Bokmässan 2011

Årets bokmässebesök inleddes med att jag raggade upp en tant i biljettkön för att få henne att dela inträdet med mig, för med husiskortet fick man två biljetter till priset av en. Jag var ytterst nöjd och gladdes över den ekonomiska vinst som var resultatet av raggningen, ända tills jag insåg att jag lämnat mina snygga läderhandskar på spårvagnen. Då kan vi säga att den ekonomiska vinsten i förhållande kändes ganska obetydlig. De facto kändes den ekonomiska förlusten rätt så stor. Och harmen också. Nå, det enda en bokmal kan göra i ett sådant läge är att borsta av sig harmen och med målmedvetna steg trava in bland böckerna och inleda botaniserandet. Sålunda åhörde jag varför Nina Hemmingsson ogillar det svenska kungahuset, varför Don Rosas fru inte är med på hans turnéer, att Peppe Öhman egentligen är alldeles vanlig, hur man enligt Michael Björklund kan testa om köttbullar är hemgjorda eller fabriksvara, och en massa annat viktigt. Så bongade jag några polare, några bekanta och rikets president och åt en svettig överprissatt smörgås. Och så bar jag gladeligen hem 10 böcker i mina händer, vilka jag dessvärre önskar att hade varit handskbeklädda.