer det att bli jättehett nästa vecka, för då ska jag på sångkurs. Så, ni som suktar efter hetta, ställ in er på att sola då!

Hej från lande!

Sommaren 2012 är sommaren då jag den åttonde juli plockade fram sandalerna ur vinterförvaringen. Det var på tiden, kan man tycka.

Detta är sommaren då min semester skjuts på och skjuts på. Tack och lov är det bara lite jobb kvar och tack och lov kan jag fixa det på lande. Så egentligen är ingen skada skedd.

Detta tycks också vara sommaren då tvätten torkar vågrätt.

Inte precis vindstilla inte.

Har ni det bra?

Teamwork

Då teamworket på jobbet på senaste tid blivit lite lidande på grund av tidsbrist har jag kompenserat med att teamworka på andra sätt. Exempelvis gjorde jag ju i veckan en operaresa som bestod av idel teamwork. Det visade sig vara ett ypperligt koncept att den ena fixar middagssallad och bröd till tåget medan den andra ansvarar för tågcider och snacks. Och sedan vid lunchen valde vi det bästa bordet, där den som gillar att sola fick sitta i solen och där den som får hett! i solen fick sitta i skuggan.

I förrgår var jag sedan på festfixartalko. Värdparet sprang runt och bakade och målade och fixade det ena och det andra. Själv drog jag det längre strået och hängde med en bebé hela kvällen. Perfekt teamwork, om du frågar mig.

Sedan, igår var jag på klänningsshopping. Även där var teamworket ytterst fungerande! Jag provade klänning efter klänning och medshopparen sade bu eller bä. Mest bä, faktiskt. Sedan fortsatte vi vår lugna tur runt stan och skötte bådas ärenden. Då alla är glada och fått samtliga grejer på listan avkruxade i god kvinnas tid kan teamworket i sanning kallas bra!

The sun is shining, the grass is green

Idag är en alldeles utomordentlig dag! Den inleddes nämligen med frukost tillsammans med två hyvens typer och avslutas med tågresa med en annan hyvens typ. Operan kallar, semestern hägrar och statistiken jag jobbat med idag verkar vara rätt. Life is good!

Språkgeniet

Idag, då jag kommit över den värsta konferenströttheten, sitter jag och skriver en stipendieredovisning. På finska. Det går inte alls bra, tyvärr. Och ändå var hela Osloresan ett enda långt språkbad i finska. Idag verkar jag endast kunna ord på engelska och svenska, jag måste liksom slå upp vartannat ord jag skriver. Det är lite jobbigt.

Synd att man inte bara kan skriva "Moikka! Kiitos rahasta!". Tycker det borde räcka. Jag menar, vem orkar läsa igenom redogörelser, anyways?

Dieten

Idag före avfärd konstaterade vi att detta är resan som går till historien som den då vi hela tiden var hungriga. Jag tror det beror på den något brödbaserade ensidiga dieten. Som exempel igår, då åt jag:

Frukost: smörgås mm
Lunch: bröd med skink- och ostfyllning
Mellanmål: snabb smörgås på hotellrummet
Middag: räkor med bröd och vin

Man kan säga att jag liksom varit på en ytterst omvänd LCHF-diet. Senast jag åt en vanlig, varm maträtt på tallrik (de uppvärmda nudlarna i burk jag åt på onsdag räknas inte) var i tisdags. Efter det har mina mål mest bestått av bröd i olika former.

Tror bestämt att jag ska koka potatis imorgon.

Hej, det är jag som hör av mig! Ja, jag kunde inte låta bli.

Halloj och hälsningar från Oslo! Här är det fullt program och hålligång så jag har inte hunnit blogga. Det är knappt så jag ens hinner äta, faktiskt. Men det är kanske egentligen lika så bra för i denna stad blir man bankrutt om man så köper sig en liten torr brödkant.

Men i övrigt kan jag rapportera att jag rockade fett på min presentation idag! Och det var så roligt! Dessutom har jag skaffat mig nya kontakter och lärt mig coola saker. Once again kan vi konstatera att konferenser ju nog är helt bäst! Eftersom jag nu börjar bli lite mör i huvudet har jag dock planerat att imorgon bara lyssna på föredrag de första sju timmarna, sedan tänker jag ta paus och göra nåt annat innan kvällsprogrammet.

Hej då - lilltå!

Planeringen

Om inte allt för länge hägrar semestern! Jeij! Den ska inledas med en resa, som från och med i år kan kallas en tradition (two times makes tradition, juh)! Det är nämligen så att den här fina typen och jag ska dra iväg på lite opera i maffig omgivning. Trots att det ju var alldeles underbart i fjol (ni minns väl?) gjorde jag vissa missar som nu bör rättas till. Här är alltså den viktiga kom-ihåg-listan inför årets operaresa:

- packa ner svala kläder! Kjol och tight blus är inte svalt enough! Kläderna bör vara så o-tighta och tunna som det bara går.
- ta med egna pauseväät. I fjol lärde vi oss att på fancy opera får man tydligen förtära skumppa och jordgubbar ur egen väska.
- ta inte med en karkkipåse som innehåller choklad att ha som tågeväät. För det sista/första tåget är en rälsbuss och det hela slutar då med att du har en megaklump ihopklibbad svettig karkki som man inte kan/vill äta. Och det kan man väl nog säga att är slöseri. Karkki i sig är däremot en ypperlig idé sådär rent generellt. Jag menar, hur ska man annars orka hänga i tåg i åtta timmar på två dagar?
- samt det viktigaste: ta med solhatt, solglasögon, solfjäder (!!) och salta nötter. De fyra S-en som gör att man överlever hettan. Och simppare, så man kan ta sig ett kvällsdopp i Saimen.

Ni ser, jag är förberedd. Om det sedan visar sig vara tretton grader och ösregn vet jag inte alls vad man ska ha med. Kanske paraply, fleece och den där karkkipåsen med choko i alla fall skulle funka?

Post midsommar, pre resa

Detta regniga väder gör att det ju lämpar sig alldeles utmärkt med lite statistikpynjande som avslutning på midsommarfirandet.

Not.*

Men trots det lamea faktument att jag jobbat en hel del denna midsommar är jag nu ytterst nöjd, för jag är nu nästan klar och dessutom har jag helt själv lyckats utföra två svåra analyser! Och så har jag helt själv lyckats installera SPSS på min dator! Och så har jag rättat och funderat på 1000 små fel i min text. Och det är nästannästan klart nu! Hurra! Speciellt nöjd är jag över att jag fixade de där analyserna helt själv. Ännu i torsdags såg det nämligen panikartat hopplöst ut. Men ikväll gjorde jag som dataexperten redan många gånger lärt mig: jag började med att googla. Så sedan satt jag här och kollade in en instruktionsvideo där en tjej från Texas mycket pedagogiskt visade hur jag skulle göra. Och det funkade!

Så, resten av kvällen har jag tvättat kläder och provat outfits. Hur snygg tror ni man borde vara i Oslo?



* Läs: det lämpar sig aldrig med statistikpynjande. Men ibland är man så illa tvungen. Har man deadline så har man. Och jag pynjar hellre med statistik på söndag kväll än i vild panik kl 6.00 på måndag morgon.

Ny regel

Ny regel as of now:

Om man efter att ha jobbat hårt i 10 timmar kommer hem och slår sig ner framför datorn för att inleda kvällskiftet av samma jobbande så får man hälla upp ett glas kall och läskande cider som stöd för jobbandet.

Tystnad

Okej, om vi säger såhär: det är lite mycket nu. Och just hittade jag ett frikkin fel i statistiken (alltså orka. ooor-kaaa) och dessutom tog frikkin fotopappersrullen slut just då jag skulle printa min poster och det är eftermiddag före midsommar och frikkin ingen är på jobb längre (jag upprepar: alltså ooor-kaaaaaaa).

Men for the record har jag snart gjort om det mesta av statistiken och efter lite letande och runtomkringspringande hittade jag till sist en ny pappersrulle. Så nu ska jag fortsätta här med att printa lite till och göra lite mer statistik. Väntar med spänning på vad som ska skita sig till näst.

Hej då, vi hörs när vi hinner.

Plus minus noll

Det här veckoslutet blev helt oförhappandes väldigt glamouröst! Förutom den tidigare nämnda lyxmassagen gick jag igår helt oanande ut på 30-årsmiddag. Det visade sig bli en fantastisk kväll där vi förtärde inte mindre än 12 (!) rätter under fem timmar.

Förutom dessa två lyxiga händelser har helgen också handlat om detta:

Lax i gräddig löksås med somrig ljummen potatissallad.

Pioner. Because I'm worth it.

Nybakta morotssemlor med solrosfrön. I'm worth that too.

Tack och lov har jag vägt upp alla dessa lyxigheter med att tvätta kläder, diska och jobba. Samt genom att gå på shoppingrunda på stan iklädd gummistövlar och regnrock. Så jag räknar med att allt är utjämnat nu och vi är back to normal.

Fredagslyx

Idag har jag varit på Helsinki Day Spa på min födelsedagsmassage! Helt underbart var det!

Två grejer under jag dock över nu.
1. Vad är grejen med att spela panflöjtsmusik kryddat med lite fågelkvitter som avslappnande bakgrundsmusik? De tycks spela det på alla massagepaikkor. Jag vet inte vad ni tycker, men alltså... panflöjt?

2. Vad är grejen med att jag får täppt näsa varje gång jag går på massage nuförtiden? Tycker det är så strange.

Men i övrigt var det en alldeles underbar upplevelse. Massage är alltid lyxigt men inget går upp mot lyxen på HDS. Tack kära vänner för den presenten, det satt ypperligt en fredag som denna!