Hem ljuva hem

Nu har jag kommit hem efter nästan en vecka på annan adress. Jag möttes av en enorm posthög och ett brandalarm som pep. Välkommen hem liksom, dags att ta tag i saker.

Men. Jag har fått en lapp i postlådan om att ett stort brev väntar mig på posten. Ååh, jag är så nyfiken! Vadvadvad kan det vara? Vem kan ha skickat nåt? Åh, det är så frustrerande att posten redan stängt, nu måste jag vänta tills imorgon för att få reda på vad det kan tänkas vara i mitt paket! Spänningen är nästan olidlig!

Rekommendationerna

Hej! Det har varit jul och jag har inte hunnit blogga. Jag har varit lite busy här och så har jag också avverkat några böcker. Dessa rekommenderas här och nu:

Emma och Uno av Märta Tikkanen. Läs den, den är bra. Speciellt i slutet.

En dag till skänks av Anna Gavalda. Fin bok, precis som hennes tidigare. Fort går det att läsa den också.

Kvinnornas Helsingfors av olika författare. Intressant och bra bok. Visste ni till exempel att till och med självaste Tarja på Gullranda måste utföra alternativt kämpa mot att göra dubbelt arbete på grund av sitt kön?

Julkylan

I morse vaknade jag upp till en kall lägenhet och kunde snabbt lokalisera orsaken i och med konstaterandet att det är -17 grader utanför fönstret. Brr, tänkte jag och plockade fram varmaste ylletröjan. Efter lite nätsurfande insåg jag dock att alla julfirande österbottningar kommer att hånskratta åt denna ringa temperatur, emedan bloggar och fejan meddelar mig in my face att det är -28C i de plattare trakterna. Brr, tänkte jag igen. Så, eftersom undertecknad om ett par dagar också är på väg norrut insåg jag mig besegrad - trots mina tappra försök att undvika detta i år - och letade fram mina vackra säckiga yllelångkalsonger. Vackrare plagg får man leta efter. Medelst dessa och utebyxor ämnar jag besegra den österbottniska mellandagarskölden.

God Jul hörni!

Huj

Alltså ursäkta mig, men vem försöker diska bort tuggummi från kärl? Och vem, vem lämnar tuggummikletet kvar i diskborsten så att andra (läs: jag) får en massa tuggummiklet i sin termos i samband med diskningen? Förutom vem är också varför ett lämpligt frågeord i sammanhanget.

H.u.j. säger jag bara. Huj.

Tankeotur

Idag steg jag upp i ottan för att åka tåg till tandläkaren. I väntrummet visade det sig att receptionen var stängd men det hängde en lapp på luckan som sade att det bara är att slå sig ner och vänta på sin tur. Så jag satte mig och väntade. Och väntade och väntade. En halvtimme efter min utsatta tid stoppade jag en sköterska i korrdioren och frågade om det är så att min tandläkare är busy ännu länge till? Det verkade nämligen inte direkt vara rusning på mottagningen så jag ville nu bara kolla. Sköterskan gick för att fråga min tandläkare. Tandläkaren kom ut i väntrummet, tittade på mig och sade "Det var igår du hade tid". Jag blev stum. Och generad.

Jag hade tydligen tur då jag tänkte på klockslaget men otur med dagen. Vilken lycka att min tandläkare är en godhjärtad själ som konstaterade att misstag sker och så klämde hon in mig i alla fall. Men på riktigt, man känner sig så lyckad. Igen.

Loman tarpeessa?

Det är verkligen dags för lite ledighet då man med en kollega snackar om förkortningen HEQ (som båda vet vad den står för och som uttalas hek), och den ena utbrister what the heck och båda skrattar. Då hörni, är det dags för loma.

Nu får det vara nog.

Nu har jag suttit hela dagen och flyttat linjer några nanomillimeter hit och dit, letat upp på nätet hur man får error bars i diagram i excel, fixat in de arma error barsena i diagrammet, ändrat färger till höger och vänster (utan lyckat resultat, arma dagar!), klippt bilder, laddat ner bilder, förminskat bilder, förstorat bilder, ändrat fonter, grupperat textboxar, läst på om referenslistor och rubriker, ändrat referenslistan men hållit kvar rubriken, funderat på formuleringar och skickat mejl.

Nu får det vara nog. Efter denna petiga strid tänker jag nu ta mig ut på stan för att strida med alla andra julshoppare istället.

Febern.

Med risk för att göra bort mig för tid och evighet i all min okunskap måste jag fråga er en sak. Vad är egentligen resefeber? Är det en positiv eller negativ känsla? Är det liksom att man är pirrig inför att åka iväg eller är det det att man inte kan sova för att man stressar inför resan? Det här har jag aldrig fattat och det förbryllar mig. Please, upplys mig.

Julstämning - en bristvara?

Jag beslöt mig för att i min stora godhet dela med mig av några heta tips på hur även DU kan få julstämning i år:

- Gå på 6-7 julkonserter. Tricket är att börja lite försiktigt med en konsert där vid första advent och att sedan köra stenhårt med start en och halv vecka innan jul. Då gäller det att hålla koll på datumen så du säkert lyckas klämma in alla de sex resterande konserterna.

- Ät julmat med dina vänner. God mat med extra goda vänner.

- Drick så mycket glögg att du där kring den tjugonde december blir lätt trött på denna ljuva dryck.

- Köp en julblomma. Det är alltid ett säkert jultrick.

- Se till att staden täcks in av ca 1m snö. Då kan man ändå inte ta sig till jobbet eftersom all lokaltrafik stervar, så det är lika bra att ta jullov.


Nåja. Om du följer dessa ödmjuka råd kan jag lova att julstämningen infinner sig även hos dig. Eller är det nåt hett tips jag glömt?

Dagens bästa

Idag finns det många händelser som tävlar om platsen som dagens bästa. Att träffa sitt studiegäng igen efter en paus på 7 månader. Att få träffa en liten 3-månaderstjej för första gången - och få ett leende av henne. Att ha ledig dag. Att vara på utfärd i västerled. Att gå på en otrolig och stämningsfull konsert. Stilla natt i en kyrka endast upplyst av stearinljus. Att bänkgrannen vi inte kände bjöd på choklad medan vi väntade på att konserten skulle börja.

Utvecklingen

Vet ni vad, här har det hänt stora saker! Jag har gått från att vara en så gott som total datadummie till att bli en sån som vet - well kanske inte jättemycket, men inte heller en helt obetydlig mängd - om datasaker och ting. De senaste veckorna har jag nämligen donat med en massa jag aldrig förr gjort, som att fixa en söndrig knapp på datorn, göra en poster (och fanimej, raderna är raka! *Trumpetfanfar*) och konvertera denna till pdf-format.

Det var visst någon som sade att man blir som man umgås. Tur för mej!



(Och eftersom man också inspireras av sitt umgänge har jag nu anmält mig till inDesignkurs i vår. Så hör och häpna, det blir nog folk av mig också!)

Man känner sig så lyckad.

Idag då jag skulle tillreda mig en liten hastig lunch här mitt i posterväsändet på millimeternivå lyckades jag bränna käket i botten. Sådär så att det blev en tjock svart sörja som sitter fast i bottnen av kastrullen. Så nu har jag äran att få njuta av det som kunde räddas av min lunch samt av en fantastik bränd odör som lagt sig som en dimma i hela lägenheten.

Det fina i den här lilla historien är dock att käket jag brände fast var min soppa. Man känner sig så lyckad och huslig. Till råga på allt ser den färdiga soppan allt annat än aptitlig ut. Bra jag.

Victory!

Förutom den där fåniga svimningen så är det här i sanning den smidigaste tandutdragningen i världshistorien. Den gick på två minuter, inga komplikationer. Min kind är knappt ens svullen. Det är bara lite ömt, men inget som inte lite värkmedicin kan fixa. Och jag kunde redan igår tugga saker helt utan problem. Fantastiskt. Är man bra så är man, så är det bara!

Det enda minuset är att jag nu inte har någon excuse för att inte jobba idag.

Från tuff till ynkling

Important note to self: sluta skryta om att du minsann inte har någå problem med att gå till tandläkaren, att du aldrig haft tandläkarskräck, att du är så van vid smärtor i käften för du hade tandställning i hundra år och att du dessutom har hög smärttröskel, så vad är nu liksom lite visdomstandsutdragning? Piece of cake, ju!

För tydligen kan det gå så att även den bästa plötsligt svimmar hos tandläkaren. Helt utan orsak dessutom, för tanden var utdragen på två röda sekunder utan minsta lilla smärta. Vi kanske inte behöver gå närmare inpå detta, det räcker säkert med att konstatera att den tuffa bruden ganska abrupt blev en ganska så ynklig brud som blev så svag att hon måste ta taxi hem.

Vindskydd deluxe

Eftersom jag såhär i vintertid tycks ha full storm genom mina fönsterspringor blir det något kyligt i min lägenhet. Man kan lugnt säga att det är något dragigt, häromdagen vaknade jag till frost på insidan av sovrumsfönstret. För att råda bot på detta har jag givetvis riggat upp vindskydd. Nu undrar jag bara: höjs eller sänks mina coolhetspoäng då mitt vinddragsskydd består av gröna prydnadskuddar av siden?

Dagens citat

Idag sprang jag på denna användbara fras (ifall man vill hålla sig till sitt modersmål och inte besudla sitt språk med anglosaxiska uttryck):

Var där - eller var rektangulär!

Fantastiskt!



(citat härifrån)

I-landsdilemmat

Nu är det såhär att det finns några nya grejer jag verkligen skulle behöva:

- en ny telefon (den gamla funkar, men dåligt och korta stunder i taget vilket kan anses vara lite besvärligt då jag gärna åtminstone stundvis talar längre samtal i telefonen)
- en ny dator (den gamla funkar, men ytterst trögt vilket kan konstateras vara frustrerande eftersom jag jobbar på denna dator varje dag)
- en musikstation (har ingen annan musikspelare för tillfället än min kasettradio från 1989 och den är fin men användningsmöjligheterna är onekligen något begränsade)

Sedan finns det förstås också en massa grejer jag gärna skulle vilja ha, men inte behöver lika mycket. Som en ny iPod, kanske en iPad, en platt-TV. Och en massa annat i samma stil.

Men även om vi håller oss endast till de nödvändiga grejerna så uppstår några i-landsdilemman. Vilken grej ska jag köpa först? Eller ska jag köpa alla på en gång? Vilken behöver jag mest? Vad ska jag göra med de gamla grejerna? Vilket märke ska jag satsa på? Hur mycket får allt kosta?

Det är jobbigt det här då det finns så mycket att tänka på. Tror jag måste ta mig en kopp kaffe för att lugna ner mig och bringa reda i mina tankar.

Sleeping beauty?

Idag begav jag mig på en liten shoppingtur i mina närkvarter (dethär med att jobba hemifrån har vissa fördelar!). Då jag svängde runt hörnet såg jag inte mindre än två nya butiker, 50m från min ytterdörr.

Jag ba: ??

Jag vet att jag varit sjuk men alltså hur länge har jag riktigt sovit? Är ni andra på samma ställe i kalendern som jag?

Tight läge.

Ni vet hur trä sväller i värme? Nåväl, mitt fönster är minsann inte som andra träslag inte, för det sväller tydligen i kyla. Nu då det är minusgrader får jag slita och dra för att få upp fönstret. Det hände aldrig under sommarens svettiga dagar.

Weird? I think so.

Noterat: Det är soligare utomhus än inomhus.

Idag gick jag utomhus under dagtid för första gången på sex dagar. Det var förunderligt vitt och ljust. Och vackert. Men väldigt märkligt. Alltså, så här mycket snö får mig att tro att det är februari. Mitt under pulsandet i snöhögarna kom jag på mig själv med att fundera om jag kanske skulle ta och köpa en Runebergstårta.

Dessvärre blev jag alldeles slut och svettig av att handla käk och frimärken så nu måste jag nog ta igen mig en stund om det ska bli nåt mer gjort denna soliga sportlovsdag.

Ja men alltså suck.

I flera veckor, ja egentligen månader, har jag nu funderat på att ringa ett samtal, men jag har skjutit upp det av olika orsaker. Nåväl, idag tog jag mig äntligen samman, förberedde mig, plockade fram alla papper, skrev ner vad jag tänkt säga, funderade igenom, slog in numret och väntade.

Och så kom jag till telefonsvararen. Som meddelade mig att personen är anträffbar nästa gång om två veckor. Härligt. Jag ser verkligen fram emot att få göra om hela proceduren där i jultiden.

Underligt.

Här har jag lufsat omkring hemma i nu i fem dagar under vilka mitt internet strulat konstant. Idag, då det äntligen är vardag, jag känner mig lite friskare och dessutom skulle ringa för att klaga och beställa reparation funkar internätet naturligtvis perfekt. Lite universums hämnd över detta, kanske?

Oh, the irony.

Jag blev precis sjukskriven i två dagar. Bäst att jag genast greppar telefonluren och ringer mig själv och meddelar att jag nog inte kan jobba imorgon. Ingen idé att jag förväntar mig att jag ska dyka upp liksom.

I valet och galet

Nu är det svårt för jag vet inte vem jag ska vara kär i. Sheldon eller Leonard? Shelley eller Lenny?

En sak vet jag oberoende. If cats could sing they would totally like this too. Jag är såld.

Boo-riing.

Nu har jag sett en hel säsong av Friends och en hel säsong av Big Bang Theory. Kan jag snälla bli frisk nu? Jag känner för att börja göra saker.

Uppror i gubbmått mätt

Igår vid läggdags kastade jag en blick ut genom fönstret och såg något som fick mig att gå närmare för att riktigt kolla in vad som skedde. (Jag kände mig som en snokare). Vid en bil som stod parkerad precis utanför mitt fönster stod en gubbe i städig jacka och pälsmössa och skrev i snön på vindrutan. TÖRKEÄ stavade han mödosamt fram. Då han klämt dit det sista Ä:et lufsade han iväg.

Öh? tänkte jag och fantasin började skena iväg. Jag undrar om
a) det var hans bil som nån gjort nåt fuffens åt? (Saldo: inte så effektiv bestraffning kanske att skriva okvädningsord på sin egen bil).
b) det var nån annans bil och denna gjort nåt fuffens med bilen, typ parkerat fel? (Saldo: inte så effektiv bestraffning kanske att inte specificera exakt vad som var så törkeä).
c) gubben tillhörde maffian (kanske en Eirafilial?) och bilägaren tillhörde nån annan klan och det var nån sorts inside uppgörelse? (Saldo: oklart eftersom jag inte är så insatt i maffians värld, men känns onekligen inte som en effektiv bestraffning, fast vad vet jag vilka följder detta kan tänkas få i den undre världen).

Mysteriet är fortfarande, såhär dagen efter, olöst. Vad tror ni?

Planerings- och organiseringskris

Ni minns att jag fick beröm för att vara så organiserad? Nåväl, nu är denna organiserade själ i uppror!

Nämligen. Med 38 graders feber lär det inte bli någon tandutdragning och nu känner jag mig snuvad på min perfekta planering. Tanden skulle dras ut just inför denna helg då jag inte är upptagen med en massa annat. Jag skulle sluiba hela fredagen med tandvärk och sedan komma igen och börja fixa saker senare under långhelgen. Och då tandhålet läkts skulle jag gå på nytt till tandläkaren och fixa andra saker och allt skulle vara klart till jul. Se nu, perfekt planerat. Ju.

Nu måste jag inhibera tiden och ändra allt jag planerat. Detta passar sig inte alls för en organiserad själ. Stackars stackars stackars mig. Och sen är det också så synd att ni tycker att detta var det tråkigaste inlägget ni någonsin läst. Men det är sånt man får stå ut med.

Perfect timing

Imorgon ska jag dra ut en tand. Idag blev jag förkyld. Och jag tror inte ens att det är en psykosomatisk förkylning för jag vill gärna få tanden urdragen och gruvar mig inte speciellt mycket för ingreppet. Dessutom ska jag ju få se på tv-serier en hel dag, så det är nästan värt tandutdragningar bara för det.

Men alltså, suck. Jag antar att jag nu bestraffas för att jag struttade runt med kjol och strumpisar i lördags. Perfect timing, annat kan man inte säga. Nu är min plan att gå hem och kurera mig så att jag blir mirakulöst frisk tills imorgon på morgonen.

Hej och hå, vi glittrar så

Emedan somliga har vinpaus, somliga vill festa i flanell och andra går på bloggala iklädda endast läppstift drar jag minsann på mig glitterstassen igen och går på vinprovning åtföljt av Bloggala.

Det glamorösa livet

Okej. Imorgon är det fest igen. Jag blir litelite matt då jag tänker på det. Men iofs kan man ju ha kul och sen ändå gå hem i tid. Så det blir nog roligt. Och lite spännande att se så många virtuella personer live.

Nu är bara frågan, kan jag ha samma partajkostym som i lördags?

Historien upprepar sig

Då jag nyss tänkte på förra veckans resa Italien-Finland och tänkte på hur stor temperaturskillnad det var på +15 till -15 fick jag en flashback, fast den temperaturmässigt nu var fördubblad. Och till skillnad från i somras tycker jag i detta fall att stället jag flög till var för kallt, istället för att stället jag flög från var för varmt. Men i övrigt upprepade sig historien.

Tonårsmanér

Min telefon har attitydproblem mot vintern. Eller mot mig kanske, vem vet. Tydligen är det inte meningen att meikäläinen ska tala i telefon då det är -13C, för då förvandlas min vuxna telefon till en tjurig tonåring och deklarerar mitt i samtalet att nu är det minsann batterinivå låg och vips stänger den av sig. Varje gång. Jag har försökt med smicker, hot, löfte om belöningar och straff, men ingenting hjälper. Telefonen är minsann lika tjurig ändå. Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna att behandlas såhär?

Kanske dags att uppdatera till en ännu vuxnare modell? Eller så motar jag tonåringen i grind genom att ge tillbaka av dess egna medicin; jag kan nämligen helt enkelt gå i tonårstelefonstrejk utomhus och endast tala i vuxentelefon hemma.

Okej.

Detta veckoslut - ett liv. Men igår ett roligt liv. Och idag ett tröttsamt liv. Sammanlagt ett skojigt men slitsamt liv.

Efter hemkomst där vid 7-snåret är det något segt idag. Eller för att ta till ett träffande citat som yttrades på förmiddagskvisten:

Seriöst. Se-ri-öst. Se-ri - wait for it - öst.

Om hur man inte bör boka flyg.

1. Fundera länge på när du riktigt ska åka. Vilka kurser bara måste du gå? Vilka är okej att skippa? När kan du sticka från konferensen? Hur länge vill du stanna? Och så vidare i all oändlighet.

2. Kolla runt på flyg under några dagar. Bestäm dig slutligen för vilket paket du tänker ta.

3. Mejla ditt resesällskap för att kolla de sista detaljerna innan bokningen.

4. Efter sällskapets bekräftelse försöker du boka flyget på Nätfirman. Det går inte.

5. Ring Kreditkortsbolaget för att höja din limit så att du kan boka resan.

6. Boka äntligen den där resan på Nätfirman. Känn dig lite irriterad över att det ska va så jobbigt men bli glad över att det är fixat nu.

7. Bli ivrig och meddela därför alla glädjestrålande på Fejan att du minsann är på väg till Det Förlovade Landet. I 16 dagar. Meddela också dina resekamrater vilket flyg du åker med så att de kan boka in sig på samma. De bokar in sig.

8. Några timmar senare får du ett mejl från Nätfirman med den ljuva och glädjefyllda informationen att flygbolagen inte bekräftat bokningen och att du därmed inte har nån bokning alls. Grejt. Känn hur irritationen återkommer.

9. Försök boka en annan resa på Nätfirman och inse att det inte går. Igen.

10. Ring Kreditkortsbolaget. Igen.

11. Boka resan. Igen.

12. Skypering Nätfirman i Det Förlovade Landet. Nu har det ju redan hunnit bli kväll så det är ju dag där nu. Tala med en välskolad kvinna som säger ditt namn i varannan mening. Hon ber dig vänta och se hur allting utvecklar sig.

13. Få samma mejl som i punkt 8. Igen. Svär lite.

14. Inse att Nätfirman inte är att lita på. Ring mamma.

15. Surfa runt efter flygresor på andra ställen.

16. Svär lite åt din kompis på msn.

17. Gå i duschen och tvätta håret av bara farten och ilskan, fast det inte var meningen.

18. Drick lite vin med nämnda kompis och svär lite till.

19. Boka en ny resa till och från Det Förlovade Landet. Med mammas hjälp.

Och där är vi just nu. Jag vågar knappt tro att resan är bokad nu. Imorgon återstår bokningen av resan mellan punkt A och B i Det Förlovade Landet, samt några samtal med Kreditkortsbolaget. For real, vem sade att det var enkelt det här med internetbokningar?

Men oberoende: 16 dagar!! Det kommer att bli så coolt det här!

Choices, choices

Jag hann just och just komma hem från en resa så planerar jag redan nästa. Biljettbokandet har aldrig varit närmare än nu!

Och nu har jag dessutom fått i uppdrag att säga vart jag vill åka på weekend trip. Las Vegas? Nånstans i Californien? Grand Canyon?

Alltså fantasin skenar och jag är ivrig!! Vartvartvart vill jag åka?

Och så slog det mig

Nu är det bara 10 dagar kvar tills Dagen Då Tanden Dras Ut. Hilfe! Och huj! Nu måste jag äta jättejättemycket biff så att jag sedan står ut med att leva på jaffa, yoghurt och mosad mat i flera dagar.

Vilken evinnerlig tur att tv-serieidolen har utlovat Anne på Grönkulla-maraton som tröst och sjukstugeunderhållning. Då ska jag väl nog klara mig i alla fall. Så ni behöver inte misströsta.

Hahaa!

Idag deltog jag i en simulation av ett möte på engelska. Det var en del av examinationen av min kurs och vi har förberett oss länge. Min roll var att vara ordförande.

Efteråt fick jag feedback på att jag varit så organiserad som ordförande för mötet. Hahaa! Där ser man hur bra det är med föreningsliv!

Och dessutom, I give you the grädden, smöret och körsbäret på moset:

Lyckan, I tell you, lyckan i att komma hem till Det Tystlåtna Landet helt utpumpad och slut av allt resande och väntande, hoppa i en taxi från flygfältet och taxichauffören frågar ingenting. Inte någonting. Alltså säger ingenting mer än det allra nödvändigaste.

Ah, tystnaden.

Alltså, missförstå mig inte, det var en fin resa, men hemma är också bra.

Tack o gonatt

Efter att idag ha sagt Grazie, Danke, Tack och slutligen, äntligen Kiitos på olika flygfält i Europa är jag nu i sanning lycklig över att få krypa ner i min egen sköna säng.

Dessutom var alla flaskor i kappsäcken hela! Jee!

Opera & Middag - Om hur man firar sista kvällen

La Traviata på operan inleddes med att jag hade stora svårigheter med att hitta min plats. Man kan verkligen inte anklaga denna stad för överskyltning, detta var redan tredje eller fjärde gången jag tvingades fråga mig fram trots att jag följt kartan (Exempelvis kunde man ju tycka att en busstation skulle utmärkas på nåt vis utanpå byggnaden, med tex en skylt eller lite text. Men skyltning kanske är för mesar, vad vet jag). Nå, efter att ha frågat tre personer fattade jag att jag skulle till en annan ytterdörr vid en sidogata (den för pöbeln, som inte sitter nere på parketten), upp för en trappa, genom några rum och upp för en annan trappa.

Operan inleddes med allsång. Jaha, tänkte jag. Tanten bredvid mig tvingade mig att stiga upp. Okej då, tänkte jag, bäst att göra som alla andra. Sedan började operan i tre akter med två pauser. I pauserna drack typ alla espresso i baren. Och i pauserna konverserade tanten och jag. Hon talade engelska. Trodde hon. Jag förstod inget men log vackert ändå och sade yes. Sopranen trasslade in sig i sitt klänningssläp mitt i en svår och hög aria med många svängar men lyckades otroligt nog sjunga biisin helt suveränt medan hon viftade med ena foten då och då för att komma ur trasan. Bra opera, överlag. Pausvinet kostade dessutom bara 2,50. Jee.

Nå, sedan då? Jo, ni vet såna där fjantiga restauranger som har ovala bordstabletter på varje plats, med ett foto på? Som har en meny i ringpärm med suddiga foton på varje rätt? Jo, där åt jag idag. Det var typ det enda som var öppet och jag orkade inte gå till världens ände i åskovädret för min munsbit. Men middagen avslutades med Limoncello så helt fy skam var den nog inte.

Lärdomar

Här kör vi en sammanställning av vad min "live and learn"-livsstil den senaste veckan fört med sig:

- Här tycks tågstationer i regel vara ljusröda.
- Man kan tydligen hälsa med Salve. Känns ju lite som en körsång på latin.
- Italiensk pizza kunde jag gott lära mig att leva med.
- Gratis är gott, även i Italien. Eller kanske speciellt i Italien.
- Här kan man gå på opera mitt på blanka söndagen.
- Här har jag fört samtal med diverse folk med vilka jag inte har ett enda gemensamt språk. Jag har blivit tillfrågad om jag kanske kan spanska, eller franska, men tyvärr. Och de kan inte tyska. Så då blir det antingen så att de snackar italienska och jag ler och säger si, si, gratzie, eller att vi snackar nån sorts fåordig engelska där de frågar och jag svarar och de inte förstår mitt svar. Men konverserar, det gör vi.
- Man kan nog beställa alla möjliga sorters goda rätter om man kan några ord italienska.
- Jag har också lärt mig att här i nord är folk punktliga. Det är tydligen de där arma syditalienarna som sluibar igenom dagen och alltid är försenade. Just just.
- Om det trådlösa internätet inte funkar i ens rum får man sitta i hotellobbyn och surfa. Nog går det också det.

Nu ska jag på äventyr med buss innan operan. So long!

På middag

Ídag åt jag middag med några lingvister och neuropsykologer och lingvistiska neuropsykologer. Jag beställde min mat på italienska, eller alltså jag uttalade namnet på rätten på italienska (det är ju det enda språket som finns i menyn, så för det mesta väljer jag en random rätt på måfå. Glömde ju att låna lexikon för tusan. Men det är en parentes i sammanhanget.). Då fick jag höra att jag har perfekt italienskt uttal. Så perfekt att jag kunde hålla en föreläsning på italienska, tydligen. Och så lyckades jag frammana skrattsalvor då jag påstod att jag verkligen inte har en aning om vad jag säger, jag bara läser innantill, men att visst, nog kan jag hålla morgondagens föreläsning på italienska om jag får översättningen i handen. Sedan redde vi ut att mitt fantastiska uttal antagligen beror på att jag har kunskaper i och ett öra för fonologi och semantik både på finska och svenska, och det gör att jag kan uttala italienska så bra. Där ser man!

Nästa gång tänker jag kunna italienska då jag kommer hit. Tänk hur imponerade de kommer att bli då! Livet går nämligen ut på att vara så imponerande man bara kan, i alla situationer.

Min framtid är serverad

So, are you planning to move abroad after your PhD? blev gårdagens mest fantasieggande och tankeväckande fråga. Who knows, who knows.

Idag bjöd dessutom middagssällskapet på en massa råd och tankar gällande min framtid. Det är nu helt selvä att jag kommer att bli rik, berömd, världsbäst och kung!

Bra resa det här! Dessutom fick vi på flyget igår nån sorts mascarponefluffig efterrätt som snack. Vem bryr sig om jordnötter, liksom?

"Nu är vi i Europa, bäst att hålla i sig"

Äventyret i Medelhavslandet inleddes med att flygvärdinnan i det lilla propellerplanet lutade sig nära mig och sade en lång radiramsa på ett språk jag inte förstod. Då jag försiktigt sade Excuse me? och undrade vad i all värden jag nu gjort fel, svarade hon med att peka på sin näsa och säga att jag doftade gott. Eller jag tror hon menade att min parfym är god för hon talade om Chanel (för att vara ärlig var det det enda ordet jag förstod), men det är ju nog det samma som att dofta gott själv.

I övrigt är det hyvens här. Tyvärr ösregn och mörkt men det kanske ordnar sig imorgon. Åtminstone har jag fått några glas lokalt rödvin till utmärkt mat på en lokal krog med klassiska rödrutiga borddukar (stället lär frekventeras av "chicka människor som röstar på vänstern"). Och lite blåbärsgrappa on the house. Fortsättning följer och spänningen stiger.

Saker som är störande just nu

1. Att jag gått omkring och nynnat på Höstvisan nu i flera veckor. Det börjar bli lite tjatigt och jag verkar inte lyssna då jag försiktigt föreslår åt mig själv att byta skiva.

2. Att jag på min packningslista (ja, såklart har jag en packningslista) skrivit att jag ska ta med nåt som ser ut som stopselektronsformer. Vad månne jag menar med det?

3. Att vädret är så uselt. Det suger att balansera sin enorma handväska, dator, alla papper, plastfickor, resedokument usbpinnar och sladdar på sin cykel i kolmörker och ösregn. Suger, I tell you.

4. Att jag ätit upp all mat jag har i kylskåpet. I'm gonna love me imorgon på morgonen.

Men det var allt. Nästan. I övrigt är jag glad och tänker nu ha Friendsmaraton medan jag stryker och packar det sista.

Den Grandiosa veckan

Denna vecka kan sammanfattas i:

- Pizzasunnuntai
- Uintimaanantai
- Kuorotiistai
- Onsdagsfylla-keskiviikko
- Stressitorstai
- Lyxmiddag-perjantai
- Työ- ja hummuslauantai
- Synttärikakkusunnuntai

Sannerligen Grandiost så det förslår.

Matematikfamiljen hälsar.

Matematikerfamiljen sammanstrålar till middag för att fira två födelsedagsbarn (En fyller lite på 25 och en fyller jämnt).

Jag: Ja, nu firar vi då att du fyller jämnt.
Bror: Definitionen på jämnt är väl att det är delbart med 2?
Alla andra: Ja...?
Bror: Då fyller ju jag också jämnt, för det är delbart med två!
Far: Vilket udda resonemang!

Statistikglädjen

Vet ni, trots att jag alltsomoftast gnäller över statistiken och måkar och måste göra om och det tar flera dagar innan nåt blir klart och det är himla störande, så finns det faktiskt ett glädjeämne (förutom det obvious:a att man blir ytterst nöjd då man äntligen fått klart en analys och resultatet är vettigt): nämligen min statistikbok. På riktigt! Bokens kuiviga titel är "Discovering statistics using spss" (gääääsp, I know), MEN. Undertiteln är "(and sex and drugs and rock 'n' roll)", vilket kanske säger något om humornivån i boken. Till råga på allt kan Andy Field läsa mina tankar. Han presenterar i början av boken att det finns en website där man kan få mera info, se flash movies och öva på statistik (jee... not.). Nåväl, efter hela beskrivningen av websiten skriver han "Happy reading, and don't get sidetracked by Facebook.".

Haha, HUR kunde han veta? Det övergår mitt förstånd.

Onsdagskvällen

Jahapp. Ibland kräver alla onsdagens frustrationer och strul helt enkelt att man tar sig ett glas vin eller två på kvällen. Då kan det gå så att kompisen som kommer på kort besök efter barbesöket får sig ett gott skratt.

Kläddilemman

En kväll som denna snurrar några kläddilemman runt i huvudet mitt. Vad ska jag ha på mig då jag håller föredrag i Medelhavslandet? Och vad, vad ska jag ha på mig på Bloggalan?

Svårt det här med kläder.

Gamla - nya 1-0

Idag ringde jag en person jag inte känner i kansliet på mitt gamla universitet. Hon var effektiv, vänlig, fixade allt och sade att "Jo, absolut inga problem det fixar sig klart du får nån annan kan bra hämta nyckeln åt dig det går bra". Litade på mig och lovade arrangera allt alltså, fast jag inte längre har någonting alls att göra med mitt gamla uni.

Selvä peli: Gamla uni - nya uni 1-0.

Generationsförenaren

Vad förenar åldringar, ynglingar, snyggingar, småglin, hästsvansar, simmössor, sportare, trettioåringar, soffpotatisar och babblare? Jo, vattenlöpning.

Vem hade trott det?

Det här med hö för ett asfaltbarn.

Först åker man på en turné där uttrycket "vad är hö?" myntas och används till lust och leda. Under de tre därpåföljande åren återkommer frågan med jämna mellanrum och föranleder alltid lika mycket fniss och besserwisser-huvudskakningar. Jag menar hallå, hur svårt är det nu att veta vad hö är liksom?

Då känns det lite snopet att, tillsammans med samma personer som var med då begreppet myntades, stå ute bland hästar och börja diskutera skillnaden mellan hö och halm. För då kan det minsann visa sig att ingen vet vad hö egentligen är. Utom hon som äger hästarna. Men hon var inte med på nämnda turné så vi säger att det är förklaringen till att frågan inte fick sitt svar redan då.

Alltså man undrar - vad ÄR hö? Bäst att hålla sig till den asfalt man känner till.

Om hur man vet att man inte är på topp

Idag tog bilsällskapet sig en paus längs med motorvägen för proviantering (ibland inser man precis hur mycket man behöver, kräver och inte klarar sig utan karkki då en i sällskapet helt oskyldigt säger "äsch att vi inte köpte karkki till bilresan"). Jag köpte tre (naturligtvis endast fruktansvärt nödvändiga) ting i butiken och kassatjejen sade att jag skulle betala 5,25 euro för kalaset. Så gräver jag i min börs en stund, hittar sedlar och mynt, ger kassatjejen tjugofem cent, tar mina saker och börjar gå iväg. Först då jag hör ett försiktigt "ööööh, anteeks" bakom mig inser jag att jag fortfarande håller i sedeln jag också skulle ge henne.

Så, ifall nåt liknande skulle råka hända er kan jag berätta att det är ett säkert tecken på att ni inte är helt på topp. Att dessutom en annan i bilsällskapet köpte micropopcorn - för att det just då verkligen behövdes popcorn - och värmde dem i bensinstationens micro för barnmat bekräftade liksom att-inte-vara-helt-på-topp-känslan. Sammanlagt gjorde dock dessa händelser hemfärden rätt rolig.

Äventyr

Datorns äventyr bara fortsätter. Man kunde tycka att det räcker med att ha fått besök av hästar från Troja och andra illasinnade gäster och att dessutom ha agerat cykellampa. Vem som helst kunde bli lite trött av all denna action på en och samma vecka. Men nej. Nu ska datorn dessutom få åka på äventyr via simhallen till skärgården. Men med buss denna gång.

Men här går det inte att vara vek och falla i lathetsträsket eller för impulser av trötthet. Det är viktigt att datorn vänjer sig vid resande och oväntade händelser samt motionerar regelbundet så att den är väl förberedd för resan till Medelhavslandet om två veckor. Eller, en och en halv vecka är det faktiskt bara så det gäller att ligga i nu medan tid är.

And the award goes to...

Såhär är det. Om man får virus och trojanska hästar och alla möjliga sorters rödblinkande elände i datorn löser man enklast detta problem med att inte stänga av datorn utan hålla den öppen med alla webbsidor öppna, lägga den blinkandes och lysandes i cykelkorgen och fortare än blixten peda till Datagurun (ja, jag sade inte att man känner sig fiffig där man pedar med den blinkande datorn i cykelkorgen men vad gör man inte för internätets skull). Sedan kan nämligen Datagurun fixa och trixa och hålla på medan man själv tar det lugnt och går på bio. Då man återvänder till Datagurun kan man bli serverad varma smörgåsar till lite tv-serier samtidigt som datorn friskförklaras och den mirakulöst blivit snabbare.

Dataguruns idolstatus har nu sannerligen utökats från tvserierna till att också gälla allmänt datafix och trix, och därmed går Datafixar-awarden 2010 till ..... *trrrrr*... DATAGURUN!

Angående viruset i datorn

Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit.
Pottsork, snuskiga snork, din ruttna rot, din fulla kork.
Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum.
Ditt usla gam, din slemmige torsk, förnicklade, pappskalle skum.

Förbanne mig!

Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit.
Slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas.
Sopprot helidiot, fan vad det bär emot.
Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hit!

(Magnus och Brasse: Svordomsvisan)

Längtan

Jag lyssnar på musik och försöker hålla mig från att klicka på julsångerna. Det är lite lite för tidigt ännu. Men oj, vad jag längtar. Om några veckor är det också okej att plocka fram julstjärnan och -ljusstaken. Jee!

Och. Efter julen kommer våren och då ska jag börja sjunga operaarior har vi bestämt!

Det finns en massa skoj att vänta på nu, hurra! Och tydligen har jag lite koncentrationssvårigheter idag eftersom jag mest sitter och funderar på sånger av olika slag... Hm.

Lycka

Lycka är en handledare som säger "Don't worry, det ordnar sig" och vänner som lovar fixa en hejaramsa oberoende av hur det går för mig.

Berg- och dalbanan

I morse tänkte jag skriva ett inlägg om hur mycket jag gillar det jag sysslar med just nu, hur kul det är att jobba med detta, på detta sätt och med dessa människor. Hurra hurra, liksom.

Men nu är det eftermiddag och jag är inte alls glad. Snarare känner jag mig synnerligen misslyckad och besviken på mig själv. Gråtfärdig kunde man nästan säga.

Jag skulle kanske behöva lite emotion control här. Det börjar bli lite irriterande med dessa forskningsrelaterade mood swings.

Höh

Det lönar sig inte att pressa sig igenom 10h framför datorn och få en massa gjort på måndag för då är man så trött på tisdag att det enda man vill göra är lyssna på musik och dricka kaffe.

Det eviga dilemmat

Jag har ett stort problem: Siffrorna yksi och yhdeksän i böjd form finns på samma ställe i min hjärna. Åtminstone är det den enda vettiga förklaringen till att jag alltid blandar dem. Varje gång. Därmed är jag nu lite osäker på om jag just i telefon sade att jag vill ses den elfte eller den nittonde. Och dessutom är det alltid sju dagar mellan den elfte och den nittonde. Det hjälper alltså inte att säga veckodagens namn framför siffran för det är alltid samma veckodag. Det är dömt att misslyckas. Jag är dömd att misslyckas.

Minnen från bokmässan

Antal författare jag hört: fem aktivt, flera passivt
Antal bloggare jag bongat: tre
Antal vänner jag träffat: sju
Antal signerade böcker: fyra
Antal biskopar jag bongat: en
Antal ex-kolleger jag bongat: tre
Antal arbetsrumskamrater jag bongat: en
Antal böcker jag köpt: Nåja, det ska vi inte fundera på.
Antal författare jag bongat: omöjligt att säga då jag inte ens känner igen alla. Men många.

Bra dag.

Om att känna sig gammal

Att dels åka partyspåra och dels vandra hem sent en lördag efter en härlig tv- och drinkkväll och passera flera barer med uppklädda partymänniskor i små glittrande klänningar, medan man själv traskar där i sin sportiga jacka och en tygväska med mandariner i, gör att man känner sig något malplacerad. Och lite gammal också.

Ehkä otin, ehkä en

Ni vet Den Kända Backhopparens citat Ehkä otin, ehkä en? Igår visade sig detta citat vara väldigt användbart också av andra än stora backhoppare, bara man lite modulerar det. Nämligen:

Dialog mellan cool person med vetskap om musik (och säkert allt annat också som är värt att veta) och halvcool person som aldrig minns namn på människor, sånger eller filmer:

Coola personen: Hej, kan du den här sången [namn på sång]? Den är SÅ bra.
Halvcoola personen: Ehkä osaan, ehkä en.

Tips på hur fredagsprogrammet gör succé

Bjud in en gitarrist till skumpadrickandet och inled kvällen med Traktor Alban i stämmor och fortsätt den med Sjundeåsången samt några schlagers och lite annat smått och gott så blir alla glada.

Hurra!

Det bådar gott ifall ett mejl börjar med Dear Ms jro, congratulations! ! Det blir en resa i februari och det är så spännande och roligt! Och så blir det förstås en massa jobb före det men det orkar vi inte tänka på nu.

För just nu sitter jag mest och funderar på allt jag ska shoppa Over there. Jag undrar hur många par Anne Klein-skor jag månne kan få med mig hem?

Brr!

Alltså om man inte var förkyld från förr så blir man det garanterat här i min frysbox till lägenhet. Brr. Hur svårt kan det liksom vara att sätta på värmen i ett hus? Eller för den delen att täta fönster?

Hm?

Nu har jag fått broschyren för konferensen i Medelhavslandet. Tydligen är min titel Dottoressa (jag har inte bestämt mig ännu för om det låter fancy eller töntigt). Tydligen ska jag under min föreläsning berätta om min egen forskning. Det vore ju bra om jag hade nåt att säga då. Eller om jag hade gjort ens en analys. Och tydligen ska jag också delta i något som heter Tavola rotonda. Vilket tydligen betyder runt bord.

Nu är bara frågan vad jag egentligen ska göra där vid det runda bordet i 30 minuter?

Men ändå.

Vilken underbar operaföreställning det var. Jisses. Pompa och ståt, magnifik scenografi som verkligen funkade. Men också otroligt vacker musik och sång, starka känslor. Och dräkterna! Och nutidsreferenserna! Och krigsdansen! Kärlek och död. Och skumpa i pausen i trevligt sällskap.

Åh. Jag blir så lycklig.

Några meddelanden till er där i tisdagsnatten

För det första. Bästa operabesökare. Om du har jättemycket hosta kanske du ska överväga att inte gå på opera.

För det andra. Bästa tant i stolen bredvid. Du befinner dig i Finland. Här börjar vi inte tala med människor vi inte känner. Speciellt inte mitt under operan.

För det tredje. Bästa trumpetdude på gården utanför operan. Det är lite antiklimax att lämna operan med guldskimrande Aida klingandes i öronen och mötas av Somewhere my love på trumpet i höstnatten.

Viktig information.

Kära vänner, låt mig få berätta att jag gillar mitt jobb! Jag får göra coola grejer, förbereda mig för häftiga resor och träffa spännande människor. Dessutom kommer det att bli jätteintressant att se hurdana resultat jag får!

Dessutom ska jag strax på opera. Idag är en bra dag.

Trafik

Oftast brukar jag sitta ensam i mitt rum och jobba. Nu är vi plötsligt fem på plats. Tre av oss sitter tysta och jobbar. En pratar med jämna mellanrum i telefon och en tycks installera en dator för här springer en dude med datagrejs hela tiden.

Eftersom här nu blivit sådan trafik kan jag bara konstatera två saker:

1. Arbetsro är relativt. Den kan också skapas med hörlurar eller öronproppar.
2. Nu kan jag inte riktigt surfa på vilka sidor som helst. Någon kan ju - o hemska öde - se att jag är på fejan då jag borde jobba.

Äsch

Jag fick bara två poäng i tv-seriefrågan i gårdagens duell. Jag är lite osäker på om det är en bra eller dålig sak.

Vådan av att vara forskare

Det är inte alltid lätt dethär livet. Tänk dig att läsa en miljard artiklar och abstracts hit och dit och konstant leta efter flera lite bättre och vettigare. Och att sedan hitta en artikel som äntligen verkar vettig. Tjoho! Men att sedan precis före klicket på print-knappen inse (fast tack och lov då, inte först efteråt) att den är från 1964. På riktigt, alla vet ju att don't trust anything that is over 30 yrs old.

Okej. Delete. Erase. Så går vi vidare, helt jätteglada och hoppfulla. Kanske nästa artikel är jättevettig och bra?


Edit en halvtimme senare: Okej, nu hittade jag samma artikel igen i en annan folder. Och blev igen glad och besviken. Alltså, livet som forskare är i sanning en berg-och-dalbana. Eller så är det bara fredag.

Beck stoppar tåget!

Ibland kan det gå så att man är ensam hemma en kväll utan speciellt program. Då kanske det råkar komma Beck på tv. Och så kan det vara lite spännande scener där i Beck. Då är det ganska hyvä att ha en polare som också ser på Beck, fast i en annan lägenhet, men som också surfar på nätet samtidigt. För då kan man chatta samtidigt som man ser på Beck. Då det kommer spännande scener kan man då skriva "Stoppa tåget!" och "Heja Gunvald!" åt varandra. Och plötsligt går det hela från att vara lite skrämmande till att bli ganska kul.

Sluta göra som jag gör.

Det är som den där duden som skrev en insändare om att han tycker folk ska sluta skriva insändare: Jag fick idag sms av ett företag som ville sälja mig en tjänst som stoppar telefonförsäljning.

Plus och minus

Plus med att ha en termosmugg är att drycken hålls varm länge.

Minus med densamma är att drycken är jättevarm jättelänge. Då måste man vänta tills jättelänge är slut innan man kan börja dricka.

Carpe f*ing diem alltså

Ni vet det där då man vaknar mitt i natten av magkramp men är för trött för att fatta vad klockan är eller att värkmedicinen släppt och man borde ta mera? Så man ligger istället där kanske en timme och svänger och dåsar och vaknar och krampar och drömmer underliga drömmar och undrar varför väckarklockan aldrig ringer innan man inser att den inte kommer att göra det ännu på kanske fyra timmar.

Då klockan sedan verkligen ringer där vid sjuhalvåtta så känner man sig inte alls särskilt utvilad. Fånga nu sen den där f*ing dagen.

Lunch

Jag har fått en ny kompis på mitt nya jobb! Vi sitter vid borden bredvid varandra och frågar varandra om råd då saker strular till sig. Och - jeij - nu har jag någon att luncha med, åtminstone ibland. Det är kiva. Husis är bra men i längden lite enformig som lunchsällskap.

Vill ha måst få!

En tisdag som denna sitter jag och suktar efter

en ny dator (en fin och snabb en)
en resa till Hawaii (i två veckor. minst.)
en kamera (en fin en med zoom)
nya skor (helst någå dyra o fancyga)
en CD/iPod/Radiospelare med usb (som är så snygg att man svimmar då man ser den)

Bara det. Känns hållbart det här.

Idag

Jag sitter här, är sådär lagom måndagstrött, läser artiklar och printar nya artiklar. Plötsligt är klockan redan 15, ba vart gick dagen liksom?

Tiden går fort när man har roligt. Hahahaha. Jag skrattar högt åt mina egna fantastiska skämt.

Jeij!

Det bästa man kan göra efter ett socialt veckoslut är att äta lunch i gott sällskap och liksom fortsätta det sociala och glada.

Lycka är mina fina vänner.

Suck

Det är rätt tröttsamt att ha en seg dag. Man får inget gjort och ligger bara på soffan och kommer på allt man kunde göra om man bara orkade.

Reklampaus

Härmed rekommenderar jag starkt Kaffas kaffe. Jag köpte igår India och det är helt fantastiskt. Mörk rost men mjukt och underbart. Det räddar till och med en dag som denna.

omg.

Alltså det här att helt oskyldigt åka på konsert kan tydligen ibland leda till deltagande i inte mindre än tre fester. Och hemkomsttiden sköts därmed fram från "det ska nog inte bli så sent ikväll" till cirka halv 6. Då jag vaknade kände jag en tydlig julstämning. Tydligen associerar jag dylika hemkomsttider med adventstid.

Men arma dagar alltså, nu är frågan hur denna dag kan räddas. Jag tänker hamburgare, chips eller pizza? Eller kanske bio?

Besvikelsen

Planen var en hederlig, kul frukost på Moko idag. Dessvärre har priserna på ett år höjts från 11 till 15 euro. De goda ostarna har försvunnit och det mesta känns rätt ordinärt. Plötsligt känns inte en Mokofrulle längre så prisvärd. Vi satsar på lyxiga hemmafrullar nästa gång, va?

God natt

Åtta timmar arbete, fyrtio minuter simning och vattenlöpning, sextio minuter shoppande med tung rycksäck och tung gympaväska. Två glas rött på det och du är redo för en god natts sömn. Trots att klockan är ynka 21.51.

Bra dag

Få saker slår känslan som infinner sig då man slår upp ögonen på morgonen och inser att
- det är fredag
- veckoslutet framför en är ledgt och nästan helt befriat från måsten
- musklerna är lite ömma efter gårdagens träning
- hemmet är synnerligen välstädat och kylskåpet välfyllt
- idag får man simma och shoppa
- det är en fantastisk höstig dag ute; friskt, blåsigt och färgglatt

Inte ens gårdagens första snöflingor kan stoppa det goda humöret. Låtom oss jobba lite så tar vi veckoslut sen!

Ajjo, just ja.

Nu minns jag plötslig hurdan min lägenhet är på vintern. Kall. Tricket är yllesockor, tröjor, te, dynor som dragstopp i fönstret och extra filtar. Tänk att jag redan hann glömma detta under sommarens hetta och stillastående luft.

Synkontroll needed?

Ni vet det där när man på kvällen skär en brödskiva och äter en smarrig smörgås innan läggdags och sedan på morgonen tar fram samma bröd och inser att det är mögligt?

Finskan och jag

Jag blir lika paff varje gång någon finskspråkig person inte fattat att jag är helt svenskspråkig. Att jag inte är tvåspråkig. Att finska är ett lika främmande språk för mig som engelska. Jag är ju så osäker och usel på finska ju, talar långsamt och stammar och har mig. Hör du liksom inte hur jag yrar och letar efter ord?

Det får mig att undra om folk tycker att jag liksom är lite så där trög och verkar lite weird då jag kommunicerar med dem på finska. Eller om jag kanske är så ytterst expressbuss-snabb på svenska att finskan för mig känns som en vanlig pikavuoro. Eller om jag kanske bara har dåligt självförtroende när det gäller finska? Eller kanske det helt enkelt är så att det i deras värld inte existerar helt svenskspråkiga individer?

Utdelningsfesten och ödmjukheten

Fancy utdelningsfest idag. Tydligen hade 319 personer ansökt om stipendium från denna fond. 22 personer beviljades. Jag kände mig plötsligt väldigt, väldigt ödmjuk och glad. Men kände också ett uns av prestationsångest.

segern

Men. Under mitt uppträdande på lördag kände jag för första gången att jag på en keikka kan lita på mitt stöd, att det funkar hela sången igenom. En seger i sig att ha hittat och lärt mig det!

Slutet gott, allting gott

Det perfekta slutet på en intensiv och känslosam helg är att förtära pizza och leftover-gräddtårta med sin fina vän. Och att sedan sitta framför varsitt internet och surfa i tysthet.

Nu är det dock måndag och jag har huvudvärk.

Bara panflöjten fattades

Att äta frukost på hotellet i Åboland är som att sitta på Silja Line, minus trängseln och gungandet. Inredningen består av guldfärgade speglar, bastanta stolar med rött mönstrat tyg, golvet är antingen täckt av en heltäckningsmatta eller ljusa klinkers. Allt är lite slitet och nedgånget. Äggulan skiftar i grönt och kaffet är svagt.

Men i övrigt var hotellfrukosten en räddare i nöden och mycket god. Hotellfrukost är så gott som en nödvändighet om man ska överleva dagen efter väckning klockan 6.10 en söndagsmorgon och arla bussfärd västerut. Trots att det är en kul dag.

En morgon av förberedelser

Symtom:
- kalles kaviar på morgonrocken
- kaviartubens kork i kaviaren på smörgåsen
- tandkräm på blusen
- en mobiltelefon nästan i wc-stolen

Diagnos:
nervositet

Motpoler

Just nu är kalendern och jag rätt fullbokade några dagar framöver med program som är roligt och tråkigt, utmanande och lätt, socialt och associalt, i öst och i väst, för andra och för mig, käslomässigt och informativt. Motpolernas veckoslut kan man lugnt påstå. Men det är kanske bra så.

En vanlig torsdag i oktober

En vanlig torsdag i oktober kan ovanliga saker hända.

- Man kan åka till Åbolandet på sångkurs
- Man kan trivas på sångkursen. Man kan lära sig många intressanta grejer och skratta mycket.
- Man kan få skjuts med sångläraren och diskutera kommande, pågående och forna musikaler, samt sjungande och opera i bilen.
- Man kan gå till en bar för att ta ett glas vin i väntan på bussen och ramla in på musikvetarnas gulisöl (utan gulisar dock) och träffa en massa jättetrevliga människor.
- Man kan för säkerhets skull fråga busschauffören att det nu säkert inte kommer någon expressbuss och bli skrattad rakt i ansiktet.

Man kan alltså ha det ganska så trevligt! Förutom busschaufförens skratt då. Men det var iofs rätt komiskt i sig.

So, we meet again.

Hejsan vinterjackan, länge sen sist.

45 minuter

Idag har jag fått mail från Medelhavslandet. Medelhavslandet tyckte att jag var en good girl som redan nu ska börja förbereda min presentation som ska hållas om en dryg månad. Och som svar på min fråga fick jag veta att ca 45 minuter säkert skulle vara en lämplig längd på presentationen.

Så, bästa vänner, nu ska jag alltså fixa en vetenskaplig 45-minuters presentation om ett ämne jag hittills satt 0 minuter på, letat 0 artiklar inför och funderat 0 på. Som jag alltså ska hålla på engelska, dubbad till Medelhavsspråket inför clinicians of the field. Känns som att jag kanske ska ha lite koll på mitt ämne, liksom.

Redan nu, hahaha.

Vi ses vid advent sen.

Sallad

Alltså en sallad bestående av frysmajs och svarta oliver.

Majs och oliver.

För andra dagen i rad. Suck.

Pärlorna på bandet

Igår begav jag mig till pilipalismyckesbutiken för att enligt önskemål köpa fem likadana halsband.

Jag hittade mina smycken, men tvekade ändå över om det var exakt de rätta, så jag frågade kassatjejen om jag kan få lämna dem tillbaka/byta dem ifall de är fel.

Tjejen såg helt ställd ut och började mumla.
- Ja, nå alltså nog går det säkert, bara det inte går så lång tid men alltså om du kommer sådär ganska snart så kanske vi nog kan byta.

Jag blev lite förvirrad så jag undade hurdan policy de då har i allmänhet. Får man alltså återlämna köp?

- Nå, alltså vi tycker ju nog inte om ifall man kommer och säger bara att det här inte var bra. Men om det nu är sönder eller så så då byter vi nog.

Jag bestämde mig därmed för att ta det säkra före det osäkra och reservera smyckena och återkomma en annan dag. Så, precis före jag ska gå ut ur butiken frågar jag så där by the way hur länge de månne är reserverade?

- Ja, nå, hmmm. Vad ska jag nu säga... Ja nå nu blev det ju tomt i hyllan... ja... inte kan vi hålla dem så jättelänge... jaaa....hmmm.

Här började mitt tålamod lite naggas i kanterna men ädel som jag är lade jag band på mig själv och frågade specifikt om jag kan få hämta dem på onsdag.

- Nå vi säger så, jo onsdag går bra.

Så fint då. Jag har en liten misstanke om att den här tjejen antingen
a) var jätteung
b) var helt ny och yr på jobbet
c) inte var så bra på att uttrycka sig verbalt
d) kanske inte hade helt alla pärlor på halsbandet.

nejnejnej

Frusit hela dagen. Hängig. Öm i halsen.

Passar.Inte.Nu.

Alls.

Bäst att kurera med finnrexin och sömn hetigenast.

Outsourca städningen, anyone?

Idag, efter att jag i morse lämnade mitt hem lika ostädat som jag mötte det då jag kom hem från jobbet i fredags (då städbehovet redan var rätt så akut), fastnade mina ögon på en attraktiv annons i Den Gula Broschyren. De säljer en Robotdammsugare! Tänk er det: att starta dammsugaren, gå hemifrån och då man kommer tillbaka efter jobbet är hemmet skinande rent. Drömmen alltså! Tror ni den fixar byket och bär ut tidningar också?

Just nu

Ibland kan det gå så, om veckoslutet varit superskoj, roligt, skönt, socialt, och rätt intensivt, att man känner lite utmattad på måndag morgon och därför inte kan börja jobba förrän klockan 11.

Om byggdudarna på terassen utanför fönstret dessutom envisas med att i snigelfart köra nån sorts byggmanick rakt utanför mitt rum kan det också hända att det sådär i allmänhet inte blir skitmycket gjort idag inte. Men det får tiden utvisa.

Sanningen

Klockan är bara just och just 9 och jag har redan lärt mig idag att om man har två deadlines samtidigt så blir båda slarvigt gjorda. Dags att rädda det som räddas kan på fyra timmar.

Here we go.

One of those days

Idag är en av dedär dagarna då man vaknar och inser att det finns massor att göra idag. Sedan jobbar man effektivt hela dagen och går på gym på eftermiddagen. Och inser medan man sitter där och lyfter tyngder att det fortfarande finns massor att göra. Att den här dagen inte kommer att vara slut på länge än.

Så mycket liksom för devisen att endast jobba på jobbet, inte alls hemma. Jeij.



p.s. Jag vet jag vet... man/jag/man/jag. Men ibland tycker jag om att skriva man.

