Post-presemesterstress!

Jiihaa! Även denna donare har fått semester! Efter att nu ha avnjutit en sidu-det-blev-semester-också-i-år-cider är jag redo att om några timmar bege mig mot nordöst på kulturellt äventyr. Eftersom detta är en resa jag velat åka på i många år, så måste jag säga att hur underligt det än må låta ser jag barnsligt mycket fram emot att åka tåg, äta gott, se lite insjöar och sedan - höjdpunkten - sitta i en borg för att lyssna på (förhoppningsvis) sanslöst högklassisk musik under ca 8 av 19 dygnstimmar (jo, det tog en stund att räkna ut det där faktiskt). Och allt detta i fantastiskt sällskap, dessutom (gissa vilket!)!

Semesterresa, jag är redo!

Presemesterstressen

Från och med imorgon har jag semester. Det betyder att jag jobbar som en tok idag. Hittills har jag lyckats pressa ner en text från 11 färgglada sidor till lite mer lätthanterliga 6,5 enfärgade sidor (pust! och jee!). Men det oaktat kan jag inte låta bli att tänka på allt jag inte gjort före semestern. Ni vet allt det där jag också skulle göra i juni, som att städa skrivbordet, fixa en poster, skriva en annan text... Sånt. Jag, den eviga tidsrealisten, har plötsligt funnit mig vara en tidsoptimist. Fattar inte vad som hänt? Mkt underligt. Men nåjo, det lär väl komma arbetsdagar i augusti också så det finns väl egentligen ingen anledning att sörja över ogjort jobb.

Som kuriosa ur min spännande värld kan jag berätta att dokumentet "förkastad text" nu består av imponerande 95 sidor. Synd att man inte får belöning i form av studiepoäng/champagne/applåder eller nåt annat kul för dem. De skulle ha varit värda rätt mycket applåder egentligen de där känner jag.

Okej?

Alltså tro inte att jag inte vet att det är sommar och varmt och sol och bad, men alltså här sitter jag inomhus vid datorn och textredigerar. Och det är inte så roligt som det kanske låter. Så, för att jag inte ska dö tristessdöden tycker jag att ni kunde blogga lite mera så att jag med gott samvete* kunde ta paus lite oftare.

Så... deal? Ja?


*Eller egentligen kanske med dåligt samvete, men det är en petitess i sammanhanget. Hellre dåligt samvete än tristessdöd I say.

Alla erbjudanden

Sommaren har knappt börjat, och redan har jag fått erbjudande om både ett jobb och en semesterresa! Jag kände mig dessvärre tvungen att tacka nej till bådadera, men det är ju nog sannerligen trevligt att vara så populär och eftertraktad! Nån annan som har nåt intressant/trevligt/fyrkinbringande/spännande att erbjuda mig? Det kan ju hända att just du har det oemotståndliga förslaget!  
Dock: Förslag på sånt som är ointressant/otrevligt/fyrkslösande/tråkigt undanbedes, tack. Sånt får mig nämligen inte att känna mig speciellt populär eller eftertraktad, vilket alltså är vad vi försöker eftersträva här.

Midsommaräventyret: Även i de lugnaste vatten lurar äventyren

Denna midsommar har firats i lugn och ro med fina människor, god och mycket (!) mat och lite simning. Vi har talat om vädret, spelat ingengörsspel, varit bilinguala, arrangerat sovplatser och fiskat med vasstrån. Men även i de lugnaste midsommarfirarnas sällskap kan ett och annat äventyr inträffa! Nämligen, vi har glömt en kaka efter oss, åkt och hämtat den, vi har gått (!) ut ur en parkeringshall genom bilporten (!) tillsammans med en shoppingkärra fylld med midsommarmat och sedan väntat på att folk skulle komma ut så att vi kunde komma in i butiken igen för att återlämna kärran, vi har glömt en paj efter oss (men inte hämtat den), vi har ätit en i sanning märklig kaka (den var en total utseendemässig flopp) samt manuellt balanserat en muurikka som kollapsade mitt i stekningen. Dessutom var det för mig personligen lite spännande att jag har kallats vid inte mindre än två mer eller mindre nya smeknamn samt fått handplockade blommor överräckta av en liten charmör (som visserligen sade Nej! då han först såg mig, men tydligen gick aversionen till all lycka om).

Jag hade inte med mig någon kamera på detta midsommaräventyr i österled, men om ni har tur och ber riktigt riktigt snällt kanske ni får se några bilder hos en annan bloggare i er närhet.

Dagens djungelordspråk

"Om man glömt att köpa bröd får man äta kaka till frukost".

Mejlet

Morgonen inleddes idag med att jag fick mejl. Från en förskola i Lund. De skriver tydligen till mig för att jag "står i kö till/har stått i kö till/har gått på vår förskola". Jag ba, huh? När har jag gått i förskola i Lund? 

Känns av förekommen anledning som att mejlet inte riktigt nått rätt mottagare. Nu är dock frågan vad jag ska göra. Anta att detta är ett riktigt mejl och svara dem att de nog mejlat fel person nu? Eller anta att det är spam och strunta i saken? Eller sluta bry mig och ignorera alltihop?

Svåra beslut att fatta såhär en onsdagmorgon som denna.

Står det "skratta åt mig" i min panna eller?

Igår blev jag inom en tidsrymd på hela 10 minuter mållös två gånger. Första gången då jag blev skrattad rakt i ansiktet åt att jag är svenskspråkig och andra gången då någon gjorde sig lustig över att jag är kvinna.

Det verkar finnas en och annan attityd att bekämpa här känns det som.

Det nya svarta

För att få delta i ett möte till studiepris vill arrangörerna att jag skickar in ett intyg på att jag är studerande. Och det är ju lite prackigt men trots allt helt vettigt, så att, så långt förstår jag dem. Men alltså, det står att de inte kan garantera mig studiepriset om jag inte skickar in intyget per fax. Och alltså jag vet inte vad ni tycker, men är det inte lite 90-tal över den meningen? Jag menar, man kan ju också scanna och mejla. Eller typ ta med sig beviset och visa det vid registreringen liksom. Och dessutom: intyg? Vad är det? Ever heard of studiekort?

Men tydligen så är det nu fax som är det nya svarta. Så nu måste jag a) hitta en fax (seriöst, hur ser faxar ens ut??), och b) lära mig hur man faxar (seriöst, känns som ganska onödig kunskap att ha i det långa loppet det).

Bloggtipset

Jag tycker att ni också ska följa med den här resan med transmongoliska järnvägen till Mongoliet och sedan vidare till Kina och Borneo. Resenärerna har matchande tuulipukun och somnade redan efter Dickursby, så jag har på känn att det blir en rolig bloggresa.

Okej så det blir tydligen en myggrik sommar i år.

Men vad är grejen med att myggsprej luktar rakvatten? Tycker det är lite otrevligt.

Idag, lördag.

Någonting brister stilla
en röst och en sång dör ut.
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut.

B. Setterlind

Kärleken till simhallen och viktig fråga.

Jag befinner mig i mitt försommarparadis. Här är allt sig likt och som det ska, fast samtidigt ändå inte alls. För att få lite lugn och tankepaus inför morgondagen åkte jag till simhallen. Och nu nyss hemkommen känner jag mig tvungen att delge er min kärleksförklaring till försommarstadens simhall. Där är nästan aldrig fullt. Idag, tex, delade jag bassäng (ja, bassäng. alltså inte bana utan en hel bassäng) med en annan person. Och då jag bastade befann sig ingen annan i hela duschrummet. Harmoni. Allt det här utrymmet gör att man kan ta ut svängarna ordentligt då man simmar, ingen risk att man knockar någon som simmar bredvid. Man kan lägga sig raklång i bastun och ta det lugnt. Ja, och frånvaron av störande element (ni vet störande typer som simmar i vägen och sånt) gör att man kan och vill simma längre än man brukar.

Dock har jag ett basturelaterat problem jag inte kan lösa. Ni vet såna där blåa engångssittunderlag man ibland får i simhallar? Som har en glansig och en "sträv" sida? Nåh, tell me: vilken sida ska vara uppåt? Jag fattar inte. Detta är alldeles för högteknologiskt för min intelligens att greppa och det stör min bastuharmoni varenda gång för jag tror alltid att jag gör fel. Och så kan vi inte ha det. Så?

Tack på förhand och varma hälsningar av perfektionisten.

Idag, onsdag.

Bedrövelsen

Ni vet känslan då man packar upp sin väska och plötsligt hittar en hel oöppnad chokladstång man inte visste att man hade där? Man ba jee och känner sig som att man vunnit en liten vinst. Döm då om besvikelsen då man kastar ett snabbt öga på bäst före-datumet och inser att chokladen var bäst före januari 2010.

Då känner man sig som att man förlorat i lotteriet och ba, what a waste.

Dumt huvud får... dumt huvud lida

Alltså jag fattar inte vilken jubelidiot som planerat in statistikmöte måndagen efter sångfesten. Seriöst, det var ju en bragd i sig att ens stiga upp, för att inte tala om att ta sig till jobbet med rätt saker med*. Att tänka logiskt är definitivt överkurs idag. Synd att jag ska dras med ett så förskräckligt dumt huvud att jag straffar mig själv såhär. Det är så man får huvudvärk på kuppen.



* Hittade dock nyss körhalsbandet i väskan. Men hellre en fel sak för mycket än ingen av de rätta sakerna, I say. Smart av mig va att ta samma väska som igår - chansen att pricka lite ditåt rätt i packningen var åtminstone marginellt större.

Om hur man vet att det varit sångfest, en varm och rolig sångfest

Samtliga kläder i den välpackade kappsäcken är sunkiga, mycket mycket sunkiga.
Man har lite ont i benen. Och för att vara ärlig, i håret också.
Man är alldeles slut i huvudet av att koncentrera sig i värmebölja och av att göra sitt yttersta för att sjunga rent samtidigt som man dryper av svett. Och av att se till att befinna sig på rätt ställe i rätt tid med rätt saker med och rätt kläder på.
Man hittar halvätna påsar av stödnötter och stödgodis i väskan.
Nästan ingenting har hänt på fejan under tre dagar eftersom en stor del av mina fejanvänner varit upptagna med samma saker som jag.
Solfjädern ser lätt sliten ut.
Det snurrar en massa sånger i huvudet.
Skrattmusklerna är ömma och sångminnets 90-talsfilial är sannerligen aktiverad.
Man har haft roligt!

Det självgoda reklaminlägget

Viktigt meddelande till alla mina fans:

Nu blir det sångfest! Och jag kommer alltså att vara där. Nu har ni fyra unika chanser att se mig äntra scenen:

Fredag kl 15 i Solennitetssalen, kompositionskonsert. Då har jag ett visselsolo!
Fredag kl 22 i Sibeliusmuseum, Eviva sjunger tango. Då har jag ett sångsolo!
Lördag kl 13 i Kuppishallen, FSD:s konsert. Då har hela kören solo och vi har koreografi!
Lördag kl 16 i Sibeliusmuseum, Exaudios Dreams-konsert. Då har andra fantastiska kvinnor solo och det blir en cool konsert!

Ta vara på denna möjlighet, vem vet när ni nästa gång har turen att se mig sjunga lika ofta!
Slut på självframhävande reklaminlägg. 

Under denna helg kommer med andra ord körnörderiet att nå tidigare sällan skådade nivåer! Nu drar jag till Åbo, see you around!

Fyi

Okej bara så ni vet: Igår köpte jag två par skor, så veckoslutet (och hela sommaren för den delen) kan anses vara räddat (alla drar en suck av lättnad!)! Jag strök också alla grejer (det tog en hel arma e-vig-het), och har packat. Och så övade jag en massa biisin.

Det enda jag inte gjorde var att äta upp rabarberkvargen. Mkt underligt.

To do!

Det finns viktiga saker att göra idag inför veckoslutets hulabaloo. Här framlagda i intressanthets- och trevlighetsordning:

- Shoppa tre par skor. Eller kanske två par. Eller åtminstone ett. Ni förstår, jag har inga skor. Och så kan vi inte ha det.

- Äta upp rabarberkvargen jag har i kylskåpet så den inte möglar bort under min frånvaro. Relativt lättåtgärdad punkt dethär.

- Öva alla femtielva biisin så jag kan uppträda med äran i behåll. Man vill ju liksom gärna det. Ha äran i behåll alltså.

- Packa. Och inte glömma nåt viktigt! Suck. No further comments.

