La Traviata på operan inleddes med att jag hade stora svårigheter med att hitta min plats. Man kan verkligen inte anklaga denna stad för överskyltning, detta var redan tredje eller fjärde gången jag tvingades fråga mig fram trots att jag följt kartan (Exempelvis kunde man ju tycka att en busstation skulle utmärkas på nåt vis utanpå byggnaden, med tex en skylt eller lite text. Men skyltning kanske är för mesar, vad vet jag). Nå, efter att ha frågat tre personer fattade jag att jag skulle till en annan ytterdörr vid en sidogata (den för pöbeln, som inte sitter nere på parketten), upp för en trappa, genom några rum och upp för en annan trappa.
Operan inleddes med allsång. Jaha, tänkte jag. Tanten bredvid mig tvingade mig att stiga upp. Okej då, tänkte jag, bäst att göra som alla andra. Sedan började operan i tre akter med två pauser. I pauserna drack typ alla espresso i baren. Och i pauserna konverserade tanten och jag. Hon talade engelska. Trodde hon. Jag förstod inget men log vackert ändå och sade yes. Sopranen trasslade in sig i sitt klänningssläp mitt i en svår och hög aria med många svängar men lyckades otroligt nog sjunga biisin helt suveränt medan hon viftade med ena foten då och då för att komma ur trasan. Bra opera, överlag. Pausvinet kostade dessutom bara 2,50. Jee.
Nå, sedan då? Jo, ni vet såna där fjantiga restauranger som har ovala bordstabletter på varje plats, med ett foto på? Som har en meny i ringpärm med suddiga foton på varje rätt? Jo, där åt jag idag. Det var typ det enda som var öppet och jag orkade inte gå till världens ände i åskovädret för min munsbit. Men middagen avslutades med Limoncello så helt fy skam var den nog inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar