Detta har hänt

Jag har varit på kurs i Berlin. Det var helt otroligt intensivt. Fyra dagar bestående av resor av och an samt 16 föreläsningar. Tur att jag varit i Berlin förut, för den lilla sightseeing vi hann göra där efter kl 19 om kvällarna var inte så omfattande kan man ju säga. I övrigt är det dock naturligtvis angenämt att lämna sin lilla datorhörna och bege sig ut i stora världen och inse att det faktiskt finns andra människor också, som dessutom är lika insnöade som man själv på samma sorts små petiga detaljer.

Sedan kom jag hem och Den Enorma Tröttheten infann sig, vilket ledde till att jag tog mig ett 3-dagars veckoslut. Lätt veckans bästa beslut, hade ändå bara surfat runt internätet ifall jag hade gått på jobb i fredags. Att medelst förkylning delta i sommarskola är tydligen ett rätt effektivt sätt att tömma kroppen och själen på all energi. Det blev liksom eftermiddag innan jag ens fick till stånd att byta bort pyjamasen i fredags.

Nåväl, sedan blev jag pigg igen och hade en maratonkördag. Och med denna erfarenhet i bakfickan kan jag konstatera att det är lämpligare att ha bara en (inte två) körövning per dag, speciellt om varje enskild övning är flera timmar lång. Att ha kör i mer eller mindre ett halvt dygn är inte att föredra. Men måste man så måste man. Och om man gillar sångerna som sjungs går nästan vad som helst faktiskt! Och dessutom blir man ju för all del uppsjungen av att sjunga hela dagen. Och det är ju aldrig fel.

Och slutligen har jag insett att det folk tydligen allra mest gillar på instagram är då jag köper solrosor och bakar paj. Men bra så, jag gillar också då jag köper solrosor och bakar paj.

Sommaren som gick

Nu då det börjar vara lite höstlig krispighet i luften om morgnarna tänkte jag passa på att medelst ett litet bildinlägg minnas/dokumentera sommaren som var. Bland annat detta har hänt:

Det hela började med att jag på en av de allra första ens lite varmare dagarna fick besök av min gudson och hans mor. Då kollade vi in stora maskiner på gården, besökte byns enda café och plockade smultron i högt gräs.

Seriös smultronplockare.

Sedan slutade det vara kallt. Istället blev det hett, jag utlyste semester och åkte till havet. Där blåste det nästan aldrig. Verkligen sällan det är total bleke, men i år har det varit det ofta.

Ja, och vackra dagar ledde naturligtvis till vackra solnedgångar. Vilka jag fotade.

På kusinträffen badade vi bastu och drack öl.

Så åkte jag på den årliga operaresan till Nyslott. Medan vi i fjol hade med oss filtar, vantar, jackor och dubbla byxor för att inte förfrysa i den iskalla borgen var jag i år ytterst tacksam för min solfjäder. Och trots att folket på vår rad hade vissa attitydproblem då vi (visserligen i sista minuten, men ändå) försökte ta oss till våra platser (de ba: "man kan ju komma tidigare" och "varför kommer ni härifrån, era platser är nog helt i andra ändan", vi ba: "what's your problem?"), så var Madama Butterfly helt suverän! Hela publiken gav stående ovationer, tror inte det hänt tidigare på de 4 år jag varit i Olofsborg.

Sedan fullföljde jag den fantastiska traditionen av nattdopp i Saimen. I fjol var den på paus pga kyla, så därför kändes det desto finare i år. Alltså ah, älskar nattdopp i ljumma sommarvatten. Mitt resesällskap är ju som känt ganska icke-simintresserat men hon är utmärkt på att följa med och titta på då jag simmar (samt är på alla andra sätt likaså utmärkt, naturligtvis). Synd bara att hon blev utsatt för en aggressiv myggattack under min simtur. Tror jag drog det längre strået denna gång faktiskt.

Natt-Saimen.

På vägen till Kaustby stannade jag på en dygnslång utfärd i mitt Närpes. Där avverkade vi ytterst effektivt alla viktiga hållpunkter, som gravgården, huset, teatern, Halpa-Halli och bageriet.

Bageriet. Ah, kan känna doften ända hit.

Sommarväg i Närpes.

I Kaustby var det exeptionellt hett, men efter att jag accepterat det svettiga faktumet gick det riktigt bra att sjunga. Sångkursen inleddes dock med åskstormar och blixtnedslag precis bredvid kursgården med brandalarm, utrymning i ösregn, brandkårsbesök och elproblem som påföljd. Allt slutade dock väl, som tur är. Ingen brand, ingen skada, bara lite drama.

"Lite" regn i Kaustby.

Chillande brandbilar, post-regn.

Tillbaka på sommarstugan fortsatte det fina vädret, även om vissa väderfenomen (som lokala åskfronter och korta stormar) gjorde sig påminda. Havet hade värmts upp till över 25 grader och det var mestadels ganska så hett.

Till vänster: sol. Till höger: åska.

Ytterst simvänligt hav.

I övrigt läste jag denna semester 8 romaner, är ganska nöjd med det saldot faktiskt. Och med det så var semestern slut och nu är den ljuvliga hösten äntligen här. Det är så fint med solrosor och äpplen!

Svett

Idag var jag på jumppa i en sal som nog hade mått bra av ordentlig luftkonditionering. Jag är ju alltid svettig på min jumppa men alltså... har nog aldrig tidigare varit med om att det droppat svett på golvet, liksom från pannan via näsan till golvet (fräscht!) medan jag jumppat. Och då jag kastade försiktiga, smått generade blickar runt mig var alla andra också knallröda i fejset och megasvettiga och jumppaledaren råddade flera gånger med instruktionerna. Så vi kan ej beskylla allt detta på dålig kondition pga semester (dessutom har jag faktiskt inte bara legat på latsidan denna semester, faktiskt). Nåja, alltid är det första gången för någonting, idag var det droppande ansiktssvett som fick äran. Uttrycket i mitt anletes svett har härmed fått en helt ny innebörd.

Några semestertankar

Här några grejer jag tänkt på i semestertider, utan inbördes ordning och med varierande viktighetsgrad:

1. Kan för det första konstatera att jag hittills varit en rätt så good sport här vad gäller den här arma hettan. Jag har överlevt en Nyslottresa, en sångkurs och diverse fixande och omkringfarande i olika städer. Undantaget var i onsdags i Kaustby. Efter att det varit sjukt hett hela veckan steg termometern till 32 grader, det var stillastående luft utomhus och stekhett i alla undervisningsrum, det var konsert på kommande på kvällen och ingenstans fanns det frisk luft eller ens en bris. Jag var konstant svettig och trött och dessutom less på att hälla i mig vatten hela tiden. Och dessutom var vi på en åker utan simmöjlighet. Där i ett skede av dagen drabbades jag av en ytterst stark önskan om att jag skulle vara en 2-åring så jag med gott samvete kunde ha dragit till med en ordentlig itku-potku-raivari i ren frustration och vanmakt. Men men, tyvärr är jag ju vuxen så istället fick jag ta dagens tredje dusch och liksom get over it. Men alltså, det här att man inte skulle få klaga nu eftersom "man ska tänka på hur kallt det är på vintern sen" tycker jag att är tjafs. Om man vill får man klaga nu OCH sen då det är -30 på vintern, om det känns så. Det är alltid okej att klaga på vädret, speciellt om temperaturen börjar med en trea. (Och om ni tycker jag låter lite gnällig här nedan så kan vi skylla på att jag även nu... inte fryser om vi säger så).

2. Denna sommar har jag varit nödgad att äta Oltermanni. Och därpåföljer följande fråga: Vad är grejen med den osten alltså? Den smakar ju absolut ingenting? Att äta den är liksom att äta fett utan att få nån smak i gengäld. Lite dålig deal liksom.

3. Kan också konstatera att jag tycker det är himla skönt att mansfotbollsgrejset nu är över och förbi. Tempot i TV:n har lugnat sig och alla sociala medier har återgått till de sedvanliga sommarskildringarna. Jag har kommit fram till att stora sportevenemang är ungefär som tobaksrök: man blir liksom utsatt för dem vare sig man vill eller inte. (Förlåt, jag vet att ni alla andra älskar fotboll).

4. Så har jag funderat på hashtagar på instagram. Jag förstår mig inte riktigt på dem. Varför har alla hashtagar på bilder av sig själva, sin omgivning och sin mat? Brukar ni nånsin gå in och titta på främmande människors bilder på basen av de taggar de använt? Eller är det medvetet så att alla vill att alla andra ska kunna se de egna bilderna? Jag förstår grejen med taggen om man vill att alla ska kunna följa med ett speciellt evenemang, såsom vid ett visst jubbe i våras, men liksom annars, med vanliga random vardagsbilder? Förklara gärna detta för jag förstår helt ärligt inte poängen.

5. Men hörni, det här med att åka på sångkurs på sommaren, att ägna en hel vecka åt att bara sjunga, det är nog faktiskt ganska fantastiskt det. Varje år inser jag på nytt att det är en så bra grej att göra. Att i en veckas tid varje dag ha lektioner och pianisttimme, samt därtill öva själv och åhöra andras lektioner, att tala om musik, uppträda flera gånger och göra ingenting annat än sångrelaterade aktiviteter. Att se till att vara ordentligt uppsjungen inför varje lektion, att inleda dagarna med länk eller promenad och tänjning så sångmusklerna är i skick, att öva in några nya sånger. Och att ha tid att göra detta! Under arbetsåret springer jag ju i regel på sånglektion direkt från jobbet med andan i halsen och utan att ha sjungit en enda ton den dagen eller ha övat alls. Att under en hel sommarvecka ha den perfekta sångsituationen är faktiskt guld.

6. Och i anslutning till föregående: Vet inte om det var sommarhettan som gjorde musklerna flexibla, det faktum att jag i år var helt frisk (inga förkylningskänningar!), att jag kände mig avslappnad eller det faktum att jag effektivt och konsekvent sjöng upp mig varje dag, men den sista kursdagen sjöng jag nästan 3,5 oktaver under min uppsjungning! Inte kanske megavackert i ändorna av registret, men dock! Är mkt, mkt nöjd över detta.

Och imorgon åker jag till havet, i vilket jag mer eller mindre ämnar bosätta mig, så framtidsutsikterna ser lovande ut!

Nu!

Efter att ha suttit framför datorn några dagar och i princip enbart pysslat med förberedande statistiskt arbete (Alltså. Om allt bara skulle gå ut på att göra sin analys och det var det så skulle jag har varit färdig med hela avhandlingen ca en månad efter att jag påbörjat den. Fattar inte att det kan ta veckor att fixa datamaterialet i sådan form att jag ens kan försöka tänka på att börja göra en analys. Och alltsomoftast då den är klar hittar jag ett fel i början av kedjan och så börjar rumban om igen. Håhhåh säger jag bara.) så har jag nu konstaterat 1) att jag börjar bli ordentligt trött på detta samt 2) att det är sanslöst fint väder. Och med dessa två i åtanke och som grundläggande motivering till beslutet har jag nu kommenderat mig själv på semester. Hurra, vad bra! Firade detta med ett glas rosé på verandan i solnedgången med gratis underhållning av tornsvalorna som hade hepuli rakt utanför. Så, skål på den saken!

Btw, random info: Mitt favoritord (eller okej, böjningsform av ord) på finska är för tillfället illemmalla. Det är ju så vackert, både auditivt och visuellt som nedskrivet. Dessutom är det coolt, för det går inte att säga med ett enda ord, åtminstone inte på svenska eller engelska. Och så är alla konsonanter ljudande, så det skulle gå att sjunga ordet på en massa olika sätt. Vilket är ditt favoritord på valfritt språk?

Jag tror på sommaren

Nu börjar sommaren närma sig, både i bemärkelsen värme och min semester. Lite jobb kvarstår ännu, sedan tänker även jag kasta upp fötterna och öppna romanerna.

Anyways, såhär i slutet av läsåret passar det ju bra med en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt lärorikt år. Jag har lärt mig en hel del jobbgrejer, på mina olika jobb. Det har faktiskt skett stor utveckling på det området känner jag. Jag har lärt mig många saker som involverar det finska språket, både privat och jobbmässigt, skriftligt och muntligt. Jag har blivit bättre på att solfa och på att effektivt lära mig sånger. Jag har lärt mig en hel del om mig själv i uppträdandesituationer, både talandes och sjungandes. Jag har avklarat mitt livs andra sångexamen och då lärt mig att jag kan sjunga ganska bra, i alla fall ur publiksynvinkel tillräckligt bra, även om jag är ytterst nervös. Och så har jag gått igenom den stora och emotionella process som mitt sånglärarbyte innebar. Nu har jag faktiskt hittat en ny sånglärare! Jag känner stort förtroende, njuter av glad stämning och ser fram emot nya framsteg och höga tonhöjder utan skrik. Det är spännande tider! I övrigt har jag igen fått njuta av att få omges av en hel hög människor med bra karma. Det är fint.

Och nu har jag en fin semester framför mig! Lite sångprogram, lite umgänge, lite böcker och så inbokade resor och utflykter med mina bästisar. Could be worse. Det enda jag nu önskar mig är att havsvattnet fort blir riktigt varmt så det går att simma ordentligt. Ledighet hörni, det är nog hyvens det.

Insikten

Ibland undrar jag om man inte borde ta lärdom av tvååringar och liksom ta livet, sig själv och tingens ordning lite mindre seriöst och lite mera liksom självklart. Samtal med tvååring igår:

Jag: Jag tycker jättemycket om dig!
Tvååringen: Jå.

Nya lärdomar

Förut om att jag idag röstat och över lag lidit av grav posthappeningskoma har jag dessutom denna nådens dag, av någon outgrundlig anledning, lärt mig Finlands presidenter i ordningsföljd utantill. Kan ju vara bra att veta någon gång, förstås.

Status

När man varit på skojig möhippa i ca 17 timmar, finner sig stående i en karaokebar där alla förutom den blivande bruden sjunger falskt, dåligt eller annars bara usla låtar, och någon så häller öl i ens sko, det är då man vet att det är dags att gå hem.

For the record var det en mycket trevlig möhippa, men nu, just nu, är jag väldigt, väldigt trött. Och så hoppas jag också på svalare väder imorgon, så här kan vi inte ha det.

Freedom!

Okej, ni vet när man under en ganska kort period lagt ner nästan 60 timmar på ett projekt, jobbat häcken av sig nästan dygnet runt i några dagar, googlat och letat och funderat för att få till allting rätt, jobbat med en absolut och definiv o oomkullrunkelig deadline hängande över sig hela tiden, ätit nästan samtliga måltider framför dokumentet i datorn (och dessutom i samma veva läst på och skrivit den megasvåra tenten, se nedan) och man sedan plötsligt till sist skickar i väg ett mejl med texten "se on siinä"? Vad ska man liksom göra sen?

Eftersom min hjärna är lite tom just nu kommer jag endast på två saker jag bör/ska/vill/kommer att göra just nu, här presenterade i den ordning de kommer att inträffa:
1) Äta den pätkis jag råkade hitta i min skrivbordslåda (nej, den har inte ens gått ut!).
2) Ha fritid! Ikväll är mina möjligheter oändliga! Jag kan göra vad. jag. vill. Och det vet vi ju alla hur det kommer att sluta: Jag kommer att se på TV. Men det känns faktiskt helt ok det också. Exempelvis kunde jag ju kolla på ESC jag av ren och skär utmattning somnade ifrån i lördags.