Denna vecka känns som en månad lång. Jag har mest av allt ägnat veckan åt att ta farväl på olika sätt, ibland mest vemodigt och ibland slutgiltigt. Nu är jag trött.
Och snart är det dags för ännu ett avsked: Ikväll ska jag se Karl-Oskar och Kristina ta farväl av sitt hemland. Detta avsked gör mig dock alls inte trött, för det betyder ju att kvällen fylls av vänner, bra musik, finkjolen och skumpa i pausen! Just nu finns det inget som känns mera rätt än det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar