Det glamorösa livet

Okej. Imorgon är det fest igen. Jag blir litelite matt då jag tänker på det. Men iofs kan man ju ha kul och sen ändå gå hem i tid. Så det blir nog roligt. Och lite spännande att se så många virtuella personer live.

Nu är bara frågan, kan jag ha samma partajkostym som i lördags?

Historien upprepar sig

Då jag nyss tänkte på förra veckans resa Italien-Finland och tänkte på hur stor temperaturskillnad det var på +15 till -15 fick jag en flashback, fast den temperaturmässigt nu var fördubblad. Och till skillnad från i somras tycker jag i detta fall att stället jag flög till var för kallt, istället för att stället jag flög från var för varmt. Men i övrigt upprepade sig historien.

Tonårsmanér

Min telefon har attitydproblem mot vintern. Eller mot mig kanske, vem vet. Tydligen är det inte meningen att meikäläinen ska tala i telefon då det är -13C, för då förvandlas min vuxna telefon till en tjurig tonåring och deklarerar mitt i samtalet att nu är det minsann batterinivå låg och vips stänger den av sig. Varje gång. Jag har försökt med smicker, hot, löfte om belöningar och straff, men ingenting hjälper. Telefonen är minsann lika tjurig ändå. Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna att behandlas såhär?

Kanske dags att uppdatera till en ännu vuxnare modell? Eller så motar jag tonåringen i grind genom att ge tillbaka av dess egna medicin; jag kan nämligen helt enkelt gå i tonårstelefonstrejk utomhus och endast tala i vuxentelefon hemma.

Okej.

Detta veckoslut - ett liv. Men igår ett roligt liv. Och idag ett tröttsamt liv. Sammanlagt ett skojigt men slitsamt liv.

Efter hemkomst där vid 7-snåret är det något segt idag. Eller för att ta till ett träffande citat som yttrades på förmiddagskvisten:

Seriöst. Se-ri-öst. Se-ri - wait for it - öst.

Om hur man inte bör boka flyg.

1. Fundera länge på när du riktigt ska åka. Vilka kurser bara måste du gå? Vilka är okej att skippa? När kan du sticka från konferensen? Hur länge vill du stanna? Och så vidare i all oändlighet.

2. Kolla runt på flyg under några dagar. Bestäm dig slutligen för vilket paket du tänker ta.

3. Mejla ditt resesällskap för att kolla de sista detaljerna innan bokningen.

4. Efter sällskapets bekräftelse försöker du boka flyget på Nätfirman. Det går inte.

5. Ring Kreditkortsbolaget för att höja din limit så att du kan boka resan.

6. Boka äntligen den där resan på Nätfirman. Känn dig lite irriterad över att det ska va så jobbigt men bli glad över att det är fixat nu.

7. Bli ivrig och meddela därför alla glädjestrålande på Fejan att du minsann är på väg till Det Förlovade Landet. I 16 dagar. Meddela också dina resekamrater vilket flyg du åker med så att de kan boka in sig på samma. De bokar in sig.

8. Några timmar senare får du ett mejl från Nätfirman med den ljuva och glädjefyllda informationen att flygbolagen inte bekräftat bokningen och att du därmed inte har nån bokning alls. Grejt. Känn hur irritationen återkommer.

9. Försök boka en annan resa på Nätfirman och inse att det inte går. Igen.

10. Ring Kreditkortsbolaget. Igen.

11. Boka resan. Igen.

12. Skypering Nätfirman i Det Förlovade Landet. Nu har det ju redan hunnit bli kväll så det är ju dag där nu. Tala med en välskolad kvinna som säger ditt namn i varannan mening. Hon ber dig vänta och se hur allting utvecklar sig.

13. Få samma mejl som i punkt 8. Igen. Svär lite.

14. Inse att Nätfirman inte är att lita på. Ring mamma.

15. Surfa runt efter flygresor på andra ställen.

16. Svär lite åt din kompis på msn.

17. Gå i duschen och tvätta håret av bara farten och ilskan, fast det inte var meningen.

18. Drick lite vin med nämnda kompis och svär lite till.

19. Boka en ny resa till och från Det Förlovade Landet. Med mammas hjälp.

Och där är vi just nu. Jag vågar knappt tro att resan är bokad nu. Imorgon återstår bokningen av resan mellan punkt A och B i Det Förlovade Landet, samt några samtal med Kreditkortsbolaget. For real, vem sade att det var enkelt det här med internetbokningar?

Men oberoende: 16 dagar!! Det kommer att bli så coolt det här!

