Nödvändiga vappförberedelser:

- De traditionella marängerna bakade (de blev helt perfekta!).
- Chips och champagne inhandlat till första maj.
- Bröllop beskådat (och usla kommentatorer nerdissade), skumpa drucken och kaka äten tillsammans med världens bästa HC-kungabröllopsnördar.
- Bokslutshandlingar färdigfixade genom ypperligt samarbete.
- Stipendium erhållet! (jehuuuu!!) (och jag hade rätt, mejlet kom på fredag kl 16.09. haha.)
- En text inlämnad till kurs (bra jag!).
- Annan text inlämnad till handledning (ännu mera bra jag!).

Återstår bara att välja outfit, baka lite till, packa allt och dra till den officiella Vappstaden. Men för att fira att vi kommit så här långt så tycker jag att vi tar en öl på det!

Obs!

Meddelande till alla tanter i simhallens duschrum:

Vänligen, titta framåt då du kutar mellan duschen och bastun. Jag har nämligen ingen lust att krocka med din nakna lekamen.

Ett tecken på överhettad hjärna, del II

Man ämnar koka kaffe i den dubbelkokare som finns i kafferummet. Man häller två koppar vatten i den högra kokaren, för den ser fräschare ut. Man plockar fram kaffepaketet och mäter upp två mått kaffe och trycker på kokaren. Man läser tidning medan kaffet rinner.

Döm då om ens förvåning när det plötsligt finns fyra koppar färdigt kaffe i kokaren. Man ba: eh?

Efter närmare undersökningar ser man då att man tydligen lagt vattnet i högra kokaren och själva kaffet i den vänstra, samtidigt som någon annan tydligen laddat den vänstra kokaren med fyra koppar vatten, utan att koka detta kaffe. Ergo blev mitt vatten kvar i den högra kokaren, medan jag fick ytterst svagt kaffe, kokat på någon annans vatten.

Alltså orka med sig själv ibland. Totally dags för vapp nu, eller vad säger ni?

Ett tecken på överhettad hjärna

Ett tecken på att det är många grejer på gång här just nu är då jag mejlar mina handledare och nästan undertecknar med jro.

Alltså det må vara ett väletablerat smeknamn men trots allt kanske jag inte ska utgå från att alla hänger med.

De sju stugorna

Efter en mycket händelselös påsk har jag plötsligt sju stugor fulla. Jag ba, läsa alla mejlinboxar, svara på mejl om olika saker, chatta med fyra personer samtidigt på olika ställen, fixa färdigt stipendieansökan, printa bokslutshandlingar, mejla lite till, skratta åt bilder på fejan, fundera på vad jag ska ha på mig på vappen, var är min studentmössa månne?, förbereda statistikmöte, göra inledningen seminarieklar, leta artiklar, göra lista på vad som måste göras nästa vecka, bestämma om jag ska på kurs eller inte, mejla om kursen, skriva, samla tankar och formulera mig vettigt. Ba, Queen of effing everything, i all sin enkelhet.
 

Stackars min arma hjärna. Tur att det riktigt snart utlovas urladdning i traditionell "Nu är det tider"-stil!

Trafikfaran

Det känns onekligen något riskfyllt att cykla hem på kullerstensbeklädda gator då man har bröllops- och vapphelgens hela nyinförskaffade skumpabestånd i cykelkorgen.

Mera mejl

Jag har hittat ett artikelabstrakt som verkar intressant. Det går dessvärre inte att få fram artikeln i full-textformat online så alternativen är:
a) att mejla författaren och be personen mejla mig en kopia, eller
b) att åka till mejlans och kopiera artikeln ur en bibba där nånstans, eller
c) fjärrbeställa artikeln och betala typ 10e för att bibban här far till mejlans och kopierar den.

Nå, eftersom jag är lat och snål utesluter vi ganska kvickt alternativ b och c. Återstår alltså att mejla författaren, så jag googlar lite för att få fram mejladressen. Lätt som en plätt kunde man tycka. Men nej nej minsann, för nu råkar det sig naturligtvis så att författaren kommer från ett land där jag varken kan språket eller ens för tusan läsa deras bokstäver. Efter mycket googlande hittar jag slutligen en sida som verkar lovande och ett namn som verkar rätt. Jeij! Så, jag klickar på namnet och en sida med för mig okända bokstäver ploppar upp. Typiskt. Men, rådig som jag är greppar jag tangenterna och kallar i nödens stund på min vän Google translate. Smart va! Men kära vänner, efter detta hårda jobb kan jag dock berätta att det kändes lite snopet då Google översätter texten till "Sidan kan inte hittas".

Man ba, 
för det första: om du är en forskare med publicerade artiklar kanske det skulle löna sig att ha en mejladress tillgänglig nånstans på internätet. Det kan ju faktiskt hända att folk, om de nu  läst din artikel vill kontakta dig med frågor eller någå. Så, how about that?

och för det andra: med tanke på all den tid det först tog att googla och sedermera att skriva detta inlägg kanske jag helt enkelt bara borde ha åkt till Mejlans direkt? Men orka nu sen vara efterklok.


Och för den som undrar: NEJ, det omtalade mejlet i föregående inlägg har fort-effing-farande inte kommit. Jag lovar att det kommer på fredag kl 16.29 bara för att retas med mig.

Att vänta på mejl

Här sitter jag, lite småbitter och irriterad på allt och inget, och väntar på mejl. Mejlet som kanske för goda nyheter med sig om jag har tur. Men seriöst, finns det något mera irriterande än att vänta på mejl? Jag vill bara skrika åt dem som ska skicka det att HALLÅ-ÅÅÅ, kan ni liksom få ändan ur vagnen och klicka på sänd nu då nån gång?? Hur svårt ska nu det vara liksom?

Ni tycker att jag är lite onödigt dramatisk? Men alltså, ponera detta: Före påsken får du ett mejl där personerna skriver att de ska mejla nästa vecka. Så blir det nästa vecka och so far har inget mejl nått inboxen. Man tycker ju lite då att de kanske kunde ha mejlat en resultatet direkt (eftersom man väldigt gärna vill veta!) istället för att liksom skicka ett mejl om att de ska skicka ett mejl. Argh, frustrationen!

Såattdehäran, ha en bra dag ni nu. Själv ska jag återgå till att klicka på refresh.

Definition på "neverending project"

Hur man vet att det man jobbar med är så gott som utan slut (eller att slutet åtminstone inte verkar vara nära förestående):

Man jobbar med ett dokument som består av 38 sidor (vilket fortfarande är alldeles för långt samtidigt som en stor del av texten fattas och där ungefär varannan rad är highlightad i olika färger vilka alla betyder olika saker), och man dessutom har ett dokument kallat "förkastad text" som är 49 sidor långt.

En sång för varje tillfälle: Längtan till landet

I dessa tider av Vintern rasat kan jag inte låta bli att längta till landet. Jag längtar till solstolen, bokhögen, grillmat, och allra allra mest till havet. Åh, den där känslan när man bara kan vandra rakt ut i havet, simma en längd eller bara ligga och flyta runt och sedan soltorka på en sten. Plocka upp stenar med tårna och se solen glittra på vattnet. Och att ha inga som helst tider att passa. Total längtan till landet!


P.s. Detta är första inlägget i en spännande serie kallad En sång för varje tillfälle. Ni får gärna vara interaktiva och delta med bidrag i kommentarfältet eller på era egna bloggar.

Min värld är upp- och nervänd!

Jag googlade nyss "jro" och efter det är ingenting sig likt. Min värld är totally turned upside down. Kolla fast själva:

Helt tydligt är jag en organisation som ska promote Japanese food abroad.

Och så är jag tydligen också flygfältet på Kilimanjaro.

Och så det bästa: Jag är tydligen en amerikansk hip hop-artist.*, **.

Jag är helt förstummad. Måste börja jobba på min nya hip hop-identitet asap, här finns ingen tid att förlora.


* Och före ni alla nu hojtar att ni känt till denna artist sedan c-kassettens*** tid så försvarar jag mig med att jag i regel aldrig känner till artister och band som alla andra vet om. Jag tycker om att musicera, inte att lyssna på musik, bara så ni vet.

** Hur stavar man egentligen det på svenska? Hip hop? Hiphop? Jag stavar trots allt inte så ofta till det, av någon anledning.

*** Varför kallas det egentligen c-kassett? Vilka var A- och B-kassetterna?

Påsken hittills

Hittills under denna påsk har jag:

- åkt bil längre än jag ursprungligen önskade.
- iakttagit mer eller mindre ofrivilligt roskisdykande, två gånger.
- verkligen inte klätt ut mig till påskhäxa.
- frusit på senaststorget.
- druckit vin med trötta vänner. tydligen blir alla trötta av att ha påsklov.

Dagens ljusglimt

Idag är ingen bra dag. Jag har just lagt ner ca fem timmar på att lösa ett statistiskt problem (okej okej jag har nog också ägnat en del av tiden åt slösurfing, men det var mest pga frustration faktiskt) och ingen vet om jag trots den myckna tidsanvändningen gjort det rätt alls. Känns verkligen inspirerande, verkligen. Det är nog inte riktigt tider nu hörni.

Men ljusglimten i statistikmörkret får personalsnubben i mitt lunchcafé stå för: Där stod han i kassan iklädd lippis, på vars skärm han placerat några påskkycklingar. Då kunde inte ens jag låta bli att le.

Question:

Läser ni bloggar som är skrivna av män? Jag gör nämligen inte det, inte en enda tror jag. Jag antar att det förstås finns en hel del politiska bloggar som skrivs av män, men sådär annars? Har ni tips?

Jag undrar varför bloggande är något som (nästan) bara kvinnor sysslar med och om det speglar någonting i vårt samhälle - och i så fall vad.

Översättare sökes!

Är någon av er bra på franska och skulle kunna tänka sig att översätta några delar av en artikel åt mig? Google translate gör inte ett så jättebra jobb kan jag berätta. Eller så gör Google ett jättebra jobb men artikelns text är under all kritik. Det är inte så lätt att veta hur det ligger till, då man är en sådan som satsat på att endast lära sig germanska språk. Och oberoende av om det är artikel eller google som felas så behöver jag en översättare som kunde hjälpa mig att tolka lite här.

Anyone? Plide? Som belöning utlovar jag en kram och så kan jag bjuda på kaffe. Eller om vi är riktigt wild and crazy kan du också få vin! Uuh, an offer you can't resist eller hur?!

Jaa-aa.

Idag är nog den här valbaksmällan ganska kraftig och bitter.

Dagens bravader

Idag har jag klarat av några grejer. Bra jag. Andra grejer har jag verkligen inte alls klarat av. Dåligt jag.

Bestämt vem jag ska rösta på. -i sista minuten, men check.
Röstat. -check.
Hämtat cykeln. -check (jättemkt bra jag på denna punkt).
Shoppat svarta byxor- -nope, fanns inga. Däremot har jag shoppat en massa annat, hoppsan.
Bykt. -will do, så kan snart säga check.
Käkat med mor och far. -check.
Sockerstrejkat. -eh, nej. Funkade inte i samband med den ovannämnda lunchen.
Fattat beslut om ett och annat. -nä, inte alls. (jättemkt dåligt jag på denna punkt).
Jobbat lite. -eh, nej. Men kanske jag kommer igång snart?

God Jul!

Idag ämnar jag fira jul med Fanny och Alexander. Blir trevligt även om det onekligen känns lite som sun hours not so well spent att stänga in sig i en mörk salong en extremt solig vårlördag som denna.

Dessutom ligger jag efter i tidtabellen så jag har inte hunnit ut på stan för lite shopping som planerat var. Man kan lugnt konstatera att det liksom inte blir någå julklappar åt mig idag då.

Den intelligenta tekniken

Jag vill ladda min iPod och sticker in sladden den i den tröga jobbdatorn:

Jobbdatorn ba: Huh? Va är det här för nåt? *tänka tänka tänka*. Ah! Nu vet jag!

Jobbdatorn rafsar ihop ett meddelande på skärmen: Still camera detected.

Jag ba: Eh, jobbdatorn. Kanske du skulle fundera lite till ännu.

Beslutsångesten

Alla som känner mig vet att jag är typ sämst i världen på att fatta beslut. Jag menar, jag kan ju inte ens välja maträtt eller glassort utan att vela i hundra år. Och nu måste jag plötsligt fatta beslut om en massa frågor som är lite mer omfattande än mat och glass. Stressigt värre! Och det som är irriterande är att ingen annan än jag kan fatta dessa beslut, så jag kan inte ens ställa mig sist i kön och köra på "samma som hon, tack".  Jag blir helt förvirrad här. Who knows hur det här kommer att sluta.

Trial and error

Senast jag var i matbutiken bestämde jag mig för att vara lite nyskapande, så istället för att köpa vanlig äppel- eller apelsinjuice körde jag på grapefruktsjuice (att just den råkade vara på rea spelade också lite in, om jag nu ska vara helt ärlig). Och alltså, jag gillar grapejuice, jag tycker att det är spännande med en frukt som kan vara både sur och besk samtidigt. Gott! Men. Men men men. Om man, som jag, också dricker kaffe på morgonen skulle jag nu starkt rekommendera att satsa på någon annan form av juice till frukosten. Huuu säger jag bara. Besk juice tillsammans med kaffe som också är beskt fast på ett annat sätt = error. Do so not try this att home!

Inlägget om fåfängan

Man vet att man är snygg i sin nya jacka då ens ena kompis berömmer ens outfit ena dagen, och en annan kompis ger ens outfit betyget mvg följande dag. Det är väldans trevligt att få beröm, hörni!

Hemskt hemskt hemskt trevligt! (sori, inside joke, men det ÄR hemskt trevligt faktiskt)

Diskmaskinen

Alla håller väl med om att vi älskar diskmaskin, eller hur? Det är ju så fantastiskt att om du en gång haft en diskmaskin så vill du aldrig flytta till ett ställe där diskmaskin inte finns. Diskmaskin FTW, liksom!

Så långt allt mer än väl.

Men. Så hörde jag i förrgår att man vid obduktioner kan se diskmaskinen  i människan. Så starka är våra maskindiskmedel. Och detta skrämmer mig och ger mig otroligt mycket obehag. Huj huj huj. Så nu är frågan, vad ska jag göra nu?

Nån som vet var jag kan köpa ekologiska diskmedel som inte lämnar spår inuti mig?

Note to self här också

Pinglan påminner sig om att man inte planerar in lenkki efter skumpaprovning på aksiönstället. Jag vill i sammanhanget passa på att påminna mig om att det inte heller är en strålande idé att planera in statistikmöte efter skumpaprovningen.

Här jobbar vi med humor

Ibland har man ett möte där man sitter och snackar kring ens halvfärdiga artikelutkast, där mycket ännu återstår att göra - och ju längre mötet framlider inser man precis hur mycket det är som återstår och därmed kan man rätt enkelt frammana en känsla av lätt förtvivlan - och där artikelutkastets sammanfattning och abstrakt fortfarande består av den beskrivande och utförliga texten "bla bla bla". Om den ena av ens handledare då vänder sig mot en annan och säger "jag gillar den här sammanfattningen, den är oikein ytimekäs" och den andra svarar "jo, det samma gäller abstraktet, jag gillar det också", ja, då lättar den förtvivlade känslan lite och man vet att det åtminstone är bra feelis i gänget.

Den inre konflikten

Okej, nu är det officiellt vår. Snön är så gott som borta, våskorna framplockade och bussbiljettens giltighetstid har gått ut. Nu skulle det alltså gälla att gå den långa femminuterspromenaden till cykelförvaringen för att plocka fram cykeln. Det är starka krafter emot varandra här: Å ena sidan vill jag ha cykeln för att snabbt och effektivt kunna ta mig till jobbet på morgonen (jag är ju i grunden lat, så orka nu gå till jobbet liksom). Å andra sidan känns det nu himla jobbigt att ta mig tid att hämta cykeln och sätta den i skick (jag är ju i grunden lat så orka nu sen hämta den). Som ni förstår har vi ett dödläge i förhandlingarna.

Hur länge tror ni jag kommer att skjuta på detta och gå till jobbet, muttrande över att jag inte hämtat cykeln ännu?

Orättvisan

Jag tillredde mig en synnerligen delikat och hälsosam sallad till middag, och som tack för den goda (ja, goda i dubbel bemärkelse) gärningen bestraffar universum mig med magknip. Känns inte alls rättvist det här.