Dagens citat

"Det är som det är och det blir som det blir"

ur Jonas Jonasson: "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

(Dagens lunchlektyr visade sig ge dagens sanning. Dagens dos av statistikkörningar och textredigering tycks nämligen aldrig nå sitt slut).

(Och ja, författarens förnamn är verkligen samma som hans efternamn. Såvida det inte är en pseudonym, vill säga.)

Det fina med lever

En fin sak med att vara gillare av leverlåda, -biffar, -sås -whatnot är att det finns hemskt många andra som inte alls gillar ovannämnda rätter. Det fina ligger därmed i att denna rätt aldrig är slut, även om man äter lunch först vid två.

Hur man vet att man borde köpa en ny dator.

Om det tar 20 minuter och en omstart av datorn innan firefox öppnas vet du att ett inköp av ny dator är rätt så nära förestående.

Att bita sig själv i svansen

Ibland bestämmer jag mig på förhand att jobba länge en viss dag, ifall kalendern exempelvis är tom och jag har en del jag kunde göra. Som idag, till exempel.

Men eftersom jag vet att jag ännu ska sitta här i många timmar kan jag ju bra slira in lite på fejan eller bloggar eftersom jag ändå har tid att göra allt det jag tänkt mig idag. Dessvärre blir det ju liksom inte så tidseffektivt och de facto är det lite som att bita sig själv i svansen.

Hörni, det här med ljummet kaffe. Det tycker vi inte riktigt om eller hur?

Om man säger något töntigt kan man, om man liksom vill understryka riktigt hur töntigt det är, säga att det var det korkaste jag nånsin sagt. Sålunda lyckas man verkligen verbalt överbevisa sig själv.

Tyvärr har jag dock glömt vad det var som visade sig vara det korkaste idag. Men någonting var det.

Veckoslutets "det blev lite fel det här"

Morgondagens plan är att plocka äppel istället för att dra ut på länk och plocka lööv.

Klädkod

Om några veckor har jag äran att delta i en finare session där jag även ska kliva upp på scenen. Klädseln för tillfället är "siistit vaatteet, ei iltapukua, eikä farkkuja". Klart och tydligt med andra ord.

Vad ska jag ha på mig?

Den lilla svarta

Idag fick jag en pikkumusta i present. Mitt livs första riktiga! Som tack agerade jag smakråd vid jackshopping. Helt okej deal tyckte jag.

Nackdelen

Mitt nuvarande dagsverke har många fördelar. Bland de största kan nämnas flexibilitet och egna tidtabeller och fri möjlighet till random surfande hela dagen.

Dock har jag nu lärt mig att det inte är någon bra idé att sitta framför datorn hela dagarna. Nackdel är det i sanning. Ordagrant.

Röntgen

Dagens tandsköterska ville att jag skulle översätta de vanligaste meningarna hon använder vid tandröntgen från finska till svenska, så hon vet vad hon ska säga.

Sen skulle jag då stå där med tårna på linjen som var längre fram än min kropp, bita fast i ett munstycke, hålla i med händerna men slappna av i nacken och armarna och allt. Liksom med rumpan ut och stå på tå och spänna benen för att armarna och nacken inte ska spänna sig och bita fast med tänderna och se sig själv i spegeln och jag ba ursäkta men hur menar du att jag ska göra detta?

Anyways, bilderna blev tagna på två röda sekunder. Slutet gott och vi hoppas att allting är gott med röntgen.

Nu slutar dock tandisföljetången för denna månad. Vi återupptar den i december då det åter blir aktullt med ett och annat tandisbesök. Då kan det förresten hända att ni måste boka in lite hämta-saftsoppa-och-värkmedicin-åt-jro-tid.

Flashback

Tandhygienisten idag talade svenska och besprutade mina tänder med nån essensbanansmakande mönjä. Hur lågstadie är inte det?

Tandisen

Det är lustigt egentligen. Varje gång jag går till tandläkaren förbereder jag mig mentalt på att behöva strida för at de ska kolla och fixa de saker jag funderar på. Undrar varför jag tänker så. Oftast är ju tandläkarna trots allt trevliga och tillmötesgående, åtminstone rätt så.

Nåväl, idag hade jag äran att bli kollad i käften av en inte bara trevlig och tillmötesgående, utan också erfaren, vettig och lyssnande tandis. Hon kollade de grejer jag bad om och gjorde dessutom en grundkoll OCH föreslog grejs jag försökt få gjorda tidigare utan att något hänt. Så nu är saldot fyra nya inbokade tandläkartider, men denna gång hade jag inte ett enda hål!

Färgad statistik

Ni kan kanske föreställa er att statistik inte är det allra roligaste man någonsin kunde tänka sig att dona med såhär dagen efter dagen efter. Men misströsta icke, för jag har ett statistiskt partytrick att förtälja er:

Man gör sin analys och printar ut den. Och sen använder man sina nyköpta highlighters för att markera sina signifikanta resultat. I olika fäger. I tell you, det livar upp alla analyser, speciellt om man använder pink eller orange. Om man är på lugnare humör kan grön eller perusgul vara bra.


Jotackarsomfrågar, jag har ett liv och är inte alls en nörd.

Sköna söndag

Jag njuter av en skön hemmasöndagkväll genom att baka tekakor, ha In treatment-maraton, byka och dricka höstte. Skönt är det i sanning.

Man är ju inte nitton längre.

Nä, man är ju inte det. Men man ställer ju upp.

Och då kan det gå så att man har jätteskoj men är rätt sliten följande dag.

Ivern

Men alltså, här skriver jag mina stora spännande nyheter som gjort att jag haft en glad magaklump hela dagen och så har ingen, ingen, ens kollat in min blogg idag. Statistiken säger liksom att 0 visningar. Jeij. Odelad glädje är... ja, odelad glädje.

Jobbigt dethär att inte alla fattar att världen cirklar kring mig.

Oooooh!!

Iiiik! I was just asked if I wanted to give a speech at the conference that is going on while I'm in Italy. I'm not sure yet if it will happen or not, but it's so cool that they asked me!!!

Wohoo!!

If I hade a like-button I bet you guys would press it now :D

Olycksbådande

Jag fryser och har huvudvärk. Icke bra.

Men, jag är tillbaka i mitt arbetshörn och har nåt som eventuellt kan kallas textredigeringsflyt. Bra.

Dessutom har jag äppelmos i frysen. Mycket bra.

Busschauffören och jag

Då jag försökte kliva in i bussen i Björneborg gick det inte eftersom en storvuxen man med hatt och för liten t-skjorta över sin ölmage stod och tryckte i bussdörren. Sakta sakta rörde han sig neråt samtidigt som han mumlade nåt otydbart. Då han äntligen tagit sig ner för trappan och lufsat iväg äntrade jag bussen för att betala. Väl inne i bussen lade jag märke till en mycket distinkt stank som svävade runt chauffören. Ni vet, utsvettad gammal alkohol, liksom. Chauffören viftade med handen framför näsan och sade ”hoho, här borde man lite tuulettaa så man inte själv joutuu samaan kuntoon. Jag log och höll med.

Nåväl. Jag installerade mig på min plats, endast någon bänk bakom chauffören, och hast du mir gesehen, ölmagsgubben is back. Nu har han hittat sina pengar och köper en biljett. Så frågar han om det finns nån tuuletus i den här bussen och då, då hör jag chauffören svara: ”Jo, den är allra bäst längst bak i bussen”. Sen lufsar gubben iväg för att sätta sig bak i bussen och chauffören och jag möter varandras blickar och ler i samförstånd.

Taxilainen

Det kan stundvis hända att jag befinner mig i närpesien och inser att mängden väskor gånger sträckan att gå till bussen utgör en omöjlig ekvation och sålunda bestämmer mig för att ta en taxi. Eftersom erfarenhet visat att ingen någonsin svarar på taxistationens nummer väljer jag att ringa min vanliga taxichaufför. Sen kan det ju förstås vara så att han är upptagen just då. Således slår jag upp den eminenta telefonkatalogen ”Närpes med omnejd 2002” för att få tag på en annan taxichaufför. Där finns flera namn att ringa till. En är upptagen. En har slutat köra. En svarar inte. Och den sista slår luren i örat på en då man förklarat sitt ärende. Kundservice, hörrni, det är inne just nu.

Schampo

Jag bevistade precis simhallen. Härligt, som vanligt! Förutom att jag denna gång hade glömt såväl schampo som tvål. Således kände jag mig tvungen att låna lite schampo av någon. Tvål hittar man alltid i simhallar. Så detta gjorde jag. Men nog känner man sig förvånansvärt utsatt då man står där helt naken och sårbar och ber främlingar att hjälpa en, även om det är en så liten sak som med schampo. Intressant erfarenhet.

Det hjälps inte

Det var med avsikt jag åkte hit i september och inte i november. Och tack och lov går solen ner först about 20.30. Men det hjälps inte, att vara ensam i ett hus i mörker skrämmer mig. Det skrämmer mig såpass att jag ser till att ha låst dörren och tänt lamporna före det är helt svart utanför. Obehagligt.

Men det goda är att solen fortfarande går upp tidigt. Så om jag lägger mig nu kommer den att skina då jag vaknar. Och det är skönt att veta.

Dialog

Jag hjälper mommo ut ur bilen.

Mommo: Oj, vad du har kalla händer!
Jag: Jo, jag har alltid kalla händer.
Mommo: Varmt hjärta!
Jag: Va?
Mommo: Di säir sålis.

En fråga till mina modemedvetna vänner:

Är det så att brunt är helt out just nu? För jag hittar inget brunt nånstans. Allt i butikerna är svart.

Och är det så att de korta blusarna/skjortorna/tröjorna är tillbaka? Alltså bye bye långa tröjor?

Kan någon vänligen upplysa mig?

Hittills idag

Hej.

Idag har det hänt stora saker.

Familjen har en ny bil! Det har inte hänt sen slutet av 1980-talet så det är rätt stort faktiskt. På fredag blir det premiärroadtrip till öbotten. Nu måste jag välja musik för denna unika händelse!

Min handledare ringde mig och ville komma för att se på mitt rum och frågade om jag vill äta lunch med henne. Nu planerar vi min Italienresa.

Italienarna ska kolla om de kanske kunde betala hotellet då jag besöker dem.

Ikväll ska jag på vinprovning/föreläsning på arbis. Det kan väl inte bli något annat än bra, va?

Då jag igår köpte lite kuvert och dylikt i pappers- och allmän kräsä-butiken frågade kassatanten mig med hög röst om jag a) vill ha en påse, och b) vill stöda Pelastakaa lapset med 1 euro.

Jag vet inte vad jag tycker om detta. Visserligen är det ju ett bra ändamål, men det är nåt i de där direkta frågorna som stör mig. Det är väldigt pinsamt att säga nej, eftersom alla i butiken hört frågan och därmed märker att hon den där snåla kufen, hon ger minsann inte 1e åt barnen. Samtidigt som det ju kan finnas många orsaker till varför någon säger nej. Kanske man redan gett en hel del pengar till välgörande ändamål, kanske man hellre stöder nåt annat, kanske man inte har råd. Samtidigt förstår jag att det är ett bra sätt för Pelastakaa lapset att få in understöd - och det är ju en bra sak. Jag är tudelad i frågan.

Vad tycker ni? Är det okej?

hmm

Undrar om helgens utomhusvistelse förorsakat att jag idag har lite huvudvärk, stark okoncentration och nåt som påminner om ont i halsen?


p.s. Jag ramlade just in på en lunch med min handledare som tycker att jag ska komma med henne till Italien på möte i november. Jag tycker naturligtvis att det låter fruktansvärt jobbigt och motbjudande.