- Stryka alla femtielva konsert- och festutstyrslar. Håhåååååjajaaa, finns det något tråkigare?

Sådärja, jag lär inte vara sysslolös ikväll i alla fall. Vad pysslar ni med då?

10 år senare

I lördags var jag en sensibel vuxen som först gick på bio, sedan på ett glas vin och slutligen gick hem i vettig tid, kryssandes mellan alla fulla teiner. Det var mycket rojsigt på stan där alla studenter vinglade omkring i sina studentmössor. Allt detta kastade mina tankar 10 år bakåt i tiden.

För exakt 10 år sedan blev jag nämligen student. Och alltså det var på den tiden då man inte alltid skrev sina alster på dator, men om man gjorde det sparade man dem på en diskett. Fejan fanns inte. Ingen bloggade. Folk chattade sällan. Man använde hotmail och en mejladress som innehöll ens födelseår (ni vet typ, nåntingfånigt_82(at)hotmail.com). Man hittade ingenstans i Åbo. Man hade fula skor på studentfesten (seriöst, sandaletter av beiget ormskinnsmönstrat plast?! hur jag tänkte där är en för alltid olöslig gåta). Mobiltelefonen man ägde var endast den andra i ordningen, och för att underhålla sig på bussen spelade man snake. Man använde yahoo oftare än google. Nästan ingen hade laptop, och åtminstone använde man inte dem överallt på stan. Internet kom via sladden och boxen i telefonuttaget. Man använde Windows 2000 och sin Discman. Man framkallade sina foton. Man studentefterfestade på Casa och förstod inte riktigt vad det var för ett ställe. Man drack söta tyska vittviner och tyckte att det var gott. Man betalade i mark och penni.

Men man fick en massa rosor och hade en rolig dag.
Och man förstod nog inte riktigt hur stort avslutet var, hur stor den nya början var.

Varning!

Det har utlovats sanslöst varmt väder lagom till veckoslutets sånghäppening. Och soligt och fint väder gillar vi ju alla. Men. Eftersom jag inte tål hetta särskilt bra kräver detta lite framförhållning. Jag ska göra allt för att undvika att bli svettig, grinig, matt och irriterad, för det är inte så kul för nån, speciellt inte för mig. Jag tror att tricket blir sommarkläder, vattenflaska, och framför allt solfjädern.

Men oberoende... ifall det inte finns luftkonditionering i konsertsalarna så vill jag härmed officiellt meddela att consider yourselves warned: ni umgås med mig på egen risk*.


*Fast jag lovar, jag ska göra mitt yttersta för att vara mitt vanliga urtrevliga och älskvärda jag även om det råkar vara hett och jag är matt och sur. För det är ju nämligen roligt att sjunga trots att man är svettig. Kokemusta on, som ni ju förstår.

Det ofattbara har hänt

Man ba, HUR är detta möjligt?

Aj, rostfritt stål säger ni?

Gårdagens lektion i livsvisdom

Alltså, man tycker ju att jag vid en ålder av 29 år skulle ha uppnått såpass mycket livsvisdom att jag skulle veta att om man solar utan solkräm i många timmar får man kräftröda ben och att det därför är en god idé att använda solkräm. Men det vet jag helt tydligt inte. Kanske det är sådan livsvisdom som kommer då man blir 30?

Stoppa pressarna!

Låt mig få ge er dagens två hetaste scoop:
Idag har jag kört (!) bil och simmat* (!) i havet.

Jag vet, svårt att fatta va! Om ni vore redaktörer på Expressen skulle ni nog inte veta hur ni skulle utforma morgondagens löpsedel. Vilket är liksom större; bilchock eller simchock?




*Okej okej, typ fyra simtag... Men tycker ändå att det är väl värt att notera faktiskt. Det är ju ändå årets första simtur och inte så varmt i vattnet att det stör precis.

Och syrenen och äppelträdet står i blom

Finns det något säkrare sommartecken?

Ibland är lyckan ett äppelträd.

Säsongöppning

Jag har vädrat madrasser och täcken, dammsugit upp döda småkräk, dammat mattor, satt på vattnet och grillat den första korven. Stugsäsongen förklaras härmed öppnad!

Solglitter på vatten ger lite ro i själen.