Som fortsättningsstuderande är man ingenting. Inte riktigt studerande men inte heller riktigt arbetstagare. Man kan kanske få ett arbetsbord, men en bordsdator endast om datorerna förnyas någonstans så att de gamla blir över. Ingen vet när, hur och med vad man jobbar. Frihet, men eget ansvar. Inga skyldigheter men heller inga rättigheter. Ingen arbetsplatshälsovård, men ingen studenthälsa heller.
Jag älskar min frihet men är synnerligen väl medveten om också det negativa i det här systemet. Nu visade det sig dessutom att fortsättningsstuderande inte får låta trycka upp universitetets visitkort, för det måste man vara anställd för att göra. Så nu är alternativen att gå den långa vägen (tala med handledaren som talar med någon ansvarsperson som fixar att korten trycks och skickar räkningen till insten som skickar den till mig - om tryckeriet går med på det) eller att själv väsä ihop ett eget visitkort, dock utan logo (känns ju något oproffsigt att utomlands representera sitt universitet med egengjorda visitkort). Håhåjaja. Om ni frågar mig så tycker jag att 2011 kunde börja anlända till universitetsvärlden också så småningom. Tekniken känns liksom lite 2007 och hierarkin liksom lite 1950.
4 kommentarer:
Får du inte ens gå på gulismiddag????? :) Kämpa på!
Haha! Frågan är dock om jag ens VILL gå på gulismiddag...? :D
jo, just det där var kanske lite en bidragande orsak till att mina ambitiösa forskaplaner sprack... men alltså, nog ska du ju få visitkort ändå tycker jag absolut!
Mm, det är tråkigt att det ska vara såhär - ingen position och inga rättigheter men en massa jobb för en ganska låg lön (som man dessutom måste skaffa på egen hand). Så visst är det avskräckande. Fast samtidigt gillar jag ju det här arbetssättet jättemycket, så jag är väldigt tudelad.
Skicka en kommentar