Mera körsångare till Yle!

Igår gick jag korsets väg tillsammans med tusentals andra huvudstadsbor. Det var fint och maffigt. Det har varit en hel del snack om detta i medierna nu före påsk, speciellt eftersom Jesus detta år spelades av en svenskspråkig kille. Men alltså, både på tv och i radion har jag hört reportrarna tala om via kruuussis. Seriöst? Alla körsångare vet ju att Via Crucis inte uttalas så. Därmed, fram för mer körsångare bland reportrarna!

Sedan sist

Alltså det tycks inte gå så värst bra för mitt bloggande, har allt som oftast varken tid eller inspiration. Nå, kanske tiden/inspirationen återvänder, vi får se.

Sedan sist har jag i alla fall haft nytt seminarium, väntat förgäves på några mejl (ibland undrar jag om jag är osynlig då ingen liksom svarar mig?), haft träff i stockas lekhörna och fått ett kort med en sanning, varit på körläger och blivit någon, haft städdag och städat, vädrat, sorterat och tvättat ur mina klädskåp, glatt mig åt att vissa pengabesittare i sanning gillar vissa projekt jag är med i, varit på en massa jumppor, printat en arma massa papper, mejlat ett och annat mejl samt slutligen köpt påskägg, sådana där små.

Same same, alltså. Men nu ska jag snart gå på vin och med det blir det ju påskledigt så tiderna är ju nog ganska goda just nu! Skön påsk hörni!

Tragiskt

Kollade på årets studentprov i lång matta. Klarade kanske 3 deluppgifter. Skulle kanske (kanske!) ha klarat någon till om jag haft Maols tabeller till hands. Men ändå, känner mig inte speciellt smart just nu.
Hur har jag någonsin kunnat allt det där? Hur har jag någonsin klarat allt det där? Och, inte minst, hur har jag någonsin ens förstått allt det där? Det ser ju ut som något diffust främmande språk.

Telefonsamtalet

Idag fick jag ett telefonsamtal av någon försäljare som tyckte att jag skulle komma någonstans och diskutera någonting, vilket jag såklart tyckte att jag inte skulle göra. I början av samtalet gav hon mig flera utvägar, men eftersom jag stod i en ekande korridor hörde jag inte varifrån hon ringde och vad det handlade om, så jag missade mina naturliga chanser att avsluta samtalet. Så, då började ju hon berätta en massa om varför det är så bra för mig att komma dit och diskutera vaddetnuvar och jag insåg mer och mer hur ointresserad jag var, så till sist sade jag bara att tack men jag är inte intresserad just nu.

Hon ba: Men det lönar sig nog verkligen att komma hit och diskutera. Vi bjuder på en kaffekopp och så går vi igenom allting och funderar tillsammans.

Jag ba: Men jag är inte inresserad just nu och har nog inte möjlighet att komma.

Tystnad.

Så jag ba: ...? ...Okej, hej då!

Tystnad.

Så då lade jag på luren.


Har aldrig förr varit med om att en telefonförsäljare blir tyst. Helt tyst, liksom. Oftast brukar de nu ändå önska en en trevlig dag, eller ens säga hej då. Nu undrar jag lite om hon slutade prata för att hon blev sårad då jag inte ville komma dit eller om hon försökte titta i manualen vad hon skulle säga sen och inte hittade det.

Livstecken

Hej! Jag har inte försvunnit från internätet fast det kanske verkar så. Orsakerna till min frånvaro är att jag dels jobbat effektivt den här veckan (och det är minsann inte alla veckor jag har flyt och inspiration så det gäller att njuta av det så länge den vågen rullar) och dels att jag inte haft så mycket att säga. I övrigt har jag varit på fest mitt i veckan, sett fram emot ett kompisfyllt veckoslut, sjungit och skrivit artiga mejl på engelska. Och så intensivtittar jag på Friday Night Lights. Det är nog en bra tv-serie det hörni, som tips till alla er tv-peeps out there! Lite fånig är den förstås ibland, men vilken serie är nu inte det. Dessutom övervinns all eventuell fånighet av utmärkta rollprestationer.

Utöver det är jag så arma trött på det här kalla vädret. Ljuset på morgonen och eftermiddagen är nice, men den här kylan äter upp mig inifrån. Nu är det nu självaste f-n att det inte kan bli varmare såhär i mitten av mars.

Då frysen dikterar programmet

Det här veckoslutet har jag frostat av min frys. Planen var att det skulle vara ett litet projekt jag skulle fixa undan på fredag kväll. Så på fredag efter jobbet samlade jag alla frysvaror i en ikeakass och bar ut den till husets vädringsbalkong. Så stängde jag av frysen och firade fredag. Innan läggdags märkte jag att isen inte hade smultit helt, så jag insåg att jag måste lämna frysen avstängd över natten med varorna på vädringsbalkongen. I och med det blev lördagens program även mer späckat än det var från första början. Det här har jag gjort:

Vaknat.
Kollat frysen (Isen hade inte smultit. Jag kollade närmare och insåg att jag aldrig stängde av den på fredag utan istället vred upp termostatet. Kändes "bra" att ha haft frysen på med dörren öppen hela natten. Stängde därmed av termostatet. Lämnade grejerna på balkongen.).
Gått till Brooklyn Café på frukost. Om man måste läsa artiklar till frukost är det 100 gånger trevligare att göra det på stans bästa café.
Kommit hem. Kollat in frysen (isen hade inte smultit helt. Lämnade maten på balkongen.). Bytt kläder.
Åkt till skärgården för att umgås med 3-åring.
Letat efter försvunnen park med 3-åring. (Mitt lokalsinne är ju inte det bästa i världen och man kan kanske inte kräva att 3-åringar ska veta exakt var alla parker finns. Så efter en del omkringgående slutade det hela med att vi lekte i en annan park än den vi skulle leka i.)
Gungat med 3-åring.
Åkt hem från skärgården.
Kollat frysen (Isen var inte färdigt smulten än. Lämnade grejerna på balkongen.).
Tryckt i mig lite mat.
Dragit iväg på pilateskurs.
Lärt mig om muskler som stöder sång i tre timmar.
Gått hem från pilates. Kollat frysen (isen hade äntligen smultit). Hämtat frysmaten från vädringsbalkongen. Tvättat ur frysen. Lagt maten i frysen. Duschat.
Åkt spårvagn och metro.
Varit på 1-årskalas, som var mycket, mycket trevligt även om huvudpersonen redan hade somnat då jag kom (men vetscha han kommer att vara 1 år gammal hela året så jag får födiskrama honom en annan dag).
Druckit skumpa och ätit nästan en hel grishuvudkakbit i trevligt sällskap.
Åkt metro och spårvagn.
Sett på TV.
Somnat.

Så, förutom att avfrostningen tog 24 timmar istället för en kväll är läget bra. Lördagen går till historien som en av de aktivaste på länge. Allt som allt var den mycket trevlig!

Fit?

Idag har jag testat på fitball. Och idag har jag lärt mig att jag inte är så värst bra på fitball. Alls. Dear lord så det var tungt, jag var totalt slut efter det passet. Det som var mest störande var att jag inte ens alltid hölls på den där arma bollen. Det var i sanning utmanande att lyckas uppbåda tillräckliga inre magmuskler för att hållas på plats så att jag ens i teorin skulle ha kunnat göra vissa av rörelserna. Ibland var fokus liksom mer på det där med att inte själv rulla i golvet eller hindra bollen från att rulla iväg (dvs ha äran i behåll) än att sträcka på armarna eller vad det nu var meningen att man egentligen skulle göra där liggandes på det där bollskrället. Vi kan liksom säga att jumppapasset för min del handlade mer om ball än om fit.

Det underliga är att jag a) trots allt detta boll-säätände blev ytterst svettig och b) gillade denna timme. Tror dock jag kanske måste träna lite på det här. Jag är inte helt säker på att jag har äran fullt i behåll efter detta pass, nämligen. Och i sportsammanhang är äran det viktigast av allt. Ju.

Citatet

Hört på fredagens disputation:

No one ever talks about their computers being smart, but when there is a problem with the computer, we call it stupid.