Choices, choices

Jag hann just och just komma hem från en resa så planerar jag redan nästa. Biljettbokandet har aldrig varit närmare än nu!

Och nu har jag dessutom fått i uppdrag att säga vart jag vill åka på weekend trip. Las Vegas? Nånstans i Californien? Grand Canyon?

Alltså fantasin skenar och jag är ivrig!! Vartvartvart vill jag åka?

Och så slog det mig

Nu är det bara 10 dagar kvar tills Dagen Då Tanden Dras Ut. Hilfe! Och huj! Nu måste jag äta jättejättemycket biff så att jag sedan står ut med att leva på jaffa, yoghurt och mosad mat i flera dagar.

Vilken evinnerlig tur att tv-serieidolen har utlovat Anne på Grönkulla-maraton som tröst och sjukstugeunderhållning. Då ska jag väl nog klara mig i alla fall. Så ni behöver inte misströsta.

Hahaa!

Idag deltog jag i en simulation av ett möte på engelska. Det var en del av examinationen av min kurs och vi har förberett oss länge. Min roll var att vara ordförande.

Efteråt fick jag feedback på att jag varit så organiserad som ordförande för mötet. Hahaa! Där ser man hur bra det är med föreningsliv!

Och dessutom, I give you the grädden, smöret och körsbäret på moset:

Lyckan, I tell you, lyckan i att komma hem till Det Tystlåtna Landet helt utpumpad och slut av allt resande och väntande, hoppa i en taxi från flygfältet och taxichauffören frågar ingenting. Inte någonting. Alltså säger ingenting mer än det allra nödvändigaste.

Ah, tystnaden.

Alltså, missförstå mig inte, det var en fin resa, men hemma är också bra.

Tack o gonatt

Efter att idag ha sagt Grazie, Danke, Tack och slutligen, äntligen Kiitos på olika flygfält i Europa är jag nu i sanning lycklig över att få krypa ner i min egen sköna säng.

Dessutom var alla flaskor i kappsäcken hela! Jee!

Opera & Middag - Om hur man firar sista kvällen

La Traviata på operan inleddes med att jag hade stora svårigheter med att hitta min plats. Man kan verkligen inte anklaga denna stad för överskyltning, detta var redan tredje eller fjärde gången jag tvingades fråga mig fram trots att jag följt kartan (Exempelvis kunde man ju tycka att en busstation skulle utmärkas på nåt vis utanpå byggnaden, med tex en skylt eller lite text. Men skyltning kanske är för mesar, vad vet jag). Nå, efter att ha frågat tre personer fattade jag att jag skulle till en annan ytterdörr vid en sidogata (den för pöbeln, som inte sitter nere på parketten), upp för en trappa, genom några rum och upp för en annan trappa.

Operan inleddes med allsång. Jaha, tänkte jag. Tanten bredvid mig tvingade mig att stiga upp. Okej då, tänkte jag, bäst att göra som alla andra. Sedan började operan i tre akter med två pauser. I pauserna drack typ alla espresso i baren. Och i pauserna konverserade tanten och jag. Hon talade engelska. Trodde hon. Jag förstod inget men log vackert ändå och sade yes. Sopranen trasslade in sig i sitt klänningssläp mitt i en svår och hög aria med många svängar men lyckades otroligt nog sjunga biisin helt suveränt medan hon viftade med ena foten då och då för att komma ur trasan. Bra opera, överlag. Pausvinet kostade dessutom bara 2,50. Jee.

Nå, sedan då? Jo, ni vet såna där fjantiga restauranger som har ovala bordstabletter på varje plats, med ett foto på? Som har en meny i ringpärm med suddiga foton på varje rätt? Jo, där åt jag idag. Det var typ det enda som var öppet och jag orkade inte gå till världens ände i åskovädret för min munsbit. Men middagen avslutades med Limoncello så helt fy skam var den nog inte.

Lärdomar

Här kör vi en sammanställning av vad min "live and learn"-livsstil den senaste veckan fört med sig:

- Här tycks tågstationer i regel vara ljusröda.
- Man kan tydligen hälsa med Salve. Känns ju lite som en körsång på latin.
- Italiensk pizza kunde jag gott lära mig att leva med.
- Gratis är gott, även i Italien. Eller kanske speciellt i Italien.
- Här kan man gå på opera mitt på blanka söndagen.
- Här har jag fört samtal med diverse folk med vilka jag inte har ett enda gemensamt språk. Jag har blivit tillfrågad om jag kanske kan spanska, eller franska, men tyvärr. Och de kan inte tyska. Så då blir det antingen så att de snackar italienska och jag ler och säger si, si, gratzie, eller att vi snackar nån sorts fåordig engelska där de frågar och jag svarar och de inte förstår mitt svar. Men konverserar, det gör vi.
- Man kan nog beställa alla möjliga sorters goda rätter om man kan några ord italienska.
- Jag har också lärt mig att här i nord är folk punktliga. Det är tydligen de där arma syditalienarna som sluibar igenom dagen och alltid är försenade. Just just.
- Om det trådlösa internätet inte funkar i ens rum får man sitta i hotellobbyn och surfa. Nog går det också det.

Nu ska jag på äventyr med buss innan operan. So long!

På middag

Ídag åt jag middag med några lingvister och neuropsykologer och lingvistiska neuropsykologer. Jag beställde min mat på italienska, eller alltså jag uttalade namnet på rätten på italienska (det är ju det enda språket som finns i menyn, så för det mesta väljer jag en random rätt på måfå. Glömde ju att låna lexikon för tusan. Men det är en parentes i sammanhanget.). Då fick jag höra att jag har perfekt italienskt uttal. Så perfekt att jag kunde hålla en föreläsning på italienska, tydligen. Och så lyckades jag frammana skrattsalvor då jag påstod att jag verkligen inte har en aning om vad jag säger, jag bara läser innantill, men att visst, nog kan jag hålla morgondagens föreläsning på italienska om jag får översättningen i handen. Sedan redde vi ut att mitt fantastiska uttal antagligen beror på att jag har kunskaper i och ett öra för fonologi och semantik både på finska och svenska, och det gör att jag kan uttala italienska så bra. Där ser man!

Nästa gång tänker jag kunna italienska då jag kommer hit. Tänk hur imponerade de kommer att bli då! Livet går nämligen ut på att vara så imponerande man bara kan, i alla situationer.

Min framtid är serverad

So, are you planning to move abroad after your PhD? blev gårdagens mest fantasieggande och tankeväckande fråga. Who knows, who knows.

Idag bjöd dessutom middagssällskapet på en massa råd och tankar gällande min framtid. Det är nu helt selvä att jag kommer att bli rik, berömd, världsbäst och kung!

Bra resa det här! Dessutom fick vi på flyget igår nån sorts mascarponefluffig efterrätt som snack. Vem bryr sig om jordnötter, liksom?

"Nu är vi i Europa, bäst att hålla i sig"

Äventyret i Medelhavslandet inleddes med att flygvärdinnan i det lilla propellerplanet lutade sig nära mig och sade en lång radiramsa på ett språk jag inte förstod. Då jag försiktigt sade Excuse me? och undrade vad i all värden jag nu gjort fel, svarade hon med att peka på sin näsa och säga att jag doftade gott. Eller jag tror hon menade att min parfym är god för hon talade om Chanel (för att vara ärlig var det det enda ordet jag förstod), men det är ju nog det samma som att dofta gott själv.

I övrigt är det hyvens här. Tyvärr ösregn och mörkt men det kanske ordnar sig imorgon. Åtminstone har jag fått några glas lokalt rödvin till utmärkt mat på en lokal krog med klassiska rödrutiga borddukar (stället lär frekventeras av "chicka människor som röstar på vänstern"). Och lite blåbärsgrappa on the house. Fortsättning följer och spänningen stiger.

Saker som är störande just nu

1. Att jag gått omkring och nynnat på Höstvisan nu i flera veckor. Det börjar bli lite tjatigt och jag verkar inte lyssna då jag försiktigt föreslår åt mig själv att byta skiva.

2. Att jag på min packningslista (ja, såklart har jag en packningslista) skrivit att jag ska ta med nåt som ser ut som stopselektronsformer. Vad månne jag menar med det?

3. Att vädret är så uselt. Det suger att balansera sin enorma handväska, dator, alla papper, plastfickor, resedokument usbpinnar och sladdar på sin cykel i kolmörker och ösregn. Suger, I tell you.

4. Att jag ätit upp all mat jag har i kylskåpet. I'm gonna love me imorgon på morgonen.

Men det var allt. Nästan. I övrigt är jag glad och tänker nu ha Friendsmaraton medan jag stryker och packar det sista.

Den Grandiosa veckan

Denna vecka kan sammanfattas i:

- Pizzasunnuntai
- Uintimaanantai
- Kuorotiistai
- Onsdagsfylla-keskiviikko
- Stressitorstai
- Lyxmiddag-perjantai
- Työ- ja hummuslauantai
- Synttärikakkusunnuntai

Sannerligen Grandiost så det förslår.

Matematikfamiljen hälsar.

Matematikerfamiljen sammanstrålar till middag för att fira två födelsedagsbarn (En fyller lite på 25 och en fyller jämnt).

Jag: Ja, nu firar vi då att du fyller jämnt.
Bror: Definitionen på jämnt är väl att det är delbart med 2?
Alla andra: Ja...?
Bror: Då fyller ju jag också jämnt, för det är delbart med två!
Far: Vilket udda resonemang!

Statistikglädjen

Vet ni, trots att jag alltsomoftast gnäller över statistiken och måkar och måste göra om och det tar flera dagar innan nåt blir klart och det är himla störande, så finns det faktiskt ett glädjeämne (förutom det obvious:a att man blir ytterst nöjd då man äntligen fått klart en analys och resultatet är vettigt): nämligen min statistikbok. På riktigt! Bokens kuiviga titel är "Discovering statistics using spss" (gääääsp, I know), MEN. Undertiteln är "(and sex and drugs and rock 'n' roll)", vilket kanske säger något om humornivån i boken. Till råga på allt kan Andy Field läsa mina tankar. Han presenterar i början av boken att det finns en website där man kan få mera info, se flash movies och öva på statistik (jee... not.). Nåväl, efter hela beskrivningen av websiten skriver han "Happy reading, and don't get sidetracked by Facebook.".

Haha, HUR kunde han veta? Det övergår mitt förstånd.

Onsdagskvällen

Jahapp. Ibland kräver alla onsdagens frustrationer och strul helt enkelt att man tar sig ett glas vin eller två på kvällen. Då kan det gå så att kompisen som kommer på kort besök efter barbesöket får sig ett gott skratt.

Kläddilemman

En kväll som denna snurrar några kläddilemman runt i huvudet mitt. Vad ska jag ha på mig då jag håller föredrag i Medelhavslandet? Och vad, vad ska jag ha på mig på Bloggalan?

Svårt det här med kläder.

Gamla - nya 1-0

Idag ringde jag en person jag inte känner i kansliet på mitt gamla universitet. Hon var effektiv, vänlig, fixade allt och sade att "Jo, absolut inga problem det fixar sig klart du får nån annan kan bra hämta nyckeln åt dig det går bra". Litade på mig och lovade arrangera allt alltså, fast jag inte längre har någonting alls att göra med mitt gamla uni.

Selvä peli: Gamla uni - nya uni 1-0.

Generationsförenaren

Vad förenar åldringar, ynglingar, snyggingar, småglin, hästsvansar, simmössor, sportare, trettioåringar, soffpotatisar och babblare? Jo, vattenlöpning.

Vem hade trott det?

Det här med hö för ett asfaltbarn.

Först åker man på en turné där uttrycket "vad är hö?" myntas och används till lust och leda. Under de tre därpåföljande åren återkommer frågan med jämna mellanrum och föranleder alltid lika mycket fniss och besserwisser-huvudskakningar. Jag menar hallå, hur svårt är det nu att veta vad hö är liksom?

Då känns det lite snopet att, tillsammans med samma personer som var med då begreppet myntades, stå ute bland hästar och börja diskutera skillnaden mellan hö och halm. För då kan det minsann visa sig att ingen vet vad hö egentligen är. Utom hon som äger hästarna. Men hon var inte med på nämnda turné så vi säger att det är förklaringen till att frågan inte fick sitt svar redan då.

Alltså man undrar - vad ÄR hö? Bäst att hålla sig till den asfalt man känner till.

Om hur man vet att man inte är på topp

Idag tog bilsällskapet sig en paus längs med motorvägen för proviantering (ibland inser man precis hur mycket man behöver, kräver och inte klarar sig utan karkki då en i sällskapet helt oskyldigt säger "äsch att vi inte köpte karkki till bilresan"). Jag köpte tre (naturligtvis endast fruktansvärt nödvändiga) ting i butiken och kassatjejen sade att jag skulle betala 5,25 euro för kalaset. Så gräver jag i min börs en stund, hittar sedlar och mynt, ger kassatjejen tjugofem cent, tar mina saker och börjar gå iväg. Först då jag hör ett försiktigt "ööööh, anteeks" bakom mig inser jag att jag fortfarande håller i sedeln jag också skulle ge henne.

Så, ifall nåt liknande skulle råka hända er kan jag berätta att det är ett säkert tecken på att ni inte är helt på topp. Att dessutom en annan i bilsällskapet köpte micropopcorn - för att det just då verkligen behövdes popcorn - och värmde dem i bensinstationens micro för barnmat bekräftade liksom att-inte-vara-helt-på-topp-känslan. Sammanlagt gjorde dock dessa händelser hemfärden rätt rolig.

Äventyr

Datorns äventyr bara fortsätter. Man kunde tycka att det räcker med att ha fått besök av hästar från Troja och andra illasinnade gäster och att dessutom ha agerat cykellampa. Vem som helst kunde bli lite trött av all denna action på en och samma vecka. Men nej. Nu ska datorn dessutom få åka på äventyr via simhallen till skärgården. Men med buss denna gång.

Men här går det inte att vara vek och falla i lathetsträsket eller för impulser av trötthet. Det är viktigt att datorn vänjer sig vid resande och oväntade händelser samt motionerar regelbundet så att den är väl förberedd för resan till Medelhavslandet om två veckor. Eller, en och en halv vecka är det faktiskt bara så det gäller att ligga i nu medan tid är.

And the award goes to...

Såhär är det. Om man får virus och trojanska hästar och alla möjliga sorters rödblinkande elände i datorn löser man enklast detta problem med att inte stänga av datorn utan hålla den öppen med alla webbsidor öppna, lägga den blinkandes och lysandes i cykelkorgen och fortare än blixten peda till Datagurun (ja, jag sade inte att man känner sig fiffig där man pedar med den blinkande datorn i cykelkorgen men vad gör man inte för internätets skull). Sedan kan nämligen Datagurun fixa och trixa och hålla på medan man själv tar det lugnt och går på bio. Då man återvänder till Datagurun kan man bli serverad varma smörgåsar till lite tv-serier samtidigt som datorn friskförklaras och den mirakulöst blivit snabbare.

Dataguruns idolstatus har nu sannerligen utökats från tvserierna till att också gälla allmänt datafix och trix, och därmed går Datafixar-awarden 2010 till ..... *trrrrr*... DATAGURUN!

Angående viruset i datorn

Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit.
Pottsork, snuskiga snork, din ruttna rot, din fulla kork.
Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum.
Ditt usla gam, din slemmige torsk, förnicklade, pappskalle skum.

Förbanne mig!

Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit.
Slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas.
Sopprot helidiot, fan vad det bär emot.
Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hit!

(Magnus och Brasse: Svordomsvisan)

Längtan

Jag lyssnar på musik och försöker hålla mig från att klicka på julsångerna. Det är lite lite för tidigt ännu. Men oj, vad jag längtar. Om några veckor är det också okej att plocka fram julstjärnan och -ljusstaken. Jee!

Och. Efter julen kommer våren och då ska jag börja sjunga operaarior har vi bestämt!

Det finns en massa skoj att vänta på nu, hurra! Och tydligen har jag lite koncentrationssvårigheter idag eftersom jag mest sitter och funderar på sånger av olika slag... Hm.

Lycka

Lycka är en handledare som säger "Don't worry, det ordnar sig" och vänner som lovar fixa en hejaramsa oberoende av hur det går för mig.

Berg- och dalbanan

I morse tänkte jag skriva ett inlägg om hur mycket jag gillar det jag sysslar med just nu, hur kul det är att jobba med detta, på detta sätt och med dessa människor. Hurra hurra, liksom.

Men nu är det eftermiddag och jag är inte alls glad. Snarare känner jag mig synnerligen misslyckad och besviken på mig själv. Gråtfärdig kunde man nästan säga.

Jag skulle kanske behöva lite emotion control här. Det börjar bli lite irriterande med dessa forskningsrelaterade mood swings.

Höh

Det lönar sig inte att pressa sig igenom 10h framför datorn och få en massa gjort på måndag för då är man så trött på tisdag att det enda man vill göra är lyssna på musik och dricka kaffe.

Det eviga dilemmat

Jag har ett stort problem: Siffrorna yksi och yhdeksän i böjd form finns på samma ställe i min hjärna. Åtminstone är det den enda vettiga förklaringen till att jag alltid blandar dem. Varje gång. Därmed är jag nu lite osäker på om jag just i telefon sade att jag vill ses den elfte eller den nittonde. Och dessutom är det alltid sju dagar mellan den elfte och den nittonde. Det hjälper alltså inte att säga veckodagens namn framför siffran för det är alltid samma veckodag. Det är dömt att misslyckas. Jag är dömd att misslyckas.