Om onödigheten i att vakna

Alltså vad är grejen med att vakna av sig själv klockan 9 en post-konsertal söndagsmorgon, bara för att vara så arma trött och slut i huvudet att man ändå inte orkar göra någonting? Så under de tre timmar som redan gått denna nådens dag har jag ätit frukost, läst igenom hela hbl och internet, sett både Glee och BBT, löst halva sudokun i hbl, lyssnat på intervjun i gårdagens lördax och funderat på alla saker jag kunde göra om jag bara orkade. Städa min förfallna lägenhet, till exempel. Men alltså det går ju bara inte med en trötthet som denna. Och nu har jag så himla tråkigt. Tänk att jag hade kunnat sova hela den här tiden, om jag bara hade kunnat. Jaja, det är väl bara att fortsätta med vilsamma tv-serierelaterade aktiviteter, tur att jag ännu inte sett på Grey's! Kanske energin återkommer efter lite sjukhusdrama. Glad farsdagssöndag på er alla!