Ready, steady, go!

Nåja hörni. Väskan är så gott som packad, kylskåpet tömt och blommorna vattnade. Avfärd 6.45 hours sharp.

Så, pån våjaas åt mig och so long suckers åt er!

Hare bra, see you later alligator och allt det där.

Okej

Jahapp, imorgon ska det tydligen snöa på min destination. "Check flight delays" står det. Great.

Intresseklubbsnoteringar

- Nepp, jag plockade inte ner advenstsstjärnan. Och eftersom jag knappast kommer att göra det idag heller så får den väl hänga där tills slutet av februari då.

- Nätbanken ligger nere. Det känns ju sanslöst bra då en räkning går ut idag och jag ämnar häcka i ett flygplan hela dagen imorgon och därmed inte ha tillgång till internätet.

- Jag känner mig som mössen i askungen idag. Ni vet, Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra't ska vi tippa för den stora galakvällen, så ska vi sy modellen... Jag ska dock varken sy, klippa eller göra nåt sånt. Bara reseförbereda sådär i största allmänhet. Och det finns en hel del att förbereda.

- Jag blev just tillönskad Pånn vojaas. Det kändes lite sött.

Meddelande till Pinglan:

I förra veckan Pinglan skrev
- men här emellan jag glömde det -
om presenten som på posten blev
och att jag sku få ett paket!

Därför så blev jag så glad igår
då ett blommigt paket jag fick
Det är ju alltid roligt då paket man får
Men Pinglan, hon visste ett trick:

För hur det nu är så är jag en sån,
som gillar Bazinga, och Sheldon!

Det här med mat.

I förrgår hittade jag en synnerligen brun banan på bottnen av min väska och idag kunde jag konstatera att min mjölk som jag gladeligen druckit av hela veckan (ja, senast igår) tydligen gick ut för 6 dagar sedan.

Känns ju ...fräscht.

Post-konsert och pre-resa

Efter gårdagens övermått av koncentration, konserteufori, adrenalindos och endorfinkick tänkte jag ha en lite lugnare dag idag.

Till exempel tänkte jag sitta ner en hel del, vem orkar nu stå två dagar i rad liksom? Så tänkte jag röja lite här hemma också, det skulle ju vara kiva att komma fram utan att hoppa över diverse högar. Samt börja tänka på packningen, det är också viktigt.

Dagens cliffhanger blir om jag månne kommer att orka kliva upp på stegen för att ta ner adventsstjärnan eller inte. Det blir sannerligen spännande att se!

Dagens plan

Köp mellanmål.

Prova läppstift. Prova kläder.

Sjung upp och öva lite.

Gör dig vacker.

Ta dig till konsertsalen i tid, helst med alla saker med.

Dagens status: Solen skiner

Dagens Äsch då: Jag snoozade i en timme och en kvart. Det innebar att jag inte tvättade kläder, städade köket, packade, övade eller något annat. För att vara exakt så klädde jag på mig, åt och sprang ut genom dörren.

Dagens Räddning: Kaffe hos trevliga frissan. Om både frissan och kunden ser i kors är det bäst att båda får i sig en skvätt koffein.

Dagens Bra gjort: Sångtextövandet hos frissan samt powershoppingen som innebar 95 spenderade pengar på 30 snabba minuter.

Dagens Oj så skönt: Tandläkarbesöket som avslutade putkin, vilket betyder att nästa besök blir 2013. Det är angenämt.

Dagens Överraskning: Lunchen med boken som snabbt förbyttes till lunch i trevligt sällskap. Gånger två, dessutom.

Dagens There is always tomorrow... or another day: På grund av vissa yttre faktorer, såsom frissa- och tandläkarbesök, blev det visst inte så mycket jobbat idag. Men jag har ju i alla fall kopierat några papper.

Dagens Bästa: Jag är snygg, solen skiner och den här trevliga dagen är inte ens slut ännu.

Och dessutom

...ja alltså,

att ringa ett franskt bolag, välja finska som samtalsspråk, för att sedan tala med en svensk fast på engelska.

Right.

Man är ju språkligt begåvad

Idag ringde jag Det Franska Flygbolagets kundtjänst. Då den automatiska rösten sade suomeksi, valitkaa yksi klickade jag på nummer ett. Efter ytterligare några val svarade en kille i telefonen, på engelska.

Nå, emedan jag ju naturligtvis är fenomenal på engelska så ställde jag min fråga på det ifrågavarande språket. Killen svarade och jag sade excuse me? rätt så ofta. De är inte så bra på att artikulera engelska så tydligt de där fransmännen, tänkte jag och snackade vidare med killen.

Plötsligt hörde jag i luren en massa personer som babblade på i bakgrunden. På rikssvenska. Då blev jag så förvirrad att jag tappade bort mig i samtalet. Jag vågade inte byta till svenska (vad skulle jag säga liksom - Jag hör på din engelska att du egentligen är svensk?) samtidigt som jag inte hörde så bra vad han sade och var helt full i skratt över att vi talade engelska med varandra. Därmed var jag så förvirrad att jag inte längre kunde tala ett enda språk med honom och samtalet blev allt mer yrt. Jag vet faktiskt inte riktigt vad vi kom fram till egentligen. Kanske jag måste ringa honom pånytt imorgon.

Det är nog en evig tur att man är så himla språkligt begåvad. Jag menar, så man nu förstår vad rikssvenskar som talar engelska säger. Och åtminstone inte blandar ihop det svenska uttalet av engelska med franskt dito.

Urk II

Okej, nu utvidgas tisdagens fråga lite:

Hur gör man för att hålla god min och inte rynka på näsan då man står i ett smalt utrymme och talar med en person som luktar illa av både gammal tobaksrök och svett och som dessutom verkar vara lite påverkad och snackar osammanhängande med en?

Eller egentligen, mer specifikt, hur reagerar man på det sådär överlag?

Dubbelt pirr

Jag går omkring med ett förväntansfullt pirr i maggropen inför lördagens konsert. Lite nervositet, ni vet, det hör till. Konsertfjärilar liksom.

Dessutom är jag mycket pirrig inför min resa på tisdag. Jag försöker planera, läsa på och förbereda mig på bästa sätt så att jag ska kunna ge mitt allra mest coola och välförberedda intryck. Man vill ju vara världsvan och världsbäst vettja.

Så ni förstår, packningslistor och jobbfrågor snurrar omvartannat i mitt huvud och försöker samsas om utrymmet med diverse sånger som helt självgående snurrar på därinne. Nån annan som också har lite svårt att koncentrera sig just nu?

Skrämmande fakta

På 10 år har jag köpt 4 datorer.
På 14 år har jag ägt 5, snart 6 mobiltelefoner.
Jag är nu på min 3dje printer på 10 år.
Jag har ägt 1 walkman och 1 discman, dessutom 1, snart 2, iPod:ar.
Sedan jag var kanske 7 år gammal har jag haft 4 olika stereoanläggningar/cd-/kasettspelare (men for the record så använder jag just nu både den första och den sista. De i mitten har gått sönder).


Fatta vilket berg av elektronikavfall lilla jag kommer att producera under min livstid.

Urk

Fråga:

Hur gör man för att hålla god min och inte rynka på näsan då man står i ett smalt utrymme och talar med en person som luktar illa av både gammal tobaksrök och svett?

Panik!

Oj nej! Katastrof och kalabalik och jordens undergång!! Mitt absoluta favorit-te är snart slut! Och det brukar jag alltid importera från Stockholm. Nån som är på väg västerut och vill hjälpa en kvinna i nöd genom att anta det ärofyllda uppdraget som te-importör? Plide?

Efterklokheten

Alltså, det här att jag lämnat utantillövandet till sista veckan, det känns lite jobbigt just nu. Det hade jag då aldrig trott.

Hah.

Nå just så, nu kom sanningen fram.

Till och med personalen i Det Finska Flygbolagets kundtjänst sade att det lönar sig att packa allt jag kan tänkas behöva i början av resan som handbaggage, för då jag flyger via Paris är det ganska stor sannolikhet att väskan inte kommer att komma till destinationen helt samtidigt som jag.

Nåjo, been there done that before kan man lugnt säga så det var ju egentligen ingen nyhet. Värre är det dock att ingen kan lova att jag får ta min poster med in i flyget. Det ska incheckningspersonalen tydligen bestämma. Great. Måste se till att checka in hos någon som ser godhjärtad och vänlig ut.

Dagens bästa

Idag blev jag inte mindre än tre gånger uppmanad att minnas att packa ner solglasögonen inför nästa veckas resa.

Jag måste säga att jag tycker att det inte alls låter så dumt det inte. Undrar bara var jag lagt dem? Det var inte precis igår de satt på min näsa.

Helgen som gick

Jag antar att det kan anses ha varit en lyckad helg om man inte lyckas stiga upp ur sängen förrän kl 16 på söndag?

Jag är lite osäker själv, men jag bestämde mig för att min trötthet beror på helgens myckna skumpadrickande och inte på att jag eventuellt kan tänkas börja bli förkyld. Och åtminstone, definitivt, inte på min nyss uppnådda höga ålder.

Gott omen

Om dagen inleds med att man får äta chokladkakssmet till frukost - då kan det inte bli nåt annat än en fantastisk dag, eller hur?

Läs noga nu för här kommer ett hett tips!

Okej, nu har jag kommit på det ultimata tipset till alla städfreaks out there. Läs och lär:

Bestäm dig för att städa kylskåpet och börja därmed genom att tömma det på käk. I samma veva som du lyfter ut allt kan du lite sådär nonchalant släppa taget om ketchupflaskan så att den faller i golvet och - TADAA - får du städa inte bara kylskåpet utan också hela golvet, samtliga skåp, stolar och bord och dessutom tvätta dina byxor och strumpor. Detta borde ju tillfredsställa vilken städfreak som helst!

Körnördarna

Hahaha, det märks att jag är kompis med en massa körnördar, då flera olika personer både på fejan och i bloggar hänvisar till den pågående vintern med orden Köld, mörker, snö och storm.

Opera!

Jag funderar på att organisera trupperna och boka biljetter till Henrik och Häxhammaren i Åbo i höst. Jag tänker mig lördag 3.9. Vem är med? :)

Om salt och sött

I den eviga debatten om vem som gillar salt mat och vem som gillar söt mat och vilken av dessa som är godast vet de flesta som känner mig att jag stenhårt går in för konceptet att varva salt och sött. Det utgör ju den bästa kombinationen! Ni vet, först lite chips, sen lite choklad och så från början igen. Eller lite socker på den stekta löken. Lite salt i kakan. Sånt. Perfekt blir det ju.

Nu har jag kommit på ännu en alldeles fantastisk söt-salt-kombination som gör sig ypperligt precis nu i midvintertid: Nämligen kombinationen medvurstsmörgås och apelsin. Den som totalt opponerar sig mot medvursten kan ta ost istället, det funkar också. Testa vettja, och låt er bevisas!

Hittills idag

Hittills idag har min arbetsdag gått till att:

- Kolla vad det är för väder i Boston och Denver såhärårs
- Kolla vad man kan göra för skoj i Boston
- Kolla vad man kan göra för skoj i Denver
- Kolla hur långt det är mellan Boston och Denver (det skulle tydligen ta 1 dag och 8h att köra. Tur att jag ska flyga)
- Kolla när och hur man skickar in abstrakt till en konferens i höst
- Skicka några körrelaterade och privata mejl
- Trycka på refresh på Fejan och några bloggar ca en miljon gånger
- Plocka fram några arbetspapper och bläddra lite i dem
- Organisera dokumentet med frågor inför mötet i USA (det tog 10 min).

Kanske dags för lunch på det då?

Post-deadline

Äh. Sedan jul har jag gått på med full växel för att hinna göra så mycket som möjligt inför seminariet jag hade igår. Och nu då denna deadline är bemött har luften lite gått ur mig. Idag har jag absolut ingensomhelst lust att öppna någotsomhelst dokument. Jag vill bara sova, se på tv, sjunga, simma och shoppa. Det är till och med roligare att mejla och betala räkningar än att öppna spss.

