Några semestertankar

Här några grejer jag tänkt på i semestertider, utan inbördes ordning och med varierande viktighetsgrad:

1. Kan för det första konstatera att jag hittills varit en rätt så good sport här vad gäller den här arma hettan. Jag har överlevt en Nyslottresa, en sångkurs och diverse fixande och omkringfarande i olika städer. Undantaget var i onsdags i Kaustby. Efter att det varit sjukt hett hela veckan steg termometern till 32 grader, det var stillastående luft utomhus och stekhett i alla undervisningsrum, det var konsert på kommande på kvällen och ingenstans fanns det frisk luft eller ens en bris. Jag var konstant svettig och trött och dessutom less på att hälla i mig vatten hela tiden. Och dessutom var vi på en åker utan simmöjlighet. Där i ett skede av dagen drabbades jag av en ytterst stark önskan om att jag skulle vara en 2-åring så jag med gott samvete kunde ha dragit till med en ordentlig itku-potku-raivari i ren frustration och vanmakt. Men men, tyvärr är jag ju vuxen så istället fick jag ta dagens tredje dusch och liksom get over it. Men alltså, det här att man inte skulle få klaga nu eftersom "man ska tänka på hur kallt det är på vintern sen" tycker jag att är tjafs. Om man vill får man klaga nu OCH sen då det är -30 på vintern, om det känns så. Det är alltid okej att klaga på vädret, speciellt om temperaturen börjar med en trea. (Och om ni tycker jag låter lite gnällig här nedan så kan vi skylla på att jag även nu... inte fryser om vi säger så).

2. Denna sommar har jag varit nödgad att äta Oltermanni. Och därpåföljer följande fråga: Vad är grejen med den osten alltså? Den smakar ju absolut ingenting? Att äta den är liksom att äta fett utan att få nån smak i gengäld. Lite dålig deal liksom.

3. Kan också konstatera att jag tycker det är himla skönt att mansfotbollsgrejset nu är över och förbi. Tempot i TV:n har lugnat sig och alla sociala medier har återgått till de sedvanliga sommarskildringarna. Jag har kommit fram till att stora sportevenemang är ungefär som tobaksrök: man blir liksom utsatt för dem vare sig man vill eller inte. (Förlåt, jag vet att ni alla andra älskar fotboll).

4. Så har jag funderat på hashtagar på instagram. Jag förstår mig inte riktigt på dem. Varför har alla hashtagar på bilder av sig själva, sin omgivning och sin mat? Brukar ni nånsin gå in och titta på främmande människors bilder på basen av de taggar de använt? Eller är det medvetet så att alla vill att alla andra ska kunna se de egna bilderna? Jag förstår grejen med taggen om man vill att alla ska kunna följa med ett speciellt evenemang, såsom vid ett visst jubbe i våras, men liksom annars, med vanliga random vardagsbilder? Förklara gärna detta för jag förstår helt ärligt inte poängen.

5. Men hörni, det här med att åka på sångkurs på sommaren, att ägna en hel vecka åt att bara sjunga, det är nog faktiskt ganska fantastiskt det. Varje år inser jag på nytt att det är en så bra grej att göra. Att i en veckas tid varje dag ha lektioner och pianisttimme, samt därtill öva själv och åhöra andras lektioner, att tala om musik, uppträda flera gånger och göra ingenting annat än sångrelaterade aktiviteter. Att se till att vara ordentligt uppsjungen inför varje lektion, att inleda dagarna med länk eller promenad och tänjning så sångmusklerna är i skick, att öva in några nya sånger. Och att ha tid att göra detta! Under arbetsåret springer jag ju i regel på sånglektion direkt från jobbet med andan i halsen och utan att ha sjungit en enda ton den dagen eller ha övat alls. Att under en hel sommarvecka ha den perfekta sångsituationen är faktiskt guld.

6. Och i anslutning till föregående: Vet inte om det var sommarhettan som gjorde musklerna flexibla, det faktum att jag i år var helt frisk (inga förkylningskänningar!), att jag kände mig avslappnad eller det faktum att jag effektivt och konsekvent sjöng upp mig varje dag, men den sista kursdagen sjöng jag nästan 3,5 oktaver under min uppsjungning! Inte kanske megavackert i ändorna av registret, men dock! Är mkt, mkt nöjd över detta.

Och imorgon åker jag till havet, i vilket jag mer eller mindre ämnar bosätta mig, så framtidsutsikterna ser lovande ut!

Nu!

Efter att ha suttit framför datorn några dagar och i princip enbart pysslat med förberedande statistiskt arbete (Alltså. Om allt bara skulle gå ut på att göra sin analys och det var det så skulle jag har varit färdig med hela avhandlingen ca en månad efter att jag påbörjat den. Fattar inte att det kan ta veckor att fixa datamaterialet i sådan form att jag ens kan försöka tänka på att börja göra en analys. Och alltsomoftast då den är klar hittar jag ett fel i början av kedjan och så börjar rumban om igen. Håhhåh säger jag bara.) så har jag nu konstaterat 1) att jag börjar bli ordentligt trött på detta samt 2) att det är sanslöst fint väder. Och med dessa två i åtanke och som grundläggande motivering till beslutet har jag nu kommenderat mig själv på semester. Hurra, vad bra! Firade detta med ett glas rosé på verandan i solnedgången med gratis underhållning av tornsvalorna som hade hepuli rakt utanför. Så, skål på den saken!

Btw, random info: Mitt favoritord (eller okej, böjningsform av ord) på finska är för tillfället illemmalla. Det är ju så vackert, både auditivt och visuellt som nedskrivet. Dessutom är det coolt, för det går inte att säga med ett enda ord, åtminstone inte på svenska eller engelska. Och så är alla konsonanter ljudande, så det skulle gå att sjunga ordet på en massa olika sätt. Vilket är ditt favoritord på valfritt språk?

Jag tror på sommaren

Nu börjar sommaren närma sig, både i bemärkelsen värme och min semester. Lite jobb kvarstår ännu, sedan tänker även jag kasta upp fötterna och öppna romanerna.

Anyways, såhär i slutet av läsåret passar det ju bra med en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt lärorikt år. Jag har lärt mig en hel del jobbgrejer, på mina olika jobb. Det har faktiskt skett stor utveckling på det området känner jag. Jag har lärt mig många saker som involverar det finska språket, både privat och jobbmässigt, skriftligt och muntligt. Jag har blivit bättre på att solfa och på att effektivt lära mig sånger. Jag har lärt mig en hel del om mig själv i uppträdandesituationer, både talandes och sjungandes. Jag har avklarat mitt livs andra sångexamen och då lärt mig att jag kan sjunga ganska bra, i alla fall ur publiksynvinkel tillräckligt bra, även om jag är ytterst nervös. Och så har jag gått igenom den stora och emotionella process som mitt sånglärarbyte innebar. Nu har jag faktiskt hittat en ny sånglärare! Jag känner stort förtroende, njuter av glad stämning och ser fram emot nya framsteg och höga tonhöjder utan skrik. Det är spännande tider! I övrigt har jag igen fått njuta av att få omges av en hel hög människor med bra karma. Det är fint.

Och nu har jag en fin semester framför mig! Lite sångprogram, lite umgänge, lite böcker och så inbokade resor och utflykter med mina bästisar. Could be worse. Det enda jag nu önskar mig är att havsvattnet fort blir riktigt varmt så det går att simma ordentligt. Ledighet hörni, det är nog hyvens det.