Status

Jag är förkyld, det är störande. Dock är det inte så illa som det kunde vara (ta i trä) men ändock är ju förkylning sådär överlag av ondo. Jag har liksom snuva och är konstant täppt i min högra näsborre. Man undrar ju lite försynt vad grejen med det är. Lokal förkylning liksom. Nåja, efter två dåliga nätter då jag mest låg och funderade på huruvida jag kommer att kvävas eller inte då jag bara kan andas genom en näsborre (ja, man är alltid rationell på natten) samt huruvida allt jag ska fixa kommer att lösa sig överhuvudtaget någonsin alls, insåg jag igår plötsligt att jag ju inte ens kollat i min medicinlåda! Så i jakten på den förhatliga nässprayen som visade sig inte finnas hittade jag andningspiller som blivit över efter någon förkylning någon gång. Och efter det blev natten som en dröm. Ingen kvävdes.

Nåväl, eftersom det ju inte går för sig att vara sjuk nästa vecka så är min plan att jag stannar hemma ännu en dag för att vila, och sedan vaknar jag mirakulöst upp och är frisk (kan man vakna upp och vara pigg så kan man väl lika väl vakna upp och vara frisk, I say)!

Konserttider

Tydliga tecken på att det är konserttider just nu:

- Det regnar mejl (as in täta skurar av ösregn).
- Datorn säger hela tiden "tu-duu" då någon chattar med en (i ca fem olika fönster samtidigt).
- Man har ungefär 100 flikar och lika många worddokument öppna.
- Man startar upp sin perfektionistiska sida och korrekturläser på kommateckennivå i olika texter.
- Man tänker febrilt på en massa saker och fyller på alla to do-listor i rasande takt.
- Synten har flyttat in på matbordet och stannat där.
- Hemmet är ett kaos för det finns annat att göra än att städa och fixa.
- Man hinner inte läsa morgontidningen eftersom man måste öppna datorn det första man gör då man stiger upp.
- Man känner ovanligt stark vilja, tvång och drivkraft att fördriva förkylningen som intagit kroppen.

Och allra mest känner man en stark uppladdning och bara väntar på att få sjunga julsånger med människor man tycker om. Alltså hur underbart kommer inte det att bli va?

Bä och bu.

Idag fick jag beröm på pilatestimmen (tydligen var min tukipiste i skulderbladen erinomainen!)! Det var en stor stund och trevlig händelse. Så fick jag också ett positivt stipendiebesked, vilket var en stor lättnad.

Utöver dessa två positiva händelser har det dessvärre bara hänt dåliga saker idag. Jag har stressat, varit försenad, mejlat och ringt och småpanikerat. Och inte ens närapå fixat allt det jag skulle fixa. Usch.

Seriöst en sån sketen dag. And it ain't over 'til it's over. Dags att mejla och ringa lite till.


p.s. Hörni gallupen här nedan, vad är grejen med att så få deltar i den, va? Hela fem röster har ramlat in. Och I know for a fact att ni är betydligt fler än så som läser här.

Gallup

Jag funderar på en sak. Så här kommer en inledande empirisk undersökning:

Brukar män ni känner använda ordet gräsänkling om sig själva? Som tex "jag är gräsänkling det här veckoslutet då min sambo är på resa". Och om du är man lyder frågan: brukar du använda det ordet om dig själv?

Svara genom att klicka i knapparna är nedan:
Bu = Nej, det brukar de (jag) inte, så vitt jag minns.
Bä = Japp, det brukar de (jag) ju såklart.

Säng säng säng!

Idag vaknade jag i förtid av mig själv klockan 6.15 i ren rädsla över att inte annars vakna i tid till min fullspäckade dag. Sedan skar jag mig i tummen, liksom under nageln (hur det nu sen är möjligt), med tomatkniven. Sedan var jag på jobb klockan 7.55 och jobbade i 10 timmar och 15 minuter. Efter det var jag på föreläsning (vilket for the record var trevligt).

Nu är jag nöjd över en produktiv dag men har lite ont i tummen. Och så är jag nog inte riktigt någon piggelin inte:






De sociala medierna förtäljer att det finns andra som också är lite trötta just nu. Kanske den här sången passar in också på er?

Freude!

Alltså Beethoven. Jag tror han hade lite otur när han tänkte. För nu har jag just skrikit mig igenom en hel körövning av hans nia. Det är lite absurt att det känns som en lättnad och framför allt bekvämt varje gång vi landar på ett fiss. That is, tvåstrukna fiss. För att inte tala om att vadsomhelst under det där fisset känns som balsam för halsen.

Seriöst liksom. Jag kunde lätt sjunga hela biisin en oktav lägre. På ett enda ställe, där tonerna nu ligger på ettstrukna d kunde det eventuellt bli lite problematiskt. Men det skulle trots allt bara vara på ett ställe. Nåjo, on the bright side så betyder väl detta att då vi når mitten av december kommer jag att vara så uppsjungen jag aldrig någonsin varit förr. Så, som vanligt gäller det att bestämma sig för om jag tills dess tänker se Beethovenglaset som halvfullt eller halvtomt.

Att lura sig själv

Denna lördag sitter och jobbar för att därmed underlätta inför nästa vecka och liksom göra den mera uthärdlig. Efter att ha suttit i några timmar och skrivit börjar det här dock smaka trä. Så, eftersom det är no mercy - jobbet måste bli gjort - så gör jag det jag är bäst på: mutar mig själv. Det handlar om att ge belöning i stunden samt något positivt att se fram emot. Så just nu mutar jag mig med kaffe och socker och sen då jag är klar får jag se veckans TV-serier. Och efter att ha lovat mig själv detta (samt ätit det där sockret) är jag nu ba: Okej! Let's work!

