Minnen från bokmässan

Antal författare jag hört: fem aktivt, flera passivt
Antal bloggare jag bongat: tre
Antal vänner jag träffat: sju
Antal signerade böcker: fyra
Antal biskopar jag bongat: en
Antal ex-kolleger jag bongat: tre
Antal arbetsrumskamrater jag bongat: en
Antal böcker jag köpt: Nåja, det ska vi inte fundera på.
Antal författare jag bongat: omöjligt att säga då jag inte ens känner igen alla. Men många.

Bra dag.

Om att känna sig gammal

Att dels åka partyspåra och dels vandra hem sent en lördag efter en härlig tv- och drinkkväll och passera flera barer med uppklädda partymänniskor i små glittrande klänningar, medan man själv traskar där i sin sportiga jacka och en tygväska med mandariner i, gör att man känner sig något malplacerad. Och lite gammal också.

Ehkä otin, ehkä en

Ni vet Den Kända Backhopparens citat Ehkä otin, ehkä en? Igår visade sig detta citat vara väldigt användbart också av andra än stora backhoppare, bara man lite modulerar det. Nämligen:

Dialog mellan cool person med vetskap om musik (och säkert allt annat också som är värt att veta) och halvcool person som aldrig minns namn på människor, sånger eller filmer:

Coola personen: Hej, kan du den här sången [namn på sång]? Den är SÅ bra.
Halvcoola personen: Ehkä osaan, ehkä en.

Tips på hur fredagsprogrammet gör succé

Bjud in en gitarrist till skumpadrickandet och inled kvällen med Traktor Alban i stämmor och fortsätt den med Sjundeåsången samt några schlagers och lite annat smått och gott så blir alla glada.

Hurra!

Det bådar gott ifall ett mejl börjar med Dear Ms jro, congratulations! ! Det blir en resa i februari och det är så spännande och roligt! Och så blir det förstås en massa jobb före det men det orkar vi inte tänka på nu.

För just nu sitter jag mest och funderar på allt jag ska shoppa Over there. Jag undrar hur många par Anne Klein-skor jag månne kan få med mig hem?

Brr!

Alltså om man inte var förkyld från förr så blir man det garanterat här i min frysbox till lägenhet. Brr. Hur svårt kan det liksom vara att sätta på värmen i ett hus? Eller för den delen att täta fönster?

Hm?

Nu har jag fått broschyren för konferensen i Medelhavslandet. Tydligen är min titel Dottoressa (jag har inte bestämt mig ännu för om det låter fancy eller töntigt). Tydligen ska jag under min föreläsning berätta om min egen forskning. Det vore ju bra om jag hade nåt att säga då. Eller om jag hade gjort ens en analys. Och tydligen ska jag också delta i något som heter Tavola rotonda. Vilket tydligen betyder runt bord.

Nu är bara frågan vad jag egentligen ska göra där vid det runda bordet i 30 minuter?

Men ändå.

Vilken underbar operaföreställning det var. Jisses. Pompa och ståt, magnifik scenografi som verkligen funkade. Men också otroligt vacker musik och sång, starka känslor. Och dräkterna! Och nutidsreferenserna! Och krigsdansen! Kärlek och död. Och skumpa i pausen i trevligt sällskap.

Åh. Jag blir så lycklig.

Några meddelanden till er där i tisdagsnatten

För det första. Bästa operabesökare. Om du har jättemycket hosta kanske du ska överväga att inte gå på opera.

För det andra. Bästa tant i stolen bredvid. Du befinner dig i Finland. Här börjar vi inte tala med människor vi inte känner. Speciellt inte mitt under operan.

För det tredje. Bästa trumpetdude på gården utanför operan. Det är lite antiklimax att lämna operan med guldskimrande Aida klingandes i öronen och mötas av Somewhere my love på trumpet i höstnatten.

Viktig information.

Kära vänner, låt mig få berätta att jag gillar mitt jobb! Jag får göra coola grejer, förbereda mig för häftiga resor och träffa spännande människor. Dessutom kommer det att bli jätteintressant att se hurdana resultat jag får!

Dessutom ska jag strax på opera. Idag är en bra dag.