Idag var jag på jumppa. Jag gick in i salen, ställde mig på min plats och väntade på att timmen skulle börja. Plötsligt kände jag att något hängde vid min midja och på en bråkdels sekund insåg jag att jag hade klätt på mig blusen avigt, ut-och-in, liksom, och att tvättlappen därför hängde i midjan. Great. Hastigt gick jag tillbaka till omklädningsrummet och tog av mig blusen, svängde den rätt väg och gick tillbaka till jumppasalen. Ställde mig ånyo på min plats och väntade. Precis då timmen började kände jag att blusen var konstigt obekväm och då insåg jag, plötsligt, att den fortfarande var felsvängd, men denna gång bak-fram! Seriöst? Då var det dock för sent för att kunna gå och byta om och för pinsamt att börja svänga om blusen mitt på jumppagolvet bland 40 andra jumppare. Alltså var jag tvungen att stå där i en timme med en obekvämt och pinsamt felsvängd blus. Värdigt, verkligen.
Det hela var så irriterande att jag tappade bort mig i takten hela tiden och inte alls lyckades koncentrera mig. Alltså ibland blir man ju lite trött på sig själv, va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar