Skriet från husmodern: Var finns kondenserad mjölk?

Idag var det den stora städa-handla-fixa-pynja-dagen. Jag har betat av to-do-listan med sällan skådad effektivitet.

Man vet att det är dags att föra glasburkar och -flaskor till insamlingen då man i bottnen av påsen hittar glöggflaskor från förra året. Och med förra året menar jag givetvis 2010. Förra glöggsäsongen, that is. Fatta liksom hur länge jag dammsugit runt påsen med glasavfall i köket.

Idag under denna effektivitetens och huslighetens dag har jag också storhandlat och skulle för första gången i mitt liv köpa kondenserad mjölk. Men attan så svårt det visade sig vara! Där vandrade jag upp och ner för cittarens gångar och hoppades på att någon godtycklig burk skulle falla ner i min kundvagn och meddela att det är jag som är den kondenserade mjölken. Fatta hur svårt det är att köpa en produkt man inte vet hur ser ut (kommer den liksom i konservburk, glasburk eller paffkartong?) eller var den kan tänkas finnas (är det en kylprodukt, en frysprodukt eller går den under kategorin "konserverade grönsaker"?). Till sist gav jag upp. Det blev ingen kondenserad mjölk denna gång. Nytt försök senare i veckan i annan matbutik. Måste satsa på att gå till en butik som har befintlig kundbetjäning, så får nån vänlig själ visa mig var mjölkskrället finns. Det är slöseri på min dyrbara tid att vandra runt som en osalig ande och leta produkter i matbutiken. Dessutom är det ocoolt. Och så kan vi inte ha det.

Fredag

Tacka vet jag lyxigt fredagsmys och vin! Det räddar effektivt en dag som i övrigt varit ganska rutten.

V for Victory!

Nåja, äntligen har vi fått tentresultaten från höstterminens skräcktent! Jag fick 3/5! Med tanke på att det var närmare 800 sidor att läsa, tentlitteraturen såg ut såhär, jag läst grundkurserna i detta ämne för närmare 10 år sedan, hade andra deadlines samtidigt som jag tentläste och detta var den första tenten a) vid detta universitet, b) på 3-4 år, och c) som jag skrev på engelska, är jag ytterst nöjd med mitt resultat. Jag vet, gäääsp, ni kunde inte bry er mindre, men jag ler lite i smyg och säger V for Victory här för mig själv. Jättebra, jag!

Nu kan vi på riktigt lämna den här tenten och ägna oss åt roligare saker. Och så - plötsligt - är det inte bara jag som hurrar!

På tal om 2012

Nu vet jag inte med er, men det här att det tydligen finns en fond som består av fruar till professorer vid mitt universitet (sådan är fondens titel i alla fall), känns inte det lite... omodernt? Denna fond kan man alltså ansöka om fyrk från nu, detta nådens år 2012. Visserligen verkar de bevilja understöd för vettiga ändamål och det är ju bra, såklart. Men ändå. Tycker att de kanske kunde börja byta namn så småningom. 1950-talet är ju so last millennium.

Sången är vår glädje*

Eftersom inlägget efter det föregående oberoende av innehåll kommer att kännas lite lame är det väl lika bra att bara få det överstökat. Så jag tänkte berätta för er om 2012. Man ska ju aldrig spå framtiden, men vissa tendenser framträder tydligare än andra, speciellt om man kollar i kalendern. Som det faktum att jag helt tydligt ska sjunga ganska mycket detta år. Om man får tro min kalender ska jag, innan vi firar julen 2012, nämligen ha avklarat minst 5 hela konserter (varav minst två utantill), minst en körövning och sånglektion per vecka, diverse mindre keikkor, en skivinspelning, en turné och en sångexamen.

Man kan ju nog lugnt konstatera att det är ganska bra att jag tycker om att sjunga. Och på basen av den vetskapen kan man ju konstatera att det här kommer att bli ett alldeles utmärkt år.

*Poäng!

Breaking the silence

Länge sedan sist, det är dags att bryta tystnaden!

Stora saker har hänt. Efter att mitt i natten fått ett sms med ett redan episkt meddelande följde en nervpressande dag då jag, to be honest, inte fick någonting gjort överhuvudtaget (till mina största bedrifter hörde att äta lunch, koka kaffe och surfa på internet). Då jag sedan äntligen fick ett glädje-sms om att en liten person kommit till världen fällde jag nog en tår eller två.

Och nu har jag träffat den lilla lilla personen två gånger. Han är den yngsta lilla person jag någonsin träffat och så fin, så fin att mina ord tar slut. Det är sannerligen inte svårt att tycka om den här lilla killen och jag är oändligt stolt över hans fantastiska mamma och pappa.

Jag har blivit mostis. Det är stort.

Undersökningen

Idag har jag deltagit i en gallupundersökning per telefon (i egenskap av forskare tycker jag nämligen att man ska ställa upp i undersökningar, så folk får material att forska i). Denna gång tog samtalet bara fem minuter och det var dessutom en väldigt trevlig dam i telefonen, som talade tydligt men effektivt och som till och med sade sitt eget namn i slutet av samtalet (inte som senast, då jag satt i telefon i 20 minuter, inte förstod frågorna och blev mer och mer irriterad). Men alltså... Ni vet det här att man ska avgränsa sitt ämne och vara specifik i sina frågor? Det känns som att de inte riktigt förstått det på den här gallupbyrån, för denna lilla frågestund blev nästan lite absurd. Undersökningens tema var aktuella frågor, och i samma veva som jag skulle svara på vem jag röstar på i presidentvalet och vilket parti jag röstade på i senaste val, så  skulle jag också berätta om jag under de senaste två veckorna köpt alkohol på nätet, om jag varit på kryssning, när jag senast spelat på en spelautomat och om jag har plussakortti. Jag kan inte låta bli att undra varför det är aktuellt att veta om jag har plussakortti eller inte?

Question

Jag skulle vilja köpa en svart långklänning (alternativt ihophörande topp och kjol), som är städig, festlig och snygg men som inte kostar överdrivet många skjortor. Var tycker ni att jag ska leta efter en sådan?

Ni brukar veta sånt här så jag väntar som solens uppgång på era informativa svar. Okej?

Change of plans

Okej, nu blev jag precis medlockad på en fotbollsfilm på bio. That's a first! Bra att börja året med att göra saker man sannerligen inte trodde att man någonsin skulle göra.

Årets första dag

Nytt år, nytt utseende! (Fast samma färger, iofs, så förändringen nu inte blir så chockerande)

Jag firar denna årets första dag med långpromenad i solsken, sångövande, lite lätt jobbande, en film och ikväll kanske en bit chokladkaka för att rädda vänner undan ett berg av gårdagsrester. Man ställer ju upp, som ni vet. Och nu beundrar jag mina doftande liljor medan jag tittar på nyårskonserten från Wien. Jag skulle gärna vilja ha en likadan klänning som de där An der schönen blauen Donau-balettdansöserna har. Den skulle sitta alldeles ypperligt på ett bröllop jag ska på i september, nämligen. Undrar hur man ska gå till väga för att få en sådan?

Gott nytt år!