Sångkursen var som vanligt fylld av program och gav upphov till så många känslor att jag varken hann blogga eller nu riktigt vet vad jag ska skriva. Jag kunde räkna upp en lång lista med allt som gjort veckan så fin, inkluderandes en fantastisk lärare som igen gav mig några aha-upplevelser och fick mig att utvecklas på bara en vecka, en fin uppmuntrande grupp med nära till skratt, ett konsertframträdande som var en stor työvoitto (på ett sätt faktiskt kanske mitt bästa framträdande någonsin) samtidigt som uppträdandet egentligen gick verkligt dåligt (kanske mitt sämsta uppträdande någonsin faktiskt), hysteriskt fnitter över kinakål, blickar som möts och tårar över så vacker sång vid rätt tillfälle. Efter en vår och sommar med många ledsamma nyheter och avsked i olika former var det här precis vad jag behövde just nu. Det här är så min grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar