Ett exempel på hur teknik inte ska fungera

Alltså nej. Nej nej nej. Här har jag på finska (underförstått: att skriva på finska är mycket mycket, mycket svårt, och kräver en tankeinsats av nästan omänskliga mått) skrivit ett utförligt mejl om all statistik jag gjort idag, på vilket sätt det skiljer sig från tidigare analyser och vad jag tycker om det. Och precis då jag är redo att adda bilagan och klicka på sänd säger firefox tack och gonatt och stänger ner alla fönster. Så här, kära vänner, ska teknik i.n.t.e. fungera.

Det känns faktiskt lite som ett hån att det ploppar upp en ruta med ett litet prutthurtigt meddelande i stil med "Ojoj, hoppsan hejsan, firefox fick visst ett fel men vi ska försöka restore din session. Puss och kram, datorn.", när man av erfarenhet vet att det ändå inte går att restora halvfärdiga mejl.

Så jag ba jätteargt och hånfullt: "Du din dumma fajerfoks, försök du bara restore. Good luck with that one."

Trots att jag uppbådade all ilska jag bara kunde känns det dessvärre som att datorn vann.

Försovningen

Jahapp, det är väl bara att ta skeden i vacker hand och konstatera att jag idag tydligen är working eleven to seven. Jaja. Nåh, åtminstone är jag ju utvilad.

Whoop!

Seminarium idag. Jag var nervös, som vanligt. Men, undrens tid är inte förbi, för då vi gick igenom min artikelinledning höll jag på att falla av stolen då handledaren sade: "Jag har bara några små kommentarer". Jag spärrade upp ögonen och blev först stum och stammade sedan fram ett "Oj så roligt att höra". Kan ni förstå? Jag kanske inte behöver skriva om allting ännu en gång, vilket i så fall skulle vara cirka den hundramiljonte gången. Det kanske faktiskt nu räcker med att fila på detaljer. Undrens tid, hörni, undrens tid! *


*Sedan är det ju en annan mycket irriterande och lite ångestramkallande femma att jag IGEN måste göra om ALLA mina statistiska analyser. För cirka hundramiljonte gången. Och att det förstås fortfarande finns en hel del alltmöjligt annat också att göra. Men nu orkar jag inte ha statistikfrustration så idag fokuserar vi på att inledningen kanske snart är i mål! Whoop! 
(Vänligen observera dock förbehållet kanske. Jag har nämligen lärt mig att det inte är lönt att ropa hej allt för mycket.).

En erfarenhet klokare

Idag har jag för första gången på egen hand handlett och utvärderat en studerande*. Vem hade trott att jag skulle klara av att göra något sådant? Känns mkt vuxet. Men helt dåligt kan det inte ha gått eftersom personen gärna vill göra något nytt projekt för mig.


*Alltså hallå, jag har såklart utvärderat prestationen, inte personen själv. Vad tror ni riktigt?

En status jag kunde ha skrivit på fejan:

...och nöjdheten, duktigheten och stoltheten man i smyg känner då man rättar språkfel i en engelskspråkig text skriven av en med engelska som modersmål.

Gårdagens chock

Igår fick jag ett nytt sångmässigt uppdrag: i juni har jag nu plötsligt ett visselsolo. Det blir konsertmässig visseldebut för mig så jag blev i vanlig ordning lite nervös. Men så tittade jag på Evis som glatt log och visade tummen upp och jag såg liksom hur hon tryckte gilla på det. Då insåg jag att detta kommer att bli ganska komiskt (man vet ju aldrig hur det går då man visslar). Hoppas bara att ingen bjuder på mariekex strax innan konserten.

Kursirritation

Jag ska delta i en kurs där vi ska läsa, diskutera och kommentera alla deltagares artikelutkast. Så nu har jag printat ut 15 sådana. Och seriöst vad man kan bli irriterad. Här står jag då med en bunt papper där vissa inte har någon rubrik, inget namn på, inga sidnummer och bilderna i skilda dokument. Hur är det liksom meningen att jag ska veta vilka papper som hör ihop, vad de handlar om och vem som skrivit dem? Arma dagar.

Själv har jag naturligtvis sidnummer, rubrik, namn och en header med namn och datum på min artikel. Man är ju perfekt, vettja.

Dekadens deluxe

Alltså jag vet inte vad ni tycker men på nåt vis känns det lite dekadent att komma hem på söndag kväll efter att vappen är grundligt firad, äta en fryspizza och sedan tappa tallriken in i diskmaskinen.

Det måste ju vara världhistoriens sämsta idé att det följer måndag på första maj. Tur att det är en i allra högsta grad ordinär vardag imorgon.

Bra jag!

Fulla poäng åt mig som redan på förhand bestämt mig för att inte jobba så hårt idag. Att dricka kaffe och plocka undan lite grejer hemma FTW!

Vintern har definitivt rasat nu!

Okej. Så det här året inleddes vappfirandet med skumpa på motorväg och avslutades på exakt samma sätt. Däremellan hälsades våren välkommen i sedvanlig ordning, mera info får ni av Pinglan. Det har i sanning varit festliga tider. Vapptider är bra tider!

På vappnatten spelade vi ett spel där man skulle svara på frågor. Jag vann (det brukar aldrig hända så det var en ytterst minnesvärd händelse)! Jag tyckte det var ett jättekiva spel! Alla andra tyckte att spelet var uselt.