The winner takes it all

Okej, kan ni förstå att jag redan vid lunchtid idag hade läst allting jag bör läsa till tenten, inklusive det extra frivilliga materialet, och tenten är först på tisdag? Är mycket imponerad över min egen tidsplanering och effektivitet faktiskt. Som känt brukar jag ju inte alltid vara ute i riktigt såhär god tid då det gäller tenter; den empiriska undersökning som även kan kallas min skolgång och studietid har ju gett vid handen att jag för det mesta tenderar panikläsa sent på kvällen innan tenten och dessutom stiga upp tidigt på tentdagens morgon för att repetera. I detta nya, okända och ovana läge är jag nu därför lite osäker faktiskt på vilken strategi jag bör ha. Repetera måste jag förstås, frågan är bara hur mycket. Och när?
Alltså alla dessa val här i livet hörni. En blir ju så förvirrad.

Dessutom, förutom att jag fullföljt läsningen av alla de där ca 700 sidor med stundvis (eller för att vara ärlig: allt som oftast) obegriplig text (försök själv läsa en bok fylld av medicinska termer, som dessutom är skriven på finska!) som krävts har jag detta veckoslut också varit social! Jag har i tur och ordning umgåtts med båda mina gudsöner, åkt spårvagn och varit på teater, varit på den nya projektkörens konsert och haft pyjamasparty inklusive ost- och vinkväll, stigit upp i arla morgonstund och sjungit Blinka lilla, varit på promenad, städat mitt synnerligen förfallna hem och avslutat söndagen med att gå på café. Tycker det är en ganska så stor win på det här veckoslutet faktiskt! Nu får vi sannerligen hoppas att denna positiva stämning och känsla av success håller i sig in i den nya veckan med allt program den innebär. Inte minst vad gäller det aktuella och ovannämnda tentrepeteringstidpunkts- och mängdvalet. Vore trevligt att lyckas där.

Alla goda ting är tre

Alltså, då ens veckoslut innehållit olika otrevliga grejer, som att husbolaget konfiskerat min cykel och eventuellt slängt den, att jag mycket sakligt mejlat en webbnäthandel information om att de har fel uppgifter på sin hemsida (vilket jag bittert fick erfara då de kläder jag beställt var av helt fel slag) och fått ett allmänt lite översittande svar på det med info om hur man ska göra för att returnera dem (jag ba, alltså I ain't stupid, jag har redan returnerat era kläder, jag försökte bara meddela er att ni kanske borde ändra infon på er hemsida, men för all del, skit i det då), att jag läst och begrundat ett mejl där min text kritiseras med bland annat ord som substantial limitations, superficial och unsatisfying (känns upplyftande), att jag ägnat nästan hela veckoslutet åt tentläsning av dåligt skriven och gammal bok, samt att jag i-effing-gen känner mig förkyld, ja då är det en arma tur att det avslutats genom följande tre goda ting:

1) att bryta tentläsareremittillvaron genom kärt umgänge på café.
2) att inse att jag numera känner mig hemma i min kör (tror detta kräver ett helt eget inlägg här nån vacker dag) och att det stycke vi sjunger just nu är så fint. Alltså, att det kommer att bli underbara konserter i mars hörni.
3) att jag fått blommor.

Joonää

Hur man vet att barnet man umgås med är en 2-åring:

Man går omkring och trallar på Sås och Kopps Chili con carne med socker på och kommer till refrängen:

- Jåå, jåå, jåå, jåå...

Varpå barnet ler sitt bredaste leende och fortsätter på sångens melodi men kontrar med:

- Nää, nää, nää, nää!

Mänskligheten

Idag gick jag på docpointfestivalen och såg dokumentären Known unknowns som handlar om Donald Rumsfeld. Därifrån gick jag med en känsla av att mänskligheten är ett arma eländigt släkte samt att vi alla, trots allt eller kanske på grund av allt, ändå innerst inne är så väldigt mänskliga. Man vet liksom inte vad som driver en människa, inte ens en ledare av världens mäktigaste stat. Man vill ju gärna tro att allt beslutsfattande på hög nivå görs med "the greater good" som ledstjärna. Men tänk om det ibland är så enkelt som att önskan om att inte göra bort sig styr en längre än vad den som ser allting utifrån, på avstånd, någonsin förstår? De mänskliga inre krafterna är ju ändå trots allt så förskräckligt starka, på gott och ont.

Sedan kom jag hem till ett mejl med ett nej. Jag ogillar skarpt sådana mejl, sådär på tal om olika mänskliga känslor alltså.

Good times

Hej och hå! Det är goda tider just nu! Min födelsedagsvecka avslutades nämligen alldeles ypperligt med fin middag på fredag och så med en liten railtrip till Åbo där jag såg en dålig film och ett fint hus. Och kvalitetsumgicks. Ja, och sådär överlag har jag redan läst hälften av tentboken (även om jag inte fattar jättemycket av det jag läser), trots att det ännu är hela två veckor kvar till tenten (känns dock lite bittert att jag ska tenta en gammal bok eftersom den uppdaterade versionen som är nyare, snyggare, tydligare och icke minst ca 400 (!!) sidor kortare kommit ut exakt nu, då tentlitteraturen redan var bestämd)! Dessutom har jag börjat en kurs i bastuyoga, och det är helt fantastiskt. Dessvärre har jag som bäst en liten föraning om hur detta att jag såhär post-jullov och -förkylning igår var på årets första jumppa och idag på yogan kommer att kännas imorgon. Om ni inte ser röken av mig imorgon så betyder det att jag ej förmått använda mina muskler till att stiga upp ur sängen. Dessutom har jag sångflyt just nu, jag vandrar med bestämda steg mot en examen, jeij! Tycker det är så roligt och spännande att välja examensrepertoar. Ja, de facto är det en hel del sångmässiga grejer och tankar och spännande planer på gång för tillfället. Men mer om det en annan gång. Så, sådärja, med denna cliffhanger lämnar jag er denna gång.

Jag har tappat mitt minne

Igår firade jag min nya ålder med att, på en tisdag som det till och med var, gå på en sen öl på stan med polare. Det kändes mycket trevligt och på många sätt väldigt ungdomligt.

Idag har jag sjungit utantill på konsert och glömde en hel massa av orden som jag de facto kunde i morse då vi hade genrep. Undrar om det, trots den ungdomliga ölen, är ålderdomen som gör sig påmind?

Födelsedagsvecka!

Idag har vi inlett min födelsedagsvecka! Det är ju nuförtiden brukligt såhär i bloggkretsar att fira födelsedagsveckor istället för bara en ynka dag, det vet ni väl? Detta tycker jag är ytterst lämpligt eftersom det onekligen inte är lika spännande att fira födelsedag nuförtiden som för, säg, 20 år sedan. Därmed blir det lite extra roligt om man firar sådär lite smått under hela veckan. Nåh, vad har du tänkt fira med undrar ni förstås nu. Nå, idag, till exempel, har jag firat genom att köpa mig en färgglad bukett tulpaner, skratta högljutt utanför stocka, baka cupcakes och troligen (ta i trä!) lösa mina internetproblem. Inte så illa, eller hur! Denna vecka ska jag alltså sådär över lag cut myself some slack och ha det mestadels trevligt. Dock måste jag ju tentläsa typ 150 sidor, det är ju lite dumt förstås och rimmar lite illa med slack-cuttandet, men vad kan man göra. Det är ju inte jag som bestämt tentdatumet. Anyways, med huvudet högt och ett ljuvt leende på läpparna tar jag mig alltså nu an den här veckan. Bring it on bara, jag är redo för allt roligt som kan tänkas komma i min väg!

