Hem ljuva hem

Nu har jag kommit hem efter nästan en vecka på annan adress. Jag möttes av en enorm posthög och ett brandalarm som pep. Välkommen hem liksom, dags att ta tag i saker.

Men. Jag har fått en lapp i postlådan om att ett stort brev väntar mig på posten. Ååh, jag är så nyfiken! Vadvadvad kan det vara? Vem kan ha skickat nåt? Åh, det är så frustrerande att posten redan stängt, nu måste jag vänta tills imorgon för att få reda på vad det kan tänkas vara i mitt paket! Spänningen är nästan olidlig!

Rekommendationerna

Hej! Det har varit jul och jag har inte hunnit blogga. Jag har varit lite busy här och så har jag också avverkat några böcker. Dessa rekommenderas här och nu:

Emma och Uno av Märta Tikkanen. Läs den, den är bra. Speciellt i slutet.

En dag till skänks av Anna Gavalda. Fin bok, precis som hennes tidigare. Fort går det att läsa den också.

Kvinnornas Helsingfors av olika författare. Intressant och bra bok. Visste ni till exempel att till och med självaste Tarja på Gullranda måste utföra alternativt kämpa mot att göra dubbelt arbete på grund av sitt kön?

Julkylan

I morse vaknade jag upp till en kall lägenhet och kunde snabbt lokalisera orsaken i och med konstaterandet att det är -17 grader utanför fönstret. Brr, tänkte jag och plockade fram varmaste ylletröjan. Efter lite nätsurfande insåg jag dock att alla julfirande österbottningar kommer att hånskratta åt denna ringa temperatur, emedan bloggar och fejan meddelar mig in my face att det är -28C i de plattare trakterna. Brr, tänkte jag igen. Så, eftersom undertecknad om ett par dagar också är på väg norrut insåg jag mig besegrad - trots mina tappra försök att undvika detta i år - och letade fram mina vackra säckiga yllelångkalsonger. Vackrare plagg får man leta efter. Medelst dessa och utebyxor ämnar jag besegra den österbottniska mellandagarskölden.

God Jul hörni!

Huj

Alltså ursäkta mig, men vem försöker diska bort tuggummi från kärl? Och vem, vem lämnar tuggummikletet kvar i diskborsten så att andra (läs: jag) får en massa tuggummiklet i sin termos i samband med diskningen? Förutom vem är också varför ett lämpligt frågeord i sammanhanget.

H.u.j. säger jag bara. Huj.

Tankeotur

Idag steg jag upp i ottan för att åka tåg till tandläkaren. I väntrummet visade det sig att receptionen var stängd men det hängde en lapp på luckan som sade att det bara är att slå sig ner och vänta på sin tur. Så jag satte mig och väntade. Och väntade och väntade. En halvtimme efter min utsatta tid stoppade jag en sköterska i korrdioren och frågade om det är så att min tandläkare är busy ännu länge till? Det verkade nämligen inte direkt vara rusning på mottagningen så jag ville nu bara kolla. Sköterskan gick för att fråga min tandläkare. Tandläkaren kom ut i väntrummet, tittade på mig och sade "Det var igår du hade tid". Jag blev stum. Och generad.

Jag hade tydligen tur då jag tänkte på klockslaget men otur med dagen. Vilken lycka att min tandläkare är en godhjärtad själ som konstaterade att misstag sker och så klämde hon in mig i alla fall. Men på riktigt, man känner sig så lyckad. Igen.

Loman tarpeessa?

Det är verkligen dags för lite ledighet då man med en kollega snackar om förkortningen HEQ (som båda vet vad den står för och som uttalas hek), och den ena utbrister what the heck och båda skrattar. Då hörni, är det dags för loma.

Nu får det vara nog.

Nu har jag suttit hela dagen och flyttat linjer några nanomillimeter hit och dit, letat upp på nätet hur man får error bars i diagram i excel, fixat in de arma error barsena i diagrammet, ändrat färger till höger och vänster (utan lyckat resultat, arma dagar!), klippt bilder, laddat ner bilder, förminskat bilder, förstorat bilder, ändrat fonter, grupperat textboxar, läst på om referenslistor och rubriker, ändrat referenslistan men hållit kvar rubriken, funderat på formuleringar och skickat mejl.

Nu får det vara nog. Efter denna petiga strid tänker jag nu ta mig ut på stan för att strida med alla andra julshoppare istället.

Febern.

Med risk för att göra bort mig för tid och evighet i all min okunskap måste jag fråga er en sak. Vad är egentligen resefeber? Är det en positiv eller negativ känsla? Är det liksom att man är pirrig inför att åka iväg eller är det det att man inte kan sova för att man stressar inför resan? Det här har jag aldrig fattat och det förbryllar mig. Please, upplys mig.

Julstämning - en bristvara?

Jag beslöt mig för att i min stora godhet dela med mig av några heta tips på hur även DU kan få julstämning i år:

- Gå på 6-7 julkonserter. Tricket är att börja lite försiktigt med en konsert där vid första advent och att sedan köra stenhårt med start en och halv vecka innan jul. Då gäller det att hålla koll på datumen så du säkert lyckas klämma in alla de sex resterande konserterna.

- Ät julmat med dina vänner. God mat med extra goda vänner.

- Drick så mycket glögg att du där kring den tjugonde december blir lätt trött på denna ljuva dryck.

- Köp en julblomma. Det är alltid ett säkert jultrick.

- Se till att staden täcks in av ca 1m snö. Då kan man ändå inte ta sig till jobbet eftersom all lokaltrafik stervar, så det är lika bra att ta jullov.


Nåja. Om du följer dessa ödmjuka råd kan jag lova att julstämningen infinner sig även hos dig. Eller är det nåt hett tips jag glömt?

Dagens bästa

Idag finns det många händelser som tävlar om platsen som dagens bästa. Att träffa sitt studiegäng igen efter en paus på 7 månader. Att få träffa en liten 3-månaderstjej för första gången - och få ett leende av henne. Att ha ledig dag. Att vara på utfärd i västerled. Att gå på en otrolig och stämningsfull konsert. Stilla natt i en kyrka endast upplyst av stearinljus. Att bänkgrannen vi inte kände bjöd på choklad medan vi väntade på att konserten skulle börja.