Om mat. Och sånt.

Om ni inte brukar läsa Onekligens blogg så tycker jag att ni ska ta och kolla in hennes inlägg om den kollektiva ätstörningen. Jag brukar inte läsa bloggen hon hänvisar till och har inte läst ifrågavarande inlägg, men tror inte jag behöver det heller. Jag håller nämligen med Lisa, det är något underligt på gång.

Och på tal om detta så har Peppe skrivit om the dad bod. Lönar sig att läsa det också. Och då ni en gång håller på föreslår jag också att ni lyssnar på de tre senaste avsnitten av Peppes podcast. Många intressanta och viktiga ämnen som tagits upp där.

Så vad är min poäng? Jag vet inte, jag har ingen (ännu). Men funderar en hel del på dessa ämnen och frågor som tex hur kommer det sig att det bara är män som får ha pizzamage? Och hur kommer det sig att det aldrig är män som lägger upp bilder på sina viktkurvor på nätet? Och är det liksom inte lite så att "strong is the new skinny" egentligen bara är ett nytt svepskäl för att skuldbelägga kvinnors kroppar?

Arma dag

Igår var det en seriöst oangenäm dag. Det började med att min sånglektion inhiberades. Sedan fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig heligt förbannad (once again) på stipendieforskarnas osäkra situation och på lagen som inte stöder dem som är lägst i hierarkin. Sedan for jag på jobb och där visade det sig att jag glömt mitt usb-minne hemma så jag kunde inte göra nåt av det jag hade tänkt. Dessutom kände jag mig trött och olustig. Sedan kom jag hem och tvingade mig ut på länk vilket visade sig vara en tröttsam och rätt så plågsam historia. Och så fällde jag och därmed söndrade en glasburk på golvet precis då jag städat undan dammsugaren och moppen efter städningen. Men allt detta fick sin förklaring i vargtimmen då jag, efter flera timmar av ytlig icke-sömn, dessvärre alltför tydligt fick erfara att jag drabbats av spysjuka. Hurra.

Dock är denna dag lite bättre. Sjukdomen verkar ge vika och jag har fått ett telefonsamtal som förtäljde om en kommande lagförändring! Ibland, ibland vänder sig universum trots allt emot en och ler.

Puerto Rico

Nåja, vi fortsätter med ett till fotoinlägg från resan. Efter Denver drog vi ju iväg till Puerto Rico! På grund av flera missförstånd ser jag mig föranledd att påpeka att Puerto Rico inte är samma ställe som Costa Rica. Puerto Rico är nämligen en liten ö i Karibiska havet, den följer liksom på serien Florida - Kuba - Haiti. Därtill kan jag berätta att PR är ett amerikanskt territorium. Så, varsågoda för dagens geografiska informationsdos.

Och nu, håll i er för här kommer en stor dos bilder:

Graffiti i San Juan med ett sanningens ord.

Stranden vid vår lägenhet i San Juan var superb. Och vattnet varmt! Till och med alla ni badkrukor out there hade kunnat simma i detta!

Old San Juan var färgglatt och mysigt.

Vi hikeade i regnskogen till ett vattenfall. Tyvärr var det belamrat med turister, men i övrigt fint.

Utsikten över regnskogen var inte så dålig, speciellt inte från utsiktstornet.

I Luquillo fanns 60 Kioskos på rad. Där fanns käk. Det var gott.  

Vi hittade en organisk, vegetarisk, lokal restaurang i nåt som såg ut som ett lagerutrymme. Med alldeles superb mat.

Så åkte vi tillbaks till Old San Juan. Fina hus igen. Och kaffe.

Smala gator, många bilar.

I Yabucoa hittade vi en lokal karaokerestaurang på en bergsklippa. Det tog dem närmare en timme att tillreda en paella men maken till stolt servitör/ägare eller god paella har jag nog sannolikt aldrig upplevt.

I Yabucoa bodde vi på ett hotell med en pool. Men vatten i. Alltså bara vatten. Inte saltvatten, inte klorin. Bara sötvatten. Vågade ändå simma i den, lever fortfarande som tur är. Anyways, det var fint där.

Vi gjorde en roadtrip runt ön. Trots att det var regnigt så var det fint.

Kolla grönskan alltså!

I Puerto Rico gällar folket bilar. Och tydligen också att parkera dem var som helst.

Naturen var så olika beroende på var vi befann oss.

Stranden i Boqueron.

Strandsnacks.

Sen kom vi till Rincon, surfarnas paradis. Vi hade en takterass med fin utsikt. Ja, man såg havet från terassen. Det tog alltså 2 minuter att gå till stranden.

En dag hade vi en skräckslagen fripassagerare.

Aerial silk på ett yogaställe vid stranden. Hade aldrig trott att jag skulle klara det, men det gjorde jag!! Är mycket stolt över det.

Strandyogapaikkan drevs från en trailer.

Det fanns hästar överallt. Fastbundna längs med vägarna och i folks bakgårdar. Folk red på dem. Såg en häst i en hage på vilken det satt en fågel och chillade. Och hörde om en häst som blev tvättad i biltvätten vid en bensis. 

Vår strand i Rincon! Se nu så fin och obefolkad den var!

Stranden var fin men smal. Om man inte aktade sig kunde man bli översköljd av vågor bäst man solade.

Vi åkte till Punta Higuero för att spana efter valar. Tror vi såg en spruta vatten långt där ute! Och vågorna var mäktiga.

Coola vågor. Tur att jag ej behövde simma i dem.

Sista stranddagen ägnade jag mig åt fotografering av sandkrabbor på stranden.

Vi spanade på pelikaner, de flög fram och tillbaka längs med stranden. Ursäkta den sneda horisonten men tyckte det var fint med speglingen.

Och sen klädde jag på mig byxor och tröja som jag släpat omkring på i 10 dagar utan att använda alls och åkte hem.

Denver 2015

Det hör väl till att man visar några bilder då man varit på resa långt borta. Här följer således en "liten" serie bilder. Vi börjar med Colorado där jag var först. Den trogne bloggläsaren kan dra sig till minnes att jag varit här förut också, i februari 2011 samt i februari 2013.

Jag fick ett hotellrum högt upp i Denver, men superb utsikt över Rocky Mountains fothills...

...och downtown i soluppgång (vaknade ju ca kl 5 varje morgon så såg soluppgången varje dag. Så någon fördel är det med jet lag i alla fall. Jet laggen har aldrig varit så besvärlig som denna gång, tror det beror på extremt tunna och syrefattiga luften i Denver, i kombination med prekonferensstress, för lite sömn före resan samt att jag var vaken i över 24h på resedagen).

På bänken utan för Bubba Gump shrimp company fanns Forrest Gumps kappsäck och chokladask. Men tyvärr inte Tom Hanks.

Salen där jag höll min första muntliga presentation! Wohoo! Dock fotat efter presentationerna. Kunde ju inte gärna ta en selfie mitt i den vetenskapliga presentationen.

Den kända, fina, megastora och blå björnen utanför Colorado Convention Center.

Köpte hem en minikopia av denna, som får ersätta den jag haft från förr som råkade gå sönder i samband med en viss lekincident involverandes en tvååring.

16th street mall i Denver. As downtown as you get.

I Colorado får man göra sånt man inte får göra överallt.

Därefter hoppade vi på flyget och drog iväg till solen och värmen. Fortsättning följer alltså!

Beslutet är fattat

Tiden är inne, stunden är kommen, dagen har grytt. Alltså jag vill ju inte verka impulsiv eller göra något drastiskt eller förhastat eller så, men jag överväger starkt att städa undan julbelysningen ikväll.

Status jag kunde ha skrivit på fejan

Måste konstatera att det inte känns så illa att åka för att besöka sin lilla gudson och så mötas av en typ som hoppar jämfota av iver och ropar jag älskar dig så fort man kliver in genom dörren.

Crazy shit

Okej, vi kan ju lugnt konstatera att den här bloggen håller på att självdö. Jag har tappat intresset liksom. Och tiden. Fick nu dock lite lust att göra ett litet återupplivningsförsök genom att lista några grejer. Det har nämligen hänt och händer en massa crazy grejer just nu. Crazy på ett bra sätt!

1. Jag har läst och faktiskt tentat bort min hittills troligen mest omfattande tent. Förstår ni hur länge det tog att läsa 900 sidor om nerver och neuroner och synapser och konnektivitet i hjärnan vid olika funktioner och störningar i hjärnan och sjukdomar och vad de kan leda till? Och att försöka lära sig det? Kan berätta att det tog mig ca 1h/10 sidor, så där har ni en estimering på vad jag ägnat oktober åt. Dygnet runt, mer eller mindre. Men, halleluja, nu är den över! Har ingen aning om huruvida jag kom igenom eller inte men det är ett senare problem. Just nu fortsätter jag att fröjdas åt att den är över. ÖVER!

2. Jag har fått producera och sjunga på ett helt ofattbart coolt projekt. Jag tror den här kören har tagit ett kliv framåt igen och det känns så häftigt att vara en del av det. Dessutom är det så häftigt att märka att med planering, koncentration och vilja går det att göra stora, nya saker på kort tid. Saker som betyder något.

3. Jag ska åka på stor konferens till USA i vinter! Och ha en muntlig presentation. Muntlig!! Det här är ganska stort för det händer typ aldrig att en vanlig liten fisig student från Europa får hålla muntliga föredrag på denna konferens over there. Jag var helt beredd på en poster. Därför, känslan just nu: lite stolthet blandat med ganska stor mängd nervositet. Oj nej ändå, vad ska jag riktigt säga? Och hoppas jag hinner få allt klart före det... Och tänk om jag får frågor jag inte förstår? Och vad ska jag ha på mig? Min presentation kommer dock att vara typ 12 minuter lång så den kommer ju att vara över före jag ens märkt att den börjat, får ha det som nervlugnande tanke.

4. Och i anslutning till punkt 3: det börjar starkt luta mot att jag åker till Puerto Rico i vinter! Bildgoogla på det, man blir ju helt såld. Känns inte helt fel faktiskt.

Statistiken, den statistiken

Denna höst har jag frivilligt gått en kurs i statistik. Vem hade nånsin trott det, efter att jag med svett och tårar kämpade mig igenom den obligatoriska grundläggande statistikkursen då för typ 10 år sedan (tror jag fick 1- i den, var nog varken speciellt begåvad eller intresserad är jag rädd)? Anyways, infann mig nu på kursen eftersom jag insåg att jag nog inte kan tillräckligt om detta (och dessutom fått ett halvdiskret tips) och fann den plötsligt vara ganska intressant? Skrattade till och med några gånger? Fattar inte riktigt vad som hänt?

Därtill tycker jag också det är mkt humoristiskt då jag har variabler som heter saker i stil med aaass. Billiga nöjen hörni, billiga nöjen.

Detta har hänt

Jag har varit på kurs i Berlin. Det var helt otroligt intensivt. Fyra dagar bestående av resor av och an samt 16 föreläsningar. Tur att jag varit i Berlin förut, för den lilla sightseeing vi hann göra där efter kl 19 om kvällarna var inte så omfattande kan man ju säga. I övrigt är det dock naturligtvis angenämt att lämna sin lilla datorhörna och bege sig ut i stora världen och inse att det faktiskt finns andra människor också, som dessutom är lika insnöade som man själv på samma sorts små petiga detaljer.

Sedan kom jag hem och Den Enorma Tröttheten infann sig, vilket ledde till att jag tog mig ett 3-dagars veckoslut. Lätt veckans bästa beslut, hade ändå bara surfat runt internätet ifall jag hade gått på jobb i fredags. Att medelst förkylning delta i sommarskola är tydligen ett rätt effektivt sätt att tömma kroppen och själen på all energi. Det blev liksom eftermiddag innan jag ens fick till stånd att byta bort pyjamasen i fredags.

Nåväl, sedan blev jag pigg igen och hade en maratonkördag. Och med denna erfarenhet i bakfickan kan jag konstatera att det är lämpligare att ha bara en (inte två) körövning per dag, speciellt om varje enskild övning är flera timmar lång. Att ha kör i mer eller mindre ett halvt dygn är inte att föredra. Men måste man så måste man. Och om man gillar sångerna som sjungs går nästan vad som helst faktiskt! Och dessutom blir man ju för all del uppsjungen av att sjunga hela dagen. Och det är ju aldrig fel.

Och slutligen har jag insett att det folk tydligen allra mest gillar på instagram är då jag köper solrosor och bakar paj. Men bra så, jag gillar också då jag köper solrosor och bakar paj.

Sommaren som gick

Nu då det börjar vara lite höstlig krispighet i luften om morgnarna tänkte jag passa på att medelst ett litet bildinlägg minnas/dokumentera sommaren som var. Bland annat detta har hänt:

Det hela började med att jag på en av de allra första ens lite varmare dagarna fick besök av min gudson och hans mor. Då kollade vi in stora maskiner på gården, besökte byns enda café och plockade smultron i högt gräs.

Seriös smultronplockare.

Sedan slutade det vara kallt. Istället blev det hett, jag utlyste semester och åkte till havet. Där blåste det nästan aldrig. Verkligen sällan det är total bleke, men i år har det varit det ofta.

Ja, och vackra dagar ledde naturligtvis till vackra solnedgångar. Vilka jag fotade.

På kusinträffen badade vi bastu och drack öl.

Så åkte jag på den årliga operaresan till Nyslott. Medan vi i fjol hade med oss filtar, vantar, jackor och dubbla byxor för att inte förfrysa i den iskalla borgen var jag i år ytterst tacksam för min solfjäder. Och trots att folket på vår rad hade vissa attitydproblem då vi (visserligen i sista minuten, men ändå) försökte ta oss till våra platser (de ba: "man kan ju komma tidigare" och "varför kommer ni härifrån, era platser är nog helt i andra ändan", vi ba: "what's your problem?"), så var Madama Butterfly helt suverän! Hela publiken gav stående ovationer, tror inte det hänt tidigare på de 4 år jag varit i Olofsborg.

Sedan fullföljde jag den fantastiska traditionen av nattdopp i Saimen. I fjol var den på paus pga kyla, så därför kändes det desto finare i år. Alltså ah, älskar nattdopp i ljumma sommarvatten. Mitt resesällskap är ju som känt ganska icke-simintresserat men hon är utmärkt på att följa med och titta på då jag simmar (samt är på alla andra sätt likaså utmärkt, naturligtvis). Synd bara att hon blev utsatt för en aggressiv myggattack under min simtur. Tror jag drog det längre strået denna gång faktiskt.

Natt-Saimen.

På vägen till Kaustby stannade jag på en dygnslång utfärd i mitt Närpes. Där avverkade vi ytterst effektivt alla viktiga hållpunkter, som gravgården, huset, teatern, Halpa-Halli och bageriet.

Bageriet. Ah, kan känna doften ända hit.

Sommarväg i Närpes.

I Kaustby var det exeptionellt hett, men efter att jag accepterat det svettiga faktumet gick det riktigt bra att sjunga. Sångkursen inleddes dock med åskstormar och blixtnedslag precis bredvid kursgården med brandalarm, utrymning i ösregn, brandkårsbesök och elproblem som påföljd. Allt slutade dock väl, som tur är. Ingen brand, ingen skada, bara lite drama.

"Lite" regn i Kaustby.

Chillande brandbilar, post-regn.

Tillbaka på sommarstugan fortsatte det fina vädret, även om vissa väderfenomen (som lokala åskfronter och korta stormar) gjorde sig påminda. Havet hade värmts upp till över 25 grader och det var mestadels ganska så hett.

Till vänster: sol. Till höger: åska.

Ytterst simvänligt hav.

I övrigt läste jag denna semester 8 romaner, är ganska nöjd med det saldot faktiskt. Och med det så var semestern slut och nu är den ljuvliga hösten äntligen här. Det är så fint med solrosor och äpplen!

Svett

Idag var jag på jumppa i en sal som nog hade mått bra av ordentlig luftkonditionering. Jag är ju alltid svettig på min jumppa men alltså... har nog aldrig tidigare varit med om att det droppat svett på golvet, liksom från pannan via näsan till golvet (fräscht!) medan jag jumppat. Och då jag kastade försiktiga, smått generade blickar runt mig var alla andra också knallröda i fejset och megasvettiga och jumppaledaren råddade flera gånger med instruktionerna. Så vi kan ej beskylla allt detta på dålig kondition pga semester (dessutom har jag faktiskt inte bara legat på latsidan denna semester, faktiskt). Nåja, alltid är det första gången för någonting, idag var det droppande ansiktssvett som fick äran. Uttrycket i mitt anletes svett har härmed fått en helt ny innebörd.

Några semestertankar

Här några grejer jag tänkt på i semestertider, utan inbördes ordning och med varierande viktighetsgrad:

1. Kan för det första konstatera att jag hittills varit en rätt så good sport här vad gäller den här arma hettan. Jag har överlevt en Nyslottresa, en sångkurs och diverse fixande och omkringfarande i olika städer. Undantaget var i onsdags i Kaustby. Efter att det varit sjukt hett hela veckan steg termometern till 32 grader, det var stillastående luft utomhus och stekhett i alla undervisningsrum, det var konsert på kommande på kvällen och ingenstans fanns det frisk luft eller ens en bris. Jag var konstant svettig och trött och dessutom less på att hälla i mig vatten hela tiden. Och dessutom var vi på en åker utan simmöjlighet. Där i ett skede av dagen drabbades jag av en ytterst stark önskan om att jag skulle vara en 2-åring så jag med gott samvete kunde ha dragit till med en ordentlig itku-potku-raivari i ren frustration och vanmakt. Men men, tyvärr är jag ju vuxen så istället fick jag ta dagens tredje dusch och liksom get over it. Men alltså, det här att man inte skulle få klaga nu eftersom "man ska tänka på hur kallt det är på vintern sen" tycker jag att är tjafs. Om man vill får man klaga nu OCH sen då det är -30 på vintern, om det känns så. Det är alltid okej att klaga på vädret, speciellt om temperaturen börjar med en trea. (Och om ni tycker jag låter lite gnällig här nedan så kan vi skylla på att jag även nu... inte fryser om vi säger så).

2. Denna sommar har jag varit nödgad att äta Oltermanni. Och därpåföljer följande fråga: Vad är grejen med den osten alltså? Den smakar ju absolut ingenting? Att äta den är liksom att äta fett utan att få nån smak i gengäld. Lite dålig deal liksom.

3. Kan också konstatera att jag tycker det är himla skönt att mansfotbollsgrejset nu är över och förbi. Tempot i TV:n har lugnat sig och alla sociala medier har återgått till de sedvanliga sommarskildringarna. Jag har kommit fram till att stora sportevenemang är ungefär som tobaksrök: man blir liksom utsatt för dem vare sig man vill eller inte. (Förlåt, jag vet att ni alla andra älskar fotboll).

4. Så har jag funderat på hashtagar på instagram. Jag förstår mig inte riktigt på dem. Varför har alla hashtagar på bilder av sig själva, sin omgivning och sin mat? Brukar ni nånsin gå in och titta på främmande människors bilder på basen av de taggar de använt? Eller är det medvetet så att alla vill att alla andra ska kunna se de egna bilderna? Jag förstår grejen med taggen om man vill att alla ska kunna följa med ett speciellt evenemang, såsom vid ett visst jubbe i våras, men liksom annars, med vanliga random vardagsbilder? Förklara gärna detta för jag förstår helt ärligt inte poängen.

5. Men hörni, det här med att åka på sångkurs på sommaren, att ägna en hel vecka åt att bara sjunga, det är nog faktiskt ganska fantastiskt det. Varje år inser jag på nytt att det är en så bra grej att göra. Att i en veckas tid varje dag ha lektioner och pianisttimme, samt därtill öva själv och åhöra andras lektioner, att tala om musik, uppträda flera gånger och göra ingenting annat än sångrelaterade aktiviteter. Att se till att vara ordentligt uppsjungen inför varje lektion, att inleda dagarna med länk eller promenad och tänjning så sångmusklerna är i skick, att öva in några nya sånger. Och att ha tid att göra detta! Under arbetsåret springer jag ju i regel på sånglektion direkt från jobbet med andan i halsen och utan att ha sjungit en enda ton den dagen eller ha övat alls. Att under en hel sommarvecka ha den perfekta sångsituationen är faktiskt guld.

6. Och i anslutning till föregående: Vet inte om det var sommarhettan som gjorde musklerna flexibla, det faktum att jag i år var helt frisk (inga förkylningskänningar!), att jag kände mig avslappnad eller det faktum att jag effektivt och konsekvent sjöng upp mig varje dag, men den sista kursdagen sjöng jag nästan 3,5 oktaver under min uppsjungning! Inte kanske megavackert i ändorna av registret, men dock! Är mkt, mkt nöjd över detta.

Och imorgon åker jag till havet, i vilket jag mer eller mindre ämnar bosätta mig, så framtidsutsikterna ser lovande ut!

Nu!

Efter att ha suttit framför datorn några dagar och i princip enbart pysslat med förberedande statistiskt arbete (Alltså. Om allt bara skulle gå ut på att göra sin analys och det var det så skulle jag har varit färdig med hela avhandlingen ca en månad efter att jag påbörjat den. Fattar inte att det kan ta veckor att fixa datamaterialet i sådan form att jag ens kan försöka tänka på att börja göra en analys. Och alltsomoftast då den är klar hittar jag ett fel i början av kedjan och så börjar rumban om igen. Håhhåh säger jag bara.) så har jag nu konstaterat 1) att jag börjar bli ordentligt trött på detta samt 2) att det är sanslöst fint väder. Och med dessa två i åtanke och som grundläggande motivering till beslutet har jag nu kommenderat mig själv på semester. Hurra, vad bra! Firade detta med ett glas rosé på verandan i solnedgången med gratis underhållning av tornsvalorna som hade hepuli rakt utanför. Så, skål på den saken!

Btw, random info: Mitt favoritord (eller okej, böjningsform av ord) på finska är för tillfället illemmalla. Det är ju så vackert, både auditivt och visuellt som nedskrivet. Dessutom är det coolt, för det går inte att säga med ett enda ord, åtminstone inte på svenska eller engelska. Och så är alla konsonanter ljudande, så det skulle gå att sjunga ordet på en massa olika sätt. Vilket är ditt favoritord på valfritt språk?

Jag tror på sommaren

Nu börjar sommaren närma sig, både i bemärkelsen värme och min semester. Lite jobb kvarstår ännu, sedan tänker även jag kasta upp fötterna och öppna romanerna.

Anyways, såhär i slutet av läsåret passar det ju bra med en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt lärorikt år. Jag har lärt mig en hel del jobbgrejer, på mina olika jobb. Det har faktiskt skett stor utveckling på det området känner jag. Jag har lärt mig många saker som involverar det finska språket, både privat och jobbmässigt, skriftligt och muntligt. Jag har blivit bättre på att solfa och på att effektivt lära mig sånger. Jag har lärt mig en hel del om mig själv i uppträdandesituationer, både talandes och sjungandes. Jag har avklarat mitt livs andra sångexamen och då lärt mig att jag kan sjunga ganska bra, i alla fall ur publiksynvinkel tillräckligt bra, även om jag är ytterst nervös. Och så har jag gått igenom den stora och emotionella process som mitt sånglärarbyte innebar. Nu har jag faktiskt hittat en ny sånglärare! Jag känner stort förtroende, njuter av glad stämning och ser fram emot nya framsteg och höga tonhöjder utan skrik. Det är spännande tider! I övrigt har jag igen fått njuta av att få omges av en hel hög människor med bra karma. Det är fint.

Och nu har jag en fin semester framför mig! Lite sångprogram, lite umgänge, lite böcker och så inbokade resor och utflykter med mina bästisar. Could be worse. Det enda jag nu önskar mig är att havsvattnet fort blir riktigt varmt så det går att simma ordentligt. Ledighet hörni, det är nog hyvens det.

Insikten

Ibland undrar jag om man inte borde ta lärdom av tvååringar och liksom ta livet, sig själv och tingens ordning lite mindre seriöst och lite mera liksom självklart. Samtal med tvååring igår:

Jag: Jag tycker jättemycket om dig!
Tvååringen: Jå.

Nya lärdomar

Förut om att jag idag röstat och över lag lidit av grav posthappeningskoma har jag dessutom denna nådens dag, av någon outgrundlig anledning, lärt mig Finlands presidenter i ordningsföljd utantill. Kan ju vara bra att veta någon gång, förstås.

Status

När man varit på skojig möhippa i ca 17 timmar, finner sig stående i en karaokebar där alla förutom den blivande bruden sjunger falskt, dåligt eller annars bara usla låtar, och någon så häller öl i ens sko, det är då man vet att det är dags att gå hem.

For the record var det en mycket trevlig möhippa, men nu, just nu, är jag väldigt, väldigt trött. Och så hoppas jag också på svalare väder imorgon, så här kan vi inte ha det.

Freedom!

Okej, ni vet när man under en ganska kort period lagt ner nästan 60 timmar på ett projekt, jobbat häcken av sig nästan dygnet runt i några dagar, googlat och letat och funderat för att få till allting rätt, jobbat med en absolut och definiv o oomkullrunkelig deadline hängande över sig hela tiden, ätit nästan samtliga måltider framför dokumentet i datorn (och dessutom i samma veva läst på och skrivit den megasvåra tenten, se nedan) och man sedan plötsligt till sist skickar i väg ett mejl med texten "se on siinä"? Vad ska man liksom göra sen?

Eftersom min hjärna är lite tom just nu kommer jag endast på två saker jag bör/ska/vill/kommer att göra just nu, här presenterade i den ordning de kommer att inträffa:
1) Äta den pätkis jag råkade hitta i min skrivbordslåda (nej, den har inte ens gått ut!).
2) Ha fritid! Ikväll är mina möjligheter oändliga! Jag kan göra vad. jag. vill. Och det vet vi ju alla hur det kommer att sluta: Jag kommer att se på TV. Men det känns faktiskt helt ok det också. Exempelvis kunde jag ju kolla på ESC jag av ren och skär utmattning somnade ifrån i lördags.

Fyra sekunder

Okej. Idag har jag då skrivit en sjukt svår tent, den var faktiskt mycket svårare än jag hade trott. Usch, ogillar verkligen tenter där jag inte för mitt liv kan fatta vad det är de frågar efter egentligen. Känns ju lite störande då en de facto faktiskt läst som en tvättäkta plugghäst på den arma tenten. Jag lämnade in tenten FYRA SEKUNDER före portalen stängde. Gissa om jag var lite svettig där en stund efter det.

Nu kan vi konstatera att jag ej är pigg, herregud en sån stressig situation att producera text i fyra koncentrerade timmar med en absolut deadline. Nåväl, oberoende av hur det gick är tenten nu i alla fall över, geez så skönt.

Och nu är jag nog SÅ värd ett glas vin. Och tänker VERKLIGEN inte läsa ett enda ord som är lärorikt/viktigt/läkartermer/på finska idag. Tror bestämt jag ska se på TV.

Dagens insikt

Idag upptäckte jag att om man vaknar klockan 8 på en söndag så hinner man ju få en massa grejer avklarade innan kören börjar kl 17.30 (detta kräver dock att man faktiskt vaknar och aktiverar sig genast istället för att ligga och chilla och typ spotta i taket och ägna sig åt navelskåderi). Eftersom jag av nöd och tvång faktiskt varit särdeles aktiv idag så kan jag stolt meddela att jag har bland annat tentläst över 60 sidor (har nu endast ca 120 sidor kvar och tenten är först om en vecka så nu känner jag äntligen starkt att det finns hopp, halleluja för den saken), bykt, vikt tvätt, förberett två möten, planerat veckan, packat måndagens jumppaväska, fixat käk, diskat och druckit kaffe ute i min närpark. Och cyklat till kören, helt i tid.

Om det möjliga saldot av en aktiv dag är detta så är det ju nästan så jag kanske borde börja praktisera tidiga väckningar i fortsättningen också, om det inte vore för att det är så himla skönt att sova på veckosluten. Dessutom, dagens andra insikt ger vid handen att man eventuellt inte är fullt lika utvilad då måndagen kommer ifall man stigit upp i ottan och jobbat hela dagen. Vi kan därmed konstatera att ibland är navelskåderi inte så illa, så är det bara.