Insikten

Ibland undrar jag om man inte borde ta lärdom av tvååringar och liksom ta livet, sig själv och tingens ordning lite mindre seriöst och lite mera liksom självklart. Samtal med tvååring igår:

Jag: Jag tycker jättemycket om dig!
Tvååringen: Jå.

Nya lärdomar

Förut om att jag idag röstat och över lag lidit av grav posthappeningskoma har jag dessutom denna nådens dag, av någon outgrundlig anledning, lärt mig Finlands presidenter i ordningsföljd utantill. Kan ju vara bra att veta någon gång, förstås.

Status

När man varit på skojig möhippa i ca 17 timmar, finner sig stående i en karaokebar där alla förutom den blivande bruden sjunger falskt, dåligt eller annars bara usla låtar, och någon så häller öl i ens sko, det är då man vet att det är dags att gå hem.

For the record var det en mycket trevlig möhippa, men nu, just nu, är jag väldigt, väldigt trött. Och så hoppas jag också på svalare väder imorgon, så här kan vi inte ha det.

Freedom!

Okej, ni vet när man under en ganska kort period lagt ner nästan 60 timmar på ett projekt, jobbat häcken av sig nästan dygnet runt i några dagar, googlat och letat och funderat för att få till allting rätt, jobbat med en absolut och definiv o oomkullrunkelig deadline hängande över sig hela tiden, ätit nästan samtliga måltider framför dokumentet i datorn (och dessutom i samma veva läst på och skrivit den megasvåra tenten, se nedan) och man sedan plötsligt till sist skickar i väg ett mejl med texten "se on siinä"? Vad ska man liksom göra sen?

Eftersom min hjärna är lite tom just nu kommer jag endast på två saker jag bör/ska/vill/kommer att göra just nu, här presenterade i den ordning de kommer att inträffa:
1) Äta den pätkis jag råkade hitta i min skrivbordslåda (nej, den har inte ens gått ut!).
2) Ha fritid! Ikväll är mina möjligheter oändliga! Jag kan göra vad. jag. vill. Och det vet vi ju alla hur det kommer att sluta: Jag kommer att se på TV. Men det känns faktiskt helt ok det också. Exempelvis kunde jag ju kolla på ESC jag av ren och skär utmattning somnade ifrån i lördags.

Fyra sekunder

Okej. Idag har jag då skrivit en sjukt svår tent, den var faktiskt mycket svårare än jag hade trott. Usch, ogillar verkligen tenter där jag inte för mitt liv kan fatta vad det är de frågar efter egentligen. Känns ju lite störande då en de facto faktiskt läst som en tvättäkta plugghäst på den arma tenten. Jag lämnade in tenten FYRA SEKUNDER före portalen stängde. Gissa om jag var lite svettig där en stund efter det.

Nu kan vi konstatera att jag ej är pigg, herregud en sån stressig situation att producera text i fyra koncentrerade timmar med en absolut deadline. Nåväl, oberoende av hur det gick är tenten nu i alla fall över, geez så skönt.

Och nu är jag nog SÅ värd ett glas vin. Och tänker VERKLIGEN inte läsa ett enda ord som är lärorikt/viktigt/läkartermer/på finska idag. Tror bestämt jag ska se på TV.

Dagens insikt

Idag upptäckte jag att om man vaknar klockan 8 på en söndag så hinner man ju få en massa grejer avklarade innan kören börjar kl 17.30 (detta kräver dock att man faktiskt vaknar och aktiverar sig genast istället för att ligga och chilla och typ spotta i taket och ägna sig åt navelskåderi). Eftersom jag av nöd och tvång faktiskt varit särdeles aktiv idag så kan jag stolt meddela att jag har bland annat tentläst över 60 sidor (har nu endast ca 120 sidor kvar och tenten är först om en vecka så nu känner jag äntligen starkt att det finns hopp, halleluja för den saken), bykt, vikt tvätt, förberett två möten, planerat veckan, packat måndagens jumppaväska, fixat käk, diskat och druckit kaffe ute i min närpark. Och cyklat till kören, helt i tid.

Om det möjliga saldot av en aktiv dag är detta så är det ju nästan så jag kanske borde börja praktisera tidiga väckningar i fortsättningen också, om det inte vore för att det är så himla skönt att sova på veckosluten. Dessutom, dagens andra insikt ger vid handen att man eventuellt inte är fullt lika utvilad då måndagen kommer ifall man stigit upp i ottan och jobbat hela dagen. Vi kan därmed konstatera att ibland är navelskåderi inte så illa, så är det bara.

Tiden

Jag har funderat på en sak. Hur hann jag blogga så ofta förr i tiden? Nuförtiden hinner jag ju helt tydligt inte. Gone are the days med flera inlägg per dag. Jag tror detta hör ihop med ökat antal arbetsuppgifter, numera jobbar jag ju med cirka 1000 saker samtidigt och så gott som samtliga består av läsande och skrivande och efter det finns det sällan tid och energi över för att skriva smålustiga, skojfriska och fyndiga inlägg här. Alltså det är ibland en hårfin balans det där med med att vilja boosta sin karriär och få erfarenhet (och fyrk) mot att liksom kunna/vilja säga nej och ha lite mer sinnesfrid. Och så det eviga avvägandet om hur mycket tid man ska/orkar lägga på hobbyn egentligen. Tiden, det är nog en evig fråga det.

Nåväl, nu har det i alla fall varit påsk, och en synnerligen fin påsk måste jag säga! Jag har ägnat påsken åt att gå på konsert, åka till landet, kolla in blommande vårblommor och spirande kvistar, röja i trädgården, baka cupcakes, sova länge och äta en hel massa mat av olika slag. Dessutom har jag suttit ute i trädgården i t-skjorta! Ej varje år man kan göra det på påsken, minsann (Hade lite missat att det var sådant här väder på kommande, så istället för solhatt, solkräm och shorts, vilket hade varit ändamålsenligt, hade jag för säkerhets skull packat med mig ylletröja, långkalsonger och pipo. Åkte dit i vinterjacka och kom hem i t-skjorta liksom, kändes lätt absurt.)! Men men, för att detta inte ska låta allt för idylliskt och puttenuttigt kan jag berätta att jag tentläst ca 200 sidor och det var inte en helt och hållet genommysig sysselsättning (Ibland känner jag att det kanske skulle vara lukrativ business att skriva en bok om hur man ska skriva tentböcker, liksom hur svårt kan det vara att forma en text och en bok så att den är övergripbar och vettigt indelad samt så man förstår vad det står i den? Ett hett tips är i alla fall att förklara svåra ord då de förekommer i texten och ett annat är att strukturerat indela texten i vettiga kapitel som har rubriker på flera nivåer. Sammanfattningar är heller aldrig fel. Jag blir så irriterad då böcker är ostrukturerade.). Men å andra sidan kan man ju inte klaga (jättehögt i alla fall) då man kan läsa på tent i en trädgård med solen i ansiktet. Dessutom, då jag kom hem ikväll lärde jag mig att i huset där jag bor finns ett cykelförråd och där har min konfiskerade/försvunna cykel tydligen befunnit sig hela vintern?! Jag är nu lätt förvånad över hur det är möjligt att jag bott här i 5 år utan att fatta att cykelförrådet existerar men samtidigt lite glad över upptäckten. Därtill är jag lite förvånad över hur jag och personen ansvarig för cykelundanstädandet inte lyckades kommunicera tillräckligt tydligt med varandra så att denna info hade kommit fram då vi talades vid i vintas? Mkt weird. Men whatever, det är ju alltid av godo att ens cykel återfinns hel och välbehållen. Och hälften av tentlitteraturen är nu läst, så summa summarum känns det som att läget såhär inför vardagens återkomst är rätt stabilt. Mkt bra, mkt bra.

Denna veckan är som en månad lång

Okej, så hur lång har inte denna vecka varit? Känns som om hela universum blivit åtgärdat just denna vecka. Har bland annat lärt mig ett och annat om bokslut och skattedeklarationer (och alla som umgåtts med mig denna vecka har dessvärre fått lov att föra en och annan diskussion om dessa två ämnen. Förlåt. Och pust säger jag bara. Det finns en orsak till att jag inte är ekonom.). Färdigställt version två av ett manuskript (tror jag, i alla fall kanske version 2.1). Förberett och haft två viktiga jobbmöten. Flyttat allt mitt pick och pack två våningar uppåt på jobbet och i samma veva konstaterat att det tydligen är möjligt att samla på sig en hel del papper under 3,5 år. Således sorterat papper i spara-slänga-förstöra-högar (det tog kanske 3 timmar, så ni förstår att det fanns en viss mängd papper). Övat hårt på körmusik. Haft sånglektion. Förberett ett statistikmöte och ett körmöte. Och så, slutligen, har jag ägnat en stor del av veckoslutet åt att rita av en 2-åring på baksidan av en gammal vetenskaplig poster. Läst böcker, sjungit sånger, fuldansat och lekt flygplan. Samt, helt oförhappandes och dessutom vid matbordet (vilket ni som känner mig vet att gör detta lite extra komiskt) diskuterat vem av de närvarande som har vilka könsrelaterade kroppsdelar. Men visst, efter en lätt intensiv och produktiv vecka som denna är det ju alls icke omöjligt att man känner sig lite matt, trött, förvirrad och disträ, så då skadar det ju förstås inte att alla och envar lite repeterar grundläggande biologiska fakta.

Franska

Alltså pardon my fucking French men vad fan håller s-banken på med? Har ni sett bannern på denna sida?

Om jag nu förstår deras marknadsföring rätt så a) är det bara män som kan/får ta lån, b) är kvinnor ett banklån som det c) på basen av bilden är lite oklart vad männen får använda dem till (så som bilden är beskuren anar man ju att det kanske inte är bara en dans de "lånar" kvinnan till). Dessutom är lånet-kvinnan tydligen "sopivan kokoinen, sopivan korkoinen". Alltså usch, sådan objektifiering! Allting blir dessutom dubbelt så obehagligt av att alla på bilden är huvudlösa och helt anonyma. Kroppar, helt enkelt.

Hoppas verkligen att ingen tar lån av dem.

Det är nu en evig tur att morgonstund har frulle i mund

Det enda otrevliga som hänt det här veckoslutet var att väckarklockan ringde i morse. Jag inledde morgonen med att förgylla min omgivning med det eleganta öppningsordet "skit". Att vakna är så inte min favoritsysselsättning. Sedermera visade det sig dock att det trots allt var rätt hyvens att vakna, emedan det innebar god frukost i glatt och skrattigt sällskap samt besök i bröllopssvit. Allt detta föregicks alltså av ett fantastiskt bröllop; det var både stiligt, vackert, roligt och på alla sätt trevligt. Så fina program, god mat, glad sång och trevligt sällskap! Har skrattat och sjungit mer än på länge. Dessutom avslutades ju kvällen med en liten nostalgitrip deluxe i en viss källare. Så ja, roliga tider hörni, roliga tider. Och att få avsluta bröllopstjolahejet med kompisfrulle är i sanning gott. Med gott mod, glad och nöjd är jag nu ganska redo att ta mig an den nya veckan. Bring it on, world!