Okej, ni vet när man under en ganska kort period lagt ner nästan 60 timmar på ett projekt, jobbat häcken av sig nästan dygnet runt i några dagar, googlat och letat och funderat för att få till allting rätt, jobbat med en absolut och definiv o oomkullrunkelig deadline hängande över sig hela tiden, ätit nästan samtliga måltider framför dokumentet i datorn (och dessutom i samma veva läst på och skrivit den megasvåra tenten, se nedan) och man sedan plötsligt till sist skickar i väg ett mejl med texten "se on siinä"? Vad ska man liksom göra sen?
Eftersom min hjärna är lite tom just nu kommer jag endast på två saker jag bör/ska/vill/kommer att göra just nu, här presenterade i den ordning de kommer att inträffa:
1) Äta den pätkis jag råkade hitta i min skrivbordslåda (nej, den har inte ens gått ut!).
2) Ha fritid! Ikväll är mina möjligheter oändliga! Jag kan göra vad. jag. vill. Och det vet vi ju alla hur det kommer att sluta: Jag kommer att se på TV. Men det känns faktiskt helt ok det också. Exempelvis kunde jag ju kolla på ESC jag av ren och skär utmattning somnade ifrån i lördags.
måndag 12 maj 2014
måndag 5 maj 2014
Fyra sekunder
Okej. Idag har jag då skrivit en sjukt svår tent, den var faktiskt mycket svårare än jag hade trott. Usch, ogillar verkligen tenter där jag inte för mitt liv kan fatta vad det är de frågar efter egentligen. Känns ju lite störande då en de facto faktiskt läst som en tvättäkta plugghäst på den arma tenten. Jag lämnade in tenten FYRA SEKUNDER före portalen stängde. Gissa om jag var lite svettig där en stund efter det.
Nu kan vi konstatera att jag ej är pigg, herregud en sån stressig situation att producera text i fyra koncentrerade timmar med en absolut deadline. Nåväl, oberoende av hur det gick är tenten nu i alla fall över, geez så skönt.
Och nu är jag nog SÅ värd ett glas vin. Och tänker VERKLIGEN inte läsa ett enda ord som är lärorikt/viktigt/läkartermer/på finska idag. Tror bestämt jag ska se på TV.
Nu kan vi konstatera att jag ej är pigg, herregud en sån stressig situation att producera text i fyra koncentrerade timmar med en absolut deadline. Nåväl, oberoende av hur det gick är tenten nu i alla fall över, geez så skönt.
Och nu är jag nog SÅ värd ett glas vin. Och tänker VERKLIGEN inte läsa ett enda ord som är lärorikt/viktigt/läkartermer/på finska idag. Tror bestämt jag ska se på TV.
söndag 27 april 2014
Dagens insikt
Idag upptäckte jag att om man vaknar klockan 8 på en söndag så hinner man ju få en massa grejer avklarade innan kören börjar kl 17.30 (detta kräver dock att man faktiskt vaknar och aktiverar sig genast istället för att ligga och chilla och typ spotta i taket och ägna sig åt navelskåderi). Eftersom jag av nöd och tvång faktiskt varit särdeles aktiv idag så kan jag stolt meddela att jag har bland annat tentläst över 60 sidor (har nu endast ca 120 sidor kvar och tenten är först om en vecka så nu känner jag äntligen starkt att det finns hopp, halleluja för den saken), bykt, vikt tvätt, förberett två möten, planerat veckan, packat måndagens jumppaväska, fixat käk, diskat och druckit kaffe ute i min närpark. Och cyklat till kören, helt i tid.
Om det möjliga saldot av en aktiv dag är detta så är det ju nästan så jag kanske borde börja praktisera tidiga väckningar i fortsättningen också, om det inte vore för att det är så himla skönt att sova på veckosluten. Dessutom, dagens andra insikt ger vid handen att man eventuellt inte är fullt lika utvilad då måndagen kommer ifall man stigit upp i ottan och jobbat hela dagen. Vi kan därmed konstatera att ibland är navelskåderi inte så illa, så är det bara.
Om det möjliga saldot av en aktiv dag är detta så är det ju nästan så jag kanske borde börja praktisera tidiga väckningar i fortsättningen också, om det inte vore för att det är så himla skönt att sova på veckosluten. Dessutom, dagens andra insikt ger vid handen att man eventuellt inte är fullt lika utvilad då måndagen kommer ifall man stigit upp i ottan och jobbat hela dagen. Vi kan därmed konstatera att ibland är navelskåderi inte så illa, så är det bara.
måndag 21 april 2014
Tiden
Jag har funderat på en sak. Hur hann jag blogga så ofta förr i tiden? Nuförtiden hinner jag ju helt tydligt inte. Gone are the days med flera inlägg per dag. Jag tror detta hör ihop med ökat antal arbetsuppgifter, numera jobbar jag ju med cirka 1000 saker samtidigt och så gott som samtliga består av läsande och skrivande och efter det finns det sällan tid och energi över för att skriva smålustiga, skojfriska och fyndiga inlägg här. Alltså det är ibland en hårfin balans det där med med att vilja boosta sin karriär och få erfarenhet (och fyrk) mot att liksom kunna/vilja säga nej och ha lite mer sinnesfrid. Och så det eviga avvägandet om hur mycket tid man ska/orkar lägga på hobbyn egentligen. Tiden, det är nog en evig fråga det.
Nåväl, nu har det i alla fall varit påsk, och en synnerligen fin påsk måste jag säga! Jag har ägnat påsken åt att gå på konsert, åka till landet, kolla in blommande vårblommor och spirande kvistar, röja i trädgården, baka cupcakes, sova länge och äta en hel massa mat av olika slag. Dessutom har jag suttit ute i trädgården i t-skjorta! Ej varje år man kan göra det på påsken, minsann (Hade lite missat att det var sådant här väder på kommande, så istället för solhatt, solkräm och shorts, vilket hade varit ändamålsenligt, hade jag för säkerhets skull packat med mig ylletröja, långkalsonger och pipo. Åkte dit i vinterjacka och kom hem i t-skjorta liksom, kändes lätt absurt.)! Men men, för att detta inte ska låta allt för idylliskt och puttenuttigt kan jag berätta att jag tentläst ca 200 sidor och det var inte en helt och hållet genommysig sysselsättning (Ibland känner jag att det kanske skulle vara lukrativ business att skriva en bok om hur man ska skriva tentböcker, liksom hur svårt kan det vara att forma en text och en bok så att den är övergripbar och vettigt indelad samt så man förstår vad det står i den? Ett hett tips är i alla fall att förklara svåra ord då de förekommer i texten och ett annat är att strukturerat indela texten i vettiga kapitel som har rubriker på flera nivåer. Sammanfattningar är heller aldrig fel. Jag blir så irriterad då böcker är ostrukturerade.). Men å andra sidan kan man ju inte klaga (jättehögt i alla fall) då man kan läsa på tent i en trädgård med solen i ansiktet. Dessutom, då jag kom hem ikväll lärde jag mig att i huset där jag bor finns ett cykelförråd och där har min konfiskerade/försvunna cykel tydligen befunnit sig hela vintern?! Jag är nu lätt förvånad över hur det är möjligt att jag bott här i 5 år utan att fatta att cykelförrådet existerar men samtidigt lite glad över upptäckten. Därtill är jag lite förvånad över hur jag och personen ansvarig för cykelundanstädandet inte lyckades kommunicera tillräckligt tydligt med varandra så att denna info hade kommit fram då vi talades vid i vintas? Mkt weird. Men whatever, det är ju alltid av godo att ens cykel återfinns hel och välbehållen. Och hälften av tentlitteraturen är nu läst, så summa summarum känns det som att läget såhär inför vardagens återkomst är rätt stabilt. Mkt bra, mkt bra.
Nåväl, nu har det i alla fall varit påsk, och en synnerligen fin påsk måste jag säga! Jag har ägnat påsken åt att gå på konsert, åka till landet, kolla in blommande vårblommor och spirande kvistar, röja i trädgården, baka cupcakes, sova länge och äta en hel massa mat av olika slag. Dessutom har jag suttit ute i trädgården i t-skjorta! Ej varje år man kan göra det på påsken, minsann (Hade lite missat att det var sådant här väder på kommande, så istället för solhatt, solkräm och shorts, vilket hade varit ändamålsenligt, hade jag för säkerhets skull packat med mig ylletröja, långkalsonger och pipo. Åkte dit i vinterjacka och kom hem i t-skjorta liksom, kändes lätt absurt.)! Men men, för att detta inte ska låta allt för idylliskt och puttenuttigt kan jag berätta att jag tentläst ca 200 sidor och det var inte en helt och hållet genommysig sysselsättning (Ibland känner jag att det kanske skulle vara lukrativ business att skriva en bok om hur man ska skriva tentböcker, liksom hur svårt kan det vara att forma en text och en bok så att den är övergripbar och vettigt indelad samt så man förstår vad det står i den? Ett hett tips är i alla fall att förklara svåra ord då de förekommer i texten och ett annat är att strukturerat indela texten i vettiga kapitel som har rubriker på flera nivåer. Sammanfattningar är heller aldrig fel. Jag blir så irriterad då böcker är ostrukturerade.). Men å andra sidan kan man ju inte klaga (jättehögt i alla fall) då man kan läsa på tent i en trädgård med solen i ansiktet. Dessutom, då jag kom hem ikväll lärde jag mig att i huset där jag bor finns ett cykelförråd och där har min konfiskerade/försvunna cykel tydligen befunnit sig hela vintern?! Jag är nu lätt förvånad över hur det är möjligt att jag bott här i 5 år utan att fatta att cykelförrådet existerar men samtidigt lite glad över upptäckten. Därtill är jag lite förvånad över hur jag och personen ansvarig för cykelundanstädandet inte lyckades kommunicera tillräckligt tydligt med varandra så att denna info hade kommit fram då vi talades vid i vintas? Mkt weird. Men whatever, det är ju alltid av godo att ens cykel återfinns hel och välbehållen. Och hälften av tentlitteraturen är nu läst, så summa summarum känns det som att läget såhär inför vardagens återkomst är rätt stabilt. Mkt bra, mkt bra.
söndag 6 april 2014
Denna veckan är som en månad lång
Okej, så hur lång har inte denna vecka varit? Känns som om hela universum blivit åtgärdat just denna vecka. Har bland annat lärt mig ett och annat om bokslut och skattedeklarationer (och alla som umgåtts med mig denna vecka har dessvärre fått lov att föra en och annan diskussion om dessa två ämnen. Förlåt. Och pust säger jag bara. Det finns en orsak till att jag inte är ekonom.). Färdigställt version två av ett manuskript (tror jag, i alla fall kanske version 2.1). Förberett och haft två viktiga jobbmöten. Flyttat allt mitt pick och pack två våningar uppåt på jobbet och i samma veva konstaterat att det tydligen är möjligt att samla på sig en hel del papper under 3,5 år. Således sorterat papper i spara-slänga-förstöra-högar (det tog kanske 3 timmar, så ni förstår att det fanns en viss mängd papper). Övat hårt på körmusik. Haft sånglektion. Förberett ett statistikmöte och ett körmöte. Och så, slutligen, har jag ägnat en stor del av veckoslutet åt att rita av en 2-åring på baksidan av en gammal vetenskaplig poster. Läst böcker, sjungit sånger, fuldansat och lekt flygplan. Samt, helt oförhappandes och dessutom vid matbordet (vilket ni som känner mig vet att gör detta lite extra komiskt) diskuterat vem av de närvarande som har vilka könsrelaterade kroppsdelar. Men visst, efter en lätt intensiv och produktiv vecka som denna är det ju alls icke omöjligt att man känner sig lite matt, trött, förvirrad och disträ, så då skadar det ju förstås inte att alla och envar lite repeterar grundläggande biologiska fakta.
torsdag 27 mars 2014
Franska
Alltså pardon my fucking French men vad fan håller s-banken på med? Har ni sett bannern på denna sida?
Om jag nu förstår deras marknadsföring rätt så a) är det bara män som kan/får ta lån, b) är kvinnor ett banklån som det c) på basen av bilden är lite oklart vad männen får använda dem till (så som bilden är beskuren anar man ju att det kanske inte är bara en dans de "lånar" kvinnan till). Dessutom är lånet-kvinnan tydligen "sopivan kokoinen, sopivan korkoinen". Alltså usch, sådan objektifiering! Allting blir dessutom dubbelt så obehagligt av att alla på bilden är huvudlösa och helt anonyma. Kroppar, helt enkelt.
Hoppas verkligen att ingen tar lån av dem.
Om jag nu förstår deras marknadsföring rätt så a) är det bara män som kan/får ta lån, b) är kvinnor ett banklån som det c) på basen av bilden är lite oklart vad männen får använda dem till (så som bilden är beskuren anar man ju att det kanske inte är bara en dans de "lånar" kvinnan till). Dessutom är lånet-kvinnan tydligen "sopivan kokoinen, sopivan korkoinen". Alltså usch, sådan objektifiering! Allting blir dessutom dubbelt så obehagligt av att alla på bilden är huvudlösa och helt anonyma. Kroppar, helt enkelt.
Hoppas verkligen att ingen tar lån av dem.
söndag 23 mars 2014
Det är nu en evig tur att morgonstund har frulle i mund
Det enda otrevliga som hänt det här veckoslutet var att väckarklockan ringde i morse. Jag inledde morgonen med att förgylla min omgivning med det eleganta öppningsordet "skit". Att vakna är så inte min favoritsysselsättning. Sedermera visade det sig dock att det trots allt var rätt hyvens att vakna, emedan det innebar god frukost i glatt och skrattigt sällskap samt besök i bröllopssvit. Allt detta föregicks alltså av ett fantastiskt bröllop; det var både stiligt, vackert, roligt och på alla sätt trevligt. Så fina program, god mat, glad sång och trevligt sällskap! Har skrattat och sjungit mer än på länge. Dessutom avslutades ju kvällen med en liten nostalgitrip deluxe i en viss källare. Så ja, roliga tider hörni, roliga tider. Och att få avsluta bröllopstjolahejet med kompisfrulle är i sanning gott. Med gott mod, glad och nöjd är jag nu ganska redo att ta mig an den nya veckan. Bring it on, world!
fredag 14 mars 2014
Puh
Okej. Idag har jag känt mig som en död sill, som överkörd av en lastbil, upphängd och nedsläppt. Ja, ni fattar. Blev lite förvånad över detta emedan det ju är dagen efter dagen efter som i allmänhet är värst, men sedan kom jag på att idag ju är dagen efter dagen efter i förrgår vilket förklarar saken. För i förrgår hade jag i praktiken 2 konserter, emedan det på morgonen var genrep inför 900 skolelever och på kvällen riktig konsert inför fullsatt musikhus. I går var jag sedan ganska så slut efter den bedriften, som förutom genrepet och konserten också inkluderade effektivt jobb, febrilt mejlande och chattande i övningspausen och rusande hit och dit hela dagen. De facto kändes det där i ett skede av gårdagen lite övermäktigt att tänka att jag pånytt skulle utföra konsertbedriften samma kväll (speciellt det där att i 40-50-vaddetnuvar minuter sitta stilla på en smal bänk utan ryggstöd och utan att kunna röra sig, eftersom man befinner sig på scenen inför 1700 åhörare och TV-kameror, var ju aningen tungt och stelt för ryggen - att sjunga i 20 minuter är inget mot det). Men, efter att ha samlat lite energi tog jag mig till musikhuset och så, plötsligt, visade det sig att det blev total fiilis - kören följde kapellmästarens minsta vink (som dessutom dirigerade utan noter!), stämningen var tät, koncentrationen intensiv och hela grejen kändes så bra så bra (det var inte ens lika tungt att sitta som dagen innan): en riktig fiiliskonsert var vad det var - tror detta är denna körs bästa konsert hittills faktiskt! Så sedan var jag såklart så upp i varv då jag kom hem att jag inte kunde gå och lägga mig. Och vad det resulterat i idag kan ni kanske ana. I have been smarter om vi säger så. Eller med andra ord: I had the dumb today. Tror denna veckas reserv av koncentrationsförmåga tog slut i och med gårdagens konsert. Lite synd därmed att jag hade en hel massa jobb som skulle göras idag. Det var minsann en sann fröjd att på kvällskvisten äntligen få krasha ner i min soffa och veta att jag ej behöver sjunga idag. Det som jag däremot med glädje och nöje konstaterar är att min sångteknik helt tydligt utvecklats eftersom jag inte har det minsta ont i halsen eller tappad röst idag efter att ha sjungit (och dessutom Beethoven!) alla dagar denna vecka, win på den saken! Trots det är det i sanning skönt att slippa sjunga idag för jag tror faktiskt inte jag hade orkat.
Nåjo, efter denna långa utläggning om min trötthet och sångröst kan vi i alla fall konstatera att det är riktigt uppfriskande att sjunga inför 900 barn. Ni vet, den vanliga vuxna konsertpubliken är oftast klädd i svart, sitter blickstilla och visar eventuellt en glad eller berörd min om det råkar bli riktigt vackert i nåt skede av konserten, men endast då. Barn däremot, de är färgglatt klädda, sitter definitivt inte stilla utan snurrar runt på stolen, talar med dem som sitter på raden bakom, några härmar dirigentens viftande, några sover, några skrattar då solisterna sjunger och några hasar ner på stolen. Tycker egentligen att vi vuxna också borde bli bättre på att visa vad vi tycker i realtid på konserter, inte bara genom applåder efteråt. Tänk så befriande det skulle vara att få vifta i takt med kapun eller dansa till den fina musiken om man så vill! Ibland kanske sanningen kommer inte bara från barns mun utan också från deras beteende?
Nåjo, efter denna långa utläggning om min trötthet och sångröst kan vi i alla fall konstatera att det är riktigt uppfriskande att sjunga inför 900 barn. Ni vet, den vanliga vuxna konsertpubliken är oftast klädd i svart, sitter blickstilla och visar eventuellt en glad eller berörd min om det råkar bli riktigt vackert i nåt skede av konserten, men endast då. Barn däremot, de är färgglatt klädda, sitter definitivt inte stilla utan snurrar runt på stolen, talar med dem som sitter på raden bakom, några härmar dirigentens viftande, några sover, några skrattar då solisterna sjunger och några hasar ner på stolen. Tycker egentligen att vi vuxna också borde bli bättre på att visa vad vi tycker i realtid på konserter, inte bara genom applåder efteråt. Tänk så befriande det skulle vara att få vifta i takt med kapun eller dansa till den fina musiken om man så vill! Ibland kanske sanningen kommer inte bara från barns mun utan också från deras beteende?
tisdag 11 mars 2014
Spice up your life
Just nu gäller det att hålla i hatten för de minuttidtabellsstyrda dagarna går för tillfället i ultrarapid. Det är effektivt jobb på flera fronter och post-förkylningsjumppande och dessutom nämligen konsertvecka vilket ju betyder att det är kör varje dag. I samband med det vill jag passa på att föreslå att ni rattar in Yle Teema kl 19 på torsdag för jag tror inte ni vill missa den konserten alltså.
Anyways, igår var jag därmed först på jumppa och efter det på körövning. Detta innebar ett smått absurt byte från att först dansa med käpp till Spice up your life (alltså minns ni?) för att sedan ställa mig i musikhusets konsertsal och sjunga känslosamt bredvid Helena Juntunen (Jo!! Jag stod nästan helt bredvid henne! Det var bara en eller två emellan oss! Uuh!). Dessutom, under en annan av jumppans sånger beslöt jag mig för att go all in och fiilisteli allt vad jag orkade till musiken. Då kollade jumppaledaren rakt på mig, log och ba: Olet harjoitellut salaa. Vi kan ju konstatera att folk inte precis brukar säga så åt mig i jumppasammanhang. Det var tur att jag sedan fick gå och ägna mig åt lite mer klassiskt och sofistikerat musicerande så att kosmos liksom återfick sin balans.
Anyways, igår var jag därmed först på jumppa och efter det på körövning. Detta innebar ett smått absurt byte från att först dansa med käpp till Spice up your life (alltså minns ni?) för att sedan ställa mig i musikhusets konsertsal och sjunga känslosamt bredvid Helena Juntunen (Jo!! Jag stod nästan helt bredvid henne! Det var bara en eller två emellan oss! Uuh!). Dessutom, under en annan av jumppans sånger beslöt jag mig för att go all in och fiilisteli allt vad jag orkade till musiken. Då kollade jumppaledaren rakt på mig, log och ba: Olet harjoitellut salaa. Vi kan ju konstatera att folk inte precis brukar säga så åt mig i jumppasammanhang. Det var tur att jag sedan fick gå och ägna mig åt lite mer klassiskt och sofistikerat musicerande så att kosmos liksom återfick sin balans.
lördag 8 mars 2014
It's alive!
Hello! Det har återigen varit tyst på bloggfronten, främst på grund av att det hela tiden händer en massa grejer så jag inte hinner blogga. Ja, och så skriver jag ju också dagarna i ända vilket gör det lite tröttsamt att skriva även på kvällarna. Men nu tänkte jag återvända till detta sociala medium (det blir ju liksom lite mer socialt om man använder det) för att berätta att det är goda tider just nu!
Jag har nämligen friskförklarat mig! Efter att ha varit mer eller mindre förkyld hela februari och lite också i januari och här senast haft feber i två veckor känner jag mig nu äntligen återuppstånden som en ny, lite gladare människa. Det måste konstateras att det nämligen inte är så illa att leva sin vardag utan huvudvärk, trötthet och allmän håglöshet. Dessutom blir livet trevligare då man kan jumppa. Jag har nu varit på pilates både igår och idag och det känns faktiskt alldeles underbart.
Relaterat till ovanstående är också det faktum att det under dagens sånglektion kändes som om jag hittat tillbaka. På grund av alla de arma ovannämnda förkylningarna har mina lektioner under denna vårtermin känts lite halva, jag har inte lyckats uppnå min fulla kapacitet, liksom. Idag gjorde jag dock comeback och vi insåg att jag måste byta min sångexamensaria eftersom den vi hade tänkt att jag skulle sjunga nu är för låg. Halleluja, jag älskar sångframsteg! På tal om sång så tycker jag ni ska ratta in tv:n eller radion på torsdag då jag är med då bl.a. Aarre Merikantos Genesis framförs i Musikhuset. Måste säga att det är ett av de finaste och mest spännande körstycken jag sjungit på länge. Texten lär handla om en kreativ process och orden är så häftiga att jag får kalla kårar då jag tänker på dem (hör nu tex fast på detta: "Olin itse kuollut, vain kaaos eli, joka atomi minussa värähteli". Är det inte just så det känns att gå från okreativitet till ett kreativt flöde? Tycker det är så otroligt beskrivande!).
I övrigt har jag ju varit på en skojig möhippa! Förutom det obekväma faktum att jag, för att hinna i tid, var tvungen att vakna way before det överhuvudtaget är meningen att jag ska vakna och det faktum att jag av nån mystisk orsak tappade en väska efter mig hela tiden så var evenemanget mycket trevligt och skoj! Ja, och i måndags hade jag äran att få hämta min gudson från dagis. Där fick jag veta att han tydligen på dagis brukar leka att han ringer mig. Dog den stora gullighetsdöden där och då, blev ju helt till mig som ni förstår. Och så har jag varit på väldigt bra teater här i veckan och i mitt evinnerliga artikelletande på jobbet hittade jag en relevant artikel av en författare som heter Perse (badrumshumor slår aldrig fel, speciellt inte på fredagar). Sist men definitivt inte minst så hade de koriander på Lidl denna vecka! Och detta sistnämnda är faktiskt ganska stort för jag är ju alltid på jakt efter koriander och på Lidl har de då iaf aldrig det. Så ni hör, det är goda tider i detta nu.
Jag har nämligen friskförklarat mig! Efter att ha varit mer eller mindre förkyld hela februari och lite också i januari och här senast haft feber i två veckor känner jag mig nu äntligen återuppstånden som en ny, lite gladare människa. Det måste konstateras att det nämligen inte är så illa att leva sin vardag utan huvudvärk, trötthet och allmän håglöshet. Dessutom blir livet trevligare då man kan jumppa. Jag har nu varit på pilates både igår och idag och det känns faktiskt alldeles underbart.
Relaterat till ovanstående är också det faktum att det under dagens sånglektion kändes som om jag hittat tillbaka. På grund av alla de arma ovannämnda förkylningarna har mina lektioner under denna vårtermin känts lite halva, jag har inte lyckats uppnå min fulla kapacitet, liksom. Idag gjorde jag dock comeback och vi insåg att jag måste byta min sångexamensaria eftersom den vi hade tänkt att jag skulle sjunga nu är för låg. Halleluja, jag älskar sångframsteg! På tal om sång så tycker jag ni ska ratta in tv:n eller radion på torsdag då jag är med då bl.a. Aarre Merikantos Genesis framförs i Musikhuset. Måste säga att det är ett av de finaste och mest spännande körstycken jag sjungit på länge. Texten lär handla om en kreativ process och orden är så häftiga att jag får kalla kårar då jag tänker på dem (hör nu tex fast på detta: "Olin itse kuollut, vain kaaos eli, joka atomi minussa värähteli". Är det inte just så det känns att gå från okreativitet till ett kreativt flöde? Tycker det är så otroligt beskrivande!).
I övrigt har jag ju varit på en skojig möhippa! Förutom det obekväma faktum att jag, för att hinna i tid, var tvungen att vakna way before det överhuvudtaget är meningen att jag ska vakna och det faktum att jag av nån mystisk orsak tappade en väska efter mig hela tiden så var evenemanget mycket trevligt och skoj! Ja, och i måndags hade jag äran att få hämta min gudson från dagis. Där fick jag veta att han tydligen på dagis brukar leka att han ringer mig. Dog den stora gullighetsdöden där och då, blev ju helt till mig som ni förstår. Och så har jag varit på väldigt bra teater här i veckan och i mitt evinnerliga artikelletande på jobbet hittade jag en relevant artikel av en författare som heter Perse (badrumshumor slår aldrig fel, speciellt inte på fredagar). Sist men definitivt inte minst så hade de koriander på Lidl denna vecka! Och detta sistnämnda är faktiskt ganska stort för jag är ju alltid på jakt efter koriander och på Lidl har de då iaf aldrig det. Så ni hör, det är goda tider i detta nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)