Dessvärre finns det ju nya deadlines att bemöta så det är väl bara att bita ihop. Som tur är får jag tröstepris idag i och med en inbokad 75-minuters sånglektion. Om jag inte blir på gott humör och får ny energi av det så är det lika bra att gå i ide.

"Det är bra mycket bättre att vara två"

Ifall man i vissa frågor är en perfektionist som har lite svårt att släppa taget om saker och ting i deadlineskedet är det ganska så nyttigt att ha en bordsgranne som sysslar med samma saker och sedan då man ännu yrar på med "borde jag ännu kanske rätta dethär och detdär..." bara säger att "aj den där lilla saken? Nu slutar du!"

Det är bra mycket lättare att sluta då.

Hjälp.

En person har skickat friend request åt mig på fejan. Jag har ingen aning om vem det är. Efter lite efterforskningar (eller stalkande som endel brukar kalla det) märkte jag att vi tydligen gått ut gymnasiet samma år, från samma skola. Och vi har många gemensamma FB-vänner, vilka alla är mina gamla klasskamrater. Men alltså, varken namnet eller bilderna av personen säger mig nånting alls.

Vem är det här? Och varför minns jag ingenting? Och - den viktigaste frågan - VAD ska jag göra nu? Hjälp emottages tacksamt.

Vuxenmingel

Pinglan skrev häromdagen om att man vet att man är vuxen då man möter bekanta på arbis istället för i akademikvarteren. Nu har jag tagit detta ett steg längre. Idag då jag var på matlagningskurs i Arbis stötte jag på några vagt bekanta personer där. Inte endast hängde jag med dessa hela kvällen utan sedan gick vi ännu på öl tillsammans. Nu är det alltså bevisat att man kan få nya vänner på Arbis också!

Spännande tider

Nåja kära ni, på dagens agenda står att fixa färdigt postern och skicka in den till tryckeriet. Sanslöst spännande minsann. Det allra mest spännande blir att se om det månne är pdf-version nummer 19 eller 20 som åker iväg. Eller tror ni att vi under dagen går ända upp till 25?

Men ni behöver inte vara oroliga, jag ska inte hålla er på halster. Jag lovar att berätta vilken det blir, sedan då jag läst igenom den hundra gånger och rättat kommatecken och bokstavsmellanrum i några timmar.

Så kan man också göra

Jaja. Ibland kan man bestämma sig för att åka till Det Svenska Varuhuset med sin kompis för att inhandla en stor möbel. Man bestämmer tid, planerar färden, avhandlar om billån, hämtar bilnycklarna, funderar på vem som får/måste köra (jag vann!), kråtar bilen ut ur garaget, kör iväg i snöstormen, inser att varuhuset stänger om 50 minuter, kör vidare i snön, kommer fram, inser att möbeln är en beställningsvara och ergo inte finns att få, vandrar runt i varuhuset (i cirkel dessutom, hur det nu sen är möjligt), plockar med sig varsin tavelram, kör hem igen genom snöstormen, skrattar ganska mycket åt den onödiga färden och slutligen kråtar bilen tillbaka in i garaget.

Så att sånt kan man också syssla med en söndag som denna, ifall ni ville veta.

Suck

Det borde vara förbjudet i lag att syssla med statistik på söndagar.

Saldot

Nåja kära vänner. TGIF, eller hur? Hoho, vilken arbetsdryg vecka. För min del kan det utförda arbetet summeras i så gott som färdig poster, fem sidor text och en enorm tabell. Inte så mkt för världen egentligen, emedan både texten och tabellen med största sannolikhet kommer att göras om totalt så småningom. Men oberoende känns det bra - skönt att ha producerat någonting konkret.

Eftersom spss nu stägde av sig för andra gången tar jag det som ett tydligt tecken på att det nu får vara nog med korrelationsanalyser för ikväll och säger istället: Hej rödvin och vänner!

Och spss, till dig vill jag bara säga att vi ses imorgon, så lätt slipper du inte mig. Vila nu ordentligt för jag kommer att dö frustrationsdöden om du stervar imorgon.

Dagens citat

Att släcka bränder ger svarta händer, så låt det va.



Hört i sången Låt det va på "Helen Sjöholm sjunger Billy Joel"-skivan. Mycket prat om den nu, jag vet. Men åh vad jag tycker det här är sant, i så många situationer.

Viktigt.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Så nu är det en mkt viktig anteckning till mig själv att jag för tusan måste komma ihåg det här. Tandläkare imorgon alltså, okej? Jag menar, så det nu inte bara blir som senast.

Hört idag

Jag: Ojoj, det här kommer ju nog att bli en jättestor analys, både lång och bred liksom.

Hon: Jo, men du är ung.

Dagens ja men nej

Jag gillar skarpt min nya "Euforia - Helene Sjöholm sjunger Billy Joel"-skiva. Jee! Men seriöst, jag blir tokig på att hon uttalar det IUforia. Så störande.

Med foten i två läger

Som fortsättningsstuderande är man ingenting. Inte riktigt studerande men inte heller riktigt arbetstagare. Man kan kanske få ett arbetsbord, men en bordsdator endast om datorerna förnyas någonstans så att de gamla blir över. Ingen vet när, hur och med vad man jobbar. Frihet, men eget ansvar. Inga skyldigheter men heller inga rättigheter. Ingen arbetsplatshälsovård, men ingen studenthälsa heller.

Jag älskar min frihet men är synnerligen väl medveten om också det negativa i det här systemet. Nu visade det sig dessutom att fortsättningsstuderande inte får låta trycka upp universitetets visitkort, för det måste man vara anställd för att göra. Så nu är alternativen att gå den långa vägen (tala med handledaren som talar med någon ansvarsperson som fixar att korten trycks och skickar räkningen till insten som skickar den till mig - om tryckeriet går med på det) eller att själv väsä ihop ett eget visitkort, dock utan logo (känns ju något oproffsigt att utomlands representera sitt universitet med egengjorda visitkort). Håhåjaja. Om ni frågar mig så tycker jag att 2011 kunde börja anlända till universitetsvärlden också så småningom. Tekniken känns liksom lite 2007 och hierarkin liksom lite 1950.

Pust

Värsta effektiva veckoslutet. Här har julsakerna plockats undan, hemmet städats, lakan tvättats, räkningar betalats, den försvunna statistiken gjorts om, poster rättats, sånger övats, samtliga datorer och minnepinnar säkerhetskopierats, en dator virusskannats, office och printer installerats och iTunes fixats. Dessutom har jag dateat Harry Potter, utfodrats av mor och far, spelat Morjens, sett senaste Grey och BBT samt besökt simhallen.

Puh. Det är verkligen en sann glädje och en evinnerlig tur att det är måndag imorgon så att det nu inte blir för glest mellan sysslorna.

Status: Försvunnen

Okej, en natt och en simtur senare är läget fortfarande likadant. Jag har t.o.m. varit på jobbet och kollat, men filen är spårlöst försvunnen. Eller alltså den finns men jobbet är ogjort i den. Så nu blir det helt tydligt en arbetslördag då. Och en anspråkslös note to self: klicka på SAVE ibland, det lönar sig.

:S

Okej, nu är det oroliga tider. Här skulle jag fira fredagkväll med att fixa färdigt förberedandet av datamatrisen jag inte hann med i eftermiddags, så att jag sedan äntligen kan börja göra analyser. Ni vet, rida på jobbälskarvågen och smida medan järnet är varmt och allt det där.

Och. Så hittar jag inte den. Filen finns inte.

Jaaa-aa. Jag lade ju trots allt ner bara närmare halva arbetsdagen på det här. Vid tillfällen som detta säger smileys mer än ord. Jag säger bara :S . Nu måste jag nog sova på detta och försöka hitta en lösning imorgon.

Flytet

Jag har jobbflyt! Det händer inte så ofta så det gäller att segla på vågen så länge den varar. Idag kom jag tidigare till jobbet än på många veckor och jag är nästan lite irriterad över att veckoslutet kommer här mitt i och bryter mitt flyt. This is what deadlines does for you.

Jag älskar att ha inspis och flyt! Dessutom har jag fått en bordsdator till jobbet och det är också en bra sak. Bra dag idag hörni, bra dag!

Rättelse.

Okej, jag hade fel. Träningsvärken efter gårdagens tyngdlyftning längs med stadens gator ligger i höften. Jag är inte helt övertygad om att det är coolt.

Sånt man måste stå ut med

Eftersom jag är envis och vägrar ge upp släpade jag idag egenhändigt hem ett otympligt enormt paket på 19kg från Kampen. Det tog drygt 30 minuter. Ca 8 av dem tillbringades på spårvagn. Så ni förstår, det gick inte precis i ultrarapid. Jag varierade lite min bärteknik längs med vägen, eftersom paketet var så pass stort att det egentligen var omöjligt att bära det på ett enda vettigt sätt.

Det var dock totally worth it, för det var en total julafton att få öppna paketet. Men jag har nu en stark föraning om att jag imorgon kommer att ha träningsvärk i händerna och fötterna. Känns ju, well... som att min bärteknik kräver lite finslipning kanske?

Den efterlängtade recensionen

Sorry, jag förstår att ni snart går av på mitten av frustration över att jag aldrig ger er den utlovade recensionen. Nåväl, här kommer den:

Saltrummet var en positiv upplevelse! Jag är fortfarande osäker på hur mycket det verkligen öppnade andningen och vilken nytta det egentligen hade, men faktum är att det var skönt, avkopplande och andningen kändes öppnare efteråt - vad det nu sedan berodde på. Men after all så spelar det kanske sist och slutligen ingen roll om den positiva upplevelsen främst beror på riktiga fysiska förbättringar eller om den är främst psykologisk - så länge den ändå är positiv. Dessutom antar jag att man kanske egentligen borde gå några gånger för att få egentlig effekt.

Slutsats: Jag ska nog gå dit pånytt nåt tag tror jag, om inte annat så för att få sitta i det vita rummet en stund och ta det lugnt.

Teaser

Idag ska jag sitta i ett saltrum i 40 minuter. Återkommer med recension.

Det nya årets andra lärdom

Om man går för sent i säng är det svårt att stiga upp i tid och ergo blir man försenad. Some things never change, och jag är lite besviken på det. Man kunde ju tycka att ett nytt år skulle innebära att det här skulle förändras. Eller alternativt att jag skulle bli bättre på att lägga mig i tid. Men nej. Oh, the disappointment.

Tjoho!!

Efter mycket övervägande hit och dit, funderande och planerande har jag änt-li-gen en NY DATOR!!! Jee jee jee!! Nu måste alla intressesmurfar inte bara hoppa och hissa flaggorna, utan också ropa några hurrarop och blåsa minst en trumpetfanfar!

Det nya årets första lärdom

Ifall man av olika orsaker inte går på gym på en och en halv månad och sedan avslutar det gamla året med att återuppta gymmandet inleder man helt tydligt det nya året med århundradets träningsvärk. Haha, tänker ni nu, vadå århundradets träningsvärk, sluta fåna dig. Men sini, då det är anträngande att lyfta kaffekoppen till munnen anser jag värken kvalificera för den ärevördiga titeln ovan.

Kom igen telefonen.

Min stackars telefon har fått spunk. Förutom att den inte längre tål köld och stänger av sig stup i kvarten har den nu också börjat mess with messages. Stundom kan jag inte öppna meddelanden utan att stänga av telefonen först. Och stundom skickar den ca 25 tomma sms till samma person under en period av 3 minuter. Härligt. Läget börjar alltså bli mer och mer akut. Jag är egentligen lite irriterad - varför måste telfoner gå söner så fort? Men faktum är att jag behöver en fungerande telfon och i och med det kvarstår problemet: hurdan telfon ska jag riktigt köpa? Det finns ju inte direkt få telefoner på marknaden.

Nu har ni er chans. Rekommendera den bästa telefonen åt mig!