Vintern ra!

Nu i dessa längtan till landet-tider passade det ju bra med en liten utflykt till huset på landet. Där är nu all snön borta och vårtecknen är fullt synliga:

Blåsippan ute i backarna stå

Solen kysser liv i skog och sjö

Och imorgon är det vapp! Jeij! För första gången sedan 2001* ska jag inte fira vapp i Åbo, det känns lite ovant. Till all lycka ska jag ändå fira med en massa finfina typer så jag tror det nog inte kommer att gå någon nöd på mig. Alls. Det allra viktigaste med vappen är trots allt att skåla med sina vänner och så förstås också att mena bä. Det måste man på vappen.


* med en liten paus år 2006 då jag firade i Uppsala. Och trots att man där firar Valborg, inte vapp, är firandet  ju typ likadant som i Åbo så det räknas knappt som att vara borta.

Avslut

Idag har jag varit på begravning, den fjärde på ett och ett halvt år. Fast varje begravning är olik de tidigare kommer jag nog aldrig att vänja mig vid hur tungt det är, hur trött och sorgsen man blir. Varje gång jag lämnar en begravning, inte minst idag, känns det som om världen har blivit en lite lite sämre plats.

Men ändå, idag lämnade jag begravningen med också en annan känsla. En känsla av ödmjukhet, tacksamhet, inspiration och målmedvetenhet. En vilja av att föra vidare det jag fått, att försöka bli lite som min förebild. En begravning är ett symboliskt avslut, ett viktigt avslut. Men samtidigt också en början på någonting nytt. Och det nya kan också bli bra.

Men med det sagt hoppas jag verkligen att jag inte behöver gå på någon begravning på ett tag.

Shoppingtips

I ett halvpatetiskt försök att bryta denna bloggtorka tänkte jag tipsa er om prisvärd nätshopping. Jag brukar ofta använda mig av frissaschampo, vilket ju blir ganska dyrt i längden, speciellt om man köper det hos frissan. Men så en dag insåg jag plötsligt att man ju också kan shoppa sådant på nätet! Så, låt mig härmed få rekommendera beautybay.com! Det i frågavarande schampot var betydligt billigare där än hos frissan eller i Det stora varuhuset. Därtill var det nästan fem euro billigare än på Jordgubbsnätet. Dessutom har Beautybay gratis frakt och allt kom väl inpackat några dagar efter beställningen, inga strul alls. Smidigt så attan. Så på basen av min vetenskapliga undersökning med 1 antal försöksperson har vi ett väldigt positivt resultat. Därav alltså denna rekommendation!

Och så en bonuslänk: Om ni som jag behöver piggas upp lite kan ni med fördel kolla igenom denna samling fejankommentarer. Hihi.

Spårvagnshumor

Idag åkte jag spårvagn till jobbet. I spåran satt jag, några som var på väg på jobb och så ett gäng på fyra-fem ganska så förfriskade men glada typer. Typerna satt och diskuterade högt allt vi åkte förbi. De konstaterade bl.a. vad som var järnvägsstationen och nationalteatern och vem av dem som visste det och vem som inte hade koll. Precis framför Kaisaniemiparken utbrast den ena typen: Har du också dokat i den där parken?
Och en annan av typerna ba: Totta kai!

Jag tyckte det var lite synd att jag måste kliva av där, för detta hade ju stora potential att utveckla sig till ett riktigt intressant samtal.

The week of goodbyes

Denna vecka känns som en månad lång. Jag har mest av allt ägnat veckan åt att ta farväl på olika sätt,  ibland mest vemodigt och ibland slutgiltigt. Nu är jag trött.

Och snart är det dags för ännu ett avsked: Ikväll ska jag se Karl-Oskar och Kristina ta farväl av sitt hemland. Detta avsked gör mig dock alls inte trött, för det betyder ju att kvällen fylls av vänner, bra musik, finkjolen och skumpa i pausen! Just nu finns det inget som känns mera rätt än det!

Första daten

Ikväll har jag haft min första date med en viss ung man*! Och ni skulle bara veta hur fin date det var! Vi gjorde allt man ska göra på den första daten: åt gott och mycket, pratade, såg varandra djupt i ögonen och log varmt mot varandra. Sedan kröp vi upp i soffan och kramades. Och så sjöng vi lite också (säg den date som inte blir bättre av lite sång!).

Han och jag har ju träffats många gånger förr, tillsammans med gemensamma bekanta, så vi visste ju nog att vi trivs bra i varandras sällskap. Men trots det är ju den första daten på tumis ändå lite pirrig och speciell. Därför är det så roligt att allt gick bra och båda trivdes. Visserligen visade sig den unge mannen i fråga vara lite kinkig då maten inte serverades genast då han var hungrig och visserligen spydde han lite mjölk på min soffa... Men å andra sidan var det först i slutet av daten som en av oss somnade. Så efter en succédate som denna förstår ni att jag har höga förhoppningar om att bli bjuden på en second date inom en snar framtid!

* Han är faktiskt (inte långt ifrån) på dagen 30 år yngre än jag.

I feel it in my fingers

Lyckan är gjord! Nu har jag hittat och lärt mig F2-tangentens funktion i Excel! Fatta hur praktiskt det är! Och dessutom verkar den funka på samma sätt i SPSS också. Helt jättebra!

Jag ogillar nämligen att jobba med datormusen utan tycker att det är mycket enklare och snabbare att använda kortkommandon. Därför har det varit så frustrerande då jag inte fattat att det är just F2 jag behövt i Excel. Men nu är det nya tider minsann! Vissa detaljer av mitt petiga jobb blev plötsligt ca 50% mindre frustrerande. Jag tänker härmed inleda ett stadigt förhållande med F2. This love is here to stay.

Vet ni, ibland är det de riktigt, riktigt små sakerna som gör det.

Hustabberaset

Ni minns den stora hustömningen jag sysslade med i påskas? Nåväl, jag kan inte låta bli att visa er en bild. Efter att ha slitit i dagarna tre hade vi fyllt en hel lava med skräp, tjafs och rojs. Strax inför hemfärden klappade vi oss på axeln, nickade nöjt mot varandra och placerade en ful liten plastblomma i en korg högst upp på lavan, ovanpå all annan skit. Som en markering över väl utfört arbete. Liksom, som körsbäret på grädden, eller kronan på moset, ni vet. Fast istället för körsbär och grädde och kronor och mos var det liksom en ful blomkorg på en roskislava. Men visst var det fint det också, på sitt sätt.

Insomningsmaskinen

Efter att under de senaste månaderna på förekommen anledning ha umgåtts en hel del med spädbarn har jag lärt mig något om mig själv. Och det är att det tydligen är något med mig, gissningsvis antingen min personliget, min röst eller min famn, som är ytterst sövande. För nästan varje gång jag hållit spädisen i fråga i famnen har han somnat. Det slår faktiskt sällan fel.

Efter en del funderande har jag nu bestämt mig för att det inte är min personlighet som är sövande, för det skulle ju onekligen vara lite synd om det är så.

Meddelande till folk som brukar besöka mig

Hej alla stammisar! Nu kan jag berätta att jag igår i samband med städningen slängde bort karkkina jag fick i Schweiz och därmed haft i en skål på bordet sedan september. Så, bara FYI så är det slut på den bjudningen nu. Nu måste jag hitta på nåt annat att ha på bordet som ni kan äta av då ni besöker mig.