Minnen från bokmässan

Antal författare jag hört: fem aktivt, flera passivt
Antal bloggare jag bongat: tre
Antal vänner jag träffat: sju
Antal signerade böcker: fyra
Antal biskopar jag bongat: en
Antal ex-kolleger jag bongat: tre
Antal arbetsrumskamrater jag bongat: en
Antal böcker jag köpt: Nåja, det ska vi inte fundera på.
Antal författare jag bongat: omöjligt att säga då jag inte ens känner igen alla. Men många.

Bra dag.

Om att känna sig gammal

Att dels åka partyspåra och dels vandra hem sent en lördag efter en härlig tv- och drinkkväll och passera flera barer med uppklädda partymänniskor i små glittrande klänningar, medan man själv traskar där i sin sportiga jacka och en tygväska med mandariner i, gör att man känner sig något malplacerad. Och lite gammal också.

Ehkä otin, ehkä en

Ni vet Den Kända Backhopparens citat Ehkä otin, ehkä en? Igår visade sig detta citat vara väldigt användbart också av andra än stora backhoppare, bara man lite modulerar det. Nämligen:

Dialog mellan cool person med vetskap om musik (och säkert allt annat också som är värt att veta) och halvcool person som aldrig minns namn på människor, sånger eller filmer:

Coola personen: Hej, kan du den här sången [namn på sång]? Den är SÅ bra.
Halvcoola personen: Ehkä osaan, ehkä en.

Tips på hur fredagsprogrammet gör succé

Bjud in en gitarrist till skumpadrickandet och inled kvällen med Traktor Alban i stämmor och fortsätt den med Sjundeåsången samt några schlagers och lite annat smått och gott så blir alla glada.

Hurra!

Det bådar gott ifall ett mejl börjar med Dear Ms jro, congratulations! ! Det blir en resa i februari och det är så spännande och roligt! Och så blir det förstås en massa jobb före det men det orkar vi inte tänka på nu.

För just nu sitter jag mest och funderar på allt jag ska shoppa Over there. Jag undrar hur många par Anne Klein-skor jag månne kan få med mig hem?

Brr!

Alltså om man inte var förkyld från förr så blir man det garanterat här i min frysbox till lägenhet. Brr. Hur svårt kan det liksom vara att sätta på värmen i ett hus? Eller för den delen att täta fönster?

Hm?

Nu har jag fått broschyren för konferensen i Medelhavslandet. Tydligen är min titel Dottoressa (jag har inte bestämt mig ännu för om det låter fancy eller töntigt). Tydligen ska jag under min föreläsning berätta om min egen forskning. Det vore ju bra om jag hade nåt att säga då. Eller om jag hade gjort ens en analys. Och tydligen ska jag också delta i något som heter Tavola rotonda. Vilket tydligen betyder runt bord.

Nu är bara frågan vad jag egentligen ska göra där vid det runda bordet i 30 minuter?

Men ändå.

Vilken underbar operaföreställning det var. Jisses. Pompa och ståt, magnifik scenografi som verkligen funkade. Men också otroligt vacker musik och sång, starka känslor. Och dräkterna! Och nutidsreferenserna! Och krigsdansen! Kärlek och död. Och skumpa i pausen i trevligt sällskap.

Åh. Jag blir så lycklig.

Några meddelanden till er där i tisdagsnatten

För det första. Bästa operabesökare. Om du har jättemycket hosta kanske du ska överväga att inte gå på opera.

För det andra. Bästa tant i stolen bredvid. Du befinner dig i Finland. Här börjar vi inte tala med människor vi inte känner. Speciellt inte mitt under operan.

För det tredje. Bästa trumpetdude på gården utanför operan. Det är lite antiklimax att lämna operan med guldskimrande Aida klingandes i öronen och mötas av Somewhere my love på trumpet i höstnatten.

Viktig information.

Kära vänner, låt mig få berätta att jag gillar mitt jobb! Jag får göra coola grejer, förbereda mig för häftiga resor och träffa spännande människor. Dessutom kommer det att bli jätteintressant att se hurdana resultat jag får!

Dessutom ska jag strax på opera. Idag är en bra dag.

Trafik

Oftast brukar jag sitta ensam i mitt rum och jobba. Nu är vi plötsligt fem på plats. Tre av oss sitter tysta och jobbar. En pratar med jämna mellanrum i telefon och en tycks installera en dator för här springer en dude med datagrejs hela tiden.

Eftersom här nu blivit sådan trafik kan jag bara konstatera två saker:

1. Arbetsro är relativt. Den kan också skapas med hörlurar eller öronproppar.
2. Nu kan jag inte riktigt surfa på vilka sidor som helst. Någon kan ju - o hemska öde - se att jag är på fejan då jag borde jobba.

Äsch

Jag fick bara två poäng i tv-seriefrågan i gårdagens duell. Jag är lite osäker på om det är en bra eller dålig sak.

Vådan av att vara forskare

Det är inte alltid lätt dethär livet. Tänk dig att läsa en miljard artiklar och abstracts hit och dit och konstant leta efter flera lite bättre och vettigare. Och att sedan hitta en artikel som äntligen verkar vettig. Tjoho! Men att sedan precis före klicket på print-knappen inse (fast tack och lov då, inte först efteråt) att den är från 1964. På riktigt, alla vet ju att don't trust anything that is over 30 yrs old.

Okej. Delete. Erase. Så går vi vidare, helt jätteglada och hoppfulla. Kanske nästa artikel är jättevettig och bra?


Edit en halvtimme senare: Okej, nu hittade jag samma artikel igen i en annan folder. Och blev igen glad och besviken. Alltså, livet som forskare är i sanning en berg-och-dalbana. Eller så är det bara fredag.

Beck stoppar tåget!

Ibland kan det gå så att man är ensam hemma en kväll utan speciellt program. Då kanske det råkar komma Beck på tv. Och så kan det vara lite spännande scener där i Beck. Då är det ganska hyvä att ha en polare som också ser på Beck, fast i en annan lägenhet, men som också surfar på nätet samtidigt. För då kan man chatta samtidigt som man ser på Beck. Då det kommer spännande scener kan man då skriva "Stoppa tåget!" och "Heja Gunvald!" åt varandra. Och plötsligt går det hela från att vara lite skrämmande till att bli ganska kul.

Sluta göra som jag gör.

Det är som den där duden som skrev en insändare om att han tycker folk ska sluta skriva insändare: Jag fick idag sms av ett företag som ville sälja mig en tjänst som stoppar telefonförsäljning.

Plus och minus

Plus med att ha en termosmugg är att drycken hålls varm länge.

Minus med densamma är att drycken är jättevarm jättelänge. Då måste man vänta tills jättelänge är slut innan man kan börja dricka.

Carpe f*ing diem alltså

Ni vet det där då man vaknar mitt i natten av magkramp men är för trött för att fatta vad klockan är eller att värkmedicinen släppt och man borde ta mera? Så man ligger istället där kanske en timme och svänger och dåsar och vaknar och krampar och drömmer underliga drömmar och undrar varför väckarklockan aldrig ringer innan man inser att den inte kommer att göra det ännu på kanske fyra timmar.

Då klockan sedan verkligen ringer där vid sjuhalvåtta så känner man sig inte alls särskilt utvilad. Fånga nu sen den där f*ing dagen.

Lunch

Jag har fått en ny kompis på mitt nya jobb! Vi sitter vid borden bredvid varandra och frågar varandra om råd då saker strular till sig. Och - jeij - nu har jag någon att luncha med, åtminstone ibland. Det är kiva. Husis är bra men i längden lite enformig som lunchsällskap.

Vill ha måst få!

En tisdag som denna sitter jag och suktar efter

en ny dator (en fin och snabb en)
en resa till Hawaii (i två veckor. minst.)
en kamera (en fin en med zoom)
nya skor (helst någå dyra o fancyga)
en CD/iPod/Radiospelare med usb (som är så snygg att man svimmar då man ser den)

Bara det. Känns hållbart det här.

Idag

Jag sitter här, är sådär lagom måndagstrött, läser artiklar och printar nya artiklar. Plötsligt är klockan redan 15, ba vart gick dagen liksom?

Tiden går fort när man har roligt. Hahahaha. Jag skrattar högt åt mina egna fantastiska skämt.

Jeij!

Det bästa man kan göra efter ett socialt veckoslut är att äta lunch i gott sällskap och liksom fortsätta det sociala och glada.

Lycka är mina fina vänner.

Suck

Det är rätt tröttsamt att ha en seg dag. Man får inget gjort och ligger bara på soffan och kommer på allt man kunde göra om man bara orkade.

Reklampaus

Härmed rekommenderar jag starkt Kaffas kaffe. Jag köpte igår India och det är helt fantastiskt. Mörk rost men mjukt och underbart. Det räddar till och med en dag som denna.

omg.

Alltså det här att helt oskyldigt åka på konsert kan tydligen ibland leda till deltagande i inte mindre än tre fester. Och hemkomsttiden sköts därmed fram från "det ska nog inte bli så sent ikväll" till cirka halv 6. Då jag vaknade kände jag en tydlig julstämning. Tydligen associerar jag dylika hemkomsttider med adventstid.

Men arma dagar alltså, nu är frågan hur denna dag kan räddas. Jag tänker hamburgare, chips eller pizza? Eller kanske bio?

Besvikelsen

Planen var en hederlig, kul frukost på Moko idag. Dessvärre har priserna på ett år höjts från 11 till 15 euro. De goda ostarna har försvunnit och det mesta känns rätt ordinärt. Plötsligt känns inte en Mokofrulle längre så prisvärd. Vi satsar på lyxiga hemmafrullar nästa gång, va?

God natt

Åtta timmar arbete, fyrtio minuter simning och vattenlöpning, sextio minuter shoppande med tung rycksäck och tung gympaväska. Två glas rött på det och du är redo för en god natts sömn. Trots att klockan är ynka 21.51.

Bra dag

Få saker slår känslan som infinner sig då man slår upp ögonen på morgonen och inser att
- det är fredag
- veckoslutet framför en är ledgt och nästan helt befriat från måsten
- musklerna är lite ömma efter gårdagens träning
- hemmet är synnerligen välstädat och kylskåpet välfyllt
- idag får man simma och shoppa
- det är en fantastisk höstig dag ute; friskt, blåsigt och färgglatt

Inte ens gårdagens första snöflingor kan stoppa det goda humöret. Låtom oss jobba lite så tar vi veckoslut sen!

Ajjo, just ja.

Nu minns jag plötslig hurdan min lägenhet är på vintern. Kall. Tricket är yllesockor, tröjor, te, dynor som dragstopp i fönstret och extra filtar. Tänk att jag redan hann glömma detta under sommarens hetta och stillastående luft.

Synkontroll needed?

Ni vet det där när man på kvällen skär en brödskiva och äter en smarrig smörgås innan läggdags och sedan på morgonen tar fram samma bröd och inser att det är mögligt?

Finskan och jag

Jag blir lika paff varje gång någon finskspråkig person inte fattat att jag är helt svenskspråkig. Att jag inte är tvåspråkig. Att finska är ett lika främmande språk för mig som engelska. Jag är ju så osäker och usel på finska ju, talar långsamt och stammar och har mig. Hör du liksom inte hur jag yrar och letar efter ord?

Det får mig att undra om folk tycker att jag liksom är lite så där trög och verkar lite weird då jag kommunicerar med dem på finska. Eller om jag kanske är så ytterst expressbuss-snabb på svenska att finskan för mig känns som en vanlig pikavuoro. Eller om jag kanske bara har dåligt självförtroende när det gäller finska? Eller kanske det helt enkelt är så att det i deras värld inte existerar helt svenskspråkiga individer?

Utdelningsfesten och ödmjukheten

Fancy utdelningsfest idag. Tydligen hade 319 personer ansökt om stipendium från denna fond. 22 personer beviljades. Jag kände mig plötsligt väldigt, väldigt ödmjuk och glad. Men kände också ett uns av prestationsångest.

segern

Men. Under mitt uppträdande på lördag kände jag för första gången att jag på en keikka kan lita på mitt stöd, att det funkar hela sången igenom. En seger i sig att ha hittat och lärt mig det!

Slutet gott, allting gott

Det perfekta slutet på en intensiv och känslosam helg är att förtära pizza och leftover-gräddtårta med sin fina vän. Och att sedan sitta framför varsitt internet och surfa i tysthet.

Nu är det dock måndag och jag har huvudvärk.

Bara panflöjten fattades

Att äta frukost på hotellet i Åboland är som att sitta på Silja Line, minus trängseln och gungandet. Inredningen består av guldfärgade speglar, bastanta stolar med rött mönstrat tyg, golvet är antingen täckt av en heltäckningsmatta eller ljusa klinkers. Allt är lite slitet och nedgånget. Äggulan skiftar i grönt och kaffet är svagt.

Men i övrigt var hotellfrukosten en räddare i nöden och mycket god. Hotellfrukost är så gott som en nödvändighet om man ska överleva dagen efter väckning klockan 6.10 en söndagsmorgon och arla bussfärd västerut. Trots att det är en kul dag.

En morgon av förberedelser

Symtom:
- kalles kaviar på morgonrocken
- kaviartubens kork i kaviaren på smörgåsen
- tandkräm på blusen
- en mobiltelefon nästan i wc-stolen

Diagnos:
nervositet

Motpoler

Just nu är kalendern och jag rätt fullbokade några dagar framöver med program som är roligt och tråkigt, utmanande och lätt, socialt och associalt, i öst och i väst, för andra och för mig, käslomässigt och informativt. Motpolernas veckoslut kan man lugnt påstå. Men det är kanske bra så.

En vanlig torsdag i oktober

En vanlig torsdag i oktober kan ovanliga saker hända.

- Man kan åka till Åbolandet på sångkurs
- Man kan trivas på sångkursen. Man kan lära sig många intressanta grejer och skratta mycket.
- Man kan få skjuts med sångläraren och diskutera kommande, pågående och forna musikaler, samt sjungande och opera i bilen.
- Man kan gå till en bar för att ta ett glas vin i väntan på bussen och ramla in på musikvetarnas gulisöl (utan gulisar dock) och träffa en massa jättetrevliga människor.
- Man kan för säkerhets skull fråga busschauffören att det nu säkert inte kommer någon expressbuss och bli skrattad rakt i ansiktet.

Man kan alltså ha det ganska så trevligt! Förutom busschaufförens skratt då. Men det var iofs rätt komiskt i sig.

So, we meet again.

Hejsan vinterjackan, länge sen sist.

45 minuter

Idag har jag fått mail från Medelhavslandet. Medelhavslandet tyckte att jag var en good girl som redan nu ska börja förbereda min presentation som ska hållas om en dryg månad. Och som svar på min fråga fick jag veta att ca 45 minuter säkert skulle vara en lämplig längd på presentationen.

Så, bästa vänner, nu ska jag alltså fixa en vetenskaplig 45-minuters presentation om ett ämne jag hittills satt 0 minuter på, letat 0 artiklar inför och funderat 0 på. Som jag alltså ska hålla på engelska, dubbad till Medelhavsspråket inför clinicians of the field. Känns som att jag kanske ska ha lite koll på mitt ämne, liksom.

Redan nu, hahaha.

Vi ses vid advent sen.

Sallad

Alltså en sallad bestående av frysmajs och svarta oliver.

Majs och oliver.

För andra dagen i rad. Suck.

Pärlorna på bandet

Igår begav jag mig till pilipalismyckesbutiken för att enligt önskemål köpa fem likadana halsband.

Jag hittade mina smycken, men tvekade ändå över om det var exakt de rätta, så jag frågade kassatjejen om jag kan få lämna dem tillbaka/byta dem ifall de är fel.

Tjejen såg helt ställd ut och började mumla.
- Ja, nå alltså nog går det säkert, bara det inte går så lång tid men alltså om du kommer sådär ganska snart så kanske vi nog kan byta.

Jag blev lite förvirrad så jag undade hurdan policy de då har i allmänhet. Får man alltså återlämna köp?

- Nå, alltså vi tycker ju nog inte om ifall man kommer och säger bara att det här inte var bra. Men om det nu är sönder eller så så då byter vi nog.

Jag bestämde mig därmed för att ta det säkra före det osäkra och reservera smyckena och återkomma en annan dag. Så, precis före jag ska gå ut ur butiken frågar jag så där by the way hur länge de månne är reserverade?

- Ja, nå, hmmm. Vad ska jag nu säga... Ja nå nu blev det ju tomt i hyllan... ja... inte kan vi hålla dem så jättelänge... jaaa....hmmm.

Här började mitt tålamod lite naggas i kanterna men ädel som jag är lade jag band på mig själv och frågade specifikt om jag kan få hämta dem på onsdag.

- Nå vi säger så, jo onsdag går bra.

Så fint då. Jag har en liten misstanke om att den här tjejen antingen
a) var jätteung
b) var helt ny och yr på jobbet
c) inte var så bra på att uttrycka sig verbalt
d) kanske inte hade helt alla pärlor på halsbandet.

nejnejnej

Frusit hela dagen. Hängig. Öm i halsen.

Passar.Inte.Nu.

Alls.

Bäst att kurera med finnrexin och sömn hetigenast.

Outsourca städningen, anyone?

Idag, efter att jag i morse lämnade mitt hem lika ostädat som jag mötte det då jag kom hem från jobbet i fredags (då städbehovet redan var rätt så akut), fastnade mina ögon på en attraktiv annons i Den Gula Broschyren. De säljer en Robotdammsugare! Tänk er det: att starta dammsugaren, gå hemifrån och då man kommer tillbaka efter jobbet är hemmet skinande rent. Drömmen alltså! Tror ni den fixar byket och bär ut tidningar också?

Just nu

Ibland kan det gå så, om veckoslutet varit superskoj, roligt, skönt, socialt, och rätt intensivt, att man känner lite utmattad på måndag morgon och därför inte kan börja jobba förrän klockan 11.

Om byggdudarna på terassen utanför fönstret dessutom envisas med att i snigelfart köra nån sorts byggmanick rakt utanför mitt rum kan det också hända att det sådär i allmänhet inte blir skitmycket gjort idag inte. Men det får tiden utvisa.

Sanningen

Klockan är bara just och just 9 och jag har redan lärt mig idag att om man har två deadlines samtidigt så blir båda slarvigt gjorda. Dags att rädda det som räddas kan på fyra timmar.

Here we go.