Förutom de obviousa smått obekväma nackdelarna med att i tre och en halv timme sjunga sopran* i sin ena kör och klämma till med höga A:n och H:n titt som tätt, har jag också upptäckt en fördel med detta. Och det är att övningen gör en så uppsjungen att då man kommer hem klarar man (galant) av solot man ska sjunga i den andra kören. Solot som först kändes nästan omöjligt, men nu plötsligt är
*Alltså egentligen har jag blivit tilldelad rollen andra sopran men det är nog ett rent o skärt skämt, för jag har upptäckt att den rollen gäller två toner på två ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar