Nu måste vi tala om en sak.
Jag är ledsen men jag förstår mig inte alls på de här olika "bröstcancer"-kampanjerna som snurrar och redan flera gånger snurrat på fejan. Förstå mig inte fel, jag tycker att bröstcancer är ett mycket viktigt ämne och det är viktigt att det på alla sätt och vis uppmärksammas, men jag förstår överhuvudtaget inte de här kampanjerna. Ni vet säkert vilka jag menar: De, där du ska skriva färgen på din BH eller vilket land du ska åka till på resa i ett visst antal månader etc, och så till råga på allt hålla det hemligt från alla män. Grejen bakom de mystiska statusarna får man bara säga åt kvinnor.
Och alltså... jag vet inte men hela konceptet gör mig lite illa berörd. Det är helt okej att köra olika fuffens på fejan med hemlighållna BH-färgsstatusar och liknande - om man gör det som en kul grej. Och det är såklart okej att på alla vis uppmärksamma olika former av cancer och att på olika sätt stöda kvinnor som drabbas. Men i kombination blir det nästan obehagligt. På vilket sätt uppmärksammas och stöds cancersjuka/cancerforskningen genom att man skriver meningslösa, "roliga" statusar på fejan, som dessutom per definition ska hemlighållas från hälften av fejans användare? Att hemlighålla något är ju motsatsen till att medvetandegöra, eller hur? Om man vill stöda tycker jag att man ska ge pengar, tid och/eller energi till de personer eller instanser som verkligen behöver det. Inte skämta bort en viktig sak.
Så, jag ger tummen upp för att leka och skoja, och tummen upp för att stöda. Men om leken inte fyller någon funktion så tycker jag att det är respektlöst att skämta bort ett viktigt budskap.
onsdag 31 oktober 2012
Snyft!
Alltså gråter jag inte till Parenthood så gråter jag till Downton Abbey. Förskräckligt tårögd tv-höst det här är. Men vad kan man då det är så känslosamt hela tiden.
måndag 29 oktober 2012
Hurra!!
NU KOM MEJLET!! Äntligen!!
Kära vänner, låt mig berätta att det blir en resa i februari. Jag är så excited att jag snart spricker! Jippiii!
Kära vänner, låt mig berätta att det blir en resa i februari. Jag är så excited att jag snart spricker! Jippiii!
Ny vecka
Jag har haft ett mycket trevligt veckoslut! Det bestod av sångövning med fredagsvin, kvartettkeikka (man får bra feelis då nån i publiken ropar bravo! då man avslutat sista sången) och postkeikkasushi i trevligt sällskap Igår promenerade jag till Böle och hade sedan några trevliga timmar på bokmässan där jag i år vad gäller författarsamtal satsade på kvalitet framom kvantitet. Gällande bokinköp är jag inte fullt lika övertygad om det samma. Jag tror att jag satsade på kvalitet och kvantitet. Så träffade jag också en massa bekanta och hade det allmänt trevligt. På kvällen hann jag ännu med berörande teater och kvällspromenad. Jag är mycket nöjd över att jag gick nästan 15000 steg igår! Wohoo!
Efter detta aktiva veckoslut som föregicks av en hektisk vecka är jag nu dock ganska så trött. Jag skulle behöva ett veckoslut till. Eller kanske ett höstlov, det skulle inte alls sitta illa. Men men, ingen rast ingen ro, för det finns en massa jobb att göra. Dessutom är det konsertvecka (igen) vilket tillför to do-listan en hel del grejer. Så låtom oss börja avverka listan då.
Dessutom väntar jag på mejl. Detta är en spännande vecka.
Efter detta aktiva veckoslut som föregicks av en hektisk vecka är jag nu dock ganska så trött. Jag skulle behöva ett veckoslut till. Eller kanske ett höstlov, det skulle inte alls sitta illa. Men men, ingen rast ingen ro, för det finns en massa jobb att göra. Dessutom är det konsertvecka (igen) vilket tillför to do-listan en hel del grejer. Så låtom oss börja avverka listan då.
Dessutom väntar jag på mejl. Detta är en spännande vecka.
fredag 26 oktober 2012
Insikten
Numera jobbar jag ju ibland på annat ställe än på mitt riktiga jobb. Det är riktigt skoj, jag menar, jag får gå till ett annat ställe, ha ett eget arbetsrum, träffa människor, äta lunch på stan och dricka gratis kaffe en dag i veckan. Sånt uppskattas då man i övrigt har ett eremitjobb.
Men, hur ofattbart det än verkar så har jag nu dock fått en kafferelaterad insikt:
Gratis är inte riktigt alltid gott.
Jag vet, det som inte fick hända har nu hänt. Det är helt crazyt.
Men, hur ofattbart det än verkar så har jag nu dock fått en kafferelaterad insikt:
Gratis är inte riktigt alltid gott.
Jag vet, det som inte fick hända har nu hänt. Det är helt crazyt.
tisdag 23 oktober 2012
Vädret kommer, är du redo?
Jahapp hörni. Igår hade jag mössa för första gången och idag drog jag på mig dubbla byxor då jag insåg att det var under fem grader ute på morgonen. Och det är väl bara att vänja sig, för på söndag ska det tydligen snöa.
Inte att undra på att jag igen fryser här i mitt vinterkalla hem.
Inte att undra på att jag igen fryser här i mitt vinterkalla hem.
Ord att vara försiktig med
Hen-debatten fortsätter och jag kan inte släppa ämnet riktigt ännu. I lördagens tidning fanns två bra insändare, en som handlade om hen och en om leksaker för barn. Blir intressant (och sannolikt ganska irriterande) att se hurdana mothugg de får.
Nå, ifall någon fortfarande tycker att "hen" inte går att använda eftersom det betyder höna på engelska så kan jag nu meddela att vi under veckoslutet hjälpsamt nog påbörjade en lista med andra liknande ord det inte går att använda på svenska på grund av att de betyder nåt annat på engelska. Fyll gärna på om ni kommer på andra ord.
Svenska ord det är viktigt att använda varsamt:
fart
kant
majs
Nå, ifall någon fortfarande tycker att "hen" inte går att använda eftersom det betyder höna på engelska så kan jag nu meddela att vi under veckoslutet hjälpsamt nog påbörjade en lista med andra liknande ord det inte går att använda på svenska på grund av att de betyder nåt annat på engelska. Fyll gärna på om ni kommer på andra ord.
Svenska ord det är viktigt att använda varsamt:
fart
kant
majs
söndag 21 oktober 2012
Det långa långa inlägget om den långa långa dagen
Jag har varit i Italien! Det var skoj! Det var kul att sjunga, sitta i solen, dricka vin och umgås med trevliga peeps. Sammanlagt var det en överviktigt rolig resa (Nytt uttryck! Nytt uttryck!)!
Idag har det dock varit en lång lång dag. (För den ontresserade/lata finns en sammanfattning längst ner)
Den inleddes med väckning kl 5.10 efter alldeles för lite sömn. Jag gjorde mitt bästa för att klä på mig och smyga ut ur hotellrummet utan att väcka min Mumin (lyckades inte). Så åkte jag taxi till Brescia i ett nattsvart mörker på kusligt slingriga vägar (jag vågade inte somna för det kändes som att jag måste hålla koll på vägen eftersom chauffisen grävde efter cd-skivor och fifflade med telefonen mitt i tunnlar och dessutom körde mitt på strecket mellan två filer på motorvägen - vad är liksom grejen med det?). Jag förhandlade också om taxipriset på tyska (bra jag!) med den italienska chauffören. Han försökte nämligen pressa upp priset som jag redan dagen innan hade förhandlat ner, men eftersom mitt middle name ju är utan hämningar så gav jag honom hårt mot hårt och gick hem med segern!
Så kom jag alldeles för tidigt till Brescia (vilket jag ju visste att skulle hända, men då den tysktalande italienska duden i baren som jag förhandlat med om taxin nu dagen innan i sten påstått att jag nu bara ska lita på honom eftersom det kommer att vara rusning på vägarna då det är blir en fin dag och jag därför måste starta 5.30 för att hinna. Jag ba, fine, men menar du att alla italienare rusar ut och firar den fina dagen i mörkret kl 5.30?? Att köpa tågbiljett - vilket han påstod att skulle ta jättelänge för där är så lång kö - tog ca 1 minut för ingen var före mig i kön. Vilket ju man kunde tänka sig att skulle vara fallet kl 6.45 en söndag morgon. Men visst, bättre att vara i tid än försenad i alla fall.). På den halvöde tågstationen i en fortfarande alldeles kolsvart stad lufsade jag så omkring som en zombie men beslöt mig för att försöka bekämpa tillståndet och drack en kaffe och åt dagens första croissant. Tågresan till Milano Centrale gick sedan utan komplikationer och jag fick äntligen ta en tupplur på tåget.
På Milano Centrale yrade jag omkring för att hitta bussarna till flygfältet. Jag vet inte om det berodde på min enorma trötthet, den bristfälliga skyltningen eller mitt usla lokalsinne, men det var inte helt enkelt att förstå att man skulle hit och dit längs med korridorer och trappor och ut genom en anonym dörr och sedan runt ett hörn för att hitta bussarna. Men där fanns de trots allt till sist och färden till flygfältet gick bra, trots att jag inte kunde sova för jag satt bredvid en man med ytterst stark after shave. Jag kunde inte tänka på annat än att "det var en väldigt stark doft det där".
På flygfältet gick allting som en dans, förutom att jag var så trött att jag inte orkade köpa något. Jag stod där och stirrade på de olika vin- och olivoljeflaskorna men kunde inte komma på om jag behöver nån av dem så jag skippade hela shoppingen. I stället köpte jag mig lite eväät och åt därmed dagens andra croissant i väntan på boardingen, som var försenad (just vad man vill höra då man har brådis hem och dessutom vaknat kl 5.10). På flyget satt jag inklämd mitt mellan två enorma karlar, vilket gjorde att jag inte vågade sova (vilket var den ursprungliga planen), då man ju inte gärna i misstag vill luta sig mot dem i sömnen och dregla lite nonchalant på deras axel. Med på planet var en grupp i sanning otåliga passagerare som steg upp före planet hade stannat och började härja med väskorna. Den scenen slutade med att personalen skrek i mikrofonen att "vi åker inte till gaten förrän alla satt sig på sina platser". Då himlade karlarna och jag med ögonen mot varann och jag kände att vi bondade. På resan fick jag också lite mat, som visade sig vara en croissant. Den sparade jag dock, eftersom jag ännu hade kvar av mina eväät och därmed åt jag dagens tredje croissant på planet. Jag försökte också äta den rågbrödssmörgås jag köpt på flygfältet i torsdags, men tvingades ge upp efter två tuggor då jag insåg att den nog hade sett sina bästa dagar (väl investerade 4 euro där med andra ord).
I Frankfurt hade jag mycket kort tid men insåg att jag nog kanske borde äta nåt annat än croissanter och begav mig därmed ut på matjakt. Jag fann dock att tyskar tydligen enbart äter bröd, för det enda som fanns var olika sorters smörgåsar, eller så bratwurst med bröd. Till sist hittade jag dock ett café med en småsuspekt men ätbar grönsakssoppa, så den slafsade jag i mig på 10 minuter så jag skulle hinna till planet. Då jag äntligen slagit mig ner i planet försökte jag öva sånger men insåg att jag var alldeles för trött för det. Så jag fattade ett klokt beslut och skippade sångövningen och sov istället en 45-minutersnap. Efter det var jag en ny människa och återfick tron på livet. Det var en i sanning angenäm och efterlängtad känsla.
Till hemlandet anlände vi 20 minuter före tidtabellen (!). Där noterade jag att de plockat fram julgranarna. Jag valde att ignorera det synintrycket och hoppade raskt i en taxi och uttalade de magiska orden "till musikhuset"! Och chauffören ba va? Han påstod sedan att man ganska sällan hör om folk som vill åka direkt från flygfältet till musikhuset. Och jag ba världsvant, "ibland är tidtabellerna sådana". Medan vi susade genom ett ytterst grått Helsingfors diskuterade vi kommunalvalskandidaternas reklam på spårvagnar (I know! Men jag hade inte hjärta att säga åt honom att jag är ganska trött och helst av allt vill jag inte prata utan bara surfa på internet, för han verkade så gärna vilja prata). Anyways, slutet gott allting gott. Jag kom nästan i tid till körövningen och orkade mig faktiskt igenom den med äran i behåll. Delvis tack vare dagens fjärde croissant, den som jag sparat från flyget, som jag åt i pausen.
Så - och här kommer äntligen sammanfattningen - idag har jag varit på väg i 15 timmar, åkt taxi, tåg, buss, flyg, flyg, taxi och spårvagn, ätit fyra croissanter och en skål grönsakssoppa samt varit på körövning. Och så har jag gått 6000 steg trots att jag rest hela dagen. Vem hade trott det?
Nu har jag dock enorma designerbags under ögonen och är helt absurt trött. Det ska bli en sann fröjd att sova. Och att imorgon äta en lite mer varierad kost.
Gonatt kära vänner. Jag vill gärna höra hurdan er dag har varit!
Idag har det dock varit en lång lång dag. (För den ontresserade/lata finns en sammanfattning längst ner)
Den inleddes med väckning kl 5.10 efter alldeles för lite sömn. Jag gjorde mitt bästa för att klä på mig och smyga ut ur hotellrummet utan att väcka min Mumin (lyckades inte). Så åkte jag taxi till Brescia i ett nattsvart mörker på kusligt slingriga vägar (jag vågade inte somna för det kändes som att jag måste hålla koll på vägen eftersom chauffisen grävde efter cd-skivor och fifflade med telefonen mitt i tunnlar och dessutom körde mitt på strecket mellan två filer på motorvägen - vad är liksom grejen med det?). Jag förhandlade också om taxipriset på tyska (bra jag!) med den italienska chauffören. Han försökte nämligen pressa upp priset som jag redan dagen innan hade förhandlat ner, men eftersom mitt middle name ju är utan hämningar så gav jag honom hårt mot hårt och gick hem med segern!
Så kom jag alldeles för tidigt till Brescia (vilket jag ju visste att skulle hända, men då den tysktalande italienska duden i baren som jag förhandlat med om taxin nu dagen innan i sten påstått att jag nu bara ska lita på honom eftersom det kommer att vara rusning på vägarna då det är blir en fin dag och jag därför måste starta 5.30 för att hinna. Jag ba, fine, men menar du att alla italienare rusar ut och firar den fina dagen i mörkret kl 5.30?? Att köpa tågbiljett - vilket han påstod att skulle ta jättelänge för där är så lång kö - tog ca 1 minut för ingen var före mig i kön. Vilket ju man kunde tänka sig att skulle vara fallet kl 6.45 en söndag morgon. Men visst, bättre att vara i tid än försenad i alla fall.). På den halvöde tågstationen i en fortfarande alldeles kolsvart stad lufsade jag så omkring som en zombie men beslöt mig för att försöka bekämpa tillståndet och drack en kaffe och åt dagens första croissant. Tågresan till Milano Centrale gick sedan utan komplikationer och jag fick äntligen ta en tupplur på tåget.
På Milano Centrale yrade jag omkring för att hitta bussarna till flygfältet. Jag vet inte om det berodde på min enorma trötthet, den bristfälliga skyltningen eller mitt usla lokalsinne, men det var inte helt enkelt att förstå att man skulle hit och dit längs med korridorer och trappor och ut genom en anonym dörr och sedan runt ett hörn för att hitta bussarna. Men där fanns de trots allt till sist och färden till flygfältet gick bra, trots att jag inte kunde sova för jag satt bredvid en man med ytterst stark after shave. Jag kunde inte tänka på annat än att "det var en väldigt stark doft det där".
På flygfältet gick allting som en dans, förutom att jag var så trött att jag inte orkade köpa något. Jag stod där och stirrade på de olika vin- och olivoljeflaskorna men kunde inte komma på om jag behöver nån av dem så jag skippade hela shoppingen. I stället köpte jag mig lite eväät och åt därmed dagens andra croissant i väntan på boardingen, som var försenad (just vad man vill höra då man har brådis hem och dessutom vaknat kl 5.10). På flyget satt jag inklämd mitt mellan två enorma karlar, vilket gjorde att jag inte vågade sova (vilket var den ursprungliga planen), då man ju inte gärna i misstag vill luta sig mot dem i sömnen och dregla lite nonchalant på deras axel. Med på planet var en grupp i sanning otåliga passagerare som steg upp före planet hade stannat och började härja med väskorna. Den scenen slutade med att personalen skrek i mikrofonen att "vi åker inte till gaten förrän alla satt sig på sina platser". Då himlade karlarna och jag med ögonen mot varann och jag kände att vi bondade. På resan fick jag också lite mat, som visade sig vara en croissant. Den sparade jag dock, eftersom jag ännu hade kvar av mina eväät och därmed åt jag dagens tredje croissant på planet. Jag försökte också äta den rågbrödssmörgås jag köpt på flygfältet i torsdags, men tvingades ge upp efter två tuggor då jag insåg att den nog hade sett sina bästa dagar (väl investerade 4 euro där med andra ord).
I Frankfurt hade jag mycket kort tid men insåg att jag nog kanske borde äta nåt annat än croissanter och begav mig därmed ut på matjakt. Jag fann dock att tyskar tydligen enbart äter bröd, för det enda som fanns var olika sorters smörgåsar, eller så bratwurst med bröd. Till sist hittade jag dock ett café med en småsuspekt men ätbar grönsakssoppa, så den slafsade jag i mig på 10 minuter så jag skulle hinna till planet. Då jag äntligen slagit mig ner i planet försökte jag öva sånger men insåg att jag var alldeles för trött för det. Så jag fattade ett klokt beslut och skippade sångövningen och sov istället en 45-minutersnap. Efter det var jag en ny människa och återfick tron på livet. Det var en i sanning angenäm och efterlängtad känsla.