Vad 2014 lärt mig hittills

Idag kände jag stor lättnad då jag bläddrade igenom mina nysorterade artiklar jag nu ska börja ta tag i och bena ut och skriva om och insåg att jag redan läst långt över hälften av dem! Alltså kära nån så skönt! Detta att påbörja något nytt och inse att jag har läsning av kanske 100 artiklar framför mig är nämligen en av de jobbigaste grejerna med mitt jobb, för mig. Jag är bra på att få saker gjorda och att avsluta projekt men drar mig för att påbörja sådant jag vet att är jobbigt. Men men, tydligen har jag sannerligen varit förutseende och kommit längre i det här ämnet än jag mindes. Nu då jag tänker på saken minns jag att jag ju de facto där i ett skede arbetade med just detta redan, för att sedan gå över till andra ämnen. Men omg så bra alltså, detta betyder att jag nu redan kommit längre på väg än jag i morse någonsin trodde var möjligt. Ibland överraskar man sig själv på så många plan alltså.

Igår bjöd jag dessutom några bra typer på middag. Sedan visade det sig dock att tidtabellerna blev lite knappa, så efter att ha hällt i mig kaffe var jag tvungen att rusa iväg. Men jag kan inte låta bli att konstatera att det nog är fint att ha vänner som man utan problem kan lämna i sitt eget kök fast man själv måste sticka iväg. Och vänner som är så hemma hos en att de gladeligen stannar kvar fast man själv inte är på plats. Det är fint.

Dåligt är dock att jag är lite förkyld nu. Orka nu sen med det. Och hallå 2014, jag trodde vi hade en deal om att jag inte skulle vara så mycket sjuk i år!? What's up with that?

Lästips

Såhär i mörkaste midvintern passar det bra att klichéaktigt krypa upp i soffan med en god bok och nåt värmande att dricka. Eftersom jag (de stunder jag inte surfat runt på olika grejer man kan shoppa - svårt fall av extrem shoppinglust going on här för tillfället) har läst en del på sista tiden tänkte jag ge er några tips på vad ni kan fördriva tiden med där under filten i ert mysiga soffhörn.

Före vi går till böckerna tycker jag dock att ni ska öppna insändarsidan i dagens HBL och läsa Ålgars kolumn och så Vainios insändare. Kloka, kloka kvinnor det där hörni.

Nåja, så till böckerna då:

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (Rosenberg). Denna bok borde vara obligatorisk läsning för alla. Judeförföljelsen men på individnivå och en berättelse om vad extremt grymma händelser kan leda till, för en hel familj. Den vann Augustpriset 2012. Läs den, I mean it!

Oktober i Fattigsverige (Alakoski). En dagbok om en barndom som är fattig och hur det känns idag, som vuxen. Jag måste säga att jag nog blev ganska berörd av olika saker. Detta är också en viktig bok.

Bär den som en krona (Tahvanainen). Drottning Elisabeth, alltså inte hon som nu är drottning utan den förra. Välskriven berättelse om livet som drottning, om att vara en kvinnlig monark och om att få 9 barn man kanske inte är så väldigt intresserad av att få.

Lärarrummet (Luther). Skojig story om intriger i ett lärarrum. Det är en riktigt läsvärd bok även om jag tycker att det kanske fanns lite för många karaktärer för att man ska fästa sig vid dem.

Och just nu läser jag Philip Teirs Vinterkriget och har hittills gillat det jag läst.

Sådärja, varsågoda. Ingen orsak för er alltså att påstå att ni inte vet vad ni ska läsa till näst. Fast idag har det ju snöat så jag gissar att alla rest sig ur sina soffhörn och istället intagit pulkabackar och skidspår. Det är nog okej det också ifall ni hellre gör det.

Det gångna året

Det nya året har för min del inletts i form av trevligt umgänge, vedugnsbakat bröd och raketer på en kolmörk åker. Och, det viktigaste av allt: kärt sällskap. Må 2014 innehålla mycket av den sistnämnda varan, gärna mer än 2013 faktiskt.

I dessa tider kan jag ju inte vara sämre än your average bloggare så jag måste naturligtvis också klämma ur mig en liten nyårsharang med anledning av årsbytet. Jag måste dock börja med att säga att den här hösten varit så pass ytterst intensiv att jag snabbt tänkt knappt mindes vad jag gjorde under våren. Men, nu har jag tänkt lite och här är saldot:

Jobbmässigt visade sig år 2013 (äntligen!) bli en (liten, och mycket personlig, men i alla fall!) succé! Min allra första artikel publicerades i våras, äntligen, efter flera år av hårt jobb. I december upptäckte jag dessutom att nämnda artikel citerats i en annan artikel! Höll på att gå i taket av iver av den upptäckten, jag menar tänk att nån annan forskare faktiskt läst det jag skrivit! Och tyckt att det är värt att refereras till! Dessutom: Fatta att den redan fått en citering, jag menar den publicerades ju just! Därtill har jag under året blivit inbjuden till en konferens i vilken jag minglat och frullat med coola personer. Och så har jag ju också varit på konferens på Hawaii! Och utöver detta har en annan artikel blivit "klar" (alltså, version 1 av den är klar, det betyder sannerligen säkerligen verkligen inte att den är färdig, men i alla fall, en milstolpe i sig är det ändå) och inskickad till tidning och mot alla odds blivit sänd vidare till granskare (blev mkt glad av att läsa även det beskedet). Vem hade trott det? Ja, och så har jag beviljats stipendier och fått en ny handledare och gått intressanta kurser och trivts bra med samtliga mina arbetskamrater. Så ni hör, detta år kan inte kallas annat än - förstås inom rimliga gränser - en jobbmässig succé. Nu då jag blickar tillbaka är jag mycket nöjd med hur allting utfallit.

Sångmässigt har det här året varit minst sagt intensivt. Bara den här hösten har jag sjungit på inte mindre än 11 konserter och keikkor och därtill spelat in en skiva. Jag tror jag också deltog i nån konsert i våras? Och förstås varit på körövningar och  orkesterövningar och övningsdagar och -helger och så på sånglektioner. Ja och i våras vill jag minnas att jag gick en operakurs och sjöng i grupp och så var jag ju på sångkurs. Fortfarande har det varit härligt att sjunga så mycket, men speciellt där kring september kändes det som om jag mest sjöng och minst av allt jobbade och däremellan cyklade snabbt som skote mellan musikhuset och jobbet mest hela tiden. Det är ibland lite svårt att hinna med allt man ska göra liksom.

I övrigt har året fört med sig en hel del av olika slag. En stor husrenovering blev klar, jag har fått några nya fina kompisbarn, jag har varit på Hawaii (tanken på det gör mig fortfarande alldeles glad, det var en fantastisk resa), jag har fått vara med om att producera en skiva (alltså ni kan inte ana hur mycket nytt jag lärt mig om skivutgivning som jag inte visste för ett år sen!), och min kära kör har fått ett pris. Ja, så har jag ju postat ett inte helt oansenligt antal skivor till olika håll av landet (postens bästa kund här hej). Jag har varit alldeles för mycket sjuk, hoppas på mindre sådant nästa år. Jag har träffat långväga och nära vänner på olika ställen av landet och världen och levt och känt med i upp- och nedgångar i många viktiga personers liv. Ett intensivt år har det varit.


Sådärja, jag sade ju att det skulle bli en harang. Mina önskningar och planer inför 2014 lyder nu slutligen såhär: Jag vill ha mera struktur och organisering i det jag gör (haha, det trodde ni inte en organisatör skulle klämma ur sig), mycket sång men i hanterbara doser, resor, lyckat jobb, mycket umgänge, och positivitet och glädje hos mig och alla som är mig kära.