Post-presemesterstress!

Jiihaa! Även denna donare har fått semester! Efter att nu ha avnjutit en sidu-det-blev-semester-också-i-år-cider är jag redo att om några timmar bege mig mot nordöst på kulturellt äventyr. Eftersom detta är en resa jag velat åka på i många år, så måste jag säga att hur underligt det än må låta ser jag barnsligt mycket fram emot att åka tåg, äta gott, se lite insjöar och sedan - höjdpunkten - sitta i en borg för att lyssna på (förhoppningsvis) sanslöst högklassisk musik under ca 8 av 19 dygnstimmar (jo, det tog en stund att räkna ut det där faktiskt). Och allt detta i fantastiskt sällskap, dessutom (gissa vilket!)!

Semesterresa, jag är redo!

Presemesterstressen

Från och med imorgon har jag semester. Det betyder att jag jobbar som en tok idag. Hittills har jag lyckats pressa ner en text från 11 färgglada sidor till lite mer lätthanterliga 6,5 enfärgade sidor (pust! och jee!). Men det oaktat kan jag inte låta bli att tänka på allt jag inte gjort före semestern. Ni vet allt det där jag också skulle göra i juni, som att städa skrivbordet, fixa en poster, skriva en annan text... Sånt. Jag, den eviga tidsrealisten, har plötsligt funnit mig vara en tidsoptimist. Fattar inte vad som hänt? Mkt underligt. Men nåjo, det lär väl komma arbetsdagar i augusti också så det finns väl egentligen ingen anledning att sörja över ogjort jobb.

Som kuriosa ur min spännande värld kan jag berätta att dokumentet "förkastad text" nu består av imponerande 95 sidor. Synd att man inte får belöning i form av studiepoäng/champagne/applåder eller nåt annat kul för dem. De skulle ha varit värda rätt mycket applåder egentligen de där känner jag.

Okej?

Alltså tro inte att jag inte vet att det är sommar och varmt och sol och bad, men alltså här sitter jag inomhus vid datorn och textredigerar. Och det är inte så roligt som det kanske låter. Så, för att jag inte ska dö tristessdöden tycker jag att ni kunde blogga lite mera så att jag med gott samvete* kunde ta paus lite oftare.

Så... deal? Ja?


*Eller egentligen kanske med dåligt samvete, men det är en petitess i sammanhanget. Hellre dåligt samvete än tristessdöd I say.

Alla erbjudanden

Sommaren har knappt börjat, och redan har jag fått erbjudande om både ett jobb och en semesterresa! Jag kände mig dessvärre tvungen att tacka nej till bådadera, men det är ju nog sannerligen trevligt att vara så populär och eftertraktad! Nån annan som har nåt intressant/trevligt/fyrkinbringande/spännande att erbjuda mig? Det kan ju hända att just du har det oemotståndliga förslaget!  
Dock: Förslag på sånt som är ointressant/otrevligt/fyrkslösande/tråkigt undanbedes, tack. Sånt får mig nämligen inte att känna mig speciellt populär eller eftertraktad, vilket alltså är vad vi försöker eftersträva här.

Midsommaräventyret: Även i de lugnaste vatten lurar äventyren

Denna midsommar har firats i lugn och ro med fina människor, god och mycket (!) mat och lite simning. Vi har talat om vädret, spelat ingengörsspel, varit bilinguala, arrangerat sovplatser och fiskat med vasstrån. Men även i de lugnaste midsommarfirarnas sällskap kan ett och annat äventyr inträffa! Nämligen, vi har glömt en kaka efter oss, åkt och hämtat den, vi har gått (!) ut ur en parkeringshall genom bilporten (!) tillsammans med en shoppingkärra fylld med midsommarmat och sedan väntat på att folk skulle komma ut så att vi kunde komma in i butiken igen för att återlämna kärran, vi har glömt en paj efter oss (men inte hämtat den), vi har ätit en i sanning märklig kaka (den var en total utseendemässig flopp) samt manuellt balanserat en muurikka som kollapsade mitt i stekningen. Dessutom var det för mig personligen lite spännande att jag har kallats vid inte mindre än två mer eller mindre nya smeknamn samt fått handplockade blommor överräckta av en liten charmör (som visserligen sade Nej! då han först såg mig, men tydligen gick aversionen till all lycka om).

Jag hade inte med mig någon kamera på detta midsommaräventyr i österled, men om ni har tur och ber riktigt riktigt snällt kanske ni får se några bilder hos en annan bloggare i er närhet.

Dagens djungelordspråk

"Om man glömt att köpa bröd får man äta kaka till frukost".

Mejlet

Morgonen inleddes idag med att jag fick mejl. Från en förskola i Lund. De skriver tydligen till mig för att jag "står i kö till/har stått i kö till/har gått på vår förskola". Jag ba, huh? När har jag gått i förskola i Lund? 

Känns av förekommen anledning som att mejlet inte riktigt nått rätt mottagare. Nu är dock frågan vad jag ska göra. Anta att detta är ett riktigt mejl och svara dem att de nog mejlat fel person nu? Eller anta att det är spam och strunta i saken? Eller sluta bry mig och ignorera alltihop?

Svåra beslut att fatta såhär en onsdagmorgon som denna.

Står det "skratta åt mig" i min panna eller?

Igår blev jag inom en tidsrymd på hela 10 minuter mållös två gånger. Första gången då jag blev skrattad rakt i ansiktet åt att jag är svenskspråkig och andra gången då någon gjorde sig lustig över att jag är kvinna.

Det verkar finnas en och annan attityd att bekämpa här känns det som.

Det nya svarta

För att få delta i ett möte till studiepris vill arrangörerna att jag skickar in ett intyg på att jag är studerande. Och det är ju lite prackigt men trots allt helt vettigt, så att, så långt förstår jag dem. Men alltså, det står att de inte kan garantera mig studiepriset om jag inte skickar in intyget per fax. Och alltså jag vet inte vad ni tycker, men är det inte lite 90-tal över den meningen? Jag menar, man kan ju också scanna och mejla. Eller typ ta med sig beviset och visa det vid registreringen liksom. Och dessutom: intyg? Vad är det? Ever heard of studiekort?

Men tydligen så är det nu fax som är det nya svarta. Så nu måste jag a) hitta en fax (seriöst, hur ser faxar ens ut??), och b) lära mig hur man faxar (seriöst, känns som ganska onödig kunskap att ha i det långa loppet det).

Bloggtipset

Jag tycker att ni också ska följa med den här resan med transmongoliska järnvägen till Mongoliet och sedan vidare till Kina och Borneo. Resenärerna har matchande tuulipukun och somnade redan efter Dickursby, så jag har på känn att det blir en rolig bloggresa.