Snart hemma

Sångkursen var som vanligt fylld av program och gav upphov till så många känslor att jag varken hann blogga eller nu riktigt vet vad jag ska skriva. Jag kunde räkna upp en lång lista med allt som gjort veckan så fin, inkluderandes en fantastisk lärare som igen gav mig några aha-upplevelser och fick mig att utvecklas på bara en vecka, en fin uppmuntrande grupp med nära till skratt, ett konsertframträdande som var en stor työvoitto (på ett sätt faktiskt kanske mitt bästa framträdande någonsin) samtidigt som uppträdandet egentligen gick verkligt dåligt (kanske mitt sämsta uppträdande någonsin faktiskt), hysteriskt fnitter över kinakål, blickar som möts och tårar över så vacker sång vid rätt tillfälle. Efter en vår och sommar med många ledsamma nyheter och avsked i olika former var det här precis vad jag behövde just nu. Det här är så min grej.

Ett tips för resenärer

Köp inte kaffe på cafét invid busstationen i Valkeakoski. Det är både svagt och ljummet.

Sångkurslyckan

Hej hej, nu är jag äntligen på sångkurs! Här är varmt och i sanning svettigt men underbart. Jag är helt i mitt esse. Jag fick den lärare jag önskade mig (fast det var nära att det inte blev så - dramatik, dramatik!) och samma rum som i fjol (till och med samma säng, känns ju som hemma det här nu). Jag har träffat gamla bekantskaper och nya lovande sådana och ätit god mat på regelbundna tider (så nu minns jag att det ju i vanlig ordning kommer att vara en glorious fat camp det här (det hinner man tydligen glömma under vintern)). Och då det gått tre minuter av sånglektionen tittade läraren på mig och sade att hon är förvånad, "olet kehittynyt ihan valtavasti". Och sedan började vi jobba hårt. Det, mina vänner, är äkta sångkursglädje.

Enda smolket i glädjebägaren är att jag fortfarande är lite hes. Idag räckte inte rösten riktigt så långt som den borde. Det är inte alls bra. Men efter lite te och vila blir det nya tag imorgon!

Nämen, vilket sammanträffande!

Ser man på, ser man på. Vem kunde ana att det skulle bli värmebölja lagom tills jag ska på sångkurs? Jo jag. Den uppmärksamma bloggläsaren minns att jag redan förutspått detta. Jag är helt klart queen of weather knowledge!

Lucia 1987

Då man sysslar med att frenetiskt tömma uthus, vind och skåp kan man göra spännande fynd. Som en HBL från 1987. Visste ni att luciakandidaterna då presenterades med endast fotografi? I mitten av sidan en lång artikel om allt luciabidragen ska användas till och i hörnet av fotona deras röstningsnummer. Men inget om namn, ålder eller vad de sysslar med över huvudtaget. Snacka om skönhetstävling alltså.

Old times revisited

Igår var jag på sommarens andra bröllop, fint och roligt var det! Och plötsligt, efter vigsel och middag, blev det Tysklandsturné 2004 all over again. Vi har dragit Jag är så lycklig (även på tyska som sig bör), Ensin pelastettiin suutari Andersson, John Lennons bil (the full version), Det kommer en älg, Teddybjörnen Fredriksson (den drog vi de facto två gånger. Varför vi gjorde det kan man fråga sig. Alltså "Favorit i repris" i all ära... men den? En favorit? Hm.), samt - såklart - Ehre (med ca hälften av stämmorna närvarande). Och så diskuterade vi vem som åkte i Bosse och vem i Majsan, och när det månne är dags att räkna traktorer. Så konstaterade jag tillsammans med upphovskvinnan att mitt fina smeknamn i år fyller 8 framgångsrika år, trots att det hela började som ett litet skämt. Därtill har jag för första gången ätit klimp i soppa (jag gillade det) och lärt mig att man på enmanshand kan dricka en hel liter mjölk till bröllopssupén (och bara så ni vet så har vi räknat ut att det utgör ca 150% av dagligt kalciumbehov).

Och ifall ni undrar vilken den bästa klubben är, så är det den för inbördes beundran.

Nej nu blommar löken!

Intet ont anande har ni alla pysslat på med ert idag, utan att veta om att idag är en Mycket Speciell Dag. Detta är nämligen dagen då jag (!) har haft tights (!) till min klänning.

Semesterlärdomen

Såhär går det tydligen till då jag har semester:
Varje gång jag mellanlandar i stan tycks jag hamna ut på lite shopping tillsammans med lite polare. Och varje gång säger de att jag ska köpa grejerna. Och då slutar det såklart med att jag köper dem.

Detta är en bra sak: Om man tänkt sig att köpa grejer.
Detta är en lite dålig sak: Om man egentligen inte tänkt shoppa alls.

Just nu pendlar jag lite mellan dessa båda. Ni vet, lyckan över att ha köpt fina saker och ångern som beror på att jag ju egentligen inte skulle shoppa alls. Fast vid närmare eftertanke tror jag att jag mest är nöjd. Väldigt användbara saker har jag trots allt köpt. Jee!

Sluta säga så tack.

Ni vet det där att man kan bli lite lättroat irriterad då folk säger missar i stil med studendimension eller att interjuva? Det finns dock en annan språkgrej som  för mig är otroligt superstörande. Det är då folk säger priorisera istället för att prioritera. Med S alltså. Vad är grejen med det? Fattar inte ens varifrån det kommer. Men OMG, vad det gör mig irriterad. Speciellt då folk säger det i radion, som i morse.

Sådärja varsågoda, nu kan ni också börja lyssna efter detta och hålla mig sällskap i irritationen.

Nu är det sommar, nu är det hett.

Hej hej, hälsningar från sommarstugan. Här har hostklubben årsmöte som bäst, vi tävlar i vem som hostar mest och vem det är mest synd om. Dock lyckades vi undvika att dra till med stora attacker idag på sommarteatern*, och det är bra det för det skulle ju just ha varit snyggt med tanke på hur många gånger jag gnällt över hostklubbar då jag varit på olika evenemang. Men det var säkert värmen som gjorde det, inte ens hostan trivs då man smälter bort.


Jag är i semestermode så har inte så stora visdomar att komma med, men en intressant (och i vanlig ordning såklart sällsynt skarpsinnig) iakttagelse vill jag ändå delge eder: Det tycks finnas en oskriven lag denna sommar att varje gång jag sysslar med något musikrelaterat program är det sanslöst hett. Annars är det rätt lämpliga temperaturer. Men hör nu fast: Sångfesten - hett, operafestspelen - hett, bröllopskeikka - hett, sommateater - hett. Alla andra dagar - lagom varmt och skönt. Så, det är väl bara att förbereda sig på att sångkursen om några veckor också kommer att bli svettig då.



* Kan f.ö. rekommendera Grease på Lurens sommarteater, den är glad och kul, har tempo och de sjunger för det mesta bra.

Läget? Tack bra!

Ja kära vänner, jag förstår att ni undrar hur det nu har gått med allting idag. Jo, såhär är läget:

Keikkan gick riktigt bra, tack! Vi rockade fett trots svett(igt). Och vi sjöng t.o.m. en biisi vi inte ens hade övat. Fina pipor! Dessutom var brudparet verkligen vackert och stämningen glad.

Efter keikkan belönade vi oss med lite skumpa, sedan med lite mat och vin, och sedan med lite shopping. Och plötsligt hade 6 timmar gått och butikerna stängde. Eftersom det var de andra som skulle shoppa var det naturligtvis jag som kom hem med lite nya grejer. Typiskt. Men vem kan nu motstå att köpa grejer då man blir överöst med lovord i provkoppin?

Så att, här i min värld är allt väl. Nu fortsätter semestern. Ha den fint i sommarvärmen ni med!

Och nu då?

Låt oss föreställa oss ett tänkbart senario:

En måndag i juni då man ska cykla till jobbet är däcket platt. Man pumpar det och cyklar iväg.
Efter några dagars cykelpaus upptäcker man, precis då man ska cykla iväg till jobbet, att däcket igen är platt.
Man inser att man troligen har punktering. Men det är lite mycket på gång så det tar några veckor innan man kommer sig för att föra cykeln på reparation.
Man för cykeln till cykeldoktorn. Då man hämtar ut den några dagar senare säger doktorn att eftersom de började med att pumpa luft i däcket och den hölls inne har däcket alls inte punktering, man måste bara fylla det med tillräckligt med luft (man känner sig därmed lite nolo över att man helt tydligt inte klarar av att pumpa sina cykeldäck själv).
Men. Så tar man semester och åker till landet några dagar. Och då man kommer hem är det förbenade cykeldäcket tomt igen.

Och nu är frågan, vad gör man då? Jomar? För den på reparation igen? Köper en ny cykel??

Håhå, jag blir så matt. Hata saker som går sönder och måste fixas. Tacka vet jag internet, man kan ju åtminstone alltid skriva ett blogginlägg.

Två saker som är lite störande just nu

Jag har semester och det är kiva! Just nu mellanlandar jag tex i stan efter några sköna dagar på landet. Imorgon ska jag nämligen ta en kort paus från semestern under en timme eller två för ett viktigt möte och så ska jag sjunga på bröllop i den fantastiska kvartetten In your face! Så långt allt väl med andra ord. Dessvärre är jag lite störd just nu för:

1) Jag är hes. Och det är inte alls ett ypperligt "sjunga på bröllop"-tillstånd. Fattar inte vad det här är för en töntförkylning? Alltså såklart önskar jag mig inte snuva, feber, huvudvärk och whatnot, men faktum kvarstår att just heshet är det minst eftertraktade förkylningssymtomet i keikkatider. Turligt nog kommer det iaf lite ljud ur mig, så nog kommer det att bli en finfin keikka imorgon i alla fall. Med attityd kommer man dessutom långt! Men det oaktat skulle det ändå vara roligare att ha attityd och sångröst. Så, därför sitter jag nu här och dricker massor av te med ingefära och citron.

2) I vintras klagade jag vitt och brett över min iskalla lägenhet. Ni minns kanske att jag hade frost på insidan av fönstren? Nåväl, den tiden är ett minne blott. För trots att det är ett riktigt perfekt antal grader utomhus, har jag just nu tjugosju grader inomhus. Om vi säger så här: jag fryser i alla fall inte. Alls. Och här sitter jag och dricker mitt arma te. Seriöst. Kunde nog tänka mig en och annan lite mer svalkande dryck.

Ni märker, det är hårt att vara jag ibland. 

Också här är Hawaii nära!

Jag har tillrett mig en delikat måltid bestående av nypotatis, sallad, biff av griskött och grillad ananas. Men precis då jag skulle hugga in på härligheten slog det mig att vad jag äter ju är en klassisk Havaijinleike, ni vet, sådan man kan äta på bensinstationerna. Komplett med ananas och allt. Härligt...

Dock har jag tagit det här med Hawaiibiff ett steg längre, min mat är liksom lite coolare än your average Hawaii steak. För jag har faktiskt kryddat min biff med en gåva jag fått i USA, nämligen en kryddblandning, egenhändigt importerad från och producerad på Hawaii!

Just nu

Detta är scenen för mitt kvällsdopp:

Solnedgång, spegelblank fjärd, molnen som skingras, ljummet vatten. Underbart.

Om att vara på målartalko (om man är jag alltså)

Igår var jag på målartalko! Spektaklet inleddes med att jag upplevde en liten väggmålningsrelaterad självförtroendekris då jag konstaterade att jag inte verkade besitta någon naturbegåvning i väggmålandets ädla konst. Till all lycka visade det sig dock att jag var bra på att lyda (det är också en hedervärd egenskap faktiskt!). Så kvällen förlöpte i stort sett genom dialoger i stil med:

Husägaren: Tejpa här!
Jag: Okej!
...
Jag: Vad ska jag göra nu?
Husägaren: Ta lilla penseln och måla längs med den här kanten.
Jag: Okej!
...
Jag: Vad ska jag göra nu?
Husägaren: Kan du blanda lite saft?
Jag: Okej!
...
Jag: Vad ska jag göra nu?
Osv osv osv.

I övrigt var jag DJ, dansös, fotograf och underhållare. Och sedan då vinleveransen anlänt ägnade jag mig åt att låtsas hjälpa till med matlagningen, men egentligen sysslade jag mest med att DJ:a fram olika schlagers och dricka vin. Riktigt bra arbetsuppgifter måste jag säga, speciellt med tanke på att de andra nog jobbade mycket hårdare än jag (men lova att ni inte säger det åt dem). Och roligt hade vi!

Jag, en karelare?

Hörni, min semesterinledning har varit av det perfekta slaget, annat kan man inte säga! Jag har gjort allt man ska i Nyslott: ätit muikkor i muikkubaren, druckit kaffe på torget, ätit Lörtsy, druckit lokalt bryggd cider. Jag har kvällssimmat vid en lugn, avskild strand av Saimen, mitt under en sininen hetki. Så har jag åkt på en båttur runt lite insjööar (alltså öar i en insjö, inte insjö i plural med extra ö:n). Och skrattat. Och, så har jag ju sett två fantastiska operor: häftiga Lohengrin (Lång var den men vad gör det om den är sanslöst bra, och med en massa imponerande körpartier!) och underbara, vackra Tosca. Detta var min Toscadebut, och ja, there is no turning back now. OMG så det var bra! Och vilken otroligt häftig scen det blir av en borg. Ja, jag är imponerad, ytterst imponerad!

Och, ni ska veta att det var absurt hett hela tiden (35C på torget i Nyslott!) och luften stod stilla inne i borgen, men jag var så imponerad och hänförd av alltihopa att jag klagade nästan inte alls (applåder, tack!). Dessutom, man har väl varit på sångfest vettja så man har ju lärt sig att tricket mot hetta är solfjäder och salta nötter.

På tågstationen blev vi dock uppraggade av en dude som vi sedermera diagnostiserade som antingen något överförfriskad eller alternativt ha ett något förminskat indiangäng i kanoten, eftersom han stannade upp, tittade på oss som högljutt babblade på svenska, och sade att det är så trevligt med kvinnor från Karelen eftersom de är så färggrant klädda. Vi ba: eh... okej?