Denna dagen, ett liv

Eftersom jag lider av en märklig flunssa beslöt jag mig för att ta det lilla lugna idag och endast göra det nödvändiga. Alltså inledde jag dagen med att läsa artiklar hemma på soffan hela förmiddagen. Men sen går det ju ändå sällan som man vill. För då jag väl anlände till jobbet efter lunch blev jag helt oförhappandes tvungen att inte endast trixa på min poster och förbereda morgondagens möte (vilket var planen) utan också flytta alla mina saker från en hylla till en annan, mejla en hel del mejl jag glömt bort och ringa ett inte enbart trevligt samtal. Därmed blev arbetsdagen längre än beräknat och jag insåg att jag var tvungen att sluta jobba då jag inte längre orkade hålla ögonen öppna.

Nåväl, sedan handlade jag käk och skulle ta mig hem med hjälp av lokaltrafik. Men det tog en stund för först missade jag sexton, sedan missade jag fyran och sedan trean. Till sist lyckades jag ändå med konststycket att ta mig hem medelst sjuan och tian. Väl hemma skulle jag tvätta kläder. Alltså startade jag gladeligen tvättmaskinen. Först en timme och tolv minuter senare då jag hörde det kännspaka klicket som visar att maskinen är klar kom jag på att jag ju aldrig lade i nåt tvättmedel. Så, sen fick jag byka kläderna pånytt. Känns ju inte så värst ekologiskt på något plan alls.

Men även denna dag tar ju slut (hurra). Och slutet gott allting gott, för nu är ju tvätten tvättad, jobbet jobbat, maten handlad och dessutom har jag bakat. Allt väl i jro-land alltså, after all.

Hört idag

Jag ringer ett telefonsamtal kl 14.45.
Hen: Hallå?
Jag: Hej, det är jro. Ringer jag olämpligt?
Hen: Nä, inte alls. Jag har nog vaknat nu.
(älska akademisk frihet!)

Jag går på torget för att köpa körsbär.
Enträgen försäljare ropar efter mig: Jarruta, nainen!
Jag ba: Ei, kiitos.
(älska feelisen på torget)

Sånt jag gjort sen sist

- dödat myggor, massor av myggor.
- badat bastu
- inspekterat hus under renovering. det fanns inget golv så man måste klättra, kliva och balansera för att över huvudtaget ta sig fram.
 - bakat morotssemlor med nästan enbart ekologiska ingredienser. dessutom använde jag en Kitchen Aid. seriöst peeps, there is no turning back now.
- ätit grillade cajun ribs och cole slaw. mums säger jag bara!
- läst en hel del (jag har en läsfas på gång, återkommer snart till den!)

Veckoslutets övning i balans och vighet inföll då jag tog mig upp till första trappsteget.

Allt väl med er?

Bröllop

Av någon underlig anledning har jag sett flera avsnitt av programmet Häät sulhasen tapaan på sista tiden. Jag vet inte riktigt när programmet går, jag liksom bara ramlar in på det titt som tätt. Jag minns inte ens på vilken kanal det sänds. Dock är jag lite konfunderad nu, av olika orsaker.

Ibland har jag nämligen börjat tittat på samma avsnitt som jag tidigare redan sett. Är inte det lite konstigt? Visar kanalen (vilken den nu sen än är) samma avsnitt av samma serie flera gånger per dygn? Eller visar olika kanaler samma serie? Hur ofta sänds det liksom? Fattar inte.
Dessutom, även om jag råkat se flera olika pars bröllopsplanering, har jag bara sett ett enda bröllop förverkligas. Är inte det också lite konstigt? Varje gång jag hamnar in på programmet är det ett nytt par som planerar sitt bröllop. Jag fattar liksom inte hur det här programmet är uppbyggt - visas alla bröllop någon viss dag då jag inte ser på TV? Eller visar de bara planeringen, aldrig själva resultatet? Fattar inte det här heller.

Jag vet inte, det känns som om jag hela tiden ser på det här halvdåliga programmet, oberoende av om jag zappar runt tidigt eller sent på kvällen. Och trots att jag hela tiden ser på det ser jag bara bröllopsplaneringarna, aldrig själv bröllopen. Mycket underligt. Fattar inte vad grejen med det här programmet är?

Sedan kan man ju också fråga sig varför jag väljer att överhuvudtaget titta på det. Det är ju verkligen inte ens ett bra program. Men jag skyller på att jag ju ska vara brudfrämma i höst. Då måste man ju hålla sig uppdaterad om bröllopstrender. Typ.

Kropp och själ

I förrgår var jag på voice massage. Det visade sig att hela jag var en enda hög av spända muskler som damen gjorde sitt bästa för att knyta upp. Medan jag låg där på britsen fick jag täppt näsa och tappade rösten. Där ser man, olika kroppsdelar hänger verkligen ihop, även om man inte alltid tänker på det. Efteråt gick jag hemåt i snigelfart (det var det snabbaste jag kunde gå), kände inte riktigt igen min kropp och kände mig både arg, ledsen och glad, samtidigt. Så där ser man II: Kropp och känslor hänger i sanning också ihop.

Igår gick jag sedan på sånglektion och då visade det sig att jag inte riktigt kunde sjunga, för fortfarande fick jag grodor i halsen varje gång jag försökte sjunga med stöd. Dessutom var min tungrot öm. Av alla ställen liksom. Jag avslutade sedan dagen med att gå på gym.

Nu idag är jag lite osäker på hur läget är i kroppen. Förvånansvärt effektiv voice massage var det denna gång, måste jag säga. Dessutom, det är ju det där dagen efter dagen efter som gäller också då man varit på gym, så det blir en spännande cliffhanger för mig att se hur den här "gym genast efter voice massage"-situationen känns imorgon.

Men för att ni inte heller ska bli helt utan cliffhangers så kan jag berätta att jag har flera blogginlägg på lut! Jag hinner bara inte just nu trixa ihop dem, så ni får ge er till tåls ett tag till. Spännande, spännande!

Ombytligt väder

Med den kyliga våren i färskt minne packade jag i lördags väskan för att dra ut på öppnande av stugsäsongen. Saker jag packade ner: fleece, mössa och tröja. Då vi kom fram visade det sig dock att det hade lönat sig att kolla väderleksrapporten innan jag packade. För, saker jag borde ha haft med: solkräm, shorts och myggspray. På stugan var det nämligen vindstilla och närmare 25 grader varmt. Så, efter att ha svettats med stugstädning slutade utfärden med årets första simtur innan jag åkte vidare med pipon och fleecen fortfarande nerpackade i väskan.

Fredagsperfektion

Recept på en perfekt fredag: Först jobb några timmar, sedan manikyr på stan, sedan textredigeringsjobb till lite kaffe på mitt nya favoritcafé (på riktigt alltså, Brooklyn café i Femkanten är en oas! Där får man snacka amerikanska, äta stans absolut godaste brownie, dricka kaffe från Kaffa Roastery och mysa i den avslappnade omgivningen. Det blir alldeles definitivt ett återbesök där ytterst snart!) och sedan till sist AW på stan med långväga vänner. Nu är jag glad och nöjd och snygg om naglarna och väldigt redo för vad den här helgen har att erbjuda!

Problemet

Ni vet att jag ju nu som då brukar ha olika problem med datorer och printrar och diverse elektronik? Priset togs hittills i höstas då min dator slutade funka av sig själv och jobbets datadudar inte fattade nåt av vad som hade hänt. Nåväl, nu har jag ett nytt problem: jag kan inte printa med min jobbdator. Och det intressanta är att jag nog visst egentligen kan printa, bara inte det som jag just nu skulle vilja printa, nämligen det textdokument jag jobbar med som bäst. Hur weird är inte detta? Endast det worddokument jag jobbar med just nu går inte att printa. Andra sorters filer och till och med andra worddokument går att printa, bara inte det jag just nu jobbar med.

Jag undrar om detta egentligen är ett tecken på att jag borde göra nåt annat än att jobba idag?

Köttbullarnas verkan

Vet ni, ibland är det köttbullarna på Det svenska varuhuset som gör all skillnad. Som idag. Där träffades två trötta personer och strövade planlöst omkring i varuhuset. Hela projektet kändes nästan lite övermäktigt, med alla intryck och alla prylar man måste ta ställning till om man behöver eller inte. Tills vi slog oss ner framför varsin köttbullsportion. Då, plötsligt, började snacket flöda och skratten skalla. Och shoppingen förflöt sedan som en dans.

Tills vi skulle betala då, där tog dansen slut. Men det berodde mest på några tanter som trodde att man kunde betala med kontanter i självbetjäningskassan och som därmed tryckte in sedlar i några springor i maskinen så att alla andra fick vänta medan personalen fick öppna lådan för att få ut deras fyrk. Och så i bilen förstås, där radiodoktorn bjöd på diskussion om några tanters diarré. Men förutom dessa små tantrelaterade missberäkningar ledde köttbullarna till att vi glada i hågen och på gott och lite fnissigt humör åkte hem med våra viktiga nyinköpta fynd.

hej

Hello. Det är lite tyst här på bloggen för jag har inget att säga. Alla inlägg jag börjat på handlar om uppräkningar över vad jag gjort och det är nog ingen så intresserad av. Dessutom textredigerar jag hårt om dagarna och då är det lite svårt att orka pressa ur sig också bloggtext. Så, tills jag har nåt bättre att komma med ligger bloggen i träda. Medan vi väntar på saftigare inlägg kan ni sjunga En vänlig grönsak, för nu är tiden inne för det.

Innan jag återgår till saltgruvan måste jag dock uttrycka min irritation över att Dagstidningen idag skrev en stor grej om den svenska prinsessans dop och påstod att hon idag får sitt namn. News flash: det får hon inte. Man får inte ett namn vid ett dop. Man döps inte till något. Prästen säger "Jag döper dig, XX". Där finns inget till. Sedan är det en annan sak om föräldrarna väljer att avslöja namnet först i samband med dopet. Men även i sådana fall kan man inte döpas till det. Och vad den lilla prinsessan ska heta har vi ju dessutom vetat redan länge. I hemlighet var jag meganöjd över att någon annan skickat in en insändare om just detta. Jag brukar ofta irritera mig över det här, nämligen.

Sådärja. Det var bara det jag ville få sagt. Så, nu kan ni börja sjunga.