Musikaliteten

Ni vet när man copy-pastear nåt från internet in i ett worddokument och det förstås kopieras in där med en massa onödiga mellanrum och konstig layout? Nå, om man kopierar in en lista med namn som sedan visar sig ta upp flera sidor i ett dokument kanske man vill komprimera namnen att alla kommer efter varandra istället för under varandra, och så sätter man igång med att trycka på delete end mellanslag, delete end mellanslag, delete end mellanslag. Om man då, som jag, har en ljudlig keyboard (tror det ingår i keyboards av modell äldre), skapar man liksom ett litet måndagstrumsolo då man i snabb takt klickar på delete end mellanslag. Det blir liksom tata daa, tata daa, tata daa. Man är ju musikalisk vettja.

Cheese galore!

Idag har jag ätit och skrattat med de finaste av vänner. Åh, gotta love att äta och skratta alltså. Och mest av allt, gotta love mina fina vänner! Menyn på vår sextimmarsbrunch bestod till övervägande del av olika sorters ost och så ostkaka på det. Åh, gotta love ost lite grann också. Detta mina vänner är ett ypperligt söndagskoncept och trevlig avslutning på en rolig, social och också något intressant helg. Supreme Sunday, kort sagt!

Ännu en memorable moment

Fick tydligen lite bloggrippe här nu, men jag glömde ju nästan det roligaste:

Jag pussar femåringen på kinden.
- Nej! Pussa inte! Man får bakterier!

Humor

Ännu en barnsak: Vi läste också många böcker. Den bästa boken handlade om hur en skalbagge inte gillar att äta människomat, för skalbaggar äter tydligen bajs (just det stycket i boken läste vi naturligtvis flera gånger om). Först skrattade jag lite åt den här kiss- och bajshumorn som alltid verkar vara så oslagbar. Sedan slog det mig att det är en form av humor som tydligen aldrig blir barnslig och går ur tiden, eftersom även mina 30-åriga vänner också helt tydligt finner detta roligt. Se fast här och här. Jag tar detta som ett tydligt tecken på att mina vänner, och därmed naturligtvis också jag, är evigt unga.

Barnbloggen

Hej hej! Det har varit lite dålig uppdatering här för jag har varit lite upptagen. Helgen inleddes nämligen i sällskap av en 7-åring och en 5-åring. Och då hinner man inte blogga sådär jättemycket kan jag berätta. Här kommer några soliga glimtar av min helg so far:

Dagen inleddes för min del av att en liten röst väckte mig kl 6.30 och senare meddelade att jag "sovit halva dagen" då jag steg upp så sent. Jag ba, eh? Känns som att vår uppfattning om "halva dagen" inte är helt överensstämmande. 

Bara så ni vet så går det sedan inte an för en sjuåring att borsta tänderna med barntandkrämen, för den är faktiskt ”vain kuusivuotiaille”.

Jag har svarat på många frågor, inkluderandes

- Har du varit många gånger hos tandläkaren?

- Har du blivit vaccinerad?

- Men varför kom du hit övernatten?

- Vad gjorde du riktigt i bussen?

- Har du åkt tåg många gånger? (Jag ba: eh, nå några gånger)

Vi läste några böcker:

Jag: Ska jag läsa den här boken på finska eller svenska?

Sjuåringen: Läs den på svenska så att du förstår.

Och avslutningsvis lite info om hur man känner sig gammal: Jag lovade åka metro nån gång med sjuåringen. För han har aldrig åkt metro. Fast, egentligen vet han nog hur det ser ut i en metro, för han meddelade att han faktiskt har ett datorspel där man åker metro.(Jag ba, okej... nu är det nog så 2011).

Lunchen

Idag är det torsdag. Torsdag = Ärtsoppa och pannkaka här på min lunchrestaurang. Det finns också andra rätter men just idag varken lät eller såg de tilltalande ut. Så jag slevade glatt upp ärtsoppan och tog en bit pannkaka med sylt och stegade iväg mot kassan.

Precis då slogs jag plötsligt av insikten: Jag är ju på sockerstrejk denna vecka. Och hur man än funderar så är nog pannkaka med sylt = socker. Och om  man ska bryta mot sitt sockerstopp så är det nog inte värt att göra det med lunchrestaurangens pannkaka. Så god är den inte. Så med axlarna besviket ihopsjunkna fick jag snopet föra tillbaka pannkakan och istället äta ärtsoppa med sallad till lunch. Alltså ni hör ju själva hur lame det låter.

Mognaden

Idag skriver jag om inledningen till min tre år gamla gradu och kan inte låta bli att undra hur jag kunde tycka att det jag skrev då var bra? Seriöst, en så dålig inledning det är.

Alltså jag antar att det är detta som kallas mognad och process, eller kanske mognadsprocess. Men ändå, tänk nu så mycket skönare det skulle vara om man skulle slippa mogna och processera och helt enkelt bara skulle vara skitbra och perfekt från början.

Sån e jag

Chatt med god vän för att besluta om träff hemma hos mig imorgon:

Jag: Bara så du vet, det är sen lite råddigt hos mig. Jag har inte hunnit städa.
Hon: Hah, nothing I haven't seen before.


Great. Så nu vet ni hur städig jag är.

Näj!

Menalltsåsuck. Här har ni en som kände sig snygg idag ända tills jag märkte att jag har en fläck på min blus.

Om hur man blir glad trots att man gör grafer i excel

Idag svalde jag min excelilska från igår och gjorde ett nytt försök med grafen. Då jag skulle göra error bars i grafen uppstod dock stora problem. Inget jag provade funkade. Tårarna var nära. 

Då tog jag till det välbeprövade knepet "youtube" (kanske ni har hört om det nån gång. Det är ett vanligt verktyg såhär i forskarkretsar) och hittade många filmer om hur man ska göra error bars. Jag kollade på några och gjorde som de sade, men hur jag än försökte blev det fel. Tårarna var ännu närmare.

Sedan klickade jag, vid det laget smått desperat, på ännu en film och råkade in på en film av snubbe som snackade nåt som lät som kinesiska. Great, tänkte jag, det här kommer aldrig att bli till något. Tårarna hade aldrig varit närmare än då.

Men as snubben babblade på, insåg jag att han ju snackade norska, och att jag nästan förstod vad han sade. Han pratade på om error barsen, medan han stapplande och yrande visade hur man skulle göra. Vid ett skede hittade han faktiskt inte ens stället han skulle klicka på i excel. Men det stoppade inte snubben, han lät hela tiden jätteglad! Ni vet, så där som endast norrmän kan. Och, tamigibrasan, det funkade!

Mer glada norrmän åt folket!

Smärtpunkten

Spänningen och nervositeten under lördagens konsert i kombination med mapphållande har nu gett mig en mycket sjuk punktsmärta vid ena skulderbladet, som strålar upp i nacken varje gång jag vrider på huvudet. Lovely.

Jag har nu funderat på olika lösningsmodeller och överväger följande:
a)  Jag måste sluta ha mapp på konserter.
b) Jag måste sluta vara nervös och spänna mig.
c) Jag måste sluta sjunga i kör.

Muntra tisdagen här som ni märker. Andra förslag på lösningsmodeller?

Irritationsutbrottet

Alla ni som stalkar mig på fejan vet att jag har inspis idag. Jee. Jag har dessutom fått en hel del gjort. Jee igen. Men det oaktat så är jag nu så irriterad att jag spricker, för nu har jag försökt göra en graf i excel här i en timmes tid. Hur svårt kan nu det liksom vara?? Jag gjorde ju en exakt likadan i december. Så trots att detta är helt sanslöst ointressant för er måste jag få skrika lite:

ALLTSÅ JAG BLIR GALEN!! VARFÖR FUNKAR INTE GREJER I EXCEL?? OCH VARFÖR HITTAR JAG INGEN LÖSNING I GOOGLE?? ARGH!

Sådärja, tack. Nu tänker jag sköta graffixandet i stenåldersexcel eftersom den modernare varianten obviously inte går att fatta logiskt.


Emedan jag är så himla korrekt och inte så ofta svär (fråga fast vem som helst!), speciell inte i skrift, får ni själva krydda detta inlägg med valfria svordomar. För jag tänker dem här, jag lovar.

Och dessutom, om just du känner dig som queen eller king of charts in excel, vänligen ta kontakt å det snaraste.

Följ med den spännande fortsättningen för att få veta hur det går med stämgafflarna!

Den här sjukt spännande följetongen om mina stämgafflar fortsätter (alla hurrar!). För kan ni förstå, först hittade jag ingen. Sen hittade jag två (vilka jag tog med mig på turnéen). Och igår då jag packade upp hittade jag plötsigt tre i min väska. Man ba ...okej? Nu önskar jag bara att jag skulle minnas var jag lade dem efter uppackandet.

Hahahahaha!

Låt mig få presentera utvalda delar av föregående inlägg översatta till engelska medelst the beloved google translate:

På partystället i Vasa Stad fanns det många teiner. (All credits to Mo, som förresten förväntas ge ut en bok med titeln "Mitt liv som tein").
For the party instead of Vaasa City, there were many proteins. (All credits to Mo, who, incidentally, is expected to publish a book titled "My Life as a protein").

Suverän turné med finfina typer! 
Great tour with squeaky types!

Jag har ett liv!

Detta veckoslut har jag haft ett liv, det hade ni då inte trott va! Här bör dock tilläggas att här likställer vi då "att ha ett liv" med mycket bussåkande och måååånga vakna timmar. Eftersom jag varit sanslöst otrendig och inte bussbloggat som alla andra kör jag nu istället en sammanställning av viktiga iakttagelser under helgen:


- Om man på lördag morgon lämnar sitt hem före Radio Vega ens börjat sina sändningar och före tidningen kommit, då tycker jag faktiskt att det är för tidigt att lämna sitt hem.

- Om man måste vara i stan så tidigt på morgonen att spåran inte ännu ens börjat gå, då är det också ett tecken på att det är alldeles för tidigt för att lämna hemmet.

- Om man är vaken i 20 timmar, sover några timmar och sedan vaknar igen, och tillbringar ett ansenligt antal av dessa timmar i buss, samt en hel del timmar i sjungande koncentration, föds det många juttun och ett och annat skratt.

- Bussen hade inget eluttag, så det var en evig tur att jag plattade håret hemma före avfärd (Förresten, tack till alla läsare som engagerat sig i den frågan, jag kan försäkra er om att allt gick bra till slut).

- Are we there yet?! *smack* funkar bevisligen lika bra på sträckan Hesa-Vasa-Hesa som på Irland.

- Jag gjorde en grav rookie mistake och tog inte med någon dator på resan. Alltså hur icke-generation-Y får man vara riktigt? Kände mig helt lame. Tur att jag iaf har internet på telefonen så jag nu ändå i realtid kunde hänga med i kommenteringssvängarna och allt lajkande på fejan.

- Efter omfattande empiriska studier har jag konstaterat att det tydligen funkar bättre med Klackarna i Kodaly än att Konsertsjunga Kodaly.

- Tydligen är det möjligt att mitt under konserten fastna med klacken i körställningen, så att man måste kliva ur sin sko, böja sig ner för att ta loss den och sedan kliva in i skon igen. Tar lite udden av koncentrationen, kan jag berätta. På tal om Klackarna i Kodaly liksom... Eftersom sången vi skulle sjunga strax efter klackincidenten var en av Kodalyna så är mitt nya motto tydligen Klacken fast i Kodaly.

- Tydligen är jag en panflöjt (obs! Är. Inte har.). Jag har inga ytterligare kommentarer förutom att ifall jag skulle bli arbetslös i framtiden har jag nu en finfin plan B som inkluderar mohikanfrisyr, panföljt, synt och varuhushissar. Känns ju skönt att veta.

- På partystället i Vasa Stad fanns det många teiner. (All credits to Mo, som förresten förväntas ge ut en bok med titeln "Mitt liv som tein").

- Jag är tydligen Rojsig. Allt ska man nu få höra också. Och det orättvisa här är att andra minsann fick välja sina smeknamn själva.


Summa summarum: Suverän turné med finfina typer! Nu är jag lite trött.

Redo!

Nåja hörni, väskan är packad, fiden struken, frukosten redo i kylskåpet, naglarna lackade(!), kläderna framplockade, sången övad, läppstiftet hittat och klädkrisen avblåst.

Det är turnédags!

Nu är det nya tider!

Imorgon behöver jag en stämgaffel. Och kan ni förstå: Igår råkade jag hitta två stycken hemma hos mig. What are the odds liksom?

Förseningen

Igår åkte jag tåg två gånger. Båda gångerna var tåget försenat. Så här mellan dej och mej kan jag berätta att jag skyller förseningarna på mitt tågsällskap. Hon är ju nämligen inte direkt känd för att ha bra tågkarma.

Men for the record ska det också sägas att det gör inget att tåget är försenat om man reser i gott sällskap.