Färdmedelsotur

På senaste tid har jag haft en osannolik otur då det kommit till färdmedel. Eller ja, egentligen inte, för jag har ju alltid välbehållen kommit fram inom rimlig tid, men ändå känner jag mig bitter och inåtvänd.

För, först kunde jag inte köpa biljett till tåget till Kokkola. Så jag tvingades åka det överfulla fredagseftermiddagspendolinot med en stor kappsäck och annat baggage, i förkylning och utan platsbiljett, så jag måste byta plats kanske 6 ggr under den typ 4 timmar långa resan, och dessutom betala 5e mer för besväret. Fett dålig deal.

Sedan åkte jag tåg hem från Vasa. Det gick iofs snabbt och smidigt. Men dessvärre drabbades min tågfrid av diverse störningsmoment. Dels var det en tjej som avfyrade nåt som lät som en kombination av hostningar och nysningar (alltid minst två, oftast tre i rad) ungefär var tredje minut under samtliga 3,5 timmar. Najs. Det kändes som om basilluskerna kom flygande genom tågvagnens luftkonditionerade luft rätt ner i min egen hals. Vad fanken skulle hon ut och resa för i det skicket? Därtill fick jag också äran att sitta bredvid en tant som inte kunde säga ett endaste ord åt mig. Hon bara stirrade på mig tills jag fattade att jag hade min reppu på hennes plats. Man ba, seriöst. Ett enkelt "anteeksi" hade räckt. I'm not stupid. Dessutom luktade hon tobak.

Slutligen åkte jag buss i österled. Bussen hade inga bälten. Den var fullproppad, varje plats var tagen. Luftkonditioneringen funkade inte. Och inte så mycket annat heller. Bussen körde sakta längs med motorvägen, eftersom chauffören inte vågade åka fortare. Man ba, men så bra då. Hela busskrället gungade nämligen åt höger och vänster under färden. Tur jag inte brukar bli sjösjuk. Då jag stigit av bussen såg jag hur backljusen liksom blinkade hela tiden medan den körde iväg. Tryggt och bra.

Tur att det snart är vardag och jag hålls hemma ett tag. Alla dessa färdmedel tar musten ur mig.