Keppijumppa - en utvärdering

Ooo-kej. Idag har jag varit på keppijumppa för första gången i mitt liv. Namnet har ju minst sagt lite mommovarning över sig, men jag tänkte att det kanske är en lagom start på min nya jumppakarriär. Dessutom lär det väl ska vara bra för nacken och axlarna och sånt, och det är ju aldrig fel.

Nåväl. Det visade sig att keppijumppan inte alls borde ha nån mommovarning över sig, den är inget för mommon alls. Såvida det inte är en jättevältränad mommo vill säga. För, förutom att jag blev svettig så tusan och var röd som en gris i fejset efter jumppan, fick vi nämligen än en gång bevisat vilka som är mina starka och svaga sidor. De svaga är steg och hopp och koordination, grejer man ska göra snabbt med hög puls. De starka är sådana grejer man gör på stället som kräver mer precision och andning och muskelstyrka. En annan svag sida som framkom starkt (haha) idag är armhävningar. Jag är helt klart inte bra på armhävningar. Eller, för att uttrycka det diplomatiskt, det finns rum för förbättring inom det området.

Men jag måste säga att konstigt nog tyckte jag ganska bra om den här keppijumppan, trots att den bestod av alldeles för många steg åt höger å vänster och framåt och bakåt* (t.ex. där i ett skede då vi viftade med pinnarna snett uppåt åt höger och vänster samtidigt som vi tog steg hitåt och ditåt och gudvetvart och ledaren ropade "och nu tar vi det dubbelt så snabbt" ville jag bara skrika åt henne att det går ju inte, för fanken! Men på nåt vänster gick det väl kanske i alla fall sen, lite ditåt i alla fall.). Det roligaste var att stå stilla på stället, hålla pinnen framför sig på raka armar och stå på ett ben och föra det andra benet runt i cirklar i luften. Det svåra uppstod då vi gjorde samma sak så att man stod på ett ben, på tå. Underlig sak jag lärde mig då: jag har mycket bättre balans på ena sidan av kroppen än den andra. Myschot.

Nu är det ju dock så att jag är en envis jävel så jag är så illa tvungen att gå på keppijumppan nästa vecka också för att bevisa att jag nog får lite fler steg rätt då. Och kanske nån armhävning till också.


*som egentligen nog var jättelätta, bara man har lite fallenhet för koordination. Det fattade till och med jag, teoretiskt sett alltså.