Till hemlandet anlände vi 20 minuter före tidtabellen (!). Där noterade jag att de plockat fram julgranarna. Jag valde att ignorera det synintrycket och hoppade raskt i en taxi och uttalade de magiska orden "till musikhuset"! Och chauffören ba va? Han påstod sedan att man ganska sällan hör om folk som vill åka direkt från flygfältet till musikhuset. Och jag ba världsvant, "ibland är tidtabellerna sådana". Medan vi susade genom ett ytterst grått Helsingfors diskuterade vi kommunalvalskandidaternas reklam på spårvagnar (I know! Men jag hade inte hjärta att säga åt honom att jag är ganska trött och helst av allt vill jag inte prata utan bara surfa på internet, för han verkade så gärna vilja prata). Anyways, slutet gott allting gott. Jag kom nästan i tid till körövningen och orkade mig faktiskt igenom den med äran i behåll. Delvis tack vare dagens fjärde croissant, den som jag sparat från flyget, som jag åt i pausen.
Så - och här kommer äntligen sammanfattningen - idag har jag varit på väg i 15 timmar, åkt taxi, tåg, buss, flyg, flyg, taxi och spårvagn, ätit fyra croissanter och en skål grönsakssoppa samt varit på körövning. Och så har jag gått 6000 steg trots att jag rest hela dagen. Vem hade trott det?
Nu har jag dock enorma designerbags under ögonen och är helt absurt trött. Det ska bli en sann fröjd att sova. Och att imorgon äta en lite mer varierad kost.
Gonatt kära vänner. Jag vill gärna höra hurdan er dag har varit!
onsdag 17 oktober 2012
Morgonen
I dag var jag i jumppasalen kl 7.50! Det har säkert aldrig hänt in the history of ever! Visserligen bestod timmen endast av tänjning (thank god, skulle aldrig ha orkat hoppa och springa den tiden på dygnet), men det var mycket bra kompensation för den pilatestimme jag tyvärr missar ikväll. Och nu har jag printat en massa papper och läst ut internet så då återstår det väl bara att jobba då. Undrar hur tidigt man får gå på lunch?
Och så morgonens tips: läs kloka Peppes inlägg i hen-debatten. Hon säger exakt min åsikt. Här om veckan var det också nån som hade skrivit en insändare i husis där den tyckte att ordets funktion nog i sig är bra, men att det inte kan heta hen eftersom det betyder höna på engelska. Suck. Nå, ni vet ju redan min åsikt om den saken. Hade riktigt stor lust att skriva ett sarkastiskt insändarsvar och undra ifall hen brukar undvika att använda ordet "fart" pga dess engelska betydelse. Men jag besinnade mig. Jag blir nämligen helt matt av tanken på att gå in i den här debatten, för den kommer inte att ta slut i första taget och kommer säkert att fortsätta gå runt i cirklar. Tyvärr. Så, det är som min likaledes kloka Hanna så vist sade, "låt hen ha sin åsikt så har jag min".
Och så morgonens tips: läs kloka Peppes inlägg i hen-debatten. Hon säger exakt min åsikt. Här om veckan var det också nån som hade skrivit en insändare i husis där den tyckte att ordets funktion nog i sig är bra, men att det inte kan heta hen eftersom det betyder höna på engelska. Suck. Nå, ni vet ju redan min åsikt om den saken. Hade riktigt stor lust att skriva ett sarkastiskt insändarsvar och undra ifall hen brukar undvika att använda ordet "fart" pga dess engelska betydelse. Men jag besinnade mig. Jag blir nämligen helt matt av tanken på att gå in i den här debatten, för den kommer inte att ta slut i första taget och kommer säkert att fortsätta gå runt i cirklar. Tyvärr. Så, det är som min likaledes kloka Hanna så vist sade, "låt hen ha sin åsikt så har jag min".
måndag 15 oktober 2012
Dagens känsla
Jag har en massa att säga om förra veckan, det har varit en händelserik vecka. Men just nu hinner jag inte för det är ju måndag och då måste man jobba. Så, i stället får ni här dagens känsla:
Fast på mitt jobb finns det inga dansande Disneyfigurer. Tyvärr.
Fast på mitt jobb finns det inga dansande Disneyfigurer. Tyvärr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)