Den härliga helgen

Man kan säga att jag har ett mycket bra recept på en underbar hösthelg. Läs och lär:

- En fantastisk operaupplevelse tillsammans med de fina som avrundas med spontant memoryspelande vilket föranleder spontant julsångssjungande och gapskratt. På baren. Och trivial pursuit där jag visserligen aldrig får nån plupp men det gör inget för cidern var god.

- Äppelplocknining i många timmar som naturligtvis inleds med provsmakande av samtliga sorter för att veta vilka vi ska plocka mest av. Underbart att vara ute i den kyliga höstluften och njuta av äppeldoften. Dessutom är detta tydligen ett fantastiskt äppelår!

- Åka ut till stugan och sitta framför brasan i långkalsonger och vantar och vänta på att stugan värms upp. Äta kräftor - visserligen de största och märkligaste kräftorna jag nånsin sett - och dricka det perfekta vinet till och bli så mätt att vi tvingades slänga den sista kräftan. Steka plättar på muurikkan ute i nattmörkret och äta plättarna med glass och äppelröra.

- Sova länge. Skratta en hel del. Traska omkring i stövlar. Njuta.

Kvällskvisten

Man går tidigare från jobbet för att gå på gym. Man kollar lite i butiker efter gymmet men klockan är ändå bara 18 då man kommer hem. Tänker att oj så skönt med så mycket kvällstid. Man äter, slötittar lite på TV, plockar fram grejer att bära med sig i morgon. Surfar lite på fejan, äter tre karkkin, läser några bloggar. Och tänker att äh, kanske jag nu i alla fall skulle ta och kolla igenom de där artiklarna jag bar hem. Men då är klockan redan 22 och vem orkar nu studera då längre?


Och jo, du gissade rätt. Man är i allra högsta grad lika med jag.

Arbetsbord!

Nu har jag hittat, fått nyckel till och installerat mig vid mitt nya arbetsbord. Det är inte vid fönstret (men det kanske ändras senare), men jag tror att det blir riktigt bra det här!

Nu återstår dock den viktigaste frågan: Var kan jag koka kaffe?

Tididiidii tididiidii tididii dii diiii

Alltså vem använder fortfarande Nokia tune som ringsignal? Och varför?

Känns lite 1998 faktiskt.

Och vem låter sin Nokia tune-ringsignal ringa i ett bibliotek? Och varför?

Jeij!

Telefonsamtal idag: "Työtila on vapautunut"

Hurra, snart slipper jag släpa på alla mina kamor runt staden! Torde dessutom få en plats vid ett fönster! Jeij!

Längtan till landet.

Jag har ägnat förmiddagen åt att läsa artiklar och redigera text men egentligen har jag mest tänkt på veckoslutet. Om jag får bestämma blir det soligt men kyligt krispig luft, äppelplockande, kräftor, äppelpaj, dubbla täcken, promenad till postlådan, bastu med dopp, rödvin och yllesockor. Och Radio Vega och kanske lite grillmat, med lite äppelchutney kanske?

Alltså orka hålla på med artiklar och textredigering.

Idag

Submit abstract -check.
Lämna in stipendieansökan -check.
Leta artiklar -check.
Köp gymkort -check.

Får jag snälla gå på kör nu?

Gubbar på gatan.

Alltså tydligen är det nåt med mig som stundvis får gubbar på gatan att stanna för att kommentera random saker. I fjol var det den indiske mannen som stoppade mig på vägen hem från jobbet och sade att jag ska sluta tänka så mycket. Och idag var det en random karl som stannade då jag stressad och svettig försökte manövrera min cykel med all tavara i duggregnet och sade att "anteeksi, men du måste nog ha en större cykelhjälm, den där kommer inte att skydda dig".

Okej.

What to do?

Det är inte lätt att välja mellan två mycket intressanta framtidsscenarion. Fast egentligen är det ju nog det, det finns nog inget alternativ just nu i alla fall. Måste bara svälja först att jag måste ge upp en tidigare dröm som nu - plötsligt - finns inom räckhåll. Men det är ju detta jag vill. Eller?

I mitt nya arbetsliv

... är det viktigaste minsann att varje dag ha koll på vad det serveras för lunch.

Måndag

Hej å hå, idag är det trögt att komma iväg. Jag måste bli bättre på detta om det ska bli till något. Det är konstigt, men jag känner mig misslyckad ifall arbetsdagen inte kommit igång senast klockan 9. Och nu är den minsann 9.30 redan, så för att detta inte ska bli en helt värdelös arbetsdag måste jag nog skärpa mig lite nu.

En sak jag funderat på.

Varför säger man egentligen alltid mormors mor och inte mors mormor, och alltid farmors far istället för fars morfar?

Hej Kanada!

Jag undrar vem du/ni är som läser min blogg i Kanada. Skulle vara roligt att veta!

Slut på sommaren

Nu är sommaren definitivt slut på alla sätt och vis. Det känns vemodigt. Liksom det alltid är vemodigt att ta farväl.

Snyft

Alltså, det är nåt med Extreme Home Makover. Det är stereotypt amerikanskt och smörigt och lite småfjantigt och programledarna är töntiga. Men likväl börjar jag gråta varje gång jag ser det.

Skillnaden mellan att vara studerande och arbetande

Scenario för en studerande:
Att slå sig ner på sin arbetsplats (läs: biblioteket) i gummistövlar och inse att de flesta andra också lufsar omrking i gummistövlar.

Scenario för en arbetande:
Att slå sig ner på sin arbetsplats i gummistövlar och inse att alla andra arbetande kommit med bil och därför har chica små skor och torra byxbuntar.

"Min morgon" börjar pånytt och nu ska det minsann bli nya vindar!

"Våra ämnen har attraherat fler kvinnor än män, och därför inför vi mer testosteron i form av en bilklubb som testar bilar."
Hbl, idag

Visst känns det härligt med fräscha vindar och lite nytänkande såhär efter sommaren?

Arma dagar

Alltså dagens största i-landsproblem har just uppenbarat sig. Jag försöker se sista episoden av Glee och programmet laddas ner i små snuttar åt gången, så att jag lyckas se 2 minuter och måste sedan vänta 10 för att kunna se ett par minuter till. Hata datasterv! Army days, jag är frustrerad!!

Fest!

Nu har det hänt för andra gången i denna lägenhet: Lite oskyldigt vindrickande kan tydligen rätt enkelt urarta och bli ett pyjamasparty istället. Man, jag ordnar bra fester!

Höstupdate

Jag vaknade till regnet och sitter nu och dricker te. Jag vet att detta kanske inte kommer att göra mig glad längre i oktober men just nu är det så härligt! Nu börjar dessutom utsikterna ljusna för att min längtan att få bära andra kläder än de några samma jag burit hela sommaren ska stillas!

Längtan

Jag längtar efter hösten. Ylletröja, tända ljus, rönnbär, äppelpaj, kyliga morgnar, Höstvisan, vackra färger, rutiner, rödvin. Åh.

Dagens dåliga händelser

1. Jag glömde bankkortet i caféets apparat. Tack och lov hämtade personalen ut det åt mig.

2. Portens järndörr smällde igen på min ena akillessena. Det tog ont och nu är den öm.

3. Jag kom för sent till sånglektionen.

4. Jag var så otroligt hungrig då jag handlade mat att jag måste trycka i mig en chokladstång två meter från kassan för att klara hemvägen och middagslagningen.

5. Hemmet såg ut som ett bombnedslag då jag kom hem. Alltid lika sprittande.


Nu är jag sannerligen värd lite rosévin och TV-serier.

I valet och kvalet

Ni vet det här med att vara mitt i en spännande och bra bok som man bara måste läsa ut. Och att samtidigt vara mitt i en spännande säsong av en TV-serie man bara måste se ännu ett avsnitt av.

Valet är svårt. Jag kan berätta att det är slitande och tärande. Det enda rätta är att varva episoder med kapitel och liksom sluka båda samtidigt.

Hej hej från gulisen.

Okej. Nu har jag beställt studiekort på nätet. Därmed fick jag nöjet att bekanta mig med det studieforum som dagens ungdom (läs: studerande) har på Lyyra-sidan. Där kan man kan bilda diskussionsgrupper, ansöka om studiekort, skriva in vad man känner och surfa runt på diverse. Jag har ännu inte riktigt utforskat denna ungdomens nyskapelse så en närmare analys av Lyyra-forumet får vi lämna till ett senare skede. Lite hann jag dock titta på min egen sida på forumet. Och därmed kan jag nu berätta att min status på sidan - märk väl, utan att jag själv valt denna - är fuksi. Härligt. Det riktigt lyser i ögonen.

Nu börjar vi från början igen då. Idag hämtade jag också min studiekalender samt studieguiden. Det kändes nostalgiskt men samtidigt helt fel att inte erhålla dessa attiraljer i Gripen utan i huvudbyggnaden i en helt annan stad.

Jag blir klokare och klokare

Att jobba hemifrån ger ny kunskap och viktiga insikter. Exempelvis har jag idag lärt mig att husets lokalvårdare tydligen är en sur och butter typ.

Wohooo! You're smart!

Att roadtrippa i Västra Nyland med Homer Simpson i GPS:en är en sann glädje. Han påstår nämligen att du ska gå round 'n round i rondellen och utropar ett glatt Wohoo, samt Well done, you're smart! då du kommit fram.

Kokkola-Helsingfors

Flyget mellan ovannämnda städer tar 1h. På den tiden hinner temperaturen sjunka med närmare 15 grader. Det känns helt okej, måste jag säga. Det är kiva med sommar men 35C är för mycket.

Dessutom: Hem, ljuva tempurkudde och snabba internet.

Glad.

Vet ni, den sångarglädje jag känt och det beröm jag fått under denna vecka lever jag länge på. De få berömmande kommentarerna man får av en person man vet att endast ger positiv feedback då det verkligen är på sin plats betyder extra mycket. Och att sångläraren efter konserten säger att "jag tycker du ska vara nöjd" istället för att bara ösa lovord visar på att hon förstått vad jag hade svårt med och vad jag lyckades med.

Jag har också fått kritik, men mycket bra och konstruktiv sådan. Och jag har fått just sådan undervisning som funkar för mig. Och jag har fått träna just de saker jag bett om att få hjälp med. Detta har i sanning varit effektiva sångardagar. Dessutom har jag fått nya bekanta. Och jag har fått voice massage.

Att hitta ny teknik och få det att fungera i en sång är så underbart. Att de som lyssnat på lektionen dessutom efteråt påpekar att de märkte skillnaden och känner glädjen i luften gör det bara extra fint. Det gör liksom mina framsteg och min glädje verklig.

Jag är kurshög (ifall ni inte märkt det) och kan inte vänta på att få gå på höstens första sånglektion på måndag.

Förresten, det är lite komiskt att sjunga En vänlig grönskas rika dräkt och ingen har hört den förr utan alla undrar vad det är för en underbar sång jag hittat. Hahaha.

Tiedoks vaan

För den intresserade kan jag berätta att Voice massage typ är det bästa som finns. Att hitta och bearbeta alla spända knutar i ryggen, bröstkorgen, ansiktet, halsen, nacken och munnen och känna hur andningen öppnas och sprids längre och djupare. Avslappningen, kära vänner, jag säger bara det.

Harakranken

Jag har en harakrank i mitt rum. Det är det äckligaste av alla kräk och det är helt enkelt otrevligt på alla sätt och vis att ha en sådan flygandes omkring i rummet vid läggdags.

Måste döda den. Huj.

Att leva på finska då du talat svenska och engelska hela sommaren.

Arma dagar, det är jobbigt. Ordförråd och flyt, kom tillbaka!

Hett tips!

Recept på botemedel vid klara symtom på familjeöverdos:

1. Åk på utfärd till en närbelägen stad.
2. Träffa en god vän som bor där.
3. Drick kaffe med vännens familj.
4. Prata lite med nästan-2-åring.
5. Gå på sko- och inredningsshopping. Det gör ingenting om du inte hittar skor eller inredningsdetaljer.
6. Åk buss tillbaka till din tillfälliga boning norrut i landet och få lite egen lästid på bussen.

Observera att detta färdiga produktpaket avnjutes väl avkylt (avkylning i ösregn går bra) utan inslag av den egna familjen.

Att tänka på då du konverserar på engelska, del 4

Viktiga och mycket användbara förkortningar jag lärt mig under de senaste veckorna:

tbd = to be determined
sol = shit, out of (outta) luck!
fugly = ni kan säkert gissa vad f:et före ugly står för

Fördelen med att åka Linda Class

Fördelen med att åka Linda Class till Tallinn är att man får ett sexpersonersbord helt för sig själv och sitt resesällskap. Man får en alkhoholdryck, en limu, en smörgås/bulla och kaffe eller te och inga barn sitter i närheten av en. Undertecknad rekommenderar.

Alltså...

Vad är grejen med ordet "Bliss" som en massa folk envisas med att använda på fejan och i bloggar? Jag tycker det är jättestörande.

Och vad är grejen med att det stör mig så mycket?

Att tänka på då du konverserar på engelska, del 3

Mental note: ett kakrecept heter recipe. Ett medicinrecept heter prescription. En skrattretande situation kan uppstå ifall dessa byts ut.

Att tänka på då du konverserar på engelska, del 2

Om man säger väl överväga uttryck som exempelvis crappy crap vid ett välvalt tillfälle kan sällskapet bli mycket roat.

viktiga minnen från en semesterresa

Handarbetstimmarnas fleecehalare har återuppstått i ny tappning. Därav kan deltagarna i semesterresan kalla sig the Fleece girls och somliga till och med sjunga en theme song.

Teoretiskt sett kunde det vara möjligt att heta Chips-Britt, Choko-Britt, Ost-Britt och olika namnkombinationer baserade på namnet Ulla.

pensionärspoäng

Simskor är en genialisk uppfinning!

hur en dag blir ypperlig trots blöta byxor-incidenten

1. du har en skön morgon
2. solen skiner
3. du får allt, as in ALLT, färdigfixat i tid
4. du har picknicklunch med kollegerna
5. din kollega har bakat citronkaka
6. du lämnar in nyckel och telefon och sticker iväg för 13 månader
7. du kommer hem och hittar ett positivt stipendiebesked i postlådan

ei näin

Föreställ dig detta:

Du stiger in i bussen som ska ta dig till den andra bussen. Du är nyduschad och fräsch och känner dig nöjd för att du haft en skön morgon. Du fick sova längre än vanligt, hann plocka undan lite hemma, sätta på en diskmaskin, läsa tidningen och äta en lyxig frukost. Dessutom är du glad för det är din sista dag före semestern och du ska bara jobba högst sex timmar. Du sätter dig på en ledig stol vid fönstret och åker den korta vägen till busstationen. Du plingar i god tid och stiger upp för att stiga av bussen. Då känner du hur det känns underligt på benen. Du tittar bakåt och ser att dina byxor är dyblöta på rumpan och baklåren. Du går ut ur bussen och försöker med handväskan skyla det värsta.

Du ba: hoppashoppasHOPPAS det är nån som spillt ut sin limu.

också hört i spåran

Samma damer, lite tidigare under färden.

Ena damen ursäktar sig mitt i diskussionen, går framåt mot chauffören och ropar till den andra:

- Jag ska bara erlägga min avgift.

På vägen tillbaka snubblar hon då spårvagnen kränger till, ropar högt ut i luften rakt i ansiktet på en ung kvinna som ser ut som om hon fått sitt livs chock. Den andra damen ropar från mitten av spåran:

- Balansen är inte vad den varit, I know!

Älska tanter som går i tights och blandar engelska uttryck med ord som erlägga och transpirera!

Hört i spåran

Två trendigt klädda, finlandssvenska damer i tidig pensionsålder åker spårvagn till centrum. Det är hett och kvalmigt i språvagnen. Damerna babblar på högljutt om dittan och dattan. Plötsligt:

Dam 1: Transpirerar (sic!) du?
Dam 2: Jo, men bara här i pannan. Ser du?
Dam 1: Började du också transpirera i klimakteriet?
Dam 2: Jo, det kom vågor då svetten bara sprutade ut vågrätt ur pannan.

Insikter

1. Det är otroligt tråkigt att städa sin e-post.
2. På två år samlar man på sig otroliga mängder papper.
3. Kaffe är gott.

Störande ord och uttryck, första delen

Att "vara i frissan". Frissan är en person, inte en plats. Man är hos frissan.

Att "spendera tid". Man spenderar pengar, inte tid. Tid kan man fördriva eller tillbringa.

Viktiga ord och deras betydelser

"Bakfräsch" = Motsatsen till Bakfull
Ex. Jag var så bakfräsch igår, fast jag drack sjukt mycket!

"Chirreporre" = Chipspåse (Stockholmsslang)
Ex. -Tjena, får jag smarra lite ur din chirreporre?

"Öh" = Betydelsen är situationsavhängig. Ord användas för att sammanfatta en hel mening.
Ex. "Var vänlig kliv av min moped"

"Ba" = Förkortning av "bara", men framförallt ett utfyllnadsord. Ordet är flitigt använt av fjortisar, men hörs även i andra grupper. Förekommer ofta i form av "ja(g) ba'", vilket markerar att "nu kommer det en liten berättelse vad jag sagt/gjort".

Källa: Slangopedia

Obestridligt

Det är ett obestridligt faktum att om man sover 8 timmar och har en lugn morgon så är man betydligt piggare än dagen innan.

Det är också ett faktum, om än kanske inte fullt så obestridligt, att om man äter en ordentlig frukost så hålls man längre mätt.

Stora insikter föds i mitt huvud en tisdag som denna.

Google translate

Orka, alltså.

Hurricane, that is.

Kom igen, tiger!

Det är måndag, du borde vara utvilad!

Sluta skriva blogginlägg och dricka kaffe då!

Veckoslutets lärdomar

- chipskostym är det nya hitordet för mjukiskläder.

- om man solar för länge i en utomhuspool kan man bli röd som en prinsesstårta.

- man ska inte lämna cykeln olåst, för då kan den minsann bli stulen. saatana.

- taxnosar vill vi inte tala om.

- inte ens Mark L tycker att alla bröllopsbilder är unika.

- om man ser på TV och dricker skumpa i 17 timmar behöver man sannerligen vila upp sig med spa dagen efter.

Tystnaden

Fatta hur skönt det är att någon smartis stängt av ringningen. Nu ringer det inte ut eller in varje gång jag sitter i telefon eller försöker koncentrera mig.

Fatta också hur skönt det är att slippa höra samma blockflöjtstycke spelas femtielva gånger om dagen i flera veckor.

Och fatta hur skönt det är att inte behöva lyssna på en massa skrik utanför ens arbetsrum.

Men fatta hur tyst det är då ingen annan är på jobb. Och fatta hur skrämd man blir då någon rör sig i korridoren.

Att sluta jobba

Det fina med att sluta jobba är att man får presenter, fina ord, kramar och varma känslor. Det tunga är att man måste ta farväl av så många.

Vemod är samtidigt så fint och så ledsamt.

Hamppare

Fördelar med att äta hamppare till middag:
- du får maten genast
- du blir fort mätt
- du behöver inte oroa dig över att du får för lite näring i dig
- du får äta salt och majonnäs
- det är gott

Nackdelar med att äta hamppare till middag:
- du äter flott och salt
- du blir övermätt
- efter en timme eller två är du hungrig igen
- du blir klottig om fingrarna
- så fort du ätit färdig blir du äcklad av flottyrlukten

Shopping

Jag är inte den som faller för reklam, men om Butikskedjan skickar post med privat rea åt en så bara måste man köpa nånting. Därmed ska jag idag ta mig ut på stan för att köpa någonting - vad som helst - eftersom jag får 20% rabatt.

Suck

Höjden av störande i-landsproblem är att man varje kväll måste utföra kvällstoaletten för att kunna gå i säng. Alltså typ att borsta tänder och sånt. Det jobbigaste är att tvätta håret. Orka, alltså. Suck.

Åh

Älska den där stunden när allt bara funkar, det känns helt rätt (eller i alla fall inte fel), det du tränat på i veckor plötsligt faller på plats, musklerna samarbetar och det låter fantastiskt.

Och sångläraren får tårar i ögonen. Älska det.

In English

Upon request, I have to write something in English.

Unfortunately I don't have much to say right now. This is a very interesting blog post.

Vädret

Vi ska vara tacksamma. Vi hade ju redan vår sommarvecka i Finland.

Självkritiken

Igår bevisades det än en gång att sång kan ge upphov till blandade känslor. Först nervositet, pirr, darrande ben och vad som känns som inget stöd alls. Sen irritationen och vetskapen om att jag kan så mycket bättre. Sen rädslan - tänk om alla tyckte det var hemskt? Sen lättnaden då den första gästen säger "wow, jag visste inte att du kunde sjunga så". Sen glädjen över alla positiva kommentarer och frågor "är du proffssångare?" och "det hörs att du tagit sånglektioner".

Det kallas självkritik.

Glädje och sorg

Glädjen i att vara på bröllop och se en barndomsvän få en fin make. Vackert brudpar, glada gäster, otroligt fin ceremoni.

Sorgen i att se brudens mor sitta i rullstol längst fram i kyrkan och vinka åt brudparet de gick förbi. Att få höra att det ännu i sista stund var osäkert om hon skulle kunna närvara alls. Tårarna.

Detta trodde ni aldrig

Jag skulle inte köpa en stor och fin present eftersom jag sjunger på bröllopet. Så jag köpte en flaska sommarbubbel och lite kortmaterial.

Nu har jag pysslat ett kort i ca 2 timmar. Rätt fint blev det, men svettigt var det.

Var går gränsen för stor och fin present? Kanske nånstans vid det tredje vinglaset och hundramiljonte 2-millimmetersstrecket som skulle klippas av och limmas?

Pust. Men jag gjorde det!

Fredag eftermiddag

Det är helt okej det också.

Fredag morgon

Tänk att det alltid är enklare att stiga upp på fredag morgon än vilken annan vardagsmorgon som helst. Till och med kaffet smakar bättre.

Att tänka på då du konverserar på engelska, del 1

Att bjuda på rabarberkräm visade sig vara mer komplicerat än jag trott. Och roligare.

Nämligen, hur skulle du översätta kräm till engelska?
Cream? Nej, inte riktigt. Det är liksom inte heller riktigt pie, soup, pudding eller dessert. För att underlätta kommunikationen anlitades därför den allvetande internetordboken som vist kunde meddela oss att det heter fool. Som i idiot, alltså. Rhubarb fool, rabarberidiot, har jag alltså bjudit på idag. Inte konstigt att gästen är misstänksam.

Kanske enklast att inte bjuda på rabarberkräm alls? Nästa gång gör jag en paj. Det uttalas dessutom likadant på engelska.

Välkomna till Ett ögonblick!

Nu börjar det.