Alltså hur lättköpt är jag på en skala?

Hej!

Hello! Ursäkta min frånvaro men jag har så himla mycket att göra så jag hinner inte riktigt med bloggande just nu. Och det slutar inte än. Kanske i slutet av nästa vecka, eventuellt. Kanske. Eller till jul, senast? Det är lite tröttsamt med stress, hela tiden är det nåt som ska göras. Mejl ska skrivas och möten förberedas och statistik köras och text skrivas. Nåjo, men då jag nu en gång bloggar tänkte jag dela med mig av lite grejer som hänt på sista tiden. För sharing is caring. Eller egentligen så är det väl nog så att sharing is boring men eftersom ni är caring så får ni lov att stå ut.

- Jag har sjungit en konsert med äran i behåll. Och varit på kul fest. Jee, mera fest åt folket!

- Jag har varit på Tosca. Det var (förstås) helt otroligt bra! Jag glömde all stress och föll helt in i handlingen. Och Vissi d'arte var så otroligt vacker att det gick gåshud genom hela sången.

- Jag har köpt en resa till Hawaii!!! (Om jag inte skulle tycka att det är så töntigt skulle jag här lägga in en hel rad utropstecken för detta är så STORT) Det kommer att blir så ofantligt fantastiskt!! Eller ja, inte den 25 timmar långa resan dit då, och inte den lilla tidsskillnaden på 12 timmar... men allt annat! Maten! Sällskapet! Naturen! Stranden! Och litelite den coola konferensen också. Jee, resa!!! Att resa till Hawaii har varit på agendan sedan 2008 - nu blir det äntligen verkligen av. Helt underbart.

- Jag har köpt en simppare jag kan ha på Waikiki beach på Hawaii. Kändes som en vettig investering. Man vill ju inte gärna gå omkring bland alla coola kids (och... eh, pensionärer) iklädd en adidas-sportsimppare.

- Jag har fått frågan om jag varit nånstans på resa då jag ser så fräsch ut. Jag ba, eh nä. Jag är annars bara röd i fejset.

- Jag drömde i natt att jag var på en rolig fest och vi snapsade och hade skoj. Då väckarklockan ringde och brutalt drog mig iväg från drömmen och jag insåg att det är vardag idag kände jag en stor lättnad över att jag trots allt är nykter. Liksom att jag inte behöver gå festfull på jobb. Det var en absurd känsla.

- Jag har varit på födelsedagskalas. Det var mycket trevligt! Men spårvagnschauffören som förde mig hem trodde nog att det var söndag, för han tyckte det var lämpligt att köra i snigelfart. Suck på det tycker jag.

Utöver dessa spännande grejer har jag jobbat och körgrejat och körövat. Nu återstår spänningen att se om jag klarar av att vara på yoga kl 8.00 imorgon. Den som är vaken får se.

Krisen avblåst!

Okej så jag fick besök och flugkrisen är nu avblåst! Hanna visade sig vara en sann naturväktare och synade mina höstblommor med skarp blick och fann därmed att jag tydligen idkat flugodling i blommorna. Urk. Och medan jag drabbades av akut kris över att jag typ tydligen hade ohyra och larver (huuuu ett sånt ord) i mina blommor plockade hon raskt fram en plastpåse, rafsade ner blommorna, förde ut hela eländet till roskisen och sköljde ur vasen. Medan jag, som sagt, krisade.

Usch, ohyra och kräk. So not my thing. Det är nog sen en evig tur att det finns räddande vänner som är lite modigare än man själv. För att inte tala om lite mer skarptänkta.


Dagens kuriosa: Min gudson, som tålmodigt och lugnt bevittnade hela blom-flug-incidenten, har hos mig igår lekt med en hjärna*. Jag har bestämt mig för att det är coolt och inte alls nördigt att jag har en hjärna man kan leka med.


* Detta kan ge upphov till roliga uttryck, som till exempel "oj, hjärnan tog stryk av bollen" eller "här, slå med boken på hjärnan".

En fredag som denna

Jaha, jag har en massa att göra. Och bara därför valde jag att skippa städningen, bokläsningen, textskrivandet, poängräknandet, mejlsvarandet, artikelgenomgåendet och sångövandet för att istället baka chocolate chip cookies. Bara för att liksom. En mycket välsmakande alternativ aktivitet var det. Men sedan åt jag två av dessa cookies och fick en sådan sockerchock att jag plötsligt städade hela lägenheten i alla fall och övade sånger. Så nu firar jag fredag i mitt städade hem med blommor på bordet och vin i glaset och med några av to do-listans grejer faktiskt avklarade! Och dessutom är det fredag! TG för det.

Annan kuriosa idag:

1) Mitt kök har sedan nån vecka tillbaka intagits av weirda flugor. Jag trodde först att det var bananflugor men dessa jäklar gillar inte frukt. Vad de tycks gilla allra mest är att sitta utanpå (!) vinflaskor (!) och häcka. Jag hade lämnat vinflaskan på bordet och vipps satt det kanske 25 miniatyrflugor på korken. Och den hög med övermogna äppel jag har i en korg har inte besökts av en endaste fluga. Vad är grejen med detta? Naturväktarna hjälp, hur ska jag ta kål på dem?

2) Den finsk-svenska ordboken jag brukar utnyttja på nätet har inte ordet "spendera" men nog ordet "spenatskräppa". Man ba, eh